Finns en början av allt?

Om BigBang stämmer är det detta som blev början av något som inte själv hade en början utan bara blev till ur ingenting.

Alternativet är i dag tron på att Gud skapade allt från ett mörker där inget fanns från början förutom skaparen Gud.

Gud har alltid funnits enligt denna tro och är skaparen som skapade allt ur ett mörker.

Beroende på vem man är tror man på något av detta, alternativt skapar man själv en tro sammanblandad eller utifrån ovanstående, då har man något man kan acceptera som möjligt utifrån hur man lägger kunskap till kunskap inom sig.

Vad tror du?

Jag tror på Gudstron, som är en tro man inte kan bevisa något ur men heller inte motbevisa. Man ska enligt denna tro som ett barn. Den som inte är som ett barn får svårt att komma in i Guds rike står det i bibeln.

Barn tror utan bevis, de accepterar det som sägs till dem som sant.

På samma sätt är Gudstron. Min tro. Vetenskap förändras över tiden. Paradigm förfalskas och nya uppkommer. Bibelns dogmer ligger fast.

Vad kom först ägget eller hönan? Vilken skapelse är lättats att ta till sig om man funderar på detta? Jag säger skapelsen då kom hönan först. Hur man får in ägget eller hönan i BigBang kan jag inte förstå.

Både att veta och inte veta kan vara bäst

Det man vet kan man ha användning för.

Men även det man inte vet kan vara bra då vetskapen skulle gjort att man mått dåligt och kanske inte orkat leva längre.

Exempelvis doldes alltid förr en patients tillstånd av läkaren när patienten var allvarligt sjuk för att inte göra patienten orolig och svår att trösta. Enbart de anhöriga fick, om de frågade, ibland veta sanningen.

I dag däremot talar läkaren klarspråk med en sjuk. Men är det alltid bra?   Hoppet är ju det sista som lämnar en människa, att då få besked att inget finns att göra kan för de flesta vara svårt att acceptera och gör sista tiden längre och svårare än den kanske annars varit.

Den som inget vet har inte ont av sanningen under en lika lång tid. Den får istället själv efterhand förstå.

Man kan fråga sig vilket som är mildast för den drabbade. Samma sak kan man se på alla andra händelser och kunskaper man vet eller inte kan veta och om man vet har svårt att ta till sig. Viss kunskap kan vara nedbrytande och ond att veta för välbefinnandets skull.

Annan kunskap extremt viktig. Vad som är vad är både individuell och bekräftande. Men kunskap ska inte kastas fram utan hänsyn till hur den drabbar den som mottar den. 

Vetande är det subjektivt?

Jag anser det. Även om två personer fått samma kunskap från samma pedagog och skrivit ex MVG på ett prov har de ändå inte samma förståelse för vad de visat sig kunna.

De har format kunskapen de inhämtat i sin förförståelse sin miljö och sina ärvda sätt att förstå och tänka.

När de ska förklara vad de kan i ex en uppsats förklarar de utefter olika utgångspunkter och liknelser. Men likväl blir det lika rätt. De har hittat nya sätt att förklara samma sak men det blir lika rätt enligt den som bedömer som även denne får nya infallsvinklar och ökat förstående för sakens natur. På det viset lär sig även pedagogen något och blir genom detta en bättre pedagog och har än lättare för att ge exempel vid en föreläsning.

Detta visar att elev och pedagog lär av varandra. Det blir ett samspel och till glädje för alla. Pedagogen kan lära ut på fler vis för nästa klass. Eleven har fått bekräftelse på sin kunskap och kan gå vidare i sin kunskapsinhämtning.

Nya rön om Vintergatan visar hur lite vi egentligen vet.

Man kan tro att vi visste det mesta om vintergatan eller åtminstone dess storlek.
Men nej då, inte visste vi det fast vi har alla dessa mätinstrument.


Hur mycket vet vi egentligen och vad ska man tro om allt vetande som egentligen är teorier och inget annat? Kan man jämföra vetenskap med gudstro? Ja visst båda handlar om ställningstagande och tro inget annat. Det finns ingen konkret vetenskap. Inget konkret vetande. Enbart vetande grundat på teorier och metoder som ses som riktiga i just vår tid.


Sven Hof

levde mellan 1703-86 och är mest uppmärksammad som språkforskare, lärare och slutligen rektor vid Skara gymnasium 1742-57. 1757 blev han professor. Han gjorde värdefulla iakttagelser om sin tids språk och hur det användes vilket han nedtecknade i sin skrift Swänska språkets rätta skriftsätt där han förordar en mer ljudenlig stavning och i sin Dialectus Vestrogothica där han beskriver västgötadialekten. En helt riktig ståndpunkt tycker jag vilket även skulle behövas i det engelska språket.

Men han misslyckades och även med det han kanske än mer ville bli ihågkommen för och det var sin forskning i lanthushållning. Han lämnade in många arbeten till vetenskapsakademin inom detta fält men refuserades ideligen.

Men nog kan han vara nöjd ändå, ihågkommen blev han, bland språkforskare och är så även i dag. Nog är det få förunnat, då jag misstänker flertalet önskar att få ett odödligt namn i historien och inte bara försvinna när de anhöriga glömt. Men då i positiv bemärkelse.
Det finns personer som blivit odödliga på grund av sin dumhet och grymhet också.
Låt oss ta varning av dessa drumlar och inte se upp till dessa omogna tokskallar.

Vetenskap bevisar utifrån den kunskap som accepteras just nu.

http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1832521.svd

Vetenskap är olika slag av paradigmskiften över tid. Det som ses stämma bäst under en viss tid ses som sanning. Men en tid senare när nya rön kommit förfalskas denna sanning och en ny sanning ses som riktig. Vetenskap som inte kan förfalskas är inte vetande utan dogmer som inte bör ses som vetenskap. Se Kuhn när det gäller paradigmbegreppet och Popper när det gäller falsifieringsbegreppet.


1666 kom påbudet

om beskydd av fornlämningar, vilket vi i Sverige var de första att införa. Vår ärorika forntids minnesmärken skulle bevaras till eftervärlden och inte användas i husgrunder och trappor, vändas upp och ner, grävas ner eller sönderslås på grund av rädsla för dessa, som många ansåg, magiska stenar.

Det var inte bara stenar av minneskaraktär från svearnas eller som man kallade det goternas ärorika historia som nu skulle bevaras som minnesmärken för all framtid. Även gamla ruiner o slott skulle bevaras och inte återanvändas till all möjlig byggnation eller utfyllnader av våtmark m.m. som hittills.

Bronsåldersgravar fick ej heller förstöras men de behövde knappt något skydd. Ingen med hut i kroppen vågade på denna tid störa trollen som man trodde hade sina boningar i dessa.
Eller alternativt som man också trodde jättarnas gravar.

Icke heller fick gravar och sarkofager i kyrkor förstöras eller tas bort. Detta var det inte heller så många som vågade men nog hade det hänt lite här o var när misshagliga figurers gravar inne i kyrkorna skändats av folk som tagit mod till sig.

Detta påbud om skydd för antika och heliga värden lästes upp i all Sveriges predikostolar en söndag i slutet av 1666.

Man började även föra förteckningar på vilka fornlämningar som fanns i socknarna.
Många gånger blev detta prästernas uppgift.