Skrik, gap och försök till konversation.

Habermas och språk o kommunikation. Han är också den förste filosof jag redogör för som fortfarande lever. Han föddes 1929.

Livsvärlden påstår han är människors gemensamma verklighet. En verklighet av gemensamma innebörder och normer vilken byggts upp och fortlever genom språket och
dess kommunikation.

För min del tror jag dock att verkligheten tolkas olika av olika människor och då även kommunikationen. Detta gör att gemensamheten inte är så stor som man kan anta, utan lagar och normer behövs för att hålla mänskligheten under någorlunda kontroll så inte allt för många enskilda eller grupper utnyttjar sina medmänniskor.

Habermas fortsätter, en dialog mellan olika människor förutsätter att det finns någon rationalitet. Konkret att alla måste bereda sig på att lyssna på andras argument och därmed vara öppna för omtolkning av sina egna argument.

För min del kan jag inte se mycket av detta i exempelvis politiken, där smutskastning och nonchalans i bemötandet av åsikter är mer vanligt är en konversation mellan meningsmotståndare.

Habermas säger även, i princip måste alla deltagare i ett samtal erkännas som likvärdiga. Endast argumentens hållbarhet, inte deltagarnas status eller makt, ska fälla det slutliga avgörandet i en diskussion.

För min del är jag helt överens med denna uppfattning. Men tyvärr fungerar det inte i praktiken, inte ens alltid i samtal i det lilla sammanhanget som i en familjesituation.

Någon höjer rösten, hotar och så avbryts samtalet, den hotande kan få sin vilja igenom för att familjefriden temporärt ska behållas. Inom stora organisationer är det fortfarande makt, vältalighet, manipulation och status som i de flesta fall avgör vem som får sin vilja igenom. Rätt eller fel, moral eller etik eller för den delen lagar eller normer kommer i andra hand.

När lagar krockar med beslut kopplas jurister in för att kringgå lagarna med någon kryptisk paragraf eller tolkning.

En dialog utan censur. Åsikter som respekteras. Tro som respekteras. Ja, det är inte självklart överallt. Läs här hur det ser ut i vår omvärld. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153934
Låt oss även hoppas och tro att Sverige inte blir ett av dessa människoförtryckande länder.

Ju fattigare du är desto bättre förstår du din nästa, medan det är motsatsen för de rika.

Walter Benjamin är den siste av de s.k. onsdagsmedlemmarna av Frankfurtskolan som jag tar upp här. Han levde mellan 1892-1940.

I sitt oavslutade epos Das Passagenwerk skriver han om hur industrialismen under 1800-talet blev ett projekt som sågs som viktigast av allt och fritiden sågs som oegennyttig.
Han beskriver ur Paris och parisarnas utgångspunkt.

Det var en tid då nya transportmedel började se dagens ljus, tåget kom. Räls och senare bättre gator formade om stadsmiljön. Att som tidigare bara strosa och flanera runt i stans gränder sågs inte längre som en normal sysselsättning, såvida man inte distanserade sig under sin vandring och därmed sågs djupt försjunken i nyttiga tankar.

Själv promenerade Benjamin omkring och antecknade sina iakttagelser i en anteckningsbok. Han samlade även på fotografier och textfragment för att bygga upp en bild av hur den moderna staden hade uppstått och utvecklades.

Flanerandet som fenomen i sig intresserade honom och var någonting som Benjamin både undersökte och själv ägnade sig åt. Sköldpaddan ansåg han var ett perfekt husdjur för en flanör. Då denna, som han ansåg, naturens egen flanör såg till att man inte gick för hastigt fram. Långsamheten gav flanören tid att fästa blicken på saker och att se staden med nya ögon. Om han själv hade en sköldpadda förtäljer inte historien.

Men själv kan jag till stor del hålla med om hans resonemang. Att gå och strosa ger alltid nya upplevelser om man har uppmärksamheten med sig och inte tänker på helt andra saker under promenaden. Se och upptäck, var nyfiken och jag garanterar att en enkel promenad i kända kvarter ger nya aha-upplevelser varje gång. Det kan till och med vara så att den sträcka man gått dagligen under flera år en dag får dig att förvånas över något du upptäcker för första gången, i ett speciellt ljus, väder eller helt enkelt ser du något du aldrig tidigare sett fast det hela tiden funnits på samma plats. Jag upplever själv detta dagligen.

En intressant artikel finns att läsa här.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153926
Är det verkligen så att de fattiga kan lättare förstå de rika än tvärtom? Påståendet att torparna förstod herrgårdsfolket medan dessa inte förstod torparna är en intressant tanke att fundera kring. Är det så att de på samhällets botten förstår de på samhällets topp medan dessa inte förstår de på botten? Kanske det är därför vi idag har en regering som drar ner på bidragen till de sämst ställda och misstänkliggör dessa som snyltare. Man förstår inte på toppen varför människor inte kan klara det de själva alltid sett som självklart, att klara sin egen ekonomi.

Liv på Mars ett önsketänkande.

Herbert Marcuse var kritiker av det moderna industrisamhället som han ansåg manipulativt och av mänskligt förytligande karaktär. Människan manipuleras i det kapitalistiska samhället till att tro sig behöva mer och mer att konsumera. Det skapas nya behov som ingen kunnat ana några årtionden tidigare och som människan manipuleras till att nu anse sig behöva.
Inte bara behöva utan självklart tycka sig absolut behöva, för ett fullgott liv.

Nog kan vi hålla med Marcuse om detta, om jag nu tolkat honom helt riktigt. Vi har de senaste årtiondena manipulerats att anse att datorer ska vara varje människas självklara ägodel. Vi har manipulerats att känna oss tvungna att äga en mobil. Vi har manipulerats att anse vinylskivorna som värdelösa i förhållande till cd skivor. Nu ser vi dvd:n ta över efter VHS, den gamla lättskötta som jag tycker, videobandspelaren har snart antikvärde och dvd:n har skapat ett nytt behov.

Senast har det skapats ett behov av digitalbox för svenska folket för tv sändning. Ja, exemplen kan mångdubblas. Om detta är bra, det kan man fråga sig, då många nyskapade behov är skapade för vinstintressen. En marknad mättas och då kommer nya produkter som ska skapa nya behov och nya vinster.

Se på datorns utveckling, liksom mobilen. Nya modeller kommer hela tiden för att hålla efterfrågan uppe. Detta är något som man kan tänka utefter att ha läst Marcuse.

Han var även mycket populär i de kretsar som låg bakom de så kallade studentrevolutionerna under 1968. Han sågs som de förtryckta och manipulativa konsumenternas apostel och fick många anhängare ute på vänsterkanten i den akademiska världen.

I dagarna har en ny sond landat på Mars för att leta efter spår av liv.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=773240
Om inte människan haft denna förhoppning hade knappast rymdforskningen kommit så långt som den gjort. Människan hoppas på liv för att slippa vara ensam. Människans fantasi kan inte acceptera sig själv som ensam. Sökandet fortsätter, allt handlar om tro och förhoppning, universum är stort, oändligt stort. Därför kommer detta sökande att följa människan så länge denna finns till.

Min uppfattning som grundar sig på bibeln vad än påven tycker om detta. Denne vill ju tillrättalägga bibeln om liv kommer att hittas. Det finns inget i bibeln som visar på att Gud skapat mer än en jord. Min övertygelse är att inget liv finns mer än på vår jord. Men söker man efter liv kommer man att hitta misstänkta spår av detta. Liksom spökjägare hittar tecken på spöken. Självuppfyllande profetior är människan bra på att skapa.
Men det innebär inte sanning.

Läkarna under Egyptens storhetstid var skickligare än vi kanske vill erkänna.

Theodore Adorno var också han en av Frankfurtskolans förgrundsfigurer som bland annat tillsammans med Horkheimer skrev en mycket uppmärksammad bok med titeln
Upplysningen dialektik vilken utgavs 1944.

De hade bland annat följande att säga i boken: Upplysningens idé är i grunden att befria människan. Detta ska göras genom förnuftig information i syfte att behärska naturen till nytta för människan. Det är ett projekt som kan slå tillbaks mot människan. Vi får det då allt fler livsområden tekniseras i ett växande socialteknologiskt samhälle.

Detta instrumentella och utilitaristiska betraktelsesätt utsträcks över hela tillvaron då det inte längre finns tabun, vördnad eller helighet. Gott och ont, rätt och fel har inte längre med förnuft att göra utan har mist all auktoritet. Subjektet trängs då undan, världen betraktas som summan av kvantifierbara föremål för en cynisk manipulation utförd av de som har makt och möjlighet.

De menade med andra ord att människan utnyttjas som en handelsvara och inte ses som en varelse med känsloliv och behov. Här finns likheter med synen på människan under slavsamhällets tid.

Nu till läkarvetenskapen, de kunde även förr, mer än vi anar.
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1287801.svd
Vi ska inte slå oss för bröstet och tro vi är den generation som var först med allt. Avancerad läkarvetenskap fanns redan i det gamla Egypten och då på en nivå som man först nu börjar ana. Vi måste komma ihåg att det historiskt fanns två samhällen i samhället. Det för gemene man som hade en låg kunskapsnivå och stor vidskepelse och så då den lärda världen som stod mycket högt i intelligens och kunskap. Men dessa lärda män och kvinnor sågs många gånger som ett hot och utrensningar gjordes genom krig och uppror. Därför försvann stora kunskapskällor lite då och då. Vissa kunskaper skrevs ner och har bevarats till vår tid genom avskrivningar, arabers bibliotek och klostren. Men mycket har försvunnit. Men summan av ovanstående är att vi inte ska se ner på våra förfäders kunskapsnivå. De kunde mycket mer än vi kan ana inom läkarvetenskap m.m.

Har människan behov av klasskillnad?

Mitt svar är Ja. Genom hela historien fram till nutid har vi upplevt hur människor kategoriseras och klassificeras. Ofta genom framgångsmöjligheter, ekonomiska möjligheter eller politiska ställningstaganden vilka i sin tur oftast har samband med föregående.

Människor har ofta försökt förtrycka andra för sin egen vinning. Vi har haft slavsamhällen, feodalsamhällen och vårt samhälle av i dag där man ex i Sverige värderas efter om man har arbete eller inte har vår nuvarande regering skapat nya värderingsgrunder som ytterligare ett instrument för segregering av människan.

Religioner har kommit som inte haft som mål att segregera kristendomens att alla människor är lika inför Gud har i många fall skapat respekt för medmänniskan och en mänskligare syn på denna. Men som sagt det har även gett mandat för att behandla icketroende annorlunda. Hedningar har setts som lägre stående människor många gånger och oliktänkande som parias som ska utrotas.

Vi är alla lika inför Gud har inte setts som samma sak som att vi alla är lika inför varandra. Lid i detta liv i nästa kommer du till ett bättre har varit en ledstjärna för slavar och förtryckta i många samband genom historien för att stå ut med vardagen. Lydnad inför Gud och de förtyckare som funnits har inpräntats i människan av kungar och herremän.

Kan människan leva och utvecklas utan att förtrycka andra? Kan människor göra stora symboliska verk eller utvecklas om de inte kämpar mot sitt förtryck? Behövs denna stimulans? Måste många gå under för att vissa människor ska kunna utveckla nya medel att styra leva och skapa nya saker och behov? Nej jag tror inte det.

Är människan skapad för att förtrycka och hitta på sätt att ursäkta detta? Se på rasbiologin som en gång fanns och sågs som legitim för att ta ett ex. Mitt svar är att hur mycket vi än försöker förändra människans sinnelag till det kristendomen förespråkar hittar ändå människan något i denna lära som de tolkar som att det är legitimt att förtrycka.

Historien är full av exempel på människans grymhet och denna grymhet visar på att vi alla kämpar mot eller tar till oss den ondska som finns i världen sedan tidernas skapelse. Godheten är svår att leva utefter men vi är många som försöker så gått vi kan.

Men hur lyckade är våra försök?

Fascism och demokrati är föränderliga mänskliga ideologier över tid.

Max Horkheimer, 1895-1973, som blev rektor 1930 på Frankfurt universitetet är bland annat känd för att ha sagt att den som inte vill tala om kapitalismen bör även tiga om fascismen. Detta sagt under 30-talet då vi hade fascistiska diktaturer i Europa.

Han menade att båda systemen skulle granskas kritiskt då båda systemen hade omänskliga system inbyggda. I dessa sågs människan som ett verktyg av de som hade makten för att förverkliga mål som inte var till allas bästa utan till de som lyckats få makten och hade möjlighet att utöva den.

Men alla system har den nackdelen att inget är perfekt oberoende vad det är, höger eller vänsterinriktat. Inget system gynnar alla eller är fullständigt rättvist för alla.

Det finns inom alla politiska system vinnare och förlorare. Det som man kan se som en gemensam nämnare är att det alltid är de svaga som får det sämst oberoende av vilket system som råder. Det är dessa som används för att förverkliga utopisternas mål. Ideologiernas mål som väl aldrig nått fram inom något system utan alltid omtolkats till nya utopiska mål som ingen trott vara möjliga men som de svaga hoppats på.

Alternativt de fascistiska ledarna trott på, innan de störtats. En höger eller vänsterdiktatur har en gemensam likhet båda störtas förr eller senare. En demokrati däremot ändrar riktning utefter vilka strömmar som råder i ekonomi och bland människor i en stat. Men inget är bestående för en särskilt lång tid även vad som är demokrati och medmänsklighet förändras över tid.

Se följande artikel som är ett ex på elitsamhällens ideologier.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1284753.svd

Detta hade passat bra i 1900-talets fascistdiktaturer att arbeta utefter. Idag är det svenska regeringen, som ska ses som demokratisk, som har genomfört detta beslut. Som sagt demokrati förändras över tid. För bara några år sedan hade den demokrati vi hade då aldrig genomfört detta beslut.

Är du troende är du icke önskvärd på många arbetsplatser.

Ernst Bloch, 1900-tals filosofen, sa bland annat att begrepp som frihet, broderskap och jämlikhet har ett utopiskt gränsöverskridande som sträcker sig långt förbi borgerliga perspektiv och kommer att förverkligas när väl socialismen kommer. Och som marxist var han övertygad om att detta bara var en tidsfråga.

Han sa även att det finns två strömningar av marxism. En rationell, vetenskaplig och analytisk som är utan förbarmande, en objektiv strömning som teoretiserar över vad kapitalism är, hur den fungerar och vilka motsättningar den ger upphov till.
Den andra strömningen grundas på en hoppets princip, en utopi och pånyttfödelse av världen. Strömningarna komplimenterar varandra tyckte han. Visst finns en spänning mellan dem. Men en positiv, dialektisk sådan. Spänning som ser till att inte den ena strömningen tar intresset helt från den andra. Båda ansåg han nämligen behövdes i dialektisk samverkan.

Han tog exemplet om historia för att förtydliga.

Medeltiden innehåller nämligen, enligt Bloch, på ett paradoxalt sätt inte bara av sig själv utan också glimtar av något som ännu inte finns, halvt formulerade tankar om något annat, föreställningar som saknar förankring i den nutidens verklighet som var.

Av den anledningen kan vi känna igen oss i historien Det som det en gång drömdes om är i en del fall vår verklighet i dag. Inte allt, men en del. Bloch menar även att det finns återanknytning mellan historia, dröm och framtid, och därmed är även framtiden vår historia. Blochs tankar om förverkligade drömmar är ett exempel på förhållandet mellan vår uppfattning om det existerande och vår förväntan om framtiden.

När det gäller kristendomens budskap, för att ta något helt annat, anser jag detta har mer likheter med vänsterpolitik än högerpolitik. Det handlar ju om att bry sig om de svaga i samhället, inte att döma dessa som jag anser vår politik idag har som syfte. Att segregera de icke framgångsrika. Men i vilket fall som helst. Varför har vi blivit så avkristnade att vi bör tiga med vår tro om vi inte ska förbigås löne- eller karriärmässigt på den arbetsplats vi ev. har.

Hade det varit i ett tidigare historiskt skede hade det varit tvärtom. Den som inte var troende sågs det ner på och denna misstänkliggjordes. I dag är det tvärtom. Varför blev det så? Kristendom är i grunden, om den inte missbrukas och tolkas fel, en kärlekens och godhetens religion. Varför ses det då som fel att tala positivt om den på arbetsplatserna? Kanske det är just därför som man inte får gehör, vår tid är knappast godhetens tid. Satsa på materiella ting är ledstjärnan i dag, andens värld hånas.
Nåväl fick idén för denna filosofiska tanke utifrån att ha läst denna korta notis:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153702