Google

Translate blog

torsdag 20 december 2018

Många solsystem därute göms inuti stora dammoln.


Är de gigantiska dammolnen i rymden naturliga eller gömställen för civilisationer vilka inte önskar bli upptäckta i en fientlig omgivning? Omöjligt är det inte i vissa fall om det nu finns civilisationer därute.

 Om de finns är säkert en del fientliga och andra vänliga liksom på Jorden med sina stater och konflikter. En planet därute kan bestå, liksom här, av olika stater och regimer med makt att åka genom rymden.


Men nu till vad vi vet. För ungefär 4,6 miljarder år sedan var vårt solsystem tjockt av virvlande gas och stoft omkring den  nyfödda solen. I detta tidiga skede av solsystemet fanns den så kallade protoplanetära skivan (En protoplanetär skiva eller proplyd, är en roterande cirkumstellär skiva med tät gas som omger en mycket ung stjärna) som inte har urskiljbara funktioner men delar av denna  började snart smälta samman till klumpar av materia  vilket var början till de planeter som nu finns i vårt solsystem (inklusive Jorden naturligtvis).


 Klumpar vilka plockade upp nytt material längs sin resa runt solen, och växte i omfång och började plöja mönster av luckor och ringar i disken som de tillhörde. Över tid blev den dammiga diskens damm och stoffklumpar relativt välordnade arrangemang och blev efterhand till  planeter, månar, asteroider och kometer.


I dag kan vi se moln av dessa slag därute där det som skedde här nu sker från vår synpunkt sett (vi ser bakåt i tiden ljusårsmässigt).


 Taurus (Oxens stjärnbild)  finns därute och här finns ett molekylärt molnet vilket studeras av Herschel rymdobservatorium. Det är en region där stjärnor bildades för ca 450 ljusår sedan (vi ser vad som skedde då). Bilden observatoriet analyserat täcker ungefär 14 till 16 ljusår och visar skenet av kosmiskt stoft i molnet och  avslöjar ett intrikat mönster av glödtrådsliknande prickar med några kompakt, ljusa kärnor. Detta är början till framtida stjärnor vilka i sin tur kommer att bli framtida solsystem med planeter.
  

Vad man vet idag bildas många så kallade superjordar när solsystem bildas. Det innebär planeter av Neptunus storlek och då oftast i form av gasplaneter. Tills nyligen har protoplanetära skivor ansetts vara släta pannkaksliknande objekt. Resultaten från studien ovan visar däremot att vissa diskar ser ut som munkar med hål eller än oftare som en serie ringar.


I ringarna skapas troligen planeter, Men detta kan vi inte se. Detta då vi inte kan se in i dessa kompakta dammoln utan får nöja oss med att se och undersöka det vi kan skymta där molnen inte är så kompakta eller där moln inte längre finns.


Artikeln vilken jag hänvisar till om ovanstående är från university of Arizona vilkas forskare är en del av de som varit med om att skriva rapporten inlägget är från.


Solsystem bildas i dammoln. Men det utesluter inte att gamla solsystem med planeter där civilisationer önskar finnas i anonymitet kan ha konstruerat dammoln av någon högt tekniskt kunnig civilisation som har dåliga erfarenheter av kontakt med andra civilisationer därute.


 Bild: Från Wikipedia. Protoplanetära skivan HH-30 i Oxen vilken finns ca 450 ljusår från jorden. Denna skiva sänder ut rödaktiga jetströmmar vilket inte är en ovanlig företeelse från skivor av detta slag.

onsdag 19 december 2018

Sista chansen att sända en hälsning till New Horizon på dess färd till Ultima Thule


NASA: s New Horizon är rymdfarkosten som har rest 13 år och vilken gav oss mycket ny kunskap om Pluto. Nu är den på väg ut i  Kuiperbältet ( i detta asteroid och småplanetbälte ingår ca 70 000 objekt innefattande Pluto.


Målet här blir nu Ultima Thule en asteroid därute.


Du kan sända en hälsning till New Horizon på sin väg till denna asteroid vilken den ska undersöka vid framkomsten nyårsdagen 2019.

 Du blir då ombedd att bekräfta ditt bidrag via e-post, och du får ett elektroniskt certifikat som hedrar minnet av ditt deltagande.


Då New Horizon startade från Jorden 2005 hade mer än 430 000 personer online placerat sina namn med på farkosten på dess färd mot Pluto (jag var en av dessa). 


Ta möjligheten att sända en hälsning till farkosten på dess färd till Ultima Thule 1,6 miljarder km från Pluto på dess förbiflygningen av detta objekt. Slutdatum för möjligheten till detta är den 21 dec 2018. 


Bild illustration av hur man tror Ultima Thule jan se ut eller MU69 som den även kallas.

tisdag 18 december 2018

För andra gången har det hittats en planet därute med atmosfär av enbart helium.


Astronomer har upptäckt en avlägsen planet vilken fått namnet HAT-P-11b i bana runt sin sol HAT-P-11, 124 ljusår från oss i Svanens stjärnbild.


Denna planet ser uppsvälld ut vilket har sin förklaring.


Det är den andra exoplanet som upptäckts med en atmosfär av helium. Helium är det näst vanligaste grundämnet i universum (en gas) vanligast är väte.


Ett internationellt team av forskare, däribland Jessica Spake och Dr David Sing från Universitetet i Exeter har upptäckt att gasen (atmosfären)  är på väg att försvinna från denna planet. Kanske av samma anledning som Mars förlorade sin. Heliumflykten från exoplaneten just nu ser uppsvälld ut.


 Exoplaneten HAT-P-11b motsvarar i storlek Neptunus i vårt solsystem men efterhand som atmosfären försvinner kommer HAT-P-11b storlek att ses minska. 


Forskarna beskriver i en ny rapport att denna upptäckt kan  öppna upp för ny kunskap om de extrema atmosfäriska förhållanden som finns runt de hetaste exoplaneterna.


Jessica Spake på Exeteravdelningen för fysik och astronomi säger: ”Detta är en riktigt spännande upptäckt särskilt som helium upptäcktes i en exoplanets atmosfär för första gången tidigare i år.


Observationerna visar att helium sprängs bort från planeten av strålning från sin värdstjärna (sol). Förhoppningsvis kan vi använda denna nya studie att lära oss vilka typer av planeter som har stort innehåll av väte och helium och hur länge de kan hålla gaserna kvar i sin atmosfär ”.


Kanske som jag ser det även ge kunskap om ex Mars försvunna atmosfär. Då i hur länge den fanns eller hur lång tid det tog innan den förtunnades till den låga nivå den har idag.


Dock består Mars atmosfär nästan enbart idag av koldioxid (95,32 %) och 0% helium. Men vad säger att inte det en gång fanns helium även här men att just denna gas försvunnet. Se annars här på förteckning av vilka gaser som finns i Mars atmosfär.
Bild Mars tunna atmosfär syns som en ljus rand.

Bild ovan HAT-P-11 till höger och Neptunus som jämförelse till vänster.



måndag 17 december 2018

Blåbärsliknande stenar finns på planeten Mars


Hur har dessa blåtonade rundade stenar bildats se bild här. En teori föreslår att magma från vulkanutbrott i stället för vatten kan ha bildat dessa klot. Tidigare har vatten setts som anledningen.


Det har hittats stora mängder av det järnbärande mineralet hematit i dessa blåbärsliknande korn som föreslagits ha bildats när grundvattnet en gång flödat igenom porösa bergarter.


Vattenflödet kan ha utlöst kemiska reaktioner som orsakar att järnhaltigt mineral har formats runda. Men denna teori förklara inte storleken på de som hittats här.  Mycket antyder att de bildades under en process med låg temperatur säger en del forskare.


Men nya resultat säger att de är rester av små meteoriter som bröts upp i den tunna marsatmosfären enligt forskare på Hawaii.


Mycket troligt enligt mig. Då de är små och runda och blåtonade ser det ut som om de fått en hög temperatur vid inträdet i atmosfären. Blåtoningen visar på  järnhaltsmineral (kiseljärn) som värmts upp. Vid hög järnhalt och temperatur blåfärgas sten. Men där syre finns rostar järnet vilket inte sker på Mars.


Bilden är på dessa men tyvärr inte i färg. Dock kan man se dem i färg genom länk ovan.

söndag 16 december 2018

Konstnärer i Medlemsländerna i ESA inbjuds måla bilder av klimatet på Jorden utifrån rymden sett


En tävling har utlysts av den europeiska rymdorganisation ESA. Den riktas till konstnärer inom medlemsländerna.


Dess syfte är att ESA är på jakt efter en kreativ konstnär som kan interagera med allmänheten om rikedomen av klimatdata som finns från observationssatelliter.


Vinnaren kommer att erbjudas en tremånaders, finansierad möjlighet att utveckla ett konstnärligt koncept med hjälp av ESA: s klimatkontor på europeiskt centrum för rymdtillämpningar och telekommunikation i Harwell, Storbritannien.
  

Tävlingen inbjuder professionella eller kommande konstnärer att deltaga med  ursprungliga konstverk med temat klimat från rymden och är öppen för medborgare i medlemsstaterna i ESA. Du måste vara 18 år eller äldre för att deltaga.


Bilden är en klimatbild från rymden från NASA.

lördag 15 december 2018

Mörk energi och mörk materia kan vara en blandning inte två olika ting som teorin säger idag. Allt som finns består till 95% av detta resten är materia som vi alla och allt upplevs bestå av med våra sinnen.


Forskare vid University of Oxford kan ha löst en av de största frågorna i modern fysik. De har utarbetat en teori som visar att mörk materia och mörk energi är en enda sak. En ännu för oss osynlig vätska med negativ massa. Denna nya teori kan stämmer bra med Einsteins teorier gjorda för 100 år sedan påstår de.



Denna nya modell, publiceras i Astronomy and Astrophysics  av Dr Jamie Farnés från Oxford e-forskning Centre, Institutionen för ingenjörsvetenskap och erbjuder en ny förklaring av verkligheten. 

Dr. Farnés säger ”: vi tror nu att både mörk materia och mörk energi kan förenas i en vätska som består av en ' negativ gravitation”, vilken avvärjer alla andra material runt den. Detta antyder att kosmos är symmetrisk ur både positiva och negativa egenskaper".


Resultatet verkar stämma och då bör mörk energi och mörk materia vara en substans vilken är ett enda ämne med  effekter som är helt enkelt förklarliga som positiv massa surfande på ett hav av en negativ massa.


Detta är en helt ny förklaring på mörk energi och mörk massa. Jag förstår inte teorin fullt ut men läs och begrunda utifrån länken i början av detta inlägg och försök förstå. Jag har gjort det (läst men inte helt förstått).


Bild på procenttalen av materia, mörk materia och mörk energi enligt den ännu accepterade teorin om detta.

fredag 14 december 2018

En mystisk röntgenkälla i Lilla Magellanska molnet visade sig vara en ovanlig vit dvärgstjärna


En vit dvärgstjärna är en stjärna som varit lik vår sol men kollapsat till en dvärgstjärna med mycket liten storlek efter att den gjort slut på sitt kärnbränsle. En typisk vit dvärg har en radie som är 1 procent av solens, men den har grovt räknat samma massa. Detta motsvarar en täthet på cirka 1 ton per kubikcentimeter. Ett slut som även vår sol kommer att genomgå en gång i en avlägsen framtid.


Astronomer har nyligen  upptäckt ett ljust röntgenkällautbrott från en stjärna i det lilla Magellanska molnet. Ett ljust röntgenutbrott är svag röntgenstrålning. Lilla Magellanska molnet är en dvärggalax i direkt närhet av Vintergatan. Den ligger ca  200 000 ljusår från jorden.


En kombination av röntgen och optiska data indikerar att källan till denna strålning är en vit dvärgstjärna som kan vara den snabbast växande vita dvärgen som någonsin observerats. En vit dvärg ska inte öka i omfång.


En ny studie baserad på observationer med NASAS Chandra X-ray Observatory och Neil Gehrels Swift observatoriet rapporterade upptäckten av särskiljande röntgenstrålning från ett binärt system som innehåller denna vita dvärg som fått namnet  ASASSN-16oh.


Upptäckten innebar detektion av låg energi (det som ovan kallas ljus eller mjuk röntgen)  producerad av gas med temperaturer på flera hundra tusen grader.


Vid stark röntgenstrålning är temperaturen miljontals grader det vanliga något som vanliga stjärnor likt solen m.fl. producerar i sin kärnprocess.


 Röntgenstrålning från ASASSN-16oh är mycket ljusare än mjuk röntgenstrålningen som produceras i atmosfären av  stjärnor (solar lik vår)  vilket placerar den i denna särskild kategori av en supermjuk röntgen-källa.


 Eftersom inga tecken på kärnfusion upptäckts där presenterar författarna till undersökningen ett annat scenario. Att förklaringen är en fusion som drar gas till den vita dvärgen från en närliggande röd jättestjärna. En process som kallas anhopning, gasen dras då till en stor skiva som omger den vita dvärgen vilken blir varmare efterhand samtidigt som denna dras närmre den vita dvärgen.


Gasen faller då in i den vita dvärgen och producerar röntgenstrålar längs ett bälte där disken möter stjärnan. Inflöde av materia genom disken varierar när då efterhand materialet börjar flöda snabbare blir röntgenljusstyrkan i systemet högre.



 Om den vita dvärgen håller kvar den infallande massan kan den nå en gräns då den istället förstör sig själv i en 1a - supernovaexplosion. Teamets analys tyder på att den vita dvärgen redan är ovanligt massiv så ASASSN-16oh kan vara relativt nära – i astronomiska termer för att explodera som en supernova.
 
Vad som skiljer är att det är en röntgenkälla som utlöser denna eventuella explosion i framtiden i en från början sol av vår sols storlek. Supernovaexplosioner brukar ske i betydligt större stjärnors agenda.


Supernova typ 1a antas vara en exploderande vit dvärg i ett dubbelstjärnesystem tillsammans med en röd jätte. Något som stämmer väl här.

Bild: Lilla och Stora Magellanska molnet