Dubbelstjärnsystemet Kepler-38A-B kan innefatta en planet med liv

 

Kepler-38 är ett binärt stjärnsystem (tvåstjärnesystem) i stjärnbilden Lyra. Dessa stjärnor, som kallas Kepler-38A och Kepler-38B, har massor på 95 % respektive 25% solmassor. Den ljusare stjärnan (Kepler-38A ) är spektralklass G medan den sekundära har spektralklass M. 

 Forskare vid New York University Abu Dhabi och University of Washington har utvecklat ett matematiskt ramverk som visar att fem kända solsystem  Kepler-34, -35, -38, -64 och -413 - är möjliga kandidater i att stödja liv på närliggande planeter. Stjärnorna ligger mellan 2764 och 5933 ljusår från jorden, i stjärnbilderna Lyra och Svanen.

Solsystemen upptäcktes av NASA: s numera pensionerade Keplerteleskop. Dessa solsystem antas ha "beboeliga zoner", innebärande  en region runt stjärnan där flytande vatten kan finnas där ännu oupptäckta jordliknande planeter kan finnas(på grund av avståndet är det svårt att hitta stenplaneter betydligt lättare är det att finna stora gasplaneter min anm.).

De uppräknande solsystemen ovan har minst en stor gasplanet som Neptunus eller större, " Livet är utvecklas mest sannolikt på planeter som ligger inom den zon som kallas den beboeliga zonen precis som jorden finns i förhållande till solen.

Här undersöker vi om den troliga beboelig zon inom de ovan fem kända systemen med två eller flera stjärnor som har jätteplaneter omkring sig, säger Nikolaos Georgakarakos i ett pressmeddelande från New York University Abu Dhabi. "Vi visar för första gången att Kepler-34, -35, -64, -413 och särskilt Kepler-38 är lämpliga för jordliknande världar med hav."

 

Binära system är solsystem där två solar ligger i varandras närhet något som finns i mellan hälften och tre fjärdedelar av alla stjärnsystem. I dessa system har hittills endast jätteplaneter upptäckts. Forskarna misstänker dock att mindre jordliknande planeter och månar har undgått upptäckt. "Vi har vetat ett tag att binära stjärnsystem utan jätteplaneter har en potential att hysa beboeliga världar. Vad vi har visat är att i en stor del av dessa system kan ha jordliknande planeter och det även i närvaron av stora gasplaneter", konstaterade medförfattaren Ian Dobbs-Dixon i pressmeddelandet.

 

Deras ramverk innefattar stjärnornas klass, massa, luminositet och spektralfältfördelning. De ser även på jätteplaneternas gravitationseffekter och undersöker teoretiskt en hypotetisk jordliknande planets omloppsbana och strålnings inverkan från solarna. Utifrån detta bestämmer de om det finns en beboelig zon som är "tillräckligt lugn" för att hysa eventuellt livsuppehållande världar.

 

"Vår bästa kandidat för att vara värd för en värld som är potentiellt beboelig är det binära systemet Kepler-38 som finns cirka 3970 ljusår från jorden och är känt för att innehålla en neptunisk planet", noterade Georgakarakos.

Bild från vikipedia på dubbelstjärnsystem med en planet framför Kepler A. Den svarta pricken. Till höger se Kepler B.

Oumuamua den besökande främlingens färd och troliga bakgrund från det okända därute.

Vi kommer ihåg den första upptäckta asteroiden från ett främmande solsystem vi upptäckt och vilken besökte oss i slutet av förra året.

Den ca 400 meter cigarrformade Oumuamua och dess annorlunda snurrande genom vårt solsystem. Inte gjorde den som vårt solsystems regelbundet återkommande asteroider efter en rundning av solen. I en fortsatt bana i vårt solsystem för regelbunden återvändning i bana runt solen.

Nej, Den gick i stor hastighet och bröt solens bana och fortsatte sin färd ut ur vårt solsystem för vidare okända öden.

Frågan ställs om varifrån den kom och vilken trolig katastrof som ligger bakom dess mycket unika form. Frågan om hur den kunnat få en hastighet som slungat den ur sitt solsystem långt därute för kanske miljarder år sedan är även den intressant. Kan det ha varit från ett solsystem likt vårt?

Forskare idag tror inte det är möjligt. Troligaste kom den från ett dubbelstjärnsystem där något hänt vilket skapat dess form och slungat iväg den. Dess rörelse ser nämligen ut som om den slungats iväg. Den går inte som en pil i sin cigarrform utan oregelbundet som om den kastats iväg.

Se medföljande länk där en film visar  dess bana gick genom det inre av vårt solsystem. Jag själv kan inte annat än fascineras och förundras över denna stenbumling.