Ryugi en för Jorden riskfylld asteroid vilken nu fotograferats i närbild.

En bild har nu tagits av asteroiden Ryugu från cirka 1 km avstånd av den japanska rymdsonden Hayabusa2. Bilderna togs den 7 augusti år med farkostens kamerautrustning. Farkosten i sig är sänd upp för att ta jordprover från asteroiden vilken är en av de riskfullaste objekten däruppe för Jorden. Dess bana gör att den troligen kommer att träffa Jorden en gång i framtiden. Det är anledningen till att vi måste  lära mer om objektet för att veta hur vi  ska försvara oss när den  tar kurs mot oss en gång i framtiden.

Uppdraget för att lära mer om asteroiden är Hayabusa2:s.

Forskare klassificerar Ryugu som en potentiellt farlig asteroid. Men det finns för tillfället inget överhängande hot mot vår planet från den. Genom att övervaka exakt förflyttning av Hayabusa2 kan vi se hur stark gravitationskraften är från Ryugu och därmed få en första varning när stunden för banändring sker och en kollision kan komma säger tjänstemän från Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA)  i ett uttalande.

 Rymdfarkosten förväntas skopa upp lite av Ryugus jord innan den kommer tillbaka till jorden under 2020. Under de kommande månaderna, kommer Hayabusa2 att lämna en landare och tre rymdbilarför att utforska Ryugus yta.

Bild på ovannämnda asteroid. Storleken av denna är ca 1 km i diameter. Storleken är tillräcklig för att en katastrof ska drabba Jorden vid en framtida trolig kollision.

Ännu förvånar Oumuamua forskare på NASA

Det enligt mig mest spännande som skedde i rymden i fjol var besöket av den interstellära asteroiden Oumuamua. Den kom från något annat solsystem helt oväntat och gick tvärsigenom vårt solsystem utan att stanna eller fångas in. Dess utseende var även unikt se bild nedan.

Många spekulerade över om det var en kamouflerad stjärnfarkost. Men inget pekar på det.

Observationer från NASAs Hubble rymdteleskop och markbaserade observatorier av ett internationellt team av forskare har följt Oumuamuas resa genom  solsystemet. 

Plötsligt upptäckte de att denna fick en oväntad fartökning och förskjutning i banan när den passerade genom det inre av solsystemet.

Denna fartökning av Oumuamua är sannolikt orsakad av strålar av gasformigt material som dunstar bort från dess yta sade Farnocchia en av forskarna  som studerat färden. Samma slag av avdunstning som påverkar kometer som närmar sig solen är vad som setts. Kometer sprider vanligtvis stora mängder damm och gas när de värms av solen.

Men enligt en av de andra forskarna  Olivier Hainaut från European Southern Observatory (ESA) fanns inga synliga tecken på utdunstning  från Oumuamua, så detta beteende förväntades inte.  Ju mer vi studerar" Oumuamua, desto mer spännande blir den säger en tredje forskare med namnet Meech. "Jag är förvånad över hur mycket vi har lärt oss av en kort och intensiv observationskampanj. Jag kan knappt vänta på nästa interstellära objekt!"

Idag finns Oumuamua  vilkens storlek av ca 250 meter * 35 meter längre bort från vår sol än Jupiter och färdas med hastighet av ca 112264 km/h ut från solsystemet. Om  fyra år kommer den att passera Neptunus bana på väg tillbaks till interstellära rymden.

Frågan är varför en asteroid uppför sig som en komet om den inte är detta? Det finns obesvarade frågor om detta objekt. Varför fartökningen? Frågan kvarstår vad var eller är Oumuamua?

Vesta en mindre känd asteroid i asteroidbältet

I asteroidbältet mellan Jupiter och Mars finns minst 60 000 asteroider varav den största Ceres (dvärgplanet)  är väl känd sedan rymdfarkosten Dawn besökte den 2016 och upptäckte de omtalade (och en gåta ett bra tag) lysande reflexerna på dess yta.

Vesta är den asteroid i bältet som kommer på andra plats som mest massiv efter Ceres. Storleksmässigt är asteroden Pallas  på andra plats efter Ceres.

Vesta har undersökts grundligt genom Hubbleteleskopet och besöket av Dawn 2011-12 då denna farkost var på väg till ovanstående Ceres.  Storleken på Vesta är ca 500 kilometer i diameter.

Vesta är den ljusaste asteroiden i solsystemet och kan ibland ses med blotta ögat. Dess storlek är 530 km i omkrets.

Vesta är unik bland asteroider då den har ljusa och mörka fläckar på ytan likt månen. Observationer har visat att asteroiden har basaltiska regioner vilket innebär att lava en gång strömmade över ytan. Vesta har en oregelbunden form.  Här finns en stor krater på sydpolen,  460 km i diameter.

 Kratern skär ett genomsnitt av 13 km ner i  jordskorpan sannolikt bildad under  asteroidens tidiga existens.

Materialet vilket flög ut från denna kollision resulterade i ett antal mindre asteroider som nu finns i närområdet däruppe. Inklusive några meteoriter som efter händelsen tog riktning mot Jorden och kraschade här. Som de jordlika planeterna har Vesta en skorpa av kyld lava som täcker en stenig mantel och en järn och nickelkärna. Det ger tilltro till argumentet för att det är en protoplanet, snarare än som en asteroid. Förstadiet till en planetbildning. 

Ett massivt berg finns på Vestas södra pol med ca  20 kilometers  höjd, Flytande vatten flödade en gång över asteroidens yta. Vatten som numera försvunnit ut i rymden sedan länge. 

Tänk så många intressanta och unika asteroider det finns att undersöka ca 60 000 bara asteroidbältet och utanför Pluto finns Kuiperbältet där minst 70000 asteroider inklusive protoplaneter finns.

Interstellär asteroid upptäckt med en bana runt Jupiter

Nu har det hittats det som man sökt efter lite mer koncentrerat sedan besöket av den cigarrformade asteroiden Oumuamua besökte vårt solsystem på sin väg till och från okända rymder i fjol. En interstellär asteroid innebärande att dess ursprung ej är från bildandet av vårt solsystem.

Asteroiden har fått namnet 2015 BZ509 och finns nära Jupiters omloppsbana  fast roterande åt andra hållet  än de kroppar och asteroider vilka har sitt ursprung från vårt eget solsystems bildande. Just motsatta riktning pekar på att den kommit utifrån, från något annat solsystem från en okänd stjärna (sol) och fångats in i Jupiters bana.  

Men nog skulle även interstellära asteroider kunnat fångas in och fått samma riktningsbana runt våra himlakroppar som solsystemets asteroider tycker jag. Men som sådana är de svårare att spåra och sortera ut.  Sedan kan man fundera över om inte asteroider med motsatt cirkelrörelse kan ha fått denna i vårt eget solsystem genom en kollision med en himlakropp här.

Men om vi likt forskare antar att ovanstående är av intergalaktiskt ursprung kan den vara den äldsta himlakroppen i vårt system och kan ha  dragits in i omloppsbana runt solen och Jupiter i samband med att vårt solsystem höll på att ta form för 4,5 miljard år sedan. Men möjligheten att det skett i nyare tid ska inte heller uteslutas.

Säkert finns fler likartade därute och vissa kan ha kolliderat med Jorden i det förgångna och kanske burit med sig vatten, biomolekyler eller till och med organiskt material och planterat det på Jorden. Men det är en teori som jag har svårt för att tro på.

Varför skulle allt kommit utifrån vad säger att allt material för liv inte var med eller har sitt ursprung i vårt eget solsystem och kanske det är härifrån det kan spridas vidare. Kanske det är från oss livet sprids inte att livet spreds hit en gång.

För första gången har en kolrik asteroid upptäckts.

Astronomer har med hjälp av ESO (astronomiska sydobservatoriet)  undersökt en sällsynt rest  från vårt solsystems tillblivelse. De upptäckte att  i Kuiperbältet vari Pluto ingår finns en asteroid vilken fått namnet 2004 EW95 är en kolrik sådan. Det är den första av sitt slag som bekräftats i Kuiperbältet.

Troligen bildad i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter i solsystemets barndom och därifrån kastad ut härifrån av någon anledning miljarder kilometer bort från  Kuiperbältet och infångats av detta.

Enligt teoretiska modeller gick gasjättarna (Jupiter, Saturnus, Neptunus och Uranus)  bärsärkagång genom solsystemet kort efter att de bildats. Det resulterade i att mindre objekt och även småplaneter då kastades från solsystemets inre delar till banor långt bort från solen.  Enligt denna modell borde då Kuiperbältet bortom Neptunus bana innehålla en andel steniga himlakroppar från det inre solsystemet och bland dessa exempelvis många kolrika asteroider. Men först på senare tid har bekräftad kolrik sådan hittats.

I den nya forskningen presenteras nu bevis för detta genom den upptäckt av den kolrika asteroiden 2004 EW95.

Detta är nämligen den första kolrika asteroid som hittats i Kuiperbältet (obs själva asteroiden sågs dock första gången 2004) . Om den är unik får framtida forskning visa.

Bild på asteroidens bana.

Se tusentals asteroidbanor runt vår sol.

Det existerar minst ca 18200 asteroider därute vilka har sina banor runt solen.

Det är antalet som hittills upptäckts och fotograferats i projektet NEOWISE vilket pågått sedan 2009. Troligen finns det ännu ett antal oupptäckta.

Du kan se en film här på dessa cirkulerande objekts banor vilka till stor del finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

Av dessa är ca 800 jordnära objekt och vad vi vet idag är ca ett tiotal potentiellt farliga för oss om de ändrar sin bana något.

De är objekt vi bör hålla lite extra koll på.

Men vi ska komma ihåg att vi inte har full koll på närområdet. Det händer som vi vet lite då och då att objekt överraskande dyker upp nära oss. Senast var ju den 16 april i år vilket jag beskrev här på bloggen den   26 april.

Bilden är på en asteroid i vårt närområde 253 Mathilde

Nya rön om asteroiden vilken exploderade över Sudan 2008

Den 7 november 2008 inföll en asteroid i jordens atmosfär och sprängdes över Sudan. Bitarna av denna asteroid vilken fick namnet 2008 TC3 spreds över Nubiska öknen där de sedan samlades in.

Asteroiden var ca 3 meter i diameter. Den upptäcktes först av en observatör vid Catalina Sky Survey's 1,5-meters teleskop vid Mount Lemmon norr om Tucson. Det skedde ungefär en dag före inträdet i atmosfären. Asteroiden blev det första objekt som observerats och spårats innan det nådde jorden.

Asteroiden innehöll små kluster av små diamanter vilka bildats under hårt tryck. De diamanter som sedan hittades i bitarna av  asteroiden bör enligt ny forskning ha bildats inuti en planet eller ett större objekt för att få den sammansättning de har. Ingen möjlighet har nåtts att hitta varifrån asteroiden kom. Riktningen är okänd.

Troligen är det en katastrof av slaget en planets förstörande för ca 4 miljarder år sedan som fått denna asteroid (rest av katastrofen) att ge sig ut i rymden och sedan sluta sina dagar i en explosion över Sudan.

Det behöver inte betyda att den kommit från en plats utanför vårt solsystem. Vi har teorier om att asteroidbältet utanför Mars kan vara rester av en krock mellan två större objekt i det förflutna. Kanske två planeters krock vilka då exploderat till små och större meteoriter och småplaneter. En tanke som funnits länge om asteroidbältet.

Men även Oorts moln bältet av asteroider och småplaneter där Pluto ingår kan den ha kommit från. Resterna från solsystemets bildande. Alternativet kan det ha varit en asteroid vilken i miljarder år varit på väg genom det tomma universum från en okänd plats i Vintergatan eller utanför denna varit varifrån den kom.

Bild en bit av asteroiden som hittades i Sudan

Varifrån kom Hypatia stone? En liten svårförklarad asteroid som hittades 1996.

Det var 1996 och i Egypten man fann denna mycket lilla sten. 3,5 cm rakt över som störst. Eventuellt antogs den vara en bit av en kometkärna och om så den första bit av en sådan som någonsin hittats.

Historiskt har vårt solsystem bildats ur en nebulosas innehåll. Men Hypatia stone har ett innehåll vilket inte stämmer med något annat i det som vi hittills hittat eller förstår av vårt solsystems sammansättning kommit från en nebulosa.

 Om man ska försöka få in dess innehåll i nebulosateorin måste den arbetas om. Detta enbart för denna lilla stens skull.

Troligare är istället att den kommit utifrån en gång och hört till något helt annat därute.

Den innehåller mikrodiamanter vilket kan förklaras av kolomvandling vid värmen i nedfarten genom Jordens atmosfär. Inget svårt att förklara enligt den kunskap vi har.

Svårare eller idag inte möjligt att förklara utifrån vad vi vet om vårt solsystem är dess innehåll och uppblandning av rent aluminium, moissanite, silverjodid, indiumfosid, nickel och järn.

Detta i föreningar aldrig tidigare sedda. Ett ex är en förening av nickel-indiumfosid med mycket hög nickelhalt i järn. Förening vilken aldrig på naturlig väg kan bildas i en nebulosa enligt den kunskap som finns idag.

Ännu idag mer än 20 år efter att stenen hittades vet vi inte varifrån den kommit eller hur dess föreningar kunnat bildats på naturlig väg vilket är den väg vi förutsätter vi ska leta efter.  

Bilden är på Hypatia vilken var född mellan 350 och 370 e.Kr, död mars 415 (politiskt mord). Hypatia var grekisk filosof av den nyplatonska skolan, dotter till matematikern, filosofen och astronomen Theon. Hon studerade dessa ämnen under faderns ledning och anses vara den första kända kvinnliga matematikern vars liv är väldokumenterat. Bild och text från Wikipedia.

Bild på den omtalade stenen i delar numera ses genom medföljande länk ovan.

 

Chariklo är en intressant asteroid bortanför Saturnus.

Saturnus har som vi vet tunna ringar vilket ger ett intressant och vackert intryck. Svaga ringar finns även runt de övriga gasplaneterna.

Men innan Chariklo ansågs ringar vara något som enbart gasplaneter kunde ha. Nu vet vi bättre. Chariklo är den första asteroiden som upptäckts med en ring. En upptäckt vilken sedan resulterade i att det sökts ringar runt andra asteroider. Resultatet har blivit att det upptäckts andra asteroider med ringar men Chariklo har gått till historien som den första asteroid där en ring upptäckts.

Svagt men möjligt att se med rätta instrument kan det troligast även finnas fler ringar att upptäcka däruppe. Ringfenomenet är kanske inte ovanligt men så vackert som det ser ut runt Saturnus kan vara ovanligt i universum.

Ringar består av små stenpartiklar och damm vilka samlats in och går i en egen bana runt en himlakropp.

Bilden är på Chariklo med ring.

Extra om den interstellära asteroid som besökt vårt solsystem.

Den 8 nov skrev jag om asteroiden Oumuamua. En asteroid vilken i miljoner år varit på väg från yttre rymden in i vårt solsystem och vilken nu är på väg ut och vidare bort från oss.  Säkert ser vi aldrig den igen.

En mycket unik händelse som ingen nu levande eller sett tidigare och inga astronomer tidigare observerat vad vi vet.

De kometer och asteroider vi ser här kommer i regelbundna banor från asteroidbältet utanför Pluto.

Men denna kom utifrån och överraskande.

Vad som även är unikt med denna 400 meter långa asteroid är även dess form. Se bild. Fantasieggande så det förslår. Ingen liknande asteroid har tidigare setts.

Bilden är från artikeln från eso.org (europeiska sydobservatoriet i Chile) som medföljer i länken ovan.

Första gången det upptäcks. Asteroid på väg hit från en plats utanför vårt solsystem.

Vad man vet har det inte i vår tid inträffat tidigare. Asteroider kommer normalt från ytterkanten av vårt solsystem. De har sina banor, rundar solen o fortsätter sina mer eller mindre ovala och i längd olika banor inom vårt solsystem.

Men den ca 400 meter i diameter stora asteroid som nu upptäckts vara på väg in i vårt solsystem kommer utifrån.

Den har getts namnet A/2017U1. Den sägs ha den mest extrema bana en asteroid haft i vårt solsystem sedan vi för första gången upptäckte asteroiders färder däruppe. Se en kort filmsnutt på banan här.

Asteroiden (ja vi vet inte säkert om det är en asteroid eller komet) kommer bortifrån riktningen från stjärnbilden Lyran.

Vill man tänka utifrån vanliga tankebanor kan en fantasi vara att det är en kamouflerad spaningsfarkost från en främmande plats och intelligens utanför vårt solsystem. Men det är knappast annat än en fantasi. Dock kommer den överraskande från en okänd plats bortanför vårt solsystem och hur länge den varit på väg är svårt att uttolka om ens möjligt. 

Bilden är en illustration där vårt solsystem ses i mitten och den gula banan är den som ovanstående asteroid har.

Den 1 september kommer en asteroid så nära oss att vem som helst kan se den med en enkel kikare

Florence Nightingale var en av grundarna till den moderna sjuksköterskans yrkesroll . 

Men även den vilken gett namn åt den asteroid vi får besök av den 1 september i år. Asteroiden 3122 Florence (1981ET) först upptäckt 1981.

Avståndet till Jorden denna gång blir närmst sedan 1890 av en asteroid av detta stora format då den kom förra gången enligt uträkningar i nutid (om den sågs då är nämligen okänt). Nästa gång den kommer  på nära avstånd till Jorden blir först under 2500-talet.

Storleken av denna stenbumling är nära 5 km i diameter. En storlek  som skulle få katastrofala följder för oss om den störtade ner på oss.

För amatörastronomer är det ett bra tillfälle för att se en större asteroids färd däruppe. 

Avståndet till Jorden blir som närmst 18 gånger längre ut än månen men den kommer att lysa starkt och blir därför relativt enkel att söka efter.

En asteroid stor som ett hus passerar nära oss i början av oktober

Asteroider kommer ofta överraskande i storlek av mindre objekt. Flera har överraskande dykt upp de senaste åren. Först när de passerat oss har vi upptäckt dem. Ibland först när de dykt ner på Jorden. Ibland upptäcker vi säkert ingenting av deras passerande.

Men denna gång vet vi att ett mindre objekt på väg hitåt och passerar på ett avstånd av en åttondels avstånd till månen.

Tillräckligt för att missa våra sateliter däruppe som väl är. Men ändå nära.

Passerandet denna gång är väntat då asteroiden är upptäckt och banan uträknad. Nära oss men på ett avstånd av säkerhet för att inte slå ner här på Jorden.

Det är en asteroid vilken är känd sedan tidigare och vilken senast besökte vårt närområde under 2012.

En asteroid har namngivits med en Svensk rymdfysikers namn

Det är professor Asta Pellinen Wannberg i Umeå som ärats med sitt namn till asteroid 11807 Wannberg en asteroid i asteroidbältet utanför Mars.

Det är Internationella astronomiska unionen, IAU som belönar Asta Pellinen-Wannberg för utarbetandet av att det går att studera meteorer med spridningsradar. En idé vilken utarbetades 1990 vid Institutet för rymdfysik i Kiruna. 

Genom att använda detta system för undersökning (spridningsradar) kunde nu mycket mindre objekt hittas  snabbare och enklare än tidigare.

Ett bra system därmed för att lättare finna mindre asteroider på kurs mot Jorden i framtiden eller rymdskrot på samma bana. Just ovanstående asteroid är dock inte så liten den har en diameter av mellan 5 och sex kilometer. 

Bilden ovan är på nämnda person i texten.

DeeDee eller 2014 UZ224 en intressant asteroid

Asteroiden DeeDee eller som den även kallas 2014 UZ224 dvärgplanet har  en storlek av 635 km i omkrets och är det hittills längst bort kända transneptunska objekt vi känner till. Tre gånger längre bort från solen är vad Pluto är, går dess bana.

Det var först 2016 den upptäcktes. Den beräknas vara en kall och mörk värld då ytterst lite solljus når ytan.

Men är det det avlägsnaste transneptunska objektet Kanske inte. Men viktigt för att hjälpa till med att förstå hur vårt solsystem och dess kroppar uppkom

En asteroid i storlek av en ordinär bil kom nyligen och överraskande på besök. Den var i närområdet mellan månen o oss.

Åter har en asteroid kommit in i närområdet av Jorden.  Det var i början av april i år den passerade oss utan att hamna på kollisionskurs som tur var. Asteroiden hade storleken av ca 3 meter.

Avståndet från oss blev som närmst en tjugondel av avståndet mellan månen och jorden. Med andra ord i närområdet.

Tur var det vid krasch skulle eller kunde skadorna blivit stora på nedslagsplatsen.

Men det visar att asteroiders framfart däruppe inte är ovanlig. Det händer flera gånger per år att vi ligger på ett avstånd från passerande mindre asteroider som kan bli riskfyllt vid kursändring eller kurs rakt mot oss.

 Vi är inte säkra. Detta även då vi ofta inte upptäcker dessa mindre objekt förrän de plötsligt är här eller varit här.

Säkert har detta risktagande alltid funnits för Jorden. Men det är först nu vi ser dessa stenars framfart tidigare kunde vi inte detta. Men i historien o säkert i nutid har många kraschat här och troligen utan spår eller upptäckt både på land o i haven. 

Itokawa asteroiden med en yta som överraskat forskarna

2006 landade en mindre rymdfarkost på den lilla asteroiden Itokawa vilken rör sig i vårt närområde. Diameter ca 500 meter. Det var den första asteroid vilken markprovs tagits från.

Här upptäcktes stenar och damm från rymden i olika storlekar överraskande sorterade. I låglänt terräng fanns de mindre stenarna och i höglänt stora stenblock.

Antagandet är att de större som träffat låglänt terräng har sjunkit ner i ytan då ytan här har lägre densitet. Fast hur man då ska förklara att de små stenarna inte finns av så mycket slag i höglänt terräng är förvånande.

Troligen finns små överallt enligt mig medan stora endast i fastare terräng där de inte tränger ner under ytan och döljs just som man antar att höglänt terräng är fastare medan låglänt porösare.

En asteroid med svans. Omöjligt ansågs det tills motsatsen nu bevisats

I läroböckerna har man förklarat en av skillnaderna mellan en komet och en asteroid med att kometen har svans medan asteroiden inte har det.

Det har varit en dogm som ingen ifrågasatt. Men nu kommer detta att omtolkas då för första gången en asteroid med svans har upptäckts.

Kometers svans innehållerr ispartiklar vilka kommet från kometen och genom solens ljus skiner och ses på natthimlen.  

Det unika med vad som nu upptäckts är att asteroiden P/2016J1 är en asteroid vilken splittrats i två vilka följer varandras bana med varsin svans av dammpartiklar. Partiklar vilka skiner likt kometers ispartiklar i solens ljus. Vi ska komma ihåg att asteroider är stenobjekt medan kometer är en blandning av sten och is och betydligt porösare.

Det mycket unika är att detta par båda har svansar vilka båda aktiverades som reflex när de kom närmare solen. En troligen förklaring är att det fanns små ispartiklar inuti asteroiden vid delningen och dessa är de som följer asteroiden och ger detta sken.

Ibland är det slumpen (fru Fortuna) som låter oss finnas här eller är något annat involvera?

Åter har en asteroid  svept förbi i närområdet innanför (månens och Jordens banor) dock inte på ett avstånd som riskerade ett nedfall på Jorden.

Överraskande upptäcktes denna stenbumling av astronomiska instrument för några veckor sedan. Storleken var ca 11*25 meter.

Namnet blev 2017BS32 och  det är den fjärde händelsen under kort tid en asteroid kommer in i närområdet överraskande och förhållandevis nära oss.

Nog tänker man på hur stor risken kan bara att nästa eller nästa asteroid tar kursen rätt ner på oss. Kanske vi kan se oss balansera på en osäker lina här på Jorden.

3200 Phaethon troddes först vara en komet med svans

Mindre eller större kometer finns det gott om däruppe och även asteroider av skilda storlekar. En del kommer att bli eller är redan farliga då de närmar sig Jorden. Ett nedslag kan bli katastrofalt.

3200 Phaethon är inget stort objekt men för delen inte ofarligt på sin bana runt solen. Länge ansågs detta objekt vara en komet då det har den karaktäristiska svansen efter sig. Kometers svansar består av is från kometen.

Men i detta fall var det inte is utan små fragment av sten o grus. Kometen omtolkades 2010 till en asteroid.

En asteroid vilken i ultrarapid sakta sönderdelas genom att den vid varje varv runt solen påfrestas i sin massa av icke hård sten vilken upplöses i mindre bitar av solen dragningskraft och farten runt denna.

Det är dessa söndriga partiklar vi kan se som en svans följande sin moderkropp därute. Asteroiden 3200 Phaethon.