Saturnus månar anses komna från samma källa.

Inbäddade mellan Saturnus ringar finns en  samling av mini-månar kanske hundratals men kända är 62 därav några större.  NASA: s Cassini rymdfarkoster åkte förbi Saturnus 2017 och nu har för första gången astronomer och vetenskapsmän beskrivet sina resultat om månarna i den amerikanska tidskriften Science.


Pan, Daphnis, Atlas, Pandora och Epimetheus är några minimånar i storlekar av  mellan åtta och 116 kilometer i diameter.


De är antingen rundformade eller i form av så kallade flygande tefat.


 Men viktigast av studierna är att denna stärker den dominerande teorin att Saturnus ringar och månar härrör från samma himlakropp. En himlakropp vilken  krossades till följd av något slag av kollision. Två större kroppar vilka kraschade in i varandra exempelvis.


Jag kan tänka mig att inte alla månar hör till denna kollision men kanske det enbart handlar om samma källa för alla.


Bild från vikipedia. En av de omtalade månarna Månen Atlas.

Artificiell intelligens ett hjälpmedel för sökande efter dolda planeter

Astronomer vid The University of Texas i Austin har i samarbete med Google använt artificiell intelligens (AI) vilket resulterade i två hittade dittills dolda planeter i Kepler rymdteleskops arkiverade foton.


Tekniken att finna missade planeter i missad data kallas K2.


De två planeter varav en kallas K2-293b kretsar kring en stjärna på 1300 ljusårs avstånd från oss i stjärnbilden Vattumannen och K2-294b vilken kretsar kring en stjärna 1230 ljusår bort även denna finns  i Vattumannens stjärnbild.


För att det skulle vara möjligt att finna dem och förhoppningsvis fler i framtiden skapade teamet vilket leds av en grundutbildningsutbildning på UT Austin av forskningsledare Anne Dattilo där. Det används en algoritm som går till botten med de data som registrerats av Kepler och med denna som utgångspunkt söka efter eventuella  missad intressant data.


Nu hoppas man finna många fler missade planeter som gömmer sig i Keplers arkiverade databank. Upptäckterna ovan har accepterats för publicering i ett kommande nummer av The Astronomical Journal.


Dessa två planeter Dattilo's team hittade ”är båda mycket typiska planeter”, sade hon. ”De finns mycket nära sin värdstjärna, är heta och de har korta omloppstider. ”De är något större än jorden”.


Säkert finns många fler planeter i det arkiverade materialet men många av dem som finns en längre bit från sin sol kan vara omöjliga att finna på grund av att de är för  ljusmässigt svaga.


Bild är från Vikipedia och visar Keplerteleskopet

Asteroiden Gault är i kontrollöst tillstånd och det kommer att sluta med utplåning

6478 Gault är en asteroid i de inre regionerna av asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Den är ungefärligt 3.7 km i diameter och upptäcktes första gången den 12 maj 1988 av astronomerna Carolyn och Eugene Shoemaker vid Palomarobservatoriet i Kalifornien.


Asteroiden har fått sitt namn för att hedra planetgeolog Donald Gault som var känd för sitt banbrytande arbete i förstå nedslagskratrar.


Den 5 januari 2019 upptäcktes att Gault har en kometsvans vilket  inte setts på tidigare bilder. Asteroiden sågs även ha börjat rotera i  accelererad takt och hastighet i en hastighet av två timmars rotation vilket är nära gränsen för stabilitet för en asteroid. Det hade skapades två svansar varav den ena  uppskattats till över 800 000 km lång och den andra till 200000 km.


Hypotesen är att en kollision med en annan asteroid är källan  till dammsvansarna och rotationsökningen. En händelse som antas ha skett någon gång mellan 28 oktober och 30 december 2018.



Det är astronomer vid NASA och Europeiska sydobservatorie (ESO) som har mätt svansarnas dammlängd efter Gaults numera irrande färd däruppe.


Dessa långa svansar är tecken på att Gaults  rörelser är utom kontroll och att den kommer att utplånas. Därav intresset för att se detta skede vilket inte bör vara långt borta tidsmässigt. Ur detta skede kan man lära mer om skeden i universum och bland asteroider. 


Bild Wikipedia. Gaults två kometliknande svansar sedda från Hubble i mars 2019.

I miljoner år fanns det stora forsande floder på Mars. Men varför?

Forskare från University of Chicago har med ledning av forskaren  Edwin Kite  sett på datainsamling av flodbäddsbilder från Mars och publicerat sina fynd den 27 mars i journalen Science Advances. 


Forskarlaget säger att de var förvånade över att finna potentiella bevis för att stora vattenflöden flödat under den senast miljarden år på Mars. Det är under den tidsperioden astronomer även tror att Mars förlorade sin atmosfär och torkade ut till den ökenmiljö som finns där i dag.


Hur en planet med så lite solljus och atmosfär varit varm nog för stora flodflöden  är svårt att förklara. Det är ett icke löst mysterium.


 Forskarna betonar att medan vattnet kan ha dykt upp och försvunnit över långa perioder säger Kite att något måste vara feltänkt om resultaten från forskningen är korrekt. Kanske är floderna äldre än forskare tror eller har Mars torkat ut mycket snabbare än nuvarande teorier föreslår.


Men något okänt förlopp kan även vara förklaringen till att det varit tillräckligt varmt under en längre tid för att stora floder kunnat strömma även efter det att det mesta av atmosfären hade försvunnit.


”Alla tre alternativen är obehagliga”, säger Kite. ”Alla tre av dessa lösningar skulle kräva betydande revidering av vår nuvarande förståelse”. Hur ska man förklara hur Mars, som är längre bort från solen än jorden varit tillräckligt varm då den unga solen var  mindre ljusstark (och het) än den är nu? Vi bör dock acceptera utifrån nuvarande undersökningar  att Mars var en gång en mycket våt värld.


Vi måste även förstå genom undersökningar från NASA:s MAVEN uppdrag att övertygande bevis från denna farkost visar att solvinden långsamt får atmosfären att försvinna från röda planeten och att detta skett under  en lång tidsperiod. Reviderade modeller skulle behöva förklara både MAVENS atmosfäriska uppgifter och bevis på stora mängder från tidigare av ytvatten är svåra att bortförklara.


Det tredje alternativet för varmhållning på Mars även med en tunn atmosfär skulle bero på någon form av växthusgaseffekt. Möjligt genom växthuseffekt från vattenismoln som skulle göra att infrarött ljus som skulle skapa värme. Detta skulle då troligen göra det omöjligt efterhand för att flytande vatten skulle kunna finnas i stora flodsystem på ytan.


Nej ännu är är Mars en gåta. Själv funderar jag på om solen kan ha fluktrerat så till vida att den en gång var varmare (men det skulle påverkat Jorden) eller att Mars haft sin bana närmre solen. Men det är bara tankar.
  

Bild på från ytan av Mars tagen i mars i fjol av marsbilen Oppornity.

Vad som kan ha hänt före BigBang

Vad fanns innan vårt universum kom till? Vissa teorier tyder på att det före Big Bang funnits ett tidigare universum vilket efter en lång expansion dragits ihop igen till en punkt. En punkt i ett ingenting som sedan vid en kritisk tidpunkt utanför tid och rum och plötsligt uppstod BigBang. BigBang kan ha varit en sedan evighet återupprepad händelsekedja. Teorin kallas Big Bounce. Men ska vi se det krasst finns inget som bevisar detta.



Nu har ett team av forskare vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics (CfA) angett en metod som kan användas för att förfalska inflationen (den expansion som gick igång vid BigBang åt alla riktningar och fortfarande ökar i hastighet i det universum där vi finns). Man kan se det som en ballong som blåses upp i alla riktningar allt snabbare. Detta är den mest troliga teorin i dag.


 Inflationen är teorin som talar om en tid omedelbart efter Big Bang. Den beskriver ett universum som dramatiskt expanderat i storlek under en flyktig bråkdel av en sekund efter smällen. Inflationsteorin löser några viktiga mysterier om struktur och utveckling av vårt universum i den teori vi använder i dag.


 Ett forskarlag lett av Cfa's Xingang Chen tillsammans med Loeb och Zhong-Zhi Xianyu på fysikinstitutionen på Harvarduniversitetet har tillämpat en ny idé som kan användas för att förfalska inflationsteorin (den finns i olika uppslag) experimentellt.


I ett försök att hitta vissa kännetecken som kan separera inflationen från andra teorier började laget med att identifiera och definiera egenskapen av de olika teorierna – utvecklingen av och storleken på det primära universum säger Xianyu.


Exempelvis, under inflation växer storleken på universum exponentiellt. I vissa alternativa teorier går det mycket långsamt medan det i andra går mycket snabbt. Det finns även teorier där den går olika snabbt beroende på tid eller riktning. Men den förhärskande teorin är att det gick (och går fortfarande) snabbt åt alla håll vid BigBang och att denna expansion ökar hela tiden än i dag. 

Detta har visats utifrån rödförskjutningen.

Men forskare anser att en teori måste kunna förfalskas för att kunna diskuteras annars är det ingen teori utan ej diskussionsmöjlig innebärande att vad man än säger blir svaret detsamma. Vi kan inte bevisa BigBang och dess effekt därför är det är en ej bevisbar teori. Men enligt mig troligen svår att förfalska utan att ta till religion.

Virus aktiveras vid rymdfärder

Forskare har överraskande upptäckt att herpesvirus aktiverades i mer än hälften av besättningen ombord på rymdfärjan och Internationella rymdstationen (ISS).



"NASA-astronauterna vilka under veckor eller månader är i rymden utsatta för låg gravitation, kosmisk strålning och extrema G-krafterna vid start och återinträde till Jorden har vilande virus som aktiveras vid dessa förhållanden", säger senior författare Dr. Satish K. Mehta från KBR Wyle på Johnson Space Center.


"Den här fysiska utmaningen samverkar med stressfaktorer social separering och förändrad sömncykel." "Detta blir ökning av utsöndring av stresshormoner som kortisol och adrenalin. Hormoner kända för att undertrycka immunsystemet. 


I enlighet med detta finner vi att astronauters immunceller - särskilt de som normalt undertrycker och eliminerar virus blir mindre effektiva under en rymdvistelse och upp till två månader efter att de landat på Jorden igen.


"I en undersökning har det visat sig att 47 av 89 (53%) astronauter på korta rymdfärdsflygningar och 14 av 23 (61%) på längre ISS-uppdrag har  aktiva virus i saliv- eller urinprover", rapporterade Mehta.



"Dessa frekvenser - liksom kvantiteten av virus är betydligt större i kvantitet som i aktivitet under och efter en rymdfärd mot de var innan färden. (obs flertalet människor har vilande virus inom sig detta sagt så ingen tror att just astronauter är stora virusbärare)


Undersökningar som dessa visar att det bör forskas mer om hur man kan ge lugnare färder upp och ner liksom lugnare miljö däruppe.


Bild på ISS den internationella space stationen.

Överraskande data visar var Jupiter en gång bildades

Planeten Jupiter har överraskande bildats fyra gånger längre bort från solen än dess nuvarande omloppsbana. Det är samma sak med Saturnus, Uranus och Neptunus.


 Under 700000 år vandrade Jupiter sedan in mot solen och stannade upp i en bana där den i dag ligger. Med sig på färden samlades en hop asteroider in och dessa finns nu i bana runt planeten. De så kallade Trojanerna.


Genom att upptäcka beröringspunkter med dessa Trojaner och dess sammansättning kunde man förstå var Jupiter en gång bildats. Jupiter var vid sin tillblivelse inte en gaskropp utan en fast kropp. Vad som sedan skedde är en annan historia.


Jupiter vilken ligger utanför Mars bana fungerar även i dag genom sin storlek som infångare av mycket av de farliga stenbumlingar som svävar därute. Många asteroider har därmed Jorden sluppit nedslag från.


För 2-3 miljoner år senare påverkades himlakroppen av gravitationskrafter från den kringliggande gasen i solsystemet. Det var då förflyttningen på cirka 700 000 år inleddes.



Lundaforskarna vilka ligger bakom studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Astronomy & Astrophysics har även gjort beräkningar kring gasjätten Saturnus samt isjättarna Uranus och Neptunus. De konstaterar att även de här planeterna bör ha rört på sig på likartat vis.


Vi kan fundera över alla de observationer av exoplaneter vi upptäckt i andra solsystem där ofta stora gasjättar finns mycket nära sin sol. (se ex min blogg av den 25 mars där jag senast skrev om de så kallade  heta jupitrarna därute) Betydligt närmre än Jupiter till vår sol. Troligen har även de gjort en vandring in mot sin sol men inte stannat på sin vandring förrön mycket nära sin sol. Man kan fråga sig varför det är så.  Men det är inget vi vet utan bara kan tänka oss utifrån vad som skett i vårt eget solsystem.