http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1832521.svd
Vetenskap är olika slag av paradigmskiften över tid. Det som ses stämma bäst under en viss tid ses som sanning. Men en tid senare när nya rön kommit förfalskas denna sanning och en ny sanning ses som riktig. Vetenskap som inte kan förfalskas är inte vetande utan dogmer som inte bör ses som vetenskap. Se Kuhn när det gäller paradigmbegreppet och Popper när det gäller falsifieringsbegreppet.
1666 kom påbudet
om beskydd av fornlämningar, vilket vi i Sverige var de första att införa. Vår ärorika forntids minnesmärken skulle bevaras till eftervärlden och inte användas i husgrunder och trappor, vändas upp och ner, grävas ner eller sönderslås på grund av rädsla för dessa, som många ansåg, magiska stenar.
Det var inte bara stenar av minneskaraktär från svearnas eller som man kallade det goternas ärorika historia som nu skulle bevaras som minnesmärken för all framtid. Även gamla ruiner o slott skulle bevaras och inte återanvändas till all möjlig byggnation eller utfyllnader av våtmark m.m. som hittills.
Bronsåldersgravar fick ej heller förstöras men de behövde knappt något skydd. Ingen med hut i kroppen vågade på denna tid störa trollen som man trodde hade sina boningar i dessa.
Eller alternativt som man också trodde jättarnas gravar.
Icke heller fick gravar och sarkofager i kyrkor förstöras eller tas bort. Detta var det inte heller så många som vågade men nog hade det hänt lite här o var när misshagliga figurers gravar inne i kyrkorna skändats av folk som tagit mod till sig.
Detta påbud om skydd för antika och heliga värden lästes upp i all Sveriges predikostolar en söndag i slutet av 1666.
Man började även föra förteckningar på vilka fornlämningar som fanns i socknarna.
Många gånger blev detta prästernas uppgift.
Vetenskap är olika slag av paradigmskiften över tid. Det som ses stämma bäst under en viss tid ses som sanning. Men en tid senare när nya rön kommit förfalskas denna sanning och en ny sanning ses som riktig. Vetenskap som inte kan förfalskas är inte vetande utan dogmer som inte bör ses som vetenskap. Se Kuhn när det gäller paradigmbegreppet och Popper när det gäller falsifieringsbegreppet.
1666 kom påbudet
om beskydd av fornlämningar, vilket vi i Sverige var de första att införa. Vår ärorika forntids minnesmärken skulle bevaras till eftervärlden och inte användas i husgrunder och trappor, vändas upp och ner, grävas ner eller sönderslås på grund av rädsla för dessa, som många ansåg, magiska stenar.
Det var inte bara stenar av minneskaraktär från svearnas eller som man kallade det goternas ärorika historia som nu skulle bevaras som minnesmärken för all framtid. Även gamla ruiner o slott skulle bevaras och inte återanvändas till all möjlig byggnation eller utfyllnader av våtmark m.m. som hittills.
Bronsåldersgravar fick ej heller förstöras men de behövde knappt något skydd. Ingen med hut i kroppen vågade på denna tid störa trollen som man trodde hade sina boningar i dessa.
Eller alternativt som man också trodde jättarnas gravar.
Icke heller fick gravar och sarkofager i kyrkor förstöras eller tas bort. Detta var det inte heller så många som vågade men nog hade det hänt lite här o var när misshagliga figurers gravar inne i kyrkorna skändats av folk som tagit mod till sig.
Detta påbud om skydd för antika och heliga värden lästes upp i all Sveriges predikostolar en söndag i slutet av 1666.
Man började även föra förteckningar på vilka fornlämningar som fanns i socknarna.
Många gånger blev detta prästernas uppgift.
