Nuonaffären, sista affären av detta slag där statsministern inte ska kunna komma undan sitt ansvar genom olika finter.

Citat: Nuonaffären är ett skräckexempel på vad som händer när kontrollen inte fungerar och det affärsmässiga omdömet brister. Slut citat.

Nya regler önskar Miljöpartiet och Socialdemokraterna ska komma som omöjliggör att statsministrar i framtiden kan sitta i KU och visa upp hur usel kommunikationen är inom en regering när affärer med skattebetalarnas pengar görs.

Nuonaffären blev ett exempel för framtidens skolböcker om hur usel en regerings kommunikation kan vara. Hur en näringsminister kan sitta ena dagen och säga att denne informerat statsministern om sin affär medan nästa dag påstå att svaret på detta är ingenting efter det att statsministern blånekat.

Detta är ett exempel på omoget handlande och feghet vilket egentligen visar att en regeringsduglighet inte fanns.

Alliansens agenda var endast att sälja ut statliga bolag till vilket pris som helst, privatisera, avreglera, segregera sjuka och arbetslösa ekonomiskt och införa jobbskatteavdrag på löpande band.  Kostnad och konsekvenser såg man inte på utan lånade till och med för att införa det femte jobbskatteavdraget. Nuonaffären är ett skräckexempel på hur en regering ser till ideologi istället för lönsamhet för staten och svek av de svagaste ekonomiskt. Nuon-affären kommer garanterat i framtiden att användas i undervisningen på alla Europas och kanske världens universitet i hur en regering kan misshushålla med kapital genom dålig kommunikation och hur man kommer undan ansvar för detta.

Så nog kan Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt tillsammans med den dåliga finansministern utan koll - Anders Borg - bli kändisar på universitetens föreläsningar.

Så gick det till i Sverige på Alliansens tid, Noll koll regimen.

 

Borde inte en statsminister ha kunskap om verkligheten?

Reinfeldt tillhör inte den kategori av statsministrar som har kunskap om verkligheten i arbetslivet. Han rör sig med floskler och fördomar och kallar dessa arbetslinjen.

Ännu har han aldrig förklarat vad arbetslinjen betyder mer än att det är motsatsen till det han föraktfullt benämner bidragslinjen. Utöver det ser han på något sätt ett samband mellan att sänka levnadsstandarden för sjuka och arbetslösa, för att sänka skatten för de med anställning genom de - för de arbetande - lönsamma jobbskatteavdragen.

I övrigt gör han uttalanden på löpande band utan verklighetsförankring, ett ex är detta.

Citat: Verklighetsflykten har ­sina orsaker, och de har bara blivit starkare. Den skamstämpel som nog ­alltid har funnits på den som inte ”arbetar” har de ­senaste åren ­utvecklats till ett brännmärke. Arbetslöshet, det är väl inget som drabbar etniskt födda svenskar mitti livet, som stats­ministern ­säger. Slut citat.

Mer behöver inte sägas om en statsminister som förlorat sig i teorier om en arbetslinje, utan substans med verkligheten.

Statsministern vägrar diskussion med fack och religionsledare.

Vad visar det? Jo en statsminister som inte är religiös och som inte önskar fackliga diskussionspartners.

Med andra ord en egoistisk mörkblå politik där religion och fackliga frågor inte hör hemma utan enbart mantrat som få förstod vad det innebär och innebar i praktiken förra valet.

Jobblinjen. I dag börjar fler och fler förstå vad det innebär för de sämst ställda.

Att då träffa kyrkliga ledare med en kristen livssyn där de svaga ska komma i första hand eller fack där solidaritet kan komma på tal är självklart som att hänga ett rött skynke framför vår statsminister.

Svenska folket valde en mörkblå politik de fick den och fler och fler kommer nu i den ökande arbetslöshetens spår få skörda vad de trodde de skulle vinna på i bekostnad av de svagaste som regeringen gjort vad de kan för att misstänkliggöra som snyltare och bidragsförfalskare.



Erik Julius Björner

Forskare född i slutet av 1600-talet och en eldsjäl i jakten på Atlantica. Han lusläste och studerade den isländska litteraturen och den antikvariska typografin för att den vägen få ledtrådar till var Atlantica funnits. Tron att det funnits i Norden var stor under denna tid.

Han var lätt att komma i bråk med och som anställd på antikvitetsarkivet var han därför svår att komma överens med. Populär var han inte, men däremot den största arbetsmyra de haft. Han jobbade betydligt effektivare än de andra som dessa år arbetade här. Avhandlingarna var många som han skrev men många av dem blev inte publicerade. Arkivet i sig var i förfallostadiet.

Till slut tröttnade han på arbetsmiljön och ointresset från kollegerna, sa upp sig och flyttade ut på landet där han slutade sina dagar mitten av 1750-talet.

Kända skrifter av honom är Nordiska kämpadater från 1737. Här beskrivs kungar och hjältar från det vi idag anser vara sagans värld. Han tog ofta sitt stoft ur isländska litteraturen och ett annat av hans verk heter ”nordisk hjälta prydnad av gullringar” utgiven 1739.

Så nog lämnade han spår efter sig i historien. Mer om honom kan man läsa här.