Google

Translate blog

tisdag 17 september 2019

Härifrån på Mars kom de meteoriter vi funnit på Antarktis.


I en nyligen utgiven rapport visas den troliga platsen på Mars där två på jorden hittade asteroider haft sitt ursprung. Dessa två asteroiders sammansättning kan visa vad som en gång hänt på Mars.


Den äldre av de två stenarna vilka kommit från Mars misstänks ha bildats under påverkan utlöst av kokande vatten som integrerat med mineral . Om vi visste vilken specifik del av Marsytan som dessa meteoriter kom från kunde vi undersöka vad som hänt på den ytan för att förklara vad vi ser i meteoriterna med en mycket högre grad av säkerhet, vilket gör vår förståelse av Mars historia --- " säger Daly planetarisk forskare vid University of Glasgow i Skottland.


De två meteoriter som kommit från Mars den varav ena från ett meteoritregn av 40 stenar som föll från himlen nära Nakhla i Egypten i 1911. (Meteoriter med liknande kompositioner kallas sedan dess nakhilites) En av ovan undersökte man i Indiana i 1931 medan en meteorit hittades i 2003 i Antarktis.


Tidigare forskning föreslog att nakhilites ursprungligen var vulkaniska bergarter från Mars som kristalliserats från Magma och lämnade Mars dargningskraft för 1300000000 till 1400000000 år sedan. 


I en ny uppsats som beskriver deras arbete säger forskarna att en kosmisk inverkan på Mars för cirka 630000000 år sedan genererade chockvågor som deformerade mikroskopiska strukturer inom dessa stenar. Samtidigt föreslog de att den extraordinära värmen från effekterna smält permafrost under ytan av mars skickade kokande vatten upp som en varm källa att reagera med mineraler inom dessa stenar.


Dessa fynd tyder på att dessa nakhilites kan ha sitt ursprung från en mycket specifik del av Mars för ca 11 000 000 år nära en forntida krater som förändrade berget själv.


"Om vi kunde identifiera källan (kratern) på mars där dessa nakhlite meteoriter kom från skulle vi ha det geologiska sammanhanget för dessa meteoriter och kunna använda detta för att tolka data från Rovers och satelliter som studerar mars." Säger Daly.


För min del låter det spännande (min anm). Men jag hittar inget som bevisar eller säger hur man kommit till resultatet att dessa så kallade Nakhlite-meteoriter kommer från just Mars. Vilka bevis finns av detta? Jag kan inte svara på det.


Fri bild på Antarktis där berget Elbrus ses i bakgrunden.

måndag 16 september 2019

Mystisk röntgenstrålning från en neutronstjärna.


Astronomer har upptäckt ett sällsynt mönster av röntgenskurar som kommer från ett neutronstjärna ca 16300 ljusår bort. Stjärnan finns i ett  stjärnsystem med beteckningen MAXI J1621 − 501.


Forskarna beskriver fenomenet i en rapport 

Det är ett binärt system strålningen kommer från där det finns både en vanlig stjärna och antingen en neutronstjärna eller ett svart hål. Både neutronstjärnor och svarta hål kan skapa oförutsägbara röntgenmönster då de absorberar materia från sina följeslagare i form av stjärnor men på olika sätt.


Röntgenstrålar kommer från termonukleära explosioner på neutronstjärnors yttre hölje. Något som orsakar att atomer smälter på de yttersta delarna av neutronstjärnan och frigör enorma energier som vanligtvis bara finns djupt inne stjärnorna (liksom i kärnorna av kraftfulla vätebomber). En del av denna energi utsöndras då som röntgenstrålning.


Röntgenutbrotten från Maxi J1621 − 501 kommer från termonukleära explosioner på ytan av neutronstjärnan med dess termonukleära explosioner. Detta i en upprepning av ca var 78;e dag.


Källan till mönstret är okänt. Forskarna har bara hittat omkring 30 andra röntgenkällutsläpp hittills alla med samma 78 dagars rytm. Men troligen är den så kallade vanliga stjärnan (framgår inte om det är en röd eller gul stjärna) betydelsefull för händelseförloppet. 


Läs mer om denna ännu inte helt förstådda händelsekedja och ytterligare några kännetecken på händelseförloppet på ovan länk.

Bild ut i universum mot det svarta hålet i vintergatans centrum. 

söndag 15 september 2019

Forskare frågar sig om det finnas övervakningsutrustning från aliens i vårt solsystem.


SETI är en organisation från vilken det söks spår från utomjordisk intelligens. Man söker i andra solsystem efter tecken av elektromagnetiska våglängder från optiska till radiosignaler. Inget som tyder på aliens har ännu hittats.


Nu har vissa forskare kommit med idén att söka i vårt närområde. Söka efter tecken av övervakningsutrustning i eller på mindre jordnära asteroider etc vilka har banor nära jorden och som följer jordens bana.


Dessa kan ha varit (eller är)  platser för utomjordisk intelligens (ETI) för att observera jorden under hela vårt förflutna (och även nutid). De objekt som är intressantast och ännu ej undersökta är objekt som  närmar sig jorden mycket nära varje år på avstånd mycket kortare än avståndet till månen. De har samma omloppstid som jorden.

Dessa jordnära objekt är perfekta platser för att övervaka vår värld från ett säkert naturligt objekt.


Dessa objekt därute har föga studerats av astronomer och inte alls av SETI eller radarobservationer. James Benford en av SETI:S astronomer har föreslagit både passiva och aktiva observationer av dem som möjliga platser för utomjordiska intelligensers  sonder som kan vara forntida. Benford anser att vi bör observera dem både i det elektromagnetiska spektrumet av mikrovågor, ljus, och radar. Men även  besöka dem med sonder.


Det mest attraktiva målet är "jordens ständiga följeslagare" 2016 HO3, den minsta, närmaste och mest stabila (kända) asteroiden i jordens närhet. Att ta sig dit från jordens omloppsbana kräver inte större ansträngning av ekonomi och bränsle i jämförelse med andra projekt.  Kina har meddelat att de kommer att skicka en sond till 2016 HO3 inom en snar framtid.


Det är enligt mig spännande men kan det ge något intressant i utbyte av ET-karaktär. Jag tvivlar. Vi får bara hoppas att Kina inte har planer av annat slag vid besöket som exempelvis att placera någon form av övervakningsutrustning här. Asteroiden är perfekt för detta.


Sedan ska vi se övervakningsidén från vår tids samhälle. Vi är överhopade av hot av mobiltelefonövervakning, hackers på nätet och mycket annat av detta slag. Mer än tidigare generationer ens kunde drömma om. Utifrån detta präglande av vår tid är det inte konstigt att en del ser risker av att vi kan vara övervakade från andra civilisationer därute.
  

Fri bild från vikimedia ovan på 2016 HO3  men jag är inte imponerad av dessa bana. Det är enbart under en kort fas detta objekt ligger nära Jorden. Tvekar än mer nu över att någon skulle använda denna asteroid för övervakning. Vid övervakning tror jag mer man ska söka mycket mindre objekt vilka hela tiden likt satelliter följer Jordens bana dygnet runt.

lördag 14 september 2019

Ickenaturlig material funnit i en meteorit vilken hittades på jorden för 70 år sedan.


1951 hittades i Wedderburn Victoria Australien en meteorit. Idag finns den då citronstora 210 gram stora stenen på museum i Wedderburn i en mindre upplaga.

 Sedan dess har stenen nämligen delats i skivor och undersökts över hela världen av forskare.


Underökningarnas syfte har varit att förstå vad den är gjord av och varifrån den kom.



Förvåningen var stor då man inuti stenen fann ett aldrig tidigare skådat utomjordigt mineral. Ett mineral som inte finns naturligt på jorden.

Förra året 2018 genomförde forskare vid California Institute of Technology den senaste av studien av stenmineralet. Med hjälp av en elektronstråle, mikroskop och elektronsond, analyserade de en bit av stenen och hittade då detta mineral för första gången.


Mineralet består av ett ovanligt mönster av järn och kolatomer. Man tror nu att Wedderburn meteoriten som den kallas troligen kom från en bit av en asteroid på dennas färd förbi jorden en gång. Meteoriten är sannolikt en del av de  splittrade resterna av en liten planet som kolliderat med andra himlakroppar i det tidiga solsystemets bildande anser forskarna. Det ovanliga mineralet är mineralet edscottite 
 och kan ha bildats när nickel-rika järn meteoriter likt Wedderburn-meteoriten  sakta kyls ned säger Ma en av forskarna som fann ämnet.


"Varje mineral har sin egen historia att berätta," säger Ma. "Varje nytt utomjordiskt mineral representerar en distinkt formation från en miljö och kan ge insikter i processer som är aktiva i ex nebulosor, på asteroider, månen eller mars." Ma och hans team hoppas att analysera andra meteoriter för att kontrollera om de kan hitta fler som innehåller edscottite.


Så var den gåtan troligen löst. Någon konstruktion av aliens var det inte utan naturligt mineral utifrån händelser därute i kosmos barndom.


Bild från Wikimedia på en helt annan meteorit detta då ovannämnda inte finns som fri bild att publicera. För att se denna följ artikellänkar ovan. Murnpeowie meteoriten är det på bilden en järnrik meteorit även den funnen i Australien.

fredag 13 september 2019

Ett unikt himlafenomen


Steve (Strong Thermal Emission Velocity Enhancement) kallas ett atmosfäriskt optiskt fenomen som framträder som ett ljuslila lysande band som kan sträcka sig 100 mil upp i atmosfären. Ett fenomen vilket tidigare beskrivits som en speciell form av polarsken men numera anses ha andra fysikaliska orsaker.


Forskarna har studerat partiklarna i samband med STEVE i årtionden men först nyligen har de bevittnat fenomenet direkt i skyn. I somras har en forskargrupp ledd från University of Calgary där en forskare med namnet D.M. Gillies bekräftade att STEVE trots sitt färgstarka utseende inte är en typ av Aurora utan ett helt unikt fenomen.
  

Teamet fastställde att det gröna skenet som visas som STEVE orsakas av partikel nederbörd som uppstår när energirika partiklar som elektroner, protoner, neutroner och joner accelereras genom atmosfären. Detta ger dessa färgade ränder av en typ av sken som är mycket likt ett typisk norrsken.


Men eftersom STEVE har ett helt annat spektrum är STEVE i en kategori av fenomen som inte hör samman med norrsken. 


Laget fann att STEVE inte orsakas av partikelkollisioner i atmosfären utan snarare någon form av varma atmosfäriska utsläpp. 


Forskarna kommer att fortsätta att studera STEVE. Vad det är exakt och vad som orsakar det vet man inte. Men att förstå STEVE är mer än bara en viktig vetenskaplig strävan. Fenomen i atmosfären kan störa radiokommunikation mellan rymdskepp och jorden så att förstå detta märkliga fenomen kan ha omedelbara, praktiska tillämpningar.


Själv kan tänka mig att fenomenet har med utsläpp av växthusgaser alternativt något annat utsläpp av något slag i industrialismens tidevarv att göra (min anm).


Bilden ovan är en fri bild från vikipedia på STEVE Foto av Steve tagen den 17 augusti 2015 i Little Bow Resort, i Kanada.

torsdag 12 september 2019

De mystiska Fermi-bubbles.


Efter att med hjälp av observationer från Fermit-teleskopetav gammastrålning avslöjades 2010 tidigare okända funktioner i vår galax som sträcker sig halvvägs över skyn. Namnet på detta fenomen blev Fermi bubblorefter teleskopet från vilket de upptäcktes. Bubblorna spänner över en räckvidd av 50000 ljusår enligt ovan bild.

  

Det har antagits eller teoretiskt ansetts att det kan vara gammastrålar av högenergislag som interagerar med gas och damm som ger denna bubbelform. Bubblorna kan vara relaterade till frisläppandet av stora mängder energi som släpps ut från det supermassiva svarta hålet i centrum av Vintergatan. 

Vi vet att det från andra galaxers svarta hål där stora mängder materia matas in kan resultera i höga energistrålningseffekter.  Men inga bubblor har kunnat detekteras i andra galaxer utifrån sådana händelser. Men det kan bero på att vi har svårt att se dessa på grund av avståndet.


Senast har IceCube array i Antarktis rapporterat 10 fynd av höga energiutkast av  neutriner från bubblorna, vilket leder några astrofysiker att spekulera om att något slags av subatomära interaktioner är på gång.


Detta gör att vi idag ser på Fermi bubblorna som än mer mystiska än tidigare. Teorier finns nu om att det kanske inte har med det svarta hålet i galaxens centrum (enligt ovan) att göra utan kan exempelvis ha sitt ursprung från en stjärna som vandrade för nära det svarta hålet och strimlats, kastats ut och genom gravitation bildat bubblornas form.

Men det är även det enbart en teori. Det enda som är säkert är att bubblorna existerar, är stora och att vi inte förstår varför eller vad de visar.


Fri Bild på Fermi bubbles från NASA 

onsdag 11 september 2019

Det finns en anledning till att åter besöka planeten Venus.


En astronom på en planet långt därute skulle se Jorden och Venus som tvillinglika planeter där liv skulle kunna finnas.


Men detta tolkande skulle vara helt galet då Venus yta har en temperatur av ca 470C.

Venus har en atmosfär mättad med koldioxid med svavelsyramoln i skyn vilket gör Venus mycket olik Jorden och nästintill omöjlig att besöka då den är som en ugn.

Något i det förflutna förändrade förhållandena på Venus vilken kunde varit en lika livsvänlig planet som Jorden och kanske en gång även var det. 

Ett troligt scenario är att den en gång hade oceaner likt på Jorden men då solen åldrades och växte fick det till följd att Venus låg i en zon där dennas värme skapade en växthuseffekt. Ytan av i dag på Venus är enligt beräkningar 700 000 000 år. Hur ytan var de miljarder år innan som planeten existerade vet vi inte men omöjligt är det inte att hav fanns och landytor dä liv kunde finnas.


 När solen växte sig varmare och ljusare (en naturlig följd av åldrande) steg temperaturen på Venus och så småningom förgasades alla eventuella hav. Med allt mer vattenånga i atmosfären kom planeten in i ett skenande växthusstadie som det inte kunde återhämta sig från. Planetens inre hjälpte till med att producera magma som vällde ut som voluminösa lavaflöden (likt det även gjorde på jorden) och växhuseffekten gjorde att Venus än snabbare blev ungstempererad. Faktum är att den genomsnittliga ytans ålder på Venus av idag  är mycket yngre än de flera miljarder år gamla ytorna på Mars, Jorden och Merkurius.


 Men i övrigt kan Venus kan knappast skilja sig så mycket i ålder mot sina övriga närliggande grannplaneter. Den tidigaste ytan innan kaoset vet vi inget om.  Vi vet mindre om Venus än vi gör om de andra planeterna i det inre solsystemet vilket gör att besök här skulle vara spännande. Men att sända mätutrustning ner i ugnsvärme är svårt då den ska fungera ett tag och även kunna komma tillbaks hel eller sända ut genom en orolig atmosfär.


Till exempel behövs radar för att genomborra de ogenomskinliga svavelsyramolnen för att kunna se ytan och även tåla svavaelsyrahalten. Det är mycket knepigare än de enkelt synliga ytorna och tillgängliga ytorna på månen eller Merkurius. Den höga yttemperaturen 470 grader Celsius innebär att konventionell elektronik inte klarar mer än ett par timmar. Det är långt ifrån hur länge elektronik kan vara igång på Mars där Roversbilarna kan verka i mer än ett decennium.


Jag tror dock att ny teknik kommer att lösa problemet snart. Men vad vi kan finna nere på Venus av intresse tvivlar jag på. Allt är hetta av ett slag som med säkerhet utplånat alla rester av en tidigare era på Venus (min anm).

Bilden föreställer hur ytan troligast ser ut under molnen.