Jorden är full av Liv. Men bara här i vår punkt av verkligheten.

Överallt finns liv, under jordytan, på den, i atmosfären, i vattnet, i de djupaste havsdjupen.
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1858919.svd
Ja, det finns även liv i liven. Varelser som lever på och i andra varelser och växter.
Vi är översvämmade av liv.

Vi kan i en framtid säkert sprida liv till olika platser i universum. Jorden är livets källa varifrån livet sedan kan spridas och uppstå i nya former på andra platser.
Teoretiskt är detta mycket troligt.

Däremot anser jag att liv är så komplext och otroligt att det i dag inte kan finnas på någon annan plats än här. Jag tror det är skapat, vad som sedan skapat skaparen är och förblir däremot ett mysterium. Kanske det inte finns en början för vad skulle då skapat början? Skaparen är början, detta bör vi bara acceptera, då vi aldrig kan komma längre i våra teorier. Skaparen vilken vi kallar Gud.


Rudebeck ansåg att första faraon var svensk

sedan han hittat platsen för Platons Atlantis eller Atlantika som han kallade ön. Han redogör i sin bok i detalj för hur han samlat in sitt material för att bevisa Sveriges forna ärorika tid.
Han lyckas, enligt sig själv, med denna metod bevisa att Sverige är identiskt med det sagospunna Atlantis.

I detta snurriga och tillrättalagda kunskapssökande lyckas han även enligt sina betraktelser bevisa att skrivkonsten kom från Atlantis och då Sverige var Atlantis uppfanns den därmed av svenskarna. Runorna var beviset han lyckades snärja in i denna bevisföring.

Inte nog med detta, han förde även fram tanken att den åttonde svenska kungen efter mänsklighetens skapelse, kung Mannus blev härskare av Egypten och härmed indirekt urfader till faraonerna. I och med all denna påståendebevisning slutar Atlantica boken, som kom ut i tre band under 1600-talets stormaktstid.

Här finns en sammanfattning om Rudebecks verk som lättfattligt ger några hållpunkter om verk o person och även hans fantasifulla släkt, han var inte ensam i sin släkt att fabulera och tro. En otrolig släkt med kreativa tänkare. Rudebeck som jag skrivit om här hette Olaus eller Olof för att förvirringen inte ska bli för stor för dig som följer länken här.
http://www.vxu.se/hum/publ/humanetten/nummer1/art9710.html

Det kristna budskapet är inte förhandlingsbart.

Kyrkan ska inte gå i statens ledband.
Kyrkan ska vara för troende och ledas av personal som är troende.
Prästerna ska förmedla bibelns budskap, inte vad staten anser rätt just nu.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=158613
Av den anledningen måste tyvärr kyrkan avsäga sig vigselrätten. Den som vigs enligt kyrkans ritual ska göra detta enligt den kristna tron, inte en tillrättalagd ritual passande vår tid.
Den som gifter sig i kyrkan ska inte heller göra det av enbart traditionella skäl utan bör vara troende och kristen.




Varelius professur i

antikviteterna är vår enda professur i ämnet ännu i denna dag. Det är en professur i isländska sagovärlden, fornsvenska och fornvästnordiska sagodiktningen. Fornvästnordiska är norsk och isländsk diktning. Det man då ansåg vara helt sanningsenlig fornhistoria.
Snorre Sturlasons Edda och den äldre Eddan båda läsvärda enligt mig men inte så intressanta om man söker historiskt konkret material. Jag har båda böckerna i mitt bibliotek men är för den skull inte begeistrad över texterna.

Det finns en hel del böcker som är skrivna om den isländska sagodiktningen som var vår stolthet en gång och även vår historia. Andra exempel på sagor från Island är Njals saga, Laxdöla saga, Gunnlaug Ormstungas saga och Egil Skallagrimssons saga.

Under 1600-talet sändes forskare till Island för att leta upp än mer isländskt sagostoff.
En del nytt fann man men även falsifierat nyproducerat tillrättalagt historiskt stoff kom
hem till Sverige.

Det viktiga var nämligen att hitta texter som visade på fornstora dar då bragderna och hjältarna avlöste varandra och självklart var dessa nordbor. Varelius var en av dessa tillrättaläggare av forntiden, andra har jag redan beskrivit. Ytterligare flera fanns, Jonas Rugman och Jacob Isthmenius var några av Verelius hjälpredor under denna tid och de gick
i samma fotspår av historieförfalskning.

Att kalla KD för kristet parti är en skymf mot Jesus och kristen tro.

Här frodas all slags uppdelningstankar i människosyn. Segregation av arbetslösa och sjuka mm som Alliansens ledare tycker vi ska leva under. Läs Reinfeldt och Borg i första hand vilka en gång bör få stå till svars för sin människosyn.

Nu förespråkar vissa KD medlemmar att Sverige ska förespråka för fri abort i hela världen.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=158712
Detta är ett budskap så långt från det kristna man kan komma i denna fråga. En kristen som ser KD som sitt parti har missuppfattat det kristna budskapet. Lägg ner KD och uppgå i det parti medlemmarna hör hemma i, Moderaternas människo- och samhällssyn.



Silverbibeln.

Denna är vårt lands mest värdefulla bok och även en av världens mest värdefulla handskrifter. Skriven troligen på 500 talet och fanns i Prag den dag svenskarna stormade staden 1648 och skeppades hem till Drottning Kristinas egna bibliotek som krigsbyte. Efter ytterligare några turer bl.a. i Holland hamnade den till slut, med hjälp av Magnus Gabriel de la Gardie som betalade en bra summa för den, till slut på Uppsala universitet dit han skänkte den 1669.

Boken innehåller de fyra evangelierna skrivna på goternas språk. Namnet silverbibeln kommer av att den är skriven med silverbläck och troligen var pärmarna en gång prydda av ädelmetall och pärlor.

Vad som kan vara intressant att tänka på är att bokens ord på gotiska till 10 % ännu i dag kan förstås av de som talar vissa västergötska dialekter.

Boken hade från början 336 blad varav 188 i dag är funna. 187 finns i Uppsala det 188:e i Speyers domkyrka i Tyskland.

Bokens blad är purpurfärgade högkvalitativa pergament. Författare var troligen vad man vet en man som hette Ravenna och den skrevs för kung Theoderik, östgoternas härskare.

De sidor som hittats finns numera att läsa direkt på nätet så håll till godo och läs texten från en av världens mest värdefulla böcker. Ja läsa kanske är att överdriva men se dem går bra. http://www.ub.uu.se/arv/codex/faksimiledition/contents.html

Ufon, vår tids troll bergtagen eller upptagen samma psykiska fenomen.

Meteoriter, oftast brinner de upp i övre atmosfären och förblir okända olyckstillbud.
Men ibland kan man se ljussken från dem. Detta hände i dagarna i så motto att det uppmärksammades i pressen.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=837275

Dessa ljussken är med all säkerhet förklaringen till merparten av Ufo-synerna. Återstående syner av Ufo är klotblixtar, planeter, stjärnor, flygplan eller norrsken. Sedan finns det de sista och oförklarliga, vilka är hallucinationer. Plus självklart skrot från uppsända satteliter som kraschar mot atmosfären.



Nu något mer verklighetsnära historiskt och då om Messenius tankar om

jättarnas ursprung, bör nämnas när vi talar om 1600-talet och dess tankevärld. Jättarna nämns ju redan i bibeln, dessa mastodonter som sedan har försvunnit från jordens yta på ett mystiskt vis.

I sina historiska arbeten använde han gammal litteratur och då i första hand den isländska litteraturen med dess gudasagor och kungalängder.

I denna såg han bevis på goternas ärorika forntid. Exempelvis tog han till sig berättelsen om hur en hop jättar från Kanans land efter syndafloden invandrade till Norden. Kanhända var det ättlingar till dessa som han ansåg ha kastat sten mot de nybyggda kristna kyrkorna vid kristnandet av Norden. De flyttblock och större stenbumlingar som ligger lite varstans i Sverige ansågs vara jättekast mot kyrkklockors ringningar vid kyrkans första år.

Men det Messenius blivit mest känd för är hans skriverier om hur Oden och asarna flyttade till Norden från mindre Asien åren innan Jesu födelse. Det var asiaten och hövdingen Oden-Othinus som tillsammans med asarna, läs asiaterna, här kommer enligt Messenius begreppet asar ifrån, dessa invaderade till Norden och grundade Sigtuna och gav även upphov till Ynglingarnas kungaätt. Och denna historia togs långt fram i tiden på fullaste allvar här i Norden bland pleti som kreti.

Det finns mer av intresse att lära och läsa om denne man som även fick tillbringa en hel del år på fästning anklagad för spioneri.

Är detta en agenda för att stoppa troende på höga poster i samhället?

Nya agendor uppkommer ofta på universiteten först. Samhällsutvecklingen och dess värderingar kan ofta först tolkas här. Ligger det i tiden att nu börja stoppa troende från
högre poster i samhället? http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=158534

Min uppfattning är ja. Troende kommer mer och mer att diskrimineras lagligt liksom arbetslösa och sjuka redan blir. Det ligger i tiden att ondska och missunnsamhet ska råda. Politiska högerextremer har lättare att få, eller kommer att få, högre poster i samhället än de som tror på medmänsklighet, enligt bibelns tolkning. Ytterligare ett tecken har härmed visat sig på att vi lever i en tid då kristendomens dogmer motarbetas och individualismen och egoismen är rättesnören för de som lyckas i livet, resten räknas inte, de ska skylla sig själva. Elitsamhället är på väg med stormsteg, om vi inte redan har det, men inte ser det.


Den götiska tidens propaganda

fick Gustaf Adolf att i Tyskland framstå som den väntade Messias eller som han oftare kallades Lejonet från Norden..

Det var lyckans dagar för spåmännen som inbillade folk att de sett tecken på att lejonet från Norden skulle besegra kejsaren som de såg som en örn i sina profetior. Alla tecken pekade på Gustaf Adolf som frälsaren som skulle komma från norden och besegra det katolska oket.

Efter det att Gustaf Adolf stupat så blev det betydligt tystare inom götismens kvädediktning.

Men grubbleriet över vår ärorika forntid fortsatte på lärosätena och de dog inte ut.
Götismen kom att finnas kvar och några århundraden senare skulle den få en stark renässans.

Någon som dock inte var speciellt imponerad av götismen var drottning Kristina som ansåg den mer som en överdriven amsaga än sanningsenlig realitet.

Och när Karl Gustaf gifte sig 1654 framfördes en harmlös men ändå ironisk historia för adeln om götismens dogmer. Men inte alla var lika roade över skämt över en sådan allvarlig sak.

Ett verk som heter Thet svenska språkets klagomål gavs snart ut och detta var av götisk art. Författarpseudonymen var Skogekär Bergbo, vad författaren egentliga namn var vet ingen, ännu idag finns det rykten om ett antal möjliga namn, men ingen vet med säkerhet.

Vetenskap bevisar utifrån den kunskap som accepteras just nu.

http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1832521.svd

Vetenskap är olika slag av paradigmskiften över tid. Det som ses stämma bäst under en viss tid ses som sanning. Men en tid senare när nya rön kommit förfalskas denna sanning och en ny sanning ses som riktig. Vetenskap som inte kan förfalskas är inte vetande utan dogmer som inte bör ses som vetenskap. Se Kuhn när det gäller paradigmbegreppet och Popper när det gäller falsifieringsbegreppet.


1666 kom påbudet

om beskydd av fornlämningar, vilket vi i Sverige var de första att införa. Vår ärorika forntids minnesmärken skulle bevaras till eftervärlden och inte användas i husgrunder och trappor, vändas upp och ner, grävas ner eller sönderslås på grund av rädsla för dessa, som många ansåg, magiska stenar.

Det var inte bara stenar av minneskaraktär från svearnas eller som man kallade det goternas ärorika historia som nu skulle bevaras som minnesmärken för all framtid. Även gamla ruiner o slott skulle bevaras och inte återanvändas till all möjlig byggnation eller utfyllnader av våtmark m.m. som hittills.

Bronsåldersgravar fick ej heller förstöras men de behövde knappt något skydd. Ingen med hut i kroppen vågade på denna tid störa trollen som man trodde hade sina boningar i dessa.
Eller alternativt som man också trodde jättarnas gravar.

Icke heller fick gravar och sarkofager i kyrkor förstöras eller tas bort. Detta var det inte heller så många som vågade men nog hade det hänt lite här o var när misshagliga figurers gravar inne i kyrkorna skändats av folk som tagit mod till sig.

Detta påbud om skydd för antika och heliga värden lästes upp i all Sveriges predikostolar en söndag i slutet av 1666.

Man började även föra förteckningar på vilka fornlämningar som fanns i socknarna.
Många gånger blev detta prästernas uppgift.

Luftens hav har sin motsvarighet i havet av vatten.

Fåglar eller fiskar, alla tar de sig fram i havet, luftens hav eller vattnets hav.

Det finns stora likheter mellan dessa. Vågor, strömmar, värme, kyla,
förflyttningsmöjligheter. Livets varelser som har detta utrymme som sitt livsutrymme och jaktställe för näring.

Fåglar som flyger på jakt i flock eller ensamma, rovfåglar som örnar i lufthavet, hajar i vattnets hav.

Stim som sillstim i havet, småfågelstim vid flyttning eller nattsamling som råksvärmarna gör.

Skygga fåglar som gömmer sig i skogar och bergsskrevor, på marken under luftens oändliga hav. Fiskar som gömmer sig i bottenväxterna i vattnets hav.

Luftföroreningar som riskerar atmosfärens hälsotillstånd, havsföroreningar som riskerar havets möjligheter till varierat liv.

Inte är det konstigt att människan, som är det djur som styr över tillgångarna, i första hand under och i atmosfären av luftens hav tidigare trodde att det fanns människoliknande varelser som styrde under havets yta.