Google

Translate blog

torsdag 5 april 2018

Vad ska vi få uppleva härnäst. Den mystiska månen Titans yta eller åter mer från kometen vilken Rosetta besökte 2015-16?


67P/Churyumov-Gerasimenko kometen vilken Rosetta besökte och fick nya rön om för några år sedan. Denna är en av valen för en ny färd planerad av NASA.
Här vill man ta markprover för att förstå mer om kometer och  denna i synnerhet.
Målet är då en fortsatt undersökning av denna för att förstå hur solsystemet uppkom och vilka material kometen (er)  innehåller. En fortsättning på förra uppdraget helt enkelt. Ännu vet vi inte mycket om kometer eller vad de innehåller eller hur de bildades.

Detta uppdrag är ett av två val. Vad man väljer är om detta blir verklighet eller en färd till Saturnus måne Titan. Ett även det högintressant område. Tyvärr finns inte ekonomi för båda projekten just nu.
Titan är en måne större än planeten Merkurius. Här vill man undersöka kvävesjöarna var i  det teoretiskt kan finnas enklare former av liv.

Personligen tycker jag en resa till Titan låter mer spännande.

Bilden är en illustration av NASA på Titan

onsdag 4 april 2018

Våra förfäder såg Scholz's stjärna när den svepte genom vårt solsystem en gång för länge sedan i mänsklighetens barndom på Jorden.


En gång var våra förfäder med om en unik händelse vilken tidigare eller senare generationer av människosläktet aldrig varit med om varken då eller senare av just detta slag.

Tiden var för 70 000 år sedan och troligen uppmärksammades det då människan ofta i forntiden såg ut mot rymden istället för som idag ner i en smartphone.

Det var den röda dvärgstjärnan Scholts star som svepte igenom Oorts moln. Molnet vilket innehåller rester från när vårt solsystem bildades. Här finns sten, grus, damm småplaneter och kanske den gäckande planet 9. Molnet finns i utkanten av vårt solsystem och dess yttersta gräns ligger nära ett ljusår från solen. Pluto ingår i molnet.

Säkert kunde människosläktet eller neandertalarna se denna röda sol om de lyfte blicken mot skyn.

Den svepte förbi i sin bana tillsammans med sin bruna dvärg. En brun dvärg är en misslyckad stjärnbildning. En kropp som kan ses som Jupiterlik men varmare och nästan med en kärnstrålning vilken är på gränsen för att starta processer för att bli en sol. Men vilken misslyckats med detta på grund av för låg temperatur.

Bilden är på Scholts star. Läs mer om var den finns idag här.

tisdag 3 april 2018

Röntgenstrålning från kometer. Varför nu detta.


Oxford university har arbetat fram en forskningsrapport i syfte att förklara mysteriet med kometers röntgenstrålning. Något som förvånat länge.

Detta då röntgenutsläpp normalt förknippas med mycket varma föremål som solen. Kometer däremot är bland de kallaste objekten i solsystemet.

Men nya rön visar att kometer interagerar med solstrålningen. Solvinden och solens magnetfält.

Genom denna integration produceras en synlig atmosfär runt kometen samt kometers svans och i vissa fall röntgenstrålning. Denna skapas på den sida solen träffar kometen genom att solens strålar påverkar kometers atmosfär.  Det konstaterades att elektroner då blir uppvärmda till ca en miljon grader i regionen uppströms av plasmaturbulensen.

Dessa heta elektroner avger då röntgenstrålning i närvaro av det magnetfält vilket även finns här.

Gåtan ska därmed vara löst och förklarad för mer utförlig förklaring se medföljande länk.

Nog kan man säga att universum är en strålande källa av all slags strålning på skilda våglängder även där man minst anar det.

Bilden visar C/2013 A1 en komet från Oorts kometmoln som upptäcktes 3 januari 2013 av Robert H. McNaught vid Siding Spring Observatoriet. Den 19 oktober 2014 passerade kometen planeten Mars på endast 140 000 km avstånd. ”Wikipedia”  https://sv.wikipedia.org/wiki/C/2013_A1

måndag 2 april 2018

Kan det lite var som helst kretsa ensamma månar i universum. En del tyder på det.


Små dvärgplaneter kan fångas in av stora gasjättar och bli en måne till dessa. Månar finns runt de flesta av vårt solsystems planeter. Infångade eller som i Jordens fall troligen genom två krockande kroppars effekter i Jordens barndom.

Satelliter ses dessa kroppar som. I asteroidbältet finns liksom utanför Pluto en hel del dvärgplaneter och större asteroider.

Dessa är möjliga som månkandidater om de kom tillräckligt nära en planet och fångades in av denna.

I dag ses fritt flytande månar därute som mycket möjligt vanliga. Kanske även mellan solsystemen och stjärnorna inklusive mellan galaxerna därute.

Ensamma och osynliga därute sedan tidernas begynnelse likt en mängd isolerade och snabbt framskjutande asteroider bland tomheten därute.
Bilden är på vår egen måne.

söndag 1 april 2018

Oumuamua den besökande främlingens färd och troliga bakgrund från det okända därute.


Vi kommer ihåg den första upptäckta asteroiden från ett främmande solsystem vi upptäckt och vilken besökte oss i slutet av förra året.

Den ca 400 meter cigarrformade Oumuamua och dess annorlunda snurrande genom vårt solsystem. Inte gjorde den som vårt solsystems regelbundet återkommande asteroider efter en rundning av solen. I en fortsatt bana i vårt solsystem för regelbunden återvändning i bana runt solen.

Nej, Den gick i stor hastighet och bröt solens bana och fortsatte sin färd ut ur vårt solsystem för vidare okända öden.

Frågan ställs om varifrån den kom och vilken trolig katastrof som ligger bakom dess mycket unika form. Frågan om hur den kunnat få en hastighet som slungat den ur sitt solsystem långt därute för kanske miljarder år sedan är även den intressant. Kan det ha varit från ett solsystem likt vårt?

Forskare idag tror inte det är möjligt. Troligaste kom den från ett dubbelstjärnsystem där något hänt vilket skapat dess form och slungat iväg den. Dess rörelse ser nämligen ut som om den slungats iväg. Den går inte som en pil i sin cigarrform utan oregelbundet som om den kastats iväg.

Se medföljande länk där en film visar  dess bana gick genom det inre av vårt solsystem. Jag själv kan inte annat än fascineras och förundras över denna stenbumling.

lördag 31 mars 2018

NASA har planer på att placera en större farkost utanför Jorden till försvar mot okända eller oväntade hot.


NASA planerar att sända upp en större farkost vilken ska ha möjlighet att sända kärnvapenspetsar mot exempelvis hotande asteroider. Asteroider vilka riskerar störta ner på Jorden och ställa till en katastrof.

Farkosten ska även om större objekt är på väg styra in i dessa och spränga sig själv där vilket skulle få stora objekt att falla samman i smådelar av mindre farligt slag.

Kanske farkosten även ska ses som ett försvar mot fientliga Aliensskepp. Om nu sådana finns eller kommer. Förhoppningsvis är inte även en uträkning med för en möjlighet att hota fientliga regimer på Jorden genom att rikta vapnet mot Jorden om nu USA:s militära styrkor kan styra anläggningen eller främmande makt kan kapa  den digitala elektroniken. 

Försvar mot asteroider behövs och försvarsfarkostens batteri av kärnvapen kommer säkert förr eller senare att behöva användas.

Bilden visar vad som vi förhoppningsvis aldrig ska uppleva på Jorden

fredag 30 mars 2018

Gravastar (svarta stjärnor) finns därute i universum. Det kan vara en sådan som gett upphov till Big Bang och vårt universum.


Svarta hål vet troligen de flesta idag vad de är. I varje galax centrum finns ett stort sådant och mindre sådana finns även på andra platser. Det som hamnar i närheten av ett dras in i det där varken tid eller rum existerar utan enbart en täthet av materia till och med ljuset fastnar här.

Gravastar är däremot en teori om  svarta stjärnor.

En gravastar liknar ett svart hål. Den avger högenergirik strålning samtidigt som den förbrukar materia. Avsökandet efter röntgenstrålning vilken ses då materia faller in i svarta hål är ett sätt att hitta svarta hål.

Samma slags sökning görs för att hitta gravastars då de uppför sig på samma vis. Det är möjligt att sökandet efter olika starkt slag av gravitation kan urskilja svarta hål och gravastars genom att den svarta stjärnan anses ha mindre tät yta mot ett svart hål och inte kollapsar inåt till ett svart hål.



Det våldsamma skapandet av en gravastar kan vara en förklaring till ursprunget av vårt universum (en stjärnas kollaps) och många andra universums (om nu multiunversumteorin stämmer vilket en del tyder på).

Detta då det enlig teorin: en kollapsande stjärna skulle implodera ”genom” hål i mitten och explodera in i en ny dimension och expandera för kanske för evigt vilket skulle överensstämma med de aktuella teorierna om Big Bangs början. Då genom att detta antas hände i en närstående dimension.  Denna då ”nya dimension” utövar ett yttre tryck hindrar den från att kollapsa vidare utan istället börjar ett accelererande expansion samtidigt som tid och rum kommer till i denna nya dimension. Tänk på att vårt universum expanderar och denna expansion ökar.

Gravastars kan också vara en mekanism för att beskriva hur mörk energi accelererar expansionen av universum. En möjlig hypotes är Hawking-strålning som ett sätt att utbyta energi mellan tidigare universum och det universum som skapas i en ny dimension och att detta orsakar expansionstaktens acceleration. 

Gravastars bildande kan därmed ge en alternativ förklaring för intensiva plötsliga gammablixtar i hela universum. Även för gammastrålning vilken vi ser i ex stor mängd om vi ser så långt bak i universums tidsaxel vi kan se. Om de svarta stjärnorna vilka var och en kan ge och med tiden ger upphov till ett nytt universum finns, kan vi ha ett sätt att upptäcka dem, deras gravitationsvågor. Dess krusningar i rumtiden borde kunna upptäckas genom de våldsamma kosmiska händelser som sker. Om nu teorin om gravastars är riktig.