Google

Translate blog

tisdag 4 september 2018

Moln av damm sveper omkring vår värld. Se fenomenet.


Luften ser klar ut och är skön att andas  men likväl finns det miljontals partiklar i denna luft. Fasta och flytande partiklar så kallade aerosoler.

Aerosolerna finns i luften över hav, öknar, berg, skogar, is och varje ekosystem man kan tänka sig på vår planet.

Man kan se rök från skogsbränder.  askmoln  från utbrott av vulkaner eller damm farande i vinden av skilda slag. Det är aerosoler. Satelliter som Terra, Aqua, Aura och Suomi NPP har koll på större dammoln runt vår planet. Se bilder på sådana genom medföljande länk.


Bilden är på en av ovannämnda satelliter som håller koll på dammolnen av aerosoler runt vår Jord. Satelliten Aura är det som ses på bilden.

måndag 3 september 2018

Gammablixtar från svarta hål verkar gå baklänges i tid.


En hypernova är en extremt energirik variation av en supernova. Varför en hypernova bildas är fortfarande en gåta. Men likt supernovor bildas hypernovor av något händelseförlopp. En möjlig förklaring är att de uppstår när mycket stora stjärnor kollapsar i slutet av sitt existerande eller vid sammansmältning av svarta hål (neutronstjärnors slut) eller mellan ett existerande svart hål och en neutronstjärna.

Tolkningen av orsaken till de långa gammablixtarna vilka inträffar vid bildandet av hypernovor är när en mycket tung och mycket het stjärna blir en supernova genom att den kollapsar och ett svart hål bildas. Detta leder till att resterna av stjärnans material vid kollapsen kastas ut med hög hastighet varvid en enorm mängd gammastrålning alstras.

Man kan se det som att en massiv stjärna kollapsar som ett svart hål och skickar ut en lysande SOS signal i form av mycket starka gammablixtar.

I en ny studie har nu forskare funnit något mycket märkligt angående de mystiska blixtrarna (gammablixtarna). De verkar vända tiden. Det innebär en lysande ljusvåg (gammablixt) skjuts ut från hålet för att i nästa stund plötsligt svårförklarligt uppenbaras från motsatt håll och gå tillbaks igen.

Gammablixtar i sig är några av de högsta energiexplosionerna vilka någonsin upptäckts. De skiner klarare än en miljon miljoner gånger av jordens sols strålning enligt NASA.

"Gammablixtar är de mest lysande källorna i naturen. De producerar mer energi än något annat som avger ljus'' säger författaren till studien ovan baseras på Jon Hakkila astrofysiker vid forskarskolan vid College of Charleston i South Carolina forskning.

När två neutronstjärnor kolliderar skickar de ut korta gammablixtar som bildar ett svart hål. En supernova har bildats och kanske gammablixtrar uppstår om det resulterar i en hypernova. Även när en enstaka stjärna exploderar produceras gammablixtar om den döende stjärnan kollapsar i ett svart hål.

 Under undersökning av sex av de ljusaste gammablixtar som upptäckts av NASAS ComptonGamma Ray Observatory 



Under 1990-talet fann man att skurar av gammablixtrar innehöll tidsomvända ljus signaturer. Med andra ord, signaturer av ljusstyrka som fluktuerade, vänder och går bakåt i tid.  Detta gäller för både kortvariga och långa gammablixtar.
 Denna våg baklänges antas ha sitt ursprung från något slags reflekterande yta som liknar en spegel och återspeglar tryckvågorna. Men för att förstå fenomenet kanske en ny slags fysik behövs säger forskarna. För mer info om studien se medföljande länk.  

söndag 2 september 2018

Det verkar finnas effekter av svarta hål från tidigare existerande universum. Så kallade spökhål.


Roger Penrose är en framstående matematiker och teoretiker på Oxford University vilken i en nyligen utgiven rapport beskriver sin teori om att det universum vi lever i inte var det första.

Det har funnits tidigare universum kanske oräkneliga likt det vi lever i nu vilka även innehöll svarta hål enligt teorin.

Det som är spännande är att vi kan upptäcka spår av dessa sedan eoner försvunna svarta hål och universum i den kosmiska mikrovågsstrålningen.

De är en kvarleva som gett ett sken från ett tidigare universum in i vårt nu existerande universums våldsamma födelse (Big Bang).   

Om universum fortsätter expandera och de svarta hålen ökar i omfång och antal och till slut slukar varandra till ett enda kommer en tidpunkt då inget mer existerar än ett enda  svart hål säger en teori.

Men enligt Hawkings mest kända teori förlorar svarta hål långsamt en del av sin massa och energi över tid genom strålning av masslösa partiklar som kallas gravitoner och fotoner. Om denna Hawking-strålning existerar, "då kommer  de svarta hålen att gradvis  krympa."

Vid en viss punkt skulle de  sönderfalla helt. Kvar bli en masslös soppa av fotoner och gravitoner. 

Då denna tid kommer med masslösa gravitoner och fotoner upplevs eller finns inte tid eller rymd. Detta då ett universum fyllt med bara gravitoner eller fotoner inte kommer att ha någon tid eller något utrymme säger ovanstående matematiker.

I den framtiden påstår vissa fysiker (inklusive Penrose) att det stora tomma, efter det svartahål-universumet att likna det ultrakomprimerade universumet vid det ögonblick då Big Bang uppstod då tid eller avstånd inte existerade.

Ett nytt Big Bang sker och allt startar upp igen och ett nytt universum existerar och tid och rum likaså.

Frågan blir då följande efter resonemanget ovan: Om det nya universum inte innehåller några av de svarta hålen från det tidigare universumet hur kan de svarta hålen då lämna spår i Mikrovågsbakgrundsstrålningen?

Penrose säger då att spåren inte är av de svarta hålen själva utan snarare i av miljarder års existerande av dem i form av energi ut i ett eget universum via Hawking-strålning. 

Svårt att förstå? Ja det tycket jag med som inte är teoretisk fysiker eller matematiker. Men se gärna medföljande länk för ev bättre förståelse.
Själv ser jag mer trolighet i att allt en gång blir ett enda svart hål och att allt imploderar då och försvinner i en enda punkt för att sedan resultera i  att ett nytt  Big Bang uppkommer och ett nytt universum bildas igen.

lördag 1 september 2018

Steve kallas den plötsligt uppkomna lila pelaren i skyn av okänt ursprung


Sent på kvällen den 25 juli 2016 var  första gången det uppmärksammades. Fenomenet över norra Kanada vilket senare fått namnet Steve.

 Det var en tunn flod av lila ljus vilken syntes i skyn i bågliknande form genom skyarna av norra Kanada i en båge som tycktes vara tiotals mil upp i rymden.

Enligt forskare vid University of Calgary i Kanada och University of California i Los Angeles, innehåller Steve inte laddade partiklar likt norrsken. Steve ska därför inte ses som ett norrsken.

Det är något helt annat. Något vi inte förstår.

Ett norrsken skimrar i breda band av grönt, blått eller rödaktigt ljus beroende på höjden. Steve däremot är ett långt smalt band av lilavitt ljus.

Till skillnad från vågiga norrsken verkar Steve skjuta rakt uppåt i natthimlen ofta över mer än 1 000 kilometer.

Den 28 mars 2018 visade sig fenomenet Steve igen i luftrummet i norra Kanada och råkade falla inom åsyn från både marken och instrument uppe i atmosfären.

I den nya studien från University of Calgary används data från denna händelse för att undersöka vad det är, hur det uppstår och varifrån det kom. Baserat på dessa data anses STEVE sannolikt konstruerad i en  jonosfären

Men mer undersökningar behövs om varför det sker och hur. Allt är fortfarande ett mysterium men däremot har man kommit så långt att dess ursprung med största sannolikhet ska sökas jonosfären.

Jag för min del tror att det är ett fenomen som hör hemma inom fenomenet norrsken. Något fenomen som har samband med det röda spektret i detta men som vi inte förstår ännu. Att det sedan kommer ur jonosfären likt norrsken (polarsken) är säkert riktigt.  

Bild på Norrsken i Sverige för bild på Steve se länk här från Livescience com. 

fredag 31 augusti 2018

Nu är Aeolus uppe och blir nu hoppet för mer säkra väderprognoser.


ESO: s  Earth Explorer Aeolus satellit sköts upp med en Vega raket från Europas Spaceport i Kourou, Franska Guyana, 21:20,  tisdagen den 22 augusti 2018. Kontakt med satelliten upprättades därefter med stationen från Antarktis 00:30 den 23 augusti. Satelliten i sig kontrolleras dock från ESO:s europeiska Space Operations Centre i Darmstadt, Tyskland

I uppdraget ingår att förbättra väderprognoserna.

Det innebär att undersöka hur vindar påverkar utbytet av värme och fukt mellan jordens yta och atmosfären. Allt med syftet att bättre förstå klimatförändringar.

Aeolus bär ett sofistikerat instrument i form av en laserteknik med sysftet att generera pulser av ultraviolett ljus som  strålar ner i atmosfären för att analysera vindarna runt Jorden. Detta är en helt ny metod att mäta vindar från rymden.

Ytterligare kunskap hoppas komma från detta.

Bild på satelliten.

torsdag 30 augusti 2018

Pareidoli är något vi troligen alla har upplevt när vi ser uppåt.


Pareidoli är ett psykologiskt fenomen få människor hört talats om men nästan alla upplevt.

Det innebär ett fenomen där hjärnan lurar oss att se något bekant den känner igen i olika bilder exempelvis foton, trädkronor eller molnformationer. Troligen är detta även vad som avses med att personer fått varsel eller sett spöken och andar. I detta ingår även det som en del trott sig finna som dolda budskap i musik då en musitext spelas baklänges. Söker du det okända vill hjärnan hjälpa dig och omtolkar vissa möjligheter till helt nya fenomen som egentligen är fantasier.


Vanligt och vilket jag även kan se är figurer i moln när man ser på dessa. Figurer som dyker upp och försvinner om vi tar bort blicken ett tag och åter tittar på samma moln

 Att se igenkännliga objekt eller mönster i annars slumpmässiga eller obestämda föremål eller mönster kallas just pareidolia. Det är en form av apofeni   vilket är ett begrepp för den mänskliga tendensen att söka efter mönster i slumpmässig information.

 Att se gubben i månen är ett klassiskt exempel. Se medföljande länk på några spännande exempel på fenomenet.

Troligen har du sett påståenden om bilder av Jesus i en bit rostat bröd eller liknande. Det är exempel på fenomenet utarbetat av vår hjärna i dess sökande efter något känt i mönster.

Bild: satellitbild av formationen Mesa i Cydonia på Mars i vilken många betraktare ser som formen av ett ansikte .

onsdag 29 augusti 2018

Långt därute finns en dvärggalax med ett mycket stort svart hål i centrum


Det har upptäckts ett supermassivt svart hål i mitten av stjärnbilden Ugnen i en dvärggalax med namnet UCD3 3,5 miljoner ljusår bort.

Det hittades genom data som samlats in med SINFONI, ett infrarött integrerat fältspektrografiinstrument  installerat på ett av de 8-meters  VLT-teleskopen i Chile vilka drivs av European Southern Observatory.   
I Fornax (Ugnen) finns UCD3 vilken är en del av ett galaxkluster i Ugnens stjärnbild. USD 3 hör till en mycket sällsynt och ovanlig klass av galaxer kallade ultrakompakta dvärggalaxer. Massan av dvärggalaxer i clustret är flera dussin miljoner solmassor medan dess  radie sträcker sig vanligtvis sällan över trehundra ljusår.

Detta förhållande mellan massa och storlek gör UCD:er (dvärggalaxer av detta slag till de tätaste stjärnsystemen i universum.

 Det svarta hål som i juli upptäckts där är det fjärde som någonsin upptäckts i en UCD-galax och motsvarar i detta fall 4 % av den totala galaxmassan i UCD3.

 Enligt en  hypotes passerade en medelstor galax en större och mer massiv galax i ett visst stadium av dess utveckling och som ett resultat av påverkan likt tidvattenstyrkor förlorade denna majoriteten av sina  stjärnor. Den återstående kompakta kärnan som därefter blev kvar är idag en ultrakompakt dvärg, UCD3. Detta är en teori som kan förklara existensen av dessa kompakta dvärggalaxer med stora svart hål i mitten. 
En gång var galaxen stor och det svarta hålet var då av en storlek man kunde förvänta sig av en galax av den storleken. Idag är det svarta hålet mycket stort i förhållande till galaxens storlek och innehåll av stjärnor.

Enbart en teori men enligt mig absolut en trolig förklaring av USD-galaxerna.

Bild stjärnbilden Ugnen