Månen är betydligt äldre än vi ansett tills nu.

Tills nu och med det vetande vi tillskansat oss med modern vetenskap har det ansetts att månen formades 150 miljoner år efter solsystemets skapelse vilket var för 4,5 miljarder år sedan. Men nu visar en ny studie att månen sannolikt är 100 miljoner år äldre än man tidigare antaget (den formades 50 miljoner år efter solsystemet) vilket blir ca 50 miljoner år efter jordens tillblivelse.


Det innebär att kraschen av den himlakropp (troligen en planet av Mars storlek)  som kraschade med jorden och resulterade i månen ha skett 50 miljoner år efter att jorden bildats och jorden då fortfarande till stor del inte var fast (min anm). Men kanske den inte var fastare 100 miljoner år senare heller då den enligt tidigare beräkningar kraschade med jorden.


Under Apollo 11-uppdraget 1969 (första månlandningen) tog astronauterna med sig 21,55 kilo materia från månens yta. Även vid senare månlandningar till och med den sista färden i dec 1972 tog astronauter med sig materia tillbaka. Materia som sedan dess undersökts i skilda projekt och nu senast vid institutet för geologi och mineralogi vid Kölns universitet där resultatet blev månens tillblivelseålders förändring.


Analyserna av den kemiska sammansättningen av detta material visade att månens ålder måste omvärderas. Resultaten visar att månen började bildas redan 50 miljoner år efter att det övriga solsystemet bildades för 4,56 miljarder år sedan. Om detta då motsäger teorin att en himlakropp kraschade med jorden och månen då bildades säger inte dessa nya fakta. Men troligen ligger den teorin fast.


Vad som mätts för att få resultatet är den radioaktiva isotopen hafnium vilken ger tidsangivelse utifrån hafnium och volfram vilka i sig utgör naturliga ”atomklockor” då isotopen hafnium-182 bryts ned till volfram-182 över känd tid.


Det vore intressant att i den rapport som nu framlagts veta om forskarna nu behöver ändra teorin om månens bildade genom en planet i storlek av Mars kollision med jorden resulterade i månen.


Bilden är en vacker anser jag. En vinterbild på ett landskap med månen i skyn.

Förslag finns på hur miljoner svarta hål ska hittas i Vintergatan

Ett svart hål är enligt den allmänna relativitetsteorin en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting inte ens ljus kan övervinna dettas gravitation. Materia eller ljus som kommer in innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen, förutom eventuellt oerhört långsamt i form av Hawkingstrålning. 


Miljontals svarta hål gömmer sig i vår galax. Det åberopas av ett par japanska astrofysiker som skrivit en rapport om detta och föreslår en sökning för att hitta kanske miljontals ”isolerade svarta hål” (IBHs) som sannolikt enligt dem finns i Vintergatan.

Dessa svarta hål döljs i mörker och damm i det som ses som tomrum mellan stjärnorna.

Förslaget är att försöka finna dem med radiovågssökning. En metod de tror kan ge resultat.


Om astronomer kan sålla ut de vågorna från allt oväsen som finns i galaxen av radiovågor skulle de kunna upptäcka dessa osynliga svarta hål.

Isolerade svarta hål som är små jämfört med det supermassiva svarta hål som finns i mitten av Vintergatan.


Det finns däremot inte tillräckligt med materia runt de små hålen för dessa ska kunna upptäckas genom utsändande av röntgenstrålning vilket det stora i Vintergatan hittades utifrån.


Nog kan det vara både intressant och bra (min anm) att veta var dessa små hål finns. Kanske något finns närmre än vi anar. Men vad säger att de finns i miljoner eller överhuvudtaget undrar jag.


Men om de finns bör vi inte sända farkoster i riktning mot dem. Vem vet om inte ex pioneer 1-2 vilka nu finns utanför vårt solsystem med hälsningar till ev. utomjordiska upphittare är på väg mot ett okänt litet dolt svart hål och förintas där. 


Bilden är från Vikipedia och visar det svarta hålet i galaxen M87 taget med Event Horizon Telescope.

73 ljusår bort finns det spännande solsystemet TOI-270 med sina ovanliga gasplaneter.

Det var Nasas rymdteleskop Tess som gjorde upptäckten av det intressanta solsystemet TOI-270 enbart 73 ljusår bort.


Solsystemet består av en röd dvärgstjärna med tre spännande planeter i en storlek som inte finns i vårt solsystem.


En stenplanet 1,25 gånger jordens storlek. En fjärdedel större än jorden.

Två gasplaneter som liknar Neptunus men är omkring hälften så stora  2,4 respektive 2,1 gånger jordens storlek. Solsystemet har döpts till TOI-270 efter dess röda dvärgsol.

 Planeterna har getts namnen TOI-270b, TOI-270c och 270-d och är som synes ovan förhållandevis lika stora. Vårt solsystem saknar gasplaneter av den storlek som de två gasplaneterna i TOI-270 systemet  har.



Bra bild på hur det kan se ut i solsystemet finns att se på ovan länk från Ny teknik. Själv publicerar jag här en fri bild av TESS som gjorde upptäckten. 

Rödvin en problemlösare för framtidens bofasta på Mars.

Vi vet sedan tidigare att människan inte är skapad för ett liv i tyngdlöshet eller i förhållanden med mindre eller högre lufttryck än på jorden. Vi är anpassade till jordens dragningskraft på ytan. Inte havens djup eller månens låga tyngdkraftsförhållanden och absolut inte till tyngdlösheten i rymden.


För att vi en gång ska kunna leva eller existera på andra planeter om nu inte dessa motsvarar jordens förhållanden måste konstgjord tyngdkraft tekniskt kunna konstrueras som motsvarar människans behov. Kanske människan dock kan utvecklas till att kunna leva på mars utan konstgjord miljöanpassning men då handlar det om en lång evolution på plats först.


Men till dess och under våra nuvarande korta besök på ex mars i framtiden kan vissa medel som hindrar muskelförtvining finnas.


En studie visar genom råttförsök att muskelförtviningsprocessen däruppe kan sänkas med rött vin. Inte alkoholen utan med antioxidanten resveratol från druvkärnor och skal i vinet.


 Denna antioxidant säljs som hälsokostpreparat redan nu. Muskelatrofi drabbar det som kallade antigravitationsmusklerna. Vader, muskeln på lårens framsida och nacke och rygg. Förtviningen av dessa muskler uppenbarar sig enligt NASA:s erfarenhet  redan efter elva dagar ombord på rymdstationen ISS. Redan då uppstår en 20-procentig muskelförlust hos en del astronauter därför motionerar de som vistas ombord på ISS 2,5 timmar dagligen vilket till viss del motverkar problemen.


Undersökningen på råttor har genomförts med positivt resultat vid Harvard Medical School/Beth Israel Deaconess Medical Center. En av forskarna, Marie Mortreux har jobbat flera år med att hitta ett hjälpmedel mot muskelförtvining i rymden och då experimenterat med möss som ska efterlikna förhållandena på rymdstationer. Nu verkar en möjlighet hittats och den bör ha effekt även på människan. Troligen kommer snart experiment att utföras på astronauter som vistas på ISS.


Så det är inte det röda vinet i sig som är bra utan det reservatol som ingår i det. Därför finns ingen anledning att dricka vin för astronauter utan enbart ta medlet i sig. Men bilden som medföljer tycker jag är vacker.

Stora tomrum däruppe innehåller mer materia än galaxerna själva.

De stora håligheterna (tomrummen) mellan galaxerna kan sträcka sig miljontals ljusår tvärs över. Men det är inga tomrum utan innehåller mer materia än galaxerna själva.


”Om du tog en kubikmeter, skulle det vara mindre än en atom i det”, sa Michael Shull, astronom vid University of Colorado Oftast är det joniserat mellan galaxerna — ofta är detta  intergalaktiska mediet eller IGM varmt, joniserat väte (hydrogen som har förlorat sin elektron) och här finns även bitar av tyngre grundämnen som kol, syre och kisel.

Det har upptäckts genom signaturen de lämnar efter sig från ljuset som passerar utifrån genom tomrummen.


På 1960-talet upptäckte astronomer kvasarer för första gången. Kvasarer (läs mer om dessa spännande objekt här) är otroligt ljusa och aktiva galaxer långt bort därute.

Det upptäcktes att dessa saknade bitar av materia. Dessa bitar hade absorberats av något mellan kvasaren upptäckte astronomerna.


Under decennierna därefter har astronomer upptäckt stora tomrum där element av gas och tunga atomer finns vilka sammantaget tillsammans innehåller mer materia än alla galaxer tillsammans. Men som beskrivs ovan i en täthet av knappt en atom per kubikmeter.


 Detta i de tomrum vi felaktigt kallar det mellan galaxerna. Något av denna gas är sannolikt rester också från Big Bang. Men tyngre grundämnen är rester eller bitar från kvasarer långt därute.


Bild; En konstnärs tolkning av en kvasargalax.

Att använda gravitationsvågor för planetjakt

Under de senaste tre årtiondena har astronomer upptäckt mer än 4000 exoplaneter. Genombrottet i planetsökandet kom med NASA: s Keplerteleskop och Hubbleteleskop. Dessa arbetar utefter ljusnedsättning då en planet passerar framför dess stjärna (skugga).


De senaste åren, har gravitationsvågor upptäckts och då i förhållandet med svarta hål. Inom en snar framtid kan de användas för att upptäcka planeter därute. Tecken på planeter som stör i ett solsystem ska sökas och därmed visar på sin existens. Vi kan inte se dem med gravitationsvågor men vi kan upptäcka dem ner till en storlek av 50 gånger jordens storlek.


Dock går det enbart att upptäcka dem i solsystem med två vita dvärgar. En vit dvärg i ett solsystem blir för svag gravitationsvåg. Skuggtekniken ovan kan inte användas i solsystem med vita dvärgar som solar. Men förhoppningsvis med det gravitationssystem som nu utarbetas under förutsättning att solsystemet har dubbelstjärnor.


”En planet som har överlevt evolutionen av två solar — två stjärnor som blivit binära vita dvärgar — är definitivt mycket, mycket gamla”! Säger Nicola Tamanini, huvudförfattare och astronom till den nya forskningen vid Max-Planck-institutet i Tyskland. Två vita dvärgar vars planeter kretsar kring båda stjärnorna skulle ha en annan gravitations-vågs signatur än en planet runt en vit dvärg.


Denna signal bör avslöja en grov uppskattning av massan av ett tredje objekt säger Tamanini. Det skulle även fungera i sökandet vid bruna dvärgar.


För mer information om detta projekt och hur det fungerar och inte fungerar se här. 


Som jag (min anm) uppfattar det är denna metod bra då det gäller sökandet efter planeter bland mycket ljussvaga stjärnor som vita dvärgar. Då det här kan vara svårare att upptäcka en planet med metoden som ovanstående teleskop i dag använder med skuggmetoden.


Bild: I rubrik ovan   på det ovannämnda Keplerteleskopet (från Vikipedia). Bild här nedan på Hubbleteleskopet (från Vikipedia).

Torra stenplaneters cykloner bildas mystiskt nog vid enbart viss temperatur.

Det är allmänt känd sanning att tropiska cykloner är ett fenomen som kräver fuktighet för att uppkomma. De börjar på jorden som intensiva lågtryck över varma hav främst i oceanernas västra områden och rör sig sedan västerut och bort från ekvatorn på grund av jordens rotation.


Cyklonsäsongen sträcker sig från augusti till november i Atlanten, medan det i Stilla havet kan bildas cykloner året runt. Att cyklondrabbade kuster ligger i tropiska områden beror på att tropiska cykloner uppstår i hav med vattentemperaturer över 27 grader Celsius under denna temperatur uppstår de inte. Detta ska kommas ihåg vid fortsatt läsning nedan.


Nya datorsimuleringar tyder emellertid på att sådan typ av cyklon också kan bildas även i mycket kallt och torrt klimat.


 På jorden behöver stormar (cykloner, tromber, orkaner, mm) vatten för att bildas.

Nu har forskarna undersökt om orkaner behöver vatten likt teorier föreslår. Ja på jorden behövs det men i en mycket annorlunda värld behövs det inte.


Dan Chavas, biträdande professor vid earth, atmospheric and planetary sciences at Purdue University säger följande i en rapport om ämnet, ”Just eftersom det inte finns något vatten förändras fas mellan vätska och ånga men det betyder inte att en orkan inte kan bildas”.
  

Experiment visar att det på stenplaneter utan fukt eller vätska kan bildas stormar ändå under vissa temperaturer.


Vid under -33C på en torr planet kan stormar bildas enligt simulering i datamiljö.  Dessa kalla, torra stormar skulle vara mindre och svagare än orkanerna på jorden men upprepas oftare.


När temperaturen sjunker kan luften innehålla mindre vatten, vilket förklarar varför kalla temperaturer och torra ytor ger liknande resultat i experiment även där vatten finns.


Intressant nog finns det en rad måttliga temperaturer och fuktnivåer där inga cykloner bildas alls. Från -23 C-32C) bildas inga orkaner varken på jorden eller i torra stenplaneters miljö. Varför kan inte förklaras med den kunskap som finns i dag. Men vid -33C till -44C kan de uppkomma igen. Samma undran finns där varför just vid denna temperatur?


Atmosfärers rörelser förstår vi inte helt. Detta förklarar varför vi inte kan vara helt säkra på att en väl genomförd väderobservation kan ge en säker väderprognos.


OBS; Både här på jorden och på torra stenplaneter måste något slag av atmosfär finnas för att stormar ska uppstå eller väder överhuvudtaget. OBS; blanda inte heller ihop ovanstående med gasplaneters stormar som Jupiters eviga storm.


Bilden är en gratisbild  på okänd storm från nätet.