Borde inte en statsminister ha kunskap om verkligheten?

Reinfeldt tillhör inte den kategori av statsministrar som har kunskap om verkligheten i arbetslivet. Han rör sig med floskler och fördomar och kallar dessa arbetslinjen.

Ännu har han aldrig förklarat vad arbetslinjen betyder mer än att det är motsatsen till det han föraktfullt benämner bidragslinjen. Utöver det ser han på något sätt ett samband mellan att sänka levnadsstandarden för sjuka och arbetslösa, för att sänka skatten för de med anställning genom de - för de arbetande - lönsamma jobbskatteavdragen.

I övrigt gör han uttalanden på löpande band utan verklighetsförankring, ett ex är detta.

Citat: Verklighetsflykten har ­sina orsaker, och de har bara blivit starkare. Den skamstämpel som nog ­alltid har funnits på den som inte ”arbetar” har de ­senaste åren ­utvecklats till ett brännmärke. Arbetslöshet, det är väl inget som drabbar etniskt födda svenskar mitti livet, som stats­ministern ­säger. Slut citat.

Mer behöver inte sägas om en statsminister som förlorat sig i teorier om en arbetslinje, utan substans med verkligheten.

Det du anser kan inte andra förstå, vi är alla ensamma

Kunskap läggs till kunskap. Erfarenhet till erfarenhet. Ur detta skapas vår personlighet och vår bild av verkligheten.

Vi är ett subjekt som är unikt i förhållande till andra subjekt. Vår bild av verkligheten är aldrig och blir aldrig lik den som tillhör andra subjekt (personer).

Likväl ska alla vi subjekt i många sammanhang komma överens om en uppfattning. Lagar, normer och ex ideologi.

Men dessa objekt som vi måste dela för att ett samhälle ska kunna fungera utan anarki kan vi många gånger inte alltid förstå däremot måste vi respektera dem.

Vi kan därför aldrig veta något objektivt då alla objektiva sanningar skapats av något subjekt som fått gehör för sin subjektiva idé.

Alla är vi olika men vissa ting och normer regler mm delar vi villigt eller ovilligt med andra subjekt.

Tidsbestämning är subjektiv om man inte gör den med en klocka.

Oj vad tiden gick fort. Så långsamt klockan går.

Känns det igen? Beroende på vad man gör eller vad man väntar på upplevs tiden olika.

Två personer som tillsammans hjälps åt med en uppgift kan uppleva tiden på olikartat sätt. Den ena tycker tiden kryper fram medan den andra upplever att den går snabbt.

En som är nyanställd upplever ofta den första tiden och allra mest den första dagen som att tiden står nästintill stilla. Medan arbetskamraten tycker tiden flyger fram.

Den som upplever att tiden står nästintill still kommer efter några veckor att uppleva att tiden går snabbt. Det beror på att då börjar personen kunna sitt nya arbete och rutiner har arbetas fram. Koncentrationen behöver inte vara på helspänn längre och tiden känns gå fortare då personen kan tillåta sig att slappna av lite mer.

Den som arbetat länge på samma plats upplever tiden som snabbt förflyktigad.

Tidsupplevelse beror på vad som förväntas av en, hur tiden kontrolleras och om personen kan ta egna initiativ. Tid är med andra ord en subjektiv känsla utifrån något mätbart eller något upplevande just nu.

Diagnos är subjektiv många gånger.

Många har upplevt att de fått olika diagnoser hos olika läkare för samma krämpa.

Hur är detta möjligt? En sjukdom kan tolkas utifrån vissa symptom. Symptom kan vara likartade för skilda sjukdomstillstånd.

Oftast tolkas ett symptom utefter vad detta vanligast är ett tecken på.

Men då det inte stämmer, vilket uppenbaras då symptomen förvärras eller inte förändras genom den behandling läkaren ordinerat, får diagnosen omtolkas.

Ibland görs detta och behandlingen förändras och symptomen avtar.

Men ibland blir det katastrof då symptomen till slut visar på en livshotande sjukdom och behandlingen startas försent på grund av feldiagnos från början.

Varför det blir så förklaras till viss del ovan. Subjektiv bedömning av läkare innebär att denne ser en viss sjukdom genom att diagnostisera symptomen utifrån sin erfarenhet och förförståelse och uppmärksammar inte vissa symptom eller ställer följdfrågor som kan få misstankar om att det kan vara något annat.

Vi är alla människor. Läkare kan göra en felbedömning. I många fall beror feldiagnos på att patienten litar på att läkaren kan ge en diagnos utan att patienten behöver berätta alla symptom denne upplever.

Patienten ser inte läkaren som en vanlig människa med en viss utbildning utan som en varelse med kunskaper som allvetande och genomskådande. En slags fadersgestalt som tar hand om patienten och vet allt om dennes sjukdom och botande utan att patienten behöver berätta allt. Man lägger sitt liv i en annans händer.

Meningsfullhet och meningslöshet är subjektiva värderingar

Det någon ser som meningsfullt agerande ser någon annan som meningslöst agerande. Många gånger är det så. Meningsfullhet och meningslöshet hör ihop med hur ett subjekt ser på något intressemässigt, värderingsmässigt eller förförståelsemässigt.

Är det meningsfullt för någon att gå en kurs i självförverkligande är det lika meningslöst för någon annan att gå en sådan kurs om denne ser det som flum.

Man kan ge många exempel på motsatta värderingar av något. Mycket av värderingar kommer ur klasstillhörighet, kulturbakgrund, levnadshistoria, arv och miljö.

Men nog är det spännande att tänka utefter detta då all media är uppbyggt utefter att sälja och då utefter flertalets nyfikenhet eller sökande efter bekräftelse på sina fördomar. Därför nämns ex inte långtidsarbetslösas situation i Sverige i dag i media. De flesta av dessa är lika arbetslösa i dag som innan Alliansens jobbpolitik.

Skulle media tala klartext om förhållandet skulle många människors fördomar mot långtidsarbetslösa krossas. Men då skulle media få mindre köpare då majoriteten vill se Alliansens politik som bäst då de själva upplevt stora förbättringar skattemässigt som löntagare. Detta fastän ex kvällspressen gärna tar till eländesbeskrivningar för att sälja.

Vi får inte heller glömma att nästan all media ägs av borgerliga intressen.

Majoritetens värderingar och livssyn säljer bäst i dag därför nämns ex långtidsarbetslöshet enbart som statistiska uppgifter och aldrig att det till stor del är samma personer i dag som innan den stolta Alliansen kom och sopade bort välfärd för alla.

Vetande är det subjektivt?

Jag anser det. Även om två personer fått samma kunskap från samma pedagog och skrivit ex MVG på ett prov har de ändå inte samma förståelse för vad de visat sig kunna.

De har format kunskapen de inhämtat i sin förförståelse sin miljö och sina ärvda sätt att förstå och tänka.

När de ska förklara vad de kan i ex en uppsats förklarar de utefter olika utgångspunkter och liknelser. Men likväl blir det lika rätt. De har hittat nya sätt att förklara samma sak men det blir lika rätt enligt den som bedömer som även denne får nya infallsvinklar och ökat förstående för sakens natur. På det viset lär sig även pedagogen något och blir genom detta en bättre pedagog och har än lättare för att ge exempel vid en föreläsning.

Detta visar att elev och pedagog lär av varandra. Det blir ett samspel och till glädje för alla. Pedagogen kan lära ut på fler vis för nästa klass. Eleven har fått bekräftelse på sin kunskap och kan gå vidare i sin kunskapsinhämtning.

Kan tid stå still?

Kan upplevelsen av att tiden står still vara en subjektiv känsla av verkligheten? Är tid en subjektiv känsla som kan få vissa att tycka att en händelse är otroligt lång medan andra tycker samma händelse var ett kort ögonblick?

Mycket talar för detta. Vad är då tid? Kan det vara en mätning av en händelsekedja som registreras olika av olika hjärnor (individer).

Skapar varje individ, varje levande varelse en egen tidsuppfattning att följa som får denna varelse att fungera? Vems tid är det då som gäller när en tvist eller händelse inträffar? Den som utsätts vilken tycker att tiden går sakta eller den som utsätter vilken tycker allt går på ett ögonblick?

Svaret måste bli att det är subjektivt. Tid är subjektiv upplevelse. Men för att vi ska kunna leva och planera tillsammans har vi uppfunnit klockan. Från denna planeras allt i vår värld grundat på astronomiska observationer av jordens rotation runt solen.

Klockan är det som förenar subjektiva tidsupplevelser till en konkret tid lika för alla.