Google

Translate blog

Visar inlägg med etikett bana. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bana. Visa alla inlägg

onsdag 4 december 2024

Den neptunuslika planeten Planeten TOI-3261 b sveper runt sin sol på kort avstånd.

 


Bild https://science.nasa.gov  Konstnärs koncept av "het Neptunus" TOI-3261 b. NASA/JPL-Caltech/K. Miller (Caltech/IPAC)

Ett internationellt forskarlag som använt NASA:s rymdteleskop, TESS (Transiting Exoplanet Survey Satellite) upptäckte en ny exoplanet som de gett beteckningen  TOI-3261 b (en planet utanför vårt solsystem) och gjorde därefter ytterligare observationer med markbaserade teleskop i Australien, Chile och Sydafrika.

Mätningarna placerade den nya planeten i en kategori av planeter med få likartade medlemmar enbart tre tidigare har upptäckts. Exoplaneten liknar Neptunus i storlek och sammansättning och kretsar extremt nära sin sol.

I det här fallet är ett "år" på TOI-3261 b endast  21 timmar långt. En så snäv omloppsbana ger den här planeten plats i en exklusiv grupp planeter vilka har klassificeras som ultrakortperiodiska heta Neptunuslika planeter vars massor har kunnat bestämmas. Planeten finns ca 980ljusår bort från oss.

Ett internationellt forskarlag under ledning av astronom Emma Nabbie vid University of Southern Queensland publicerade en artikel om upptäckten, "Surviving in the Hot Neptune Desert: The Discovery of the Ultrahot Neptune TOI-3261 b", i The Astronomical Journal i augusti 2024.

fredag 26 juli 2024

En Jupiterlik exoplanets excentriska bana.

 


Astronomer vid MIT, Penn State University mfl universitet har nyligen upptäckt en het Jupiterlik planet – en sorts juvenil planet som är på väg att bli en het Jupiter vars omloppsbana ger några svar på hur heta Jupiterliknande planeter utvecklas.

Den nya planeten som astronomerna kallar TIC 241249530 b, kretsar kring en stjärna som ligger cirka 1 100 ljusår från jorden. Planeten kretsar runt sin sol i en mycket "excentrisk" bana, vilket innebär att den kommer extremt nära sin sol innan den slungas långt ut från denna i en elliptisk bana. Om planeten varit en del av vårt solsystem skulle den komma 10 gånger närmare solen än Merkurius, innan den rusade vidare ut nära förbi jorden och sedan tillbaka runt. Enligt forskarnas uppskattningar har planetens utsträckta omloppsbana den högsta excentriciteten av alla planeter som hittills upptäckts.

– Planeten stöder teorin om att migration med hög excentricitet borde stå för en bråkdel av heta ”Jupiterliknande objekt”, beskriver Sarah Millholland, biträdande professor i fysik vid MIT:s Kavliinstitut för astrofysik och rymdforskning. "Vi tror att när den här planeten bildades var den en kall värld. Men på grund av den dramatiska dynamiken i omloppsbanan kommer den att bli en het Jupiter om ungefär en miljard år, med temperaturer på flera tusen grader Celsius. Så det är en enorm förändring från där det började för denna planet."

Millholland och hennes kollegor publicerade sina resultat för dagar sedan i tidskriften Nature. Hennes medförfattare är MIT-studenten Haedam Im, huvudförfattaren Arvind Gupta från Penn State University och NSF NOIRLab, och medarbetare vid flera andra universitet, institutioner och observatorier.

Bilden från https://news.mit.edu/  visar en Jupiter-liknande exoplanet som är på väg att bli en het Jupiter – en stor, Jupiter-liknande exoplanet som kretsar mycket nära sin sol.

Krediter:Upphovsman: NOIRLab/NSF/AURA/J. da Silva

torsdag 17 november 2022

Även exoplaneter med udda banor kan ha liv.

 




Då det söks efter liv på  så kallade exoplaneter söker vi på planeter med en storlek av Jordens. Planeter som finns i den så kallade beboeliga zonen på avstånd från sin sol så temperatur av ung. samma grader som Jorden har och vatten i flytande form kan finnas där. Vi antar även att dessa planeter bör ha en bana som liknar Jordens för att inte årstiderna ska vara extrema. Planeten måste  luta i ungefär samma grad som Jorden. Dygnet bör inte vara för långt eller för kort.

Det är många krav men kan det innebära att vi söker fel- att vi begränsar sökandet för mycket?  Borde vi tänka annorlunda? Vad händer om vi hittar liv på exoplaneter som inte har de ovan nämnda egenskaperna? Först och främst måste vi vara öppna för detta.

Detta beror på att vissa exoplaneter har observerats kretsa runt sina moderstjärnor i mycket excentriska banor vilket betyder icke-cirkulära banor. Excentricitet mäts från 0 till 1, där 0 är en perfekt cirkulär bana och 1 är en extremt långsträckt bana där längden på dess bana är mycket större än dess bredd. Vi kan inte veta om dessa planeter med udda banor kan hysa liv?

I en ny rapport beskriver Dr. Tyler Robinson, in the Department of Astronomy and Planetary Science at Northern Arizona University and an expert in planetary and exoplanetary atmospheres möjligheten att det kan finnas liv på planeter med excentriska banor.  Han påtalar att som så många saker beror den upplevda sannolikheten för att en planet ska hysa liv på utvalda detaljer. Hur excentrisk är banan? Hur snabbt roterar planeten i sin dag/natt-cykel? En atmosfär och hav ger en viss buffert mot uppvärmnings- och kylningshändelser, men dessa skydd kan brytas ner på en planet som får för mycket solenergi.

I vårt eget solsystem uppvisar alla planeter i stort sett cirkulära banor med excentriciteter nära 0, med jorden på cirka 0,02 och Merkurius som uppvisar den högsta excentriciteten på 0,2.

Även om excentricitet inte spelar någon roll för att bestämma en planets beboelighet spelar det en roll på Jupiters galileiska månar: Io, Europa, Ganymede och Callisto. De två första uppvisar aktiv geologi eftersom de ständigt dras och sträcks ut av Jupiters enorma gravitation på grund av deras  excentriciteter, samtidigt som de drar i varandra. Eftersom vi inte har mycket excentriska banor i vårt eget solsystem, vad kan då mycket excentriska exoplaneters banor  lära oss om att hitta liv bortom jorden?

"Utforskningen av klimat för planeter i mycket excentriska banor handlar om att förstå robustheten av planetklimat betydelse  av dramatiska förändringar i den energi som finns högst upp i atmosfären", säger Dr Stephen Kane, som är Professor of Planetary Astrophysics in the Department of Earth and Planetary Sciences at UC Riverside och tillägger. Även om planetbanor i vårt solsystemet till stor del är cirkulära, finns det många excentriska planetbanor i andra solsystem. Om dessa planeter kan upprätthålla beboeliga förhållanden genom åtminstone en stor del av sina banor på någon plats, kan det kraftigt expandera platser där liv är möjligt.

Dr Kane är intresserad av flera mycket excentriska exoplanetära system ex. Kepler-1649-systemet. Detta beror på att systemet har både en jord- och Venus-lik planet som han säger kan användas för att jämföra direkt med vårt eget solsystem, och han var huvudförfattare till en studie Rapporten om ämnet publicerad i The Astrophysical Journal 2021 om Kepler-1649.

Bild från vikipedia en illustratörs storleksjämförelse av jorden och Kepler-1649c en av de spännande exoplaneterna i Kepler-1649 som omnämns ovan.

tisdag 20 september 2022

Om Jupiter funnits på annan plats hade Jorden kunnat ha än mer liv

 


I en ny studie  av UC Riverside-forskare  vid University of California, Riverside visas att om Jupiters bana varit annorlunda kunde jorden varit mer gästvänlig för liv än den är idag.  Följ denna länk för bilder på hur.

Då en planet har en perfekt cirkulär bana runt sin sol förändras aldrig avståndet mellan solen och planeten. De flesta planeter har dock "excentriska" banor runt sina solar vilket innebär att banan är mer eller mindre ovalformad. När planeten i banan kommer som närmst sin stjärna (sol) får den mer värme och tvärtom (då den på sin bana är som längst från denna, men även en planets lutning på verkar värmeintaget) vilket påverkar klimat och årstider. Inte heller Jorden har en cirkulär bana.

Med hjälp av detaljerade modeller baserade på data av solsystemet som det är känt idag skapade forskarna genom datasimulering  alternativa solsystem. I dessa teoretiska solsystem fann de att om Jupiters bana varit mer excentrisk skulle det ge  stora förändringar av jordens bana runt solen.

"Om Jupiters position förblev densamma, men formen på dess bana förändrades, skulle det öka Jordens liv på fler platser", säger Pam Vervoort, UCR Earth och planetforskare och studiens huvudförfattare.

Mellan 0 och +100 grader Celsius är jorden beboelig för flera kända livsformer. Om Jupiter pressade jordens bana att bli mer excentrisk skulle delar av jorden ibland komma närmare solen. Delar av jordytan som nu är frysta (Antarktis) skulle bli varmare och temperaturen skulle öka i de beboeliga områdena.

Forskarnas resultat har publicerats i Astronomical Journal och det upphäver två länge hållna vetenskapliga antaganden om vårt solsystem.

"Många är övertygade om att jorden är symbolen för en beboelig planet och att varje förändring i Jupiters bana är dåligt för jorden", sa Vervoort. "Vi visar att båda antagandena är felaktiga."

Forskarna är intresserade av att tillämpa sitt resultat i sökandet efter beboeliga planeter runt andra stjärnor.

Under sin omloppsbana runt sin sol får olika delar av en planet fler eller färre direkta solstrålar vilket resulterar i att planeten har årstider. Delar av planeten kan vara trevliga under en säsong och extremt varma eller kalla under en annan.

Att innehålla vatten på ytan är ett mycket enkelt första mått något som inte har betydelse för formen på en planets bana eller säsongsvariationer på planeter säger Kane. Vatten kan vara flytande eller fruset (min anm.).

Dagens teleskop kan mäta en planets bana. Det finns dock ytterligare faktorer som kan påverka livet på planeter till exempel i vilken grad en planet lutas mot eller bort från sin sol. Den del av planeten som lutas bort från sin sol får mindre solinstrålning vilket gör denna del kyligare.

I samma studie visades att om Jupiter placerades mycket närmare solen skulle det resultera i en  extrem lutning av jorden vilket skulle få stora delar av jordens nedfryst.

Det är svårt att mäta lutningen av en exoplanets bana och även dess massa därför önskar  forskarna arbeta ut nya metoder som hjälper dem att uppskatta dessa faktorer.

Rörelsen av en jätteplanets bana  är viktig att förstå för att göra förutsägelser om mindre stenplaneters livsmöjligheter i andra system samt förstå mer om dem.

"Det är viktigt att förstå den inverkan som Jupiter har haft på jordens klimat genom tiden hur dess effekt på vår bana har förändrat Jorden tidigare och hur Jupiter kan förändra för oss igen i framtiden", säger Stephen Kane, UCR-astrofysiker och en av studiens författare.

Nog är Jupiter inget man funderar över om man ser på livet på Jorden. Men nu vet vi hur betydelsefull Jupiter är och varit för detta (min anm.).

Bild på Jorden bana runt solen. Bild vikipedia.  

söndag 1 maj 2022

Plutos instabila bana analyserad

 


Pluto är en dvärgplanet (det diskuteras om den åter ska kallas planet och då dom den nionde planeten från solen vilket den betecknades tidigare som)  i de yttre delarna av solsystemet. Pluto  har  de senaste åren varit föremål för betydande diskussioner om vilken beteckning den ska ha. Pluto besöktes för första gången den 14 juli 2015 av sonden New Horizons

 

Intressant med Pluto är exempelvis karaktären av Plutos omloppsbana vilken är mycket excentrisk. Enligt ny forskning är Plutos omloppsbana (runt solen) relativt stabil sett över längre tidsskalor men ses som ett kaotiskt störtlopp av förändringar i kortare tidsskalor.

 För att bryta ner banan  skiljer sig Plutos omloppsbana radikalt från övriga planeters, vilka följer nästan cirkulära banor runt solen nära sin ekvator, projicerat utåt (mot ekliptikan). Pluto däremot som tar 248 år för att slutföra ett varv runt solen  följer en mycket elliptisk bana som lutar 17° till solsystemets ekliptiska plan. Den excentriska omloppsbanan innebär att Pluto tillbringar 20 år under varje period under sin bana runt solen närmare solen än Neptunus gör i sin bana. Den planet som finns närmst Pluto och som numera räknas som den planet som finns längst bort från solen.

Plutos omloppsbana är svårförklarad av astronomerna när den upptäcktes. Sedan dess har flera försök gjorts för att simulera det förflutna och framtiden för att förklara dess omloppsbana. I sökande efter förklaringar  visades  en överraskande egenskap som skyddar Pluto från att kollidera med Neptunus. Som Dr. Malhotra sa till Universe Today via e-post, detta är orbital resonans tillstånd  kallat  "mean motion resonance": 


"Detta tillstånd säkerställer att Pluto vid den tidpunkt då Pluto befinner sig på samma heliocentriska avstånd som Neptunus är dess longitud nästan 90 grader från Neptunus (något som får risken för kollision mellan dem att minimeras). Senare upptäcktes en annan märklig egenskap i Plutos omloppsbana: Pluto kommer till perihelion på en plats långt ovanför planet i Neptunus omloppsbana; Detta är en annan typ av orbital resonans som kallas 'vZLK svängning.'"För sin studie genomförde Malhotra och Ito numeriska simuleringar av Plutos omloppsbana i upp till fem miljarder år in i solsystemets framtid. 

Aphelion är den punkt på jordens bana som ligger längst bort från solen. Perihelion är den punkt på jordens bana som ligger närmast solen.

I synnerhet hoppades forskarna ta itu med olösta frågorna om Plutos säregna bana. Dessa frågor har behandlats av forskning under de senaste decennierna, såsom "planetmigrationsteori", men har bara till en viss grad kunnat förklaras. Under de senaste decennierna har astronomer försökt ta itu med dessa frågor med nya teorier (som "planetmigrationsteori" samband med förändring av en planets bana utefter att denna berörs av gas Jupiters bana är ett ex på detta) men möttes med begränsad framgång.

Resultatet kommer sannolikt att ha betydande konsekvenser för framtida studier av det yttre solsystemet och dess omloppsdynamik. Med ytterligare studier tror Dr. Malhotra att astronomer kommer att lära sig mer om jätteplaneternas migrationshistoria och hur de så småningom hamnade i sina nuvarande banor. Det kan också leda till upptäckten av en ny dynamisk mekanism som kommer att förklara ursprunget till Plutos omloppsbana och andra kroppar med långa omloppsbanor. För mer och utförlig information om studien följ denna länk där även korta filmfrekvenser finns i förklarande syfte. 

Forskningen utfördes av Dr. Renu Malhotra, Louise Foucar Marshall Science Research Professor vid University of Arizona's Lunar and Planetary Laboratory (LPL) och Takashi Ito, docent vid Chiba Institute of Technology's Planetary Exploration Research Center (PERC) och National Astronomical Observatory of Japans (NAOJ) Center for Computational Astrophysics. 

Artikeln som beskriver deras resultat publicerades nyligen i Proceedings of the National Academy of Sciences.

Bild vikipedia på Pluto sedd från New Horizon 14 juli 2015.

torsdag 16 september 2021

En mindre asteroid hälsade oväntat och närgånget på oss den 7 sept.

 


   Astronomer vid Mount Lemmon i Arizona upptäckte den 7 september i år 2021 en asteroid i storlek som en ordinär bil. Snabba beräkningar av dess bana visade att den skulle dra förbi jorden bara timmar efter upptäckten. Enligt NASA:s Center for Near Earth Object Studies (CNEOS)  kom Asteroiden (som fick beteckningen) 2021 RS2 som närmst endast 15 340 km från jorden.

Om vi jämför med Jordens diameter som är cirka 12 742 km innebär detta att den passerade något längre ut än en jorddiameter. Den hade en hastighet av 63,353 km/h eller 17,59 kilometer per sekund.

Diametern uppskattades till endast 3,5 meter om RS2 2021 hade kommit än närmare oss hade den kommit in i jordens atmosfär och friktionen med denna skulle  orsakat att den upplösts och brunnit upp. Å andra sidan skulle en rymdsten stor som 2021 RS2 ha orsakat en mycket imponerande och ljus meteor i skyn. Men dess storlek var för liten för att vi skulle vara i fara.

Men (min anm.) frågan är varför vi inte upptäcker objekt som dessa i tid. Det kunde i en framtid vara främmande fientlig makt som sänder kärnvapenbestyckade objekt av denna storlek som vi inte upptäcker förrän de drar ner genom atmosfären. En annan fråga är vad gränsen för storlek är då det är lätt att hitta objekt innan de sveper ner på oss?

Bild från  Asteroid 2021 RS2 och dess bana.

måndag 23 augusti 2021

HR 5183 b: en stor planet med en stor, mycket stor, äggformad bana

 


Planeten HR 5183 b  finns ca 102,7 ljusår bort från. Den kallas en "Super-Jupiter". Detta då den är tre gånger större än Jupiter den största planeten i vårt solsystem. Medan de flesta planeter vi känner till har en något så när cirkulär bana har HR 5183 b en äggformad bana runt sin moderstjärna HR 5183. Detta enligt astronomer vid Caltech institute i USA som gjorde denna upptäckt.

 

Astronomer där uppmärksammade  exoplaneten genom dennas udda banas påverkan på gravitationen av sin sol vilket orsakar ett ljusförändringsskeende av solens sken. Solen HR5183.

Upptäckten gjordes först efter 20 år av observationer med tre teleskop där exempelvis Hawaiis W.M. Keck Observatory ingick. Trots denna långa observationsperiod vet vi ännu inte planetens omloppstid runt sin sol. Men tiden  uppskattas  till mellan 45 och 100 jordår - förmodligast enligt nyare rön74 år.

 

Om HR 5183 b skulle funnits i vårt solsystem och med samma udda bana skulle den passera närmare solen än Jupiter gör vår sol och sedan flytta till ytterkanterna av vårt planetsystem svängande förbi Neptunus. Excentriska banor som denna har observerats tidigare därute men inte någon som tar så lång tid.

Det ovanliga är dess äggformade bana och den tid denna bana tar runt solen utan att planeten släpper taget av sin bana och försvinner ut i tomheten. Det finns många ensamma planeter därute som dragit bort från sin sol eller aldrig hamnat i bana runt en sols dragningskraft. Tiden HR 5183 b tar runt sin sol är inte unik vi har ex här Pluto med en rundare bana runt vår sol vilken tar 248 år på sig att runda solen (min anm.).

 

HR 5183 b omloppsbana och jämförelse med Jupiter. Illustration från vikipedia OBS den mindre planeten är Jupiter.

söndag 21 mars 2021

I dag den 21 mars passerar en stor asteroid oss

 


Den största asteroiden som passerar jorden 2021 kommer att passera oss den 21 mars (i dag) och då vara som närmst oss på ett avstånd av  cirka 2 miljoner kilometer enligt ett uttalande från  National Aeronautics and Space Administration (NASA).

Asteroiden, 2001 FO32, uppskattas vara cirka 915 meter i diameter och upptäcktes för första gången för 20 år sedan.

 

"Vi känner till omloppsbanan för 2001 FO32 runt solen mycket exakt", säger Paul Chodas, chef för Center for Near Earth Object Studies. "Det finns ingen chans att asteroiden kommer närmare jorden än ungefär 5,25 gånger avståndet från jorden till månen. Men det är fortfarande tillräckligt nära för att 2001 FO32 ska klassificeras som en "potentiellt farlig asteroid". Dess hastighet är hög 124 000 km/h vilket är snabbare än den hastighet med vilken de flesta asteroider sveper förbi. Detta enligt NASA astronomer vilka hoppas få en bättre förståelse för asteroidens storlek och en grov uppfattning om dess sammansättning genom att studera ljuset som reflekterar från dess yta.

"Asteroiden kommer att vara som ljusast medan den rör sig genom södra stjärnhimlen", säger Chodas och tillägger. "Amatörastronomer på södra halvklotet och på låga nordliga breddgrader bör kunna se asteroiden med hjälp av teleskop i måttlig storlek dock bör dessa teleskop ha öppningar på minst 8 tum men det kommer förmodligen att behövas stjärnkartor för att hitta den", säger han.

 

NASA säger att mer än 95 % av jordnära asteroider stora som 2001 FO32 eller större har katalogiserats och av dessa ses ingen som farlig för oss under det närmsta seklet.

Vi ska dock (min anm.) ha i åtanke att det beräknas att 5 % okända stora objekt kan vara på väg och överraska oss. Vi ska även ha i åtanke att mindre asteroiders nedslag även de kan orsaka skador och få av dessa kan vi hitta innan de utgör en fara.

Bild från vikipedia, diagram som illustrerar 2001 FO32' s nära inflygning till jorden i dag 21 mars.

söndag 24 januari 2021

Exoplanet Kepler-1514b har en unik bana som kan ge oss mer kunskap om vårt eget solsystem

 


Forskare har lyckats mäta både storlek och bana av en gasjätte. En exoplanet nästan 1300 ljusår bort från jorden. De har namngett den numera som GOT 'EM-1b, som står för Giant Outer Transiting Exoplanet Mass. Tidigare namn som är officiellt är Kepler-1514b då Keplerteleskopet var det teleskop som hittade objektet 2010.

Planeten är ungefär fem gånger massan av Jupiter. När NASA: s Kepler rymdteleskop först upptäckte objektet upptäckte astronomer periodiska minskningar i ljusstyrkan hos en närliggande stjärna, kallad Kepler-1514 och utefter detta hittades planeten.

Planeten har en ovanlig bana runt sin sol för att vara en stor gasplanet och ligga så nära denna. Banan är på 218 dagar. " 218 dagar att kretsa kring en stjärna är unikt för en gasplanet av denna storlek på detta avstånd.. Det är längre än de flesta gigantiska exoplaneter vi har mätt," säger astronom Paul Dalba. OBS de som upptäckts finns i relativ närhet av sin sol. De längre ut är svårupptäckta (min anm.) om vi ser på vårt solsystem och våra gasplaneter vilka har betydligt längre banor runt vår sol.

 Upptäckten av en gigantisk planet som inte har närmat sig sin stjärna över tid kommer att fungera som en analog till gasjättarna i vårt solsystem och berätta om hur normalt vårt solsystem är i sin stabilitet och utveckling. Astronomer tror att Jupiter kan skydda jorden från andra objekt i rymden som annars kan påverka vår planets relativa stabilitet. Den fångar in objekt eller ger dessa en annan kanske säkrare bana förbi oss.

 

Tyvärr är det svårt att hitta analogier till Jupiter och Saturnus (då dessa ligger en bra bit utanför sin sol och är svårupptäckta)  så forskare är glada att lära sig mer om GOT 'EM-1b. Det är möjligt att lära sig mer om GOT 'EM-1b och andra jätteplaneter för mer kunskap om vårt eget solsystems stabilitet. "Denna planet är som en språngbräda mellan de gigantiska planeterna i vårt eget solsystem, som är mycket långt från vår sol och andra gasjättar som är mycket närmre sina stjärnor," säger Dalba.

Kan det vara så (min anm.) att likt mycket annat av skyddande bälten vi har runt  Jorden och rätt avstånd mm att även Jupiter och Saturnus läge ja kanske alla planeter i vårt solsystem har exakt rätt läge för en  skyddseffekt för Jorden. Skyddseffekt för att vi ska kunna finnas men att vi ännu inte förstår hur. Mer forskning behövs. Vi har förundrats genom åren över hur välordnat skyddsbältena runt Jorden är, avståndet till solen, solens stabilitet mm är för att vi ska kunna existera här.

Bild från vikipedia i riktning mot stjärnbilden Svanen där ovan solsystem finns.

torsdag 17 december 2020

Hubbleteleskopet har hittat en exoplanet med en udda bana.

 


Astronomer som analyserar bilder från Hubbletelekopet av dubbelstjärnan HD 106906 och har då upptäckt en planet i en enorm 15000 år lång bana som sveper runt dubbelstjärnan på ett avstånd så långt från sin stjärnduo som Planet Nine skulle göra från vår sol (om den finns därute).

Ovanstående är bevis för att liknande avlägsna världar kan finnas runt andra stjärnor. Forskare har utarbetat hypotesen att planeten hamnade där  då gravitationskraften av en passerande stjärna ändrat dess omloppsbanas form. Tanken uppstår då om en förbipasserande stjärna hade en liknande inverkan på vårt solsystem för 4,6 miljarder år sedan och en effekt blev planet nine och dess bana som vi ser tecken på existera men ännu inte funnet.

Ovanstående är första gången som astronomer har kunnat mäta rörelsen av en massiv Jupiter-liknande planet som kretsar mycket långt bort från sina i det här fallet dubbelsolar. Området utanför detta dubbelsolsystem liknar det i vårt Kuiperbälte med små, isiga kroppar bortom Neptunus. I vårt eget solsystem skulle den misstänkta Planet Nine också ligga långt ute i Kuiperbältet på en liknande märklig bana.

Även om sökandet efter en Planet Nine fortsätter är ovan nämnda exoplanets upptäckt bevis på att sådana udda banor är möjliga. "Detta system drar en potentiellt unik jämförelse med vårt solsystem”, säger huvudförfattare, Meiji Nguyen vid University of California, Berkeley. "De är mycket vitt skilda från sin värdstjärnor på en excentrisk och mycket feljusterad omloppsbana, precis som förutsägelsen för Planet Nine.

Ovan planetsystem där gasjätten finns (planeten som upptäckts är en gasjätte) är endast 15 miljoner år gammalt. Detta tyder på att vår Planet Nine om den existerar kan ha bildats mycket tidigt i utvecklingen av vårt 4,6 miljarder år gamla solsystem.

HD 106906 b som planeten benämns finns ungefär 337 ljusår bort i dubbelstjärnsystemet HD 106906 som upptäcktes 2013 med Magellanteleskopen vid Las Campanas-observatoriet i Atacamaöknen i Chile. Exoplaneten själv finns extremt långt från sitt värdpar av unga stjärnor mer än 730 gånger jordens avstånd från solen eller nästan 68 miljarder mil.

 Denna breda separation gjorde det enormt utmanande att bestämma den 15 000 år långa omloppsbanan på så relativt kort tid av Hubble-observationer. Men Hubbleteleskopet lyckades med uppgiften.

Jag (min anm.) är förundrad över att man kan finna en planet av detta slag långt utanför detta dubbelstjärnsystem men inte planet nine i vårt eget solsystem. Min kvalificerade gissning är att planet nine inte existerar utan det vi tycker är tecken på en planets störning därute är felmätningar eller asteroidpåverkan.

Bild vikipedia Stjärnkartan visar stjärnposition på den norra kanten av stjärnbilden Södra Korset där dubbelstjärnan HD 106906 finns..

onsdag 8 maj 2019

Asteroid 2019HS2 tog en ny kurs och kom närmre Jorden den 28 april 2019 än väntat.


En asteroid med namnet 2019 HS2 med en diameter av ca 13-30 meter, tillräckligt stor för att ge omfattande skador om den kraschat på Jorden kom in i närområdet till Jorden.


Det var den 28 april 2019 den svepte förbi oss i närområdet och under denna färd plötsligt ändrade riktning och kom närmre Jorden än väntat. Detta fick NASA att hålla ögonen på den så den inte ändrade kurs igen till direktträff med oss. Något som inte skedde som vi vet.


Den kom som närmst tidigt på morgonen amerikansk tid på ett avstånd från oss av 43450 km vilket i rymdsammanhang är nära.


Det motsvarar avståndet mellan Jorden och månen 5,5 gånger.

Allt gick väl denna gång.


Bilden visar Jorden och månen och kan ge en inblick i avståndet det handlar om alltså 5,5 gånger längre ut från oss än avståndet månen och Jorden på bilden. Om skalan stämmer vet jag inte men vi kan nog anta den är ungefärligt rätt.

fredag 1 juni 2018

Interstellär asteroid upptäckt med en bana runt Jupiter


Nu har det hittats det som man sökt efter lite mer koncentrerat sedan besöket av den cigarrformade asteroiden Oumuamua besökte vårt solsystem på sin väg till och från okända rymder i fjol. En interstellär asteroid innebärande att dess ursprung ej är från bildandet av vårt solsystem.

Asteroiden har fått namnet 2015 BZ509 och finns nära Jupiters omloppsbana  fast roterande åt andra hållet  än de kroppar och asteroider vilka har sitt ursprung från vårt eget solsystems bildande. Just motsatta riktning pekar på att den kommit utifrån, från något annat solsystem från en okänd stjärna (sol) och fångats in i Jupiters bana.  
Men nog skulle även interstellära asteroider kunnat fångas in och fått samma riktningsbana runt våra himlakroppar som solsystemets asteroider tycker jag. Men som sådana är de svårare att spåra och sortera ut.  Sedan kan man fundera över om inte asteroider med motsatt cirkelrörelse kan ha fått denna i vårt eget solsystem genom en kollision med en himlakropp här.

Men om vi likt forskare antar att ovanstående är av intergalaktiskt ursprung kan den vara den äldsta himlakroppen i vårt system och kan ha  dragits in i omloppsbana runt solen och Jupiter i samband med att vårt solsystem höll på att ta form för 4,5 miljard år sedan. Men möjligheten att det skett i nyare tid ska inte heller uteslutas.

Säkert finns fler likartade därute och vissa kan ha kolliderat med Jorden i det förgångna och kanske burit med sig vatten, biomolekyler eller till och med organiskt material och planterat det på Jorden. Men det är en teori som jag har svårt för att tro på.

Varför skulle allt kommit utifrån vad säger att allt material för liv inte var med eller har sitt ursprung i vårt eget solsystem och kanske det är härifrån det kan spridas vidare. Kanske det är från oss livet sprids inte att livet spreds hit en gång.

fredag 3 november 2017

Det finns mer än månen som har en bana i närområdet runt Jorden förutom våra egna satelliter och rymdskrot.

Det finns ett flertal mindre objekt som cirklar runt i banor runt Jorden. Inte bara månen, rymdskrot och satelliter skapade av människan. Ibland har tankar funnits på om det finns främmande rymdfarkoster som övervakar oss därute.

Men så är det inte. Det objekt som är mest stabilt i sin bana runt Jorden förutom vår måne är en asteroid med namnet 2016 HO3 vilken har en diameter av 100 meter. Den ligger i en stabil bana runt Jorden och någon risk för att den plötsligt skulle störta ner på Jorden finns inte. Denna asteroid roterar runt sin egen axel med ett varv var 28:e minut.

Sammanlagt finns det ett tiotal styck små asteroider där ute vilka är relativt lätta att besöka och lära mer av.

Forskare idag är  säkra på att det är naturliga asteroider och inte något spionverktyg eller övervakningsverktyg från utomjordiska intelligenser vilket faktiskt för inte så länge sedan även det diskuterats på fullt allvar.


Bilden visar banan för det största objektet 2016 HO3 och dess förhållande till Jorden. 

fredag 3 mars 2017

HAT- P-2b en exoplanet därute vilkens udda bana runt sin sol nu har uppmärksammats.

400 ljusår från oss finns en sol, HAT-P-2, vilken följs av en planet HAT-P-2b  större än Jupiter. Denna planet går mycket nära sin sol och fortsätter sedan sin färd genom att efter rundadet gå långt från denna innan den återvänder på sin snabba färd. En runda tar 87 minuter.

Utifrån denna bana påverkas solen där och pulserar med olika ljusstyrka var 87:e minut. Soleruptionerna verkar därför ha ett samband med planeten. En ny kunskap för forskarna som inte kan bortse från denna teori efter att ha studerat fenomenet. Det är vid rundande av solen fenomenet uppstår.

Ett fenomen där en planet påverkar sin sol har för första gången setts ske.
Det är mycket små förändringar man upptäckt och de sker varje gång planeten rundar sin sols baksida.

Men frågan är varför och hur planeten påverkar? Läs om gåtan här och teorier om detta. 
För min del tror jag på gravitation, storlek av planeten, hastighet och tidvatteneffekt är där gåtans förklaring ska sökas. Man måste komma ihåg att det är mycket litet men mätbart fenomen.