Tunguska-katastrofen kunde återupprepats den 16 april i år.

Tunguska-katastrofen var händelsen då en asteroid alternativt komet den 30 juni 1908 störtade ner i Sibirien. Se foto vilket visar hur träden låg efter katastrofen på fotot taget 1927.

Detta objekt antas ha varit 50-1200 meter i diameter med sprängkraften av 40 megaton trotyl. Stoft fyllde atmosfären i hela Europa och natten till den 1 juli 1908 var skyn mellan kl 23-24 så ljus att man kunde läsa en tidning och fotografera utan hjälpljus.

Denna händelse skedde i ett obefolkat område så ingen människa förolyckades.

Den 15 april 2018 var en liknande asteroid i vårt närområde och det kusliga är att den inte upptäcktes förrän den var där. Katastrofen kunde utan att någon varning hunnit ut skett.

Turligt nog kom den inte närmre än halva avståndet till månen. Asteroiden beräknades när den väl sågs ha haft en storlek av 48-110 meter tillräckligt för att skapa en katastrof av stora mått.

Sex gånger så stor som meteoren vilken kraschade in i atmosfären 2013 över  Tjeljabinsk Ryssland och skadade 1200 människor. 

Asteroiden som nyligen var på besök har fått namnet 2018 GE3 och upptäcktess först  lördagen den 14 April kl. 5:23 a.m. EDT (0923 GMT) av astronomer vid Catalina Sky Surveys. Ett NASA-sponsrat program  på University of Arizona i Tucson.

Denna första observation inträffade bara 21 timmar innan asteroidens kom som närmast till jorden.

Kusligt anser jag att vi inte har möjlighet till bättre kontroll av Jordens närområde. En dag kanske vi upptäcker en asteroid av denna storlek eller större på väg överraskande in mot och ner i Jordens atmosfär och då kan vi vara förvissade om att allt tar slut eller inga människor hinner evakueras där denna träffar oss.

Solens syskon söks. De finns, men var?

GALAH är ett projekt på Sidney University vilket startades i slutet av 2013 som en del i en strävan att avslöja utformningen och utvecklingen av galaxer. När den blir är klar kommer GALAH att ha undersökt mer än en miljon stjärnor.

Projektet syfte är att visa hur universum utvecklades från att ha innehållet endast väte och helium strax efter Big Bang tills idag med alla grundämnen vi har här på jorden och som är nödvändiga för livets möjlighet och världen som vi känner den inklusive allt i universum.

Vad som söks är stjärnor i ett kluster där varje stjärna i klustret har samma kemiska sammansättning eller som man kan kalla det DNA. Kluster vilka snabbt drogs isär och nu är utspridda i Vintergatan. Sökandet efter det kluster där vår sol en gång ingick.

Kluster av stjärnor där varje stjärna har den mängd av nästan två dussin grundämnen som syre, aluminium och järn med samma innehållskoncentration som vår sol.

GALAH undersökningens data release är planerat att sammanfalla med den stora version av data som den 25 April från Europeiska Gaia satelliten ska vara klar då och vilken då ska ha kartlagt drygt 1,6 miljarder stjärnor i Vintergatan vilket gör det projektet till den överlägset största och mest exakta atlas av natthimlen hittills.

I kombination med GALAH ger Gaia data inte bara positioner och avstånd mellan stjärnorna utan även deras rörelser inom galaxen och kanske solens syskons plats idag.

Nya fantastiskt formade skivor omkring stjärnor fotograferade från Chile

Nya bilder har kommit in från instrumentet SPHERE vid ESO:s Very Large Telescope i Chile. Bilderna visar de dammiga skivorna runt unga närliggande stjärnor i större detalj än vad som tidigare varit möjligt.

Detaljrikedomen får stjärnorna att visa upp sig i en bisarr mångfald av former, storlekar och strukturer vilka bland annat kan bero på att planeter håller på att bildas i banor runt dem.

SPHERE:s  uppgift är att hitta och studera stora exoplaneter som går i banor runt närliggande stjärnor. Instrumentet är även ett av dagens bästa till att avbilda skivorna runt unga stjärnor där planeter kanske bildas.

Att kunna studera sådana skivor är intressant för forskare med intresse för att undersöka kopplingarna mellan skivornas egenskaper och hur planeter bildas.

SPHERE har även upptäckt en kantställd skiva omkring stjärnan GSC 07396-00759 en av flera stjärnor i ett system ingående i stjärngruppen  DARTTS-S. Skivan verkar ligga längre fram i sin utveckling än den gasrika skivan vilken omsluter T-Tauri-stjärnan i samma system fastän de är åldersmässigt lika,

Denna mystiska skillnad i skivornas evolutionära tidsskalor hos två stjärnor som är lika gamla är ytterligare en anledning till varför astronomer är intresserade av att få reda på mer om dessa skivformationer och vilka egenskaper de har.

Bilden är en teckning av en T-Tauristjärna 

En tills nu dold gäckande neutronstjärna har hittats därute.

En neutronstjärna är ett av flera möjliga slut i en stjärnas existens. När en stjärna i slutet av sin existens stöter bort sina yttre lager inträffar en gravitationskollaps och stjärnans kvarvarande  innehåll imploderar.

Om stjärnan är av en storlek att den kvarvarande massan motsvarar 1,4-3 solmassor kommer den att bli en supernova. Återstoden efter denna explosion är en neutronstjärna som består av tätt packade neutroner och övrigt material i utspridda rester av supernovan. 

En vanlig neutronstjärna är endast ca 20 km i diameter. Men dess massa motsvarar 1,4 - 3 solmassor. Detta innebär att neutronstjärnan då har en densitet av ca 1 miljard ton per kubikcentimeter.

Gravitationsfältet vid stjärnans yta är då hela tvåhundra miljarder gånger starkare än på jorden vilket ger en flykthastighet på ungefär 100 000 km/s blir ungefär 1/3 av ljusets hastighet. Ett fallande föremål skulle då uppnå 6,5 miljoner km/h redan efter en meters fall.

Nu till vad detta ska handla om idag.

ESO:s Very Large Telescope i Chile och en hop andra teleskop i världen har avslöjat ett rikt landskap av stjärnor och glödande gasmoln i en av de  närmsta granngalaxerna. Det lilla Magellanska molnet en dvärggalax i närheten av vår Vintergata.

Med hjälp av nytagna bilder har astronomer kunnat identifiera en svårfångad neutronstjärna bland ett trådlikt område av gas som är resterna av en 2000-årig supernovaexplosion där neutronstjärnan är resternas kärna.

Instrumentet MUSE har använts för att hitta det gäckande objektets gömställe. Tidigare mätningar från Chandra X-ray Observatory har bekräftat dess identitet som en isolerad neutronstjärna. Nya bilder som skapats från data från både mark- och rymdbaserade teleskop har nu bevisat detta svårfångade objekt dolt i en komplicerad härva av gasfilament inuti det Lilla magellanska molnet omkring 200 000 ljusår från jorden. Det var ingen överraskning då data visat att det borde finnas men inte tills nu kunnat hittas.

Forskarlaget upptäckte att gasringen var centrerad runt en röntgenkälla som upptäckts tidigare och som betecknats p1. Men röntgenkällans ursprung var länge ett mysterium. I synnerhet var det inte klart om p1 faktiskt låg inuti supernovaresten eller bakom den.

Det var när gasringen vilken innehåller neon och syre observerades med MUSE av forskarlaget som man upptäckte att gasringen var perfekt centrerad runt p1 (röntgenkällan).

Det var ett alltför stort sammanträffande och de insåg då att p1 måste befinna sig inuti supernovaresten. Så snart man kände till p1:s position använde forskarlaget befintliga observationer av röntgenstrålning från Chandra X-ray Observatory för att fastslå att det måste vara en isolerad neutronstjärna med ett svagt magnetfält som var röntgenkällan.

Man tror att det finns rikligt med isolerade neutronstjärnor med svaga magnetfält spridda över hela universum men de är väldigt svåra att upptäcka eftersom de bara ses i röntgenstrålning. Just därför är det extra spännande att p1 kunde bekräftas som en isolerad neutronstjärna med hjälp av observationer i synligt ljus.

Bilden säger inte mycket men är på det lilla magellanska molnet de suddiga stjärnorna tillhör molnet

Det är mycket som måste stämma för att liv ska uppstå. Men universum är nästintill gränslöst så att vi kom till är kanske inte så konstigt och inte heller om vi är ensamma.

För att liv eller DNA som kan skapa liv ska kunna finnas som vi känner det måste det finnas fosfat i olika grupperingar. Fosfat är kommen ur fosfor. Fosfor i sin tur är en produkt kommen från supernovor.

Livet på Jorden är därmed ett resultat av fosfor från en supernova vilkens restprodukter med fosforsalter träffat Jorden.

Så vi har kommit till på rätt plats, för att idag finnas till. Rättare uttryckt, Jorden fanns på rätt avstånd från sin sol och träffades av fosforsalter från en supernova i vars riktning Jorden låg.

Låter kanske inte så upphetsande då supernovor  händer i vår Vintergata ca tre gånger per tusen år. Men att vårt solsystem skulle finnas i närheten av en var ändå inget som var givet.

Nu kommer forskningsresultat som visar att merparten av supernovor inte producerar fosforsalter. Då börjar man fundera över hur mycket som måste ha stämt av alla slag för att vi idag ska finnas till. Utöver det har vi skyddande bälten runt vår planet så vi inte stråldödas. Otroligt mycket ska stämma för att det ska vara slumpen att vi är här men likväl anser många det är så eller var en naturlig utveckling.

Jaha, låt var och en tro som den vill men mycket slump har det då varit. Naturlig utveckling genom evolution påstås det men man glömmer då att evolution även måste starta eller finnas en anledning till att börja.

Vad är då en människa? Kanske vi inte är något mer än andra varelser, mer än i vår egen världsuppfattning. Se på vilken djurart som helst de lever med de sina och förstår dem men inga andra arter.

Många skaffar revir där ingen hänsyn tas till andra arter bara sin egen och i dessa revir finns revir av andra arter.

Kanske vi människor även är en revirskapande art vilken kan producera ting av materia och sociala sammanhang (som städer och stater) men vad säger det om oss? Inte mycket som art enbart att det utmärker arten människa.

Vi tror oss tänka fritt men säkert är fritt tänkande något alla arter anser sig göra ingen art känner sig som att de gör något på instinkt utan de gör bara det naturligt likt vi gör när vi stoppar något i munnen och äter eller tömmer tarm o blåsa.

Är den mörka materian små mycket små svarta hål?

Som vi alla vet finns i alla galaxers centrum ett stort svart hål vilket drar till sig allt i sin närhet även ljus. Svarta hål finns även på andra platser i galaxerna och kanske utanför dessa. Vi kan inte se dem men vi kan se effekterna från dem.

Nu har nya rön fått vissa forskare att utarbeta en teori om den gäckande mörka materian. Att denna kan vara minismå svarta hål uppkomna vid Big bang och lika osynliga för oss som de stora i galaxers mitt.

De stora hålen ser vi effekterna från och vet existerar. Men om mörk materia är minihål vet vi inte. Men vi vet eller tror oss veta att denna mörka materia finns och vi har märkt det genom små variationer i gravitationen vi annars inte skulle kunna förklara. Men om den skulle vara minihål är  en teori.

Teorin har skakat om en del vetenskapsmän och kvinnor vilka har svårt att ta den på allvar medan andra ser stora möjligheter till att den kan vara rätt. Lite mer om resonemanget kan läsas om här där även Higgsboson är inblandad i teorin.

Själv anser jag teorin vara  möjlig. Den kan förklara effekterna på gravitationen då det gäller vad svarta hål och mörk materia är. Det kan även förklara varför den mörka materian är så svår att upptäcka fast den med säkerhet  finns. Det kan även innefatta den mörka energin på något vis.

Det kan som jag ser det även vara möjligt med denna teori att se både den mörka energin och den mörka materien som samverkande i att hålla samman universum och oss själva då dessa minihål håller allt på plats av materia tillsammans med  den energi den innehåller. Men detta resonemang vet jag inte om forskare gått ut med utan det kan vara mina egna unika tankar inom området som jag får ut genom ovanstående.

72 snabba explosioner av skarpt ljus upptäckta däruppe men det var inte ordinära supernovor. Vad hände?

En supernovaexplosion kan en kort tid vara lika ljusstark som en hel galax vilken består av hundratals miljarder stjärnor. Supernovor lyser med ett starkt sken i flera månader.

Nu har upptäckts hela 72 snabba explosioner däruppe vilka enbart lyst starkt från en vecka till en månad och sedan slocknat. Medan skenet från supernovor kan ses mycket längre tid dock som skarpast i upp till några månader slocknar dessa objekt som nu upptäckts ner snabbt.

Forskarna anser att detta är något som kanske har samband med den mystiska mörka energin. Data visar på något som kan tolkas som okänd energi, okänd och gäckande. Men något som enligt alla beräkningar finns, är den mörka energin.

Citat: Mörk energi är numera det gängse sättet att förklara vad som enligt observationer och experiment tolkats som en accelererande expansion av universum. Det vill säga att rumtiden förefaller att expandera allt fortare och fortare.

Den presenterade forskningen anger att mörk energi utgör 72 procent, mörk materia 23 procent, neutriner mindre än 1 procent och baryonisk materia, det vill säga vanliga atomer, endast drygt 4 procent av den totalt tillgängliga energin i universum. Slut citat. 

Forskarna hittade transienter i data från explosionerna vilken bör komma från den mörka energin vid undersökning av dessa korta ljusstarka utbrott. Det görs idag stora ansträngningar globalt bland forskare att förstå mörk energi, en komponent som har  den acceleration av expansion av universum vilken pågår.

Händelsen med de korta explosionshändelserna nämnda ovan verkar vara händelser av expansion och kylning utvecklat över tid vilket kan förväntas från en exploderande händelse såsom en supernova.

Ett möjligt scenario är att stjärnan var dold av material innan supernovaexplosionen, och i extrema fall kunde vara helt omsluten av en slöja av tät materiamoln. För troligen är dessa korta explosioner likväl supernovor.

Supernovan själv kan då värma det omgivande materialet till mycket höga temperaturer och då kanske ge oss en hjälp för att förstå mörk energi vilken vi nästan säkert vet är inblandad i händelsen. Denna undersökning av explosioner avslöjar många mer oförklarlig transienter än vad som setts tidigare i universum.

Kanske vi genom detta är spåren på mörk energi närmare. 

Bild Helixnebulosa vilken finns i stjärnbilden Vattumannen