Ny idé om hur rymdskrot kan flyttas

 

Forskare håller nu på att utveckla en så kallad elektronisk tractor beam. Den ska dock inte suga in hjälplösa rymdskeppspiloter eller användas utan kontroll. Istället ska  elektrostatisk attraktion vara arbetsmetoden för att knuffa farligt rymdskrot säkert ut ur jordens omloppsbana.

Insatserna är höga: Med den kommersiella rymdindustrin som blomstrar förutspås antalet satelliter i jordens omloppsbana öka kraftigt. Denna bonanza av nya satelliter kommer så småningom att slitas ut och förvandla rymden runt jorden till ett gigantiskt skrotupplag av skräp som kan slå in i fungerande rymdfarkoster, störta mot jorden, förorena vår atmosfär med metaller och skymma vår syn av stjärnorna från jorden. Och om det lämnas okontrollerat kan det växande problemet med rymdskrot hämma den blomstrande rymdutforskningsindustrin, varnar experter nu.

Ovan inlägg är en kort sammanfattning av en lång artikel i https://www.livescience.com om du vill fördjupa dig mer i idén  så följ länken här till vänster där artikeln kan läsas i sin helhet.

Själv undrar jag om dessa tractor beam är lösningen på rymdskrot att flytta det till en ny bana. Det finns ju likväl då därute och i vägen för framtida projekt misstänker jag. En annan lösning anser jag vore att sända skrot som på räls i en bana raka vägen in i solen där det skulle förintas. I framtiden kanske det skulle gå att bygga in ett program i uppsända projekt så de själva vid sitt uppdrags slut tog denna kurs utan mänsklig inblandning eller andra farkosters sådan.

Bild https://www.livescience.com  illustration av en konstnär som visar hur en elektrostatisk traktorstråle skulle kunna användas för att dra ut uttjänta satelliter ur sin geostationära omloppsbana runt jorden. I verkligheten skulle strålen vara osynlig. (Bildkredit: Tobias Roetsch - gtgraphics.de).

Ryska Kosmos 2499 spred ett moln av skrot däruppe.

 

The U.S. Space Forc  skrev på Twitter måndagen den 8 februari att den ryska satelliten Kosmos 2499 upplösts i sina delar utan som man såg yttre påverkan (troligen en inprogrammerad självförstöring efter att dettas uppdrag var klart) . Upplösningen resulterade  i minst 85 spårbara skräpbitar. Dessa bitar av skräp kretsar nu på en höjd av 1,169 kilometer över jorden vilket innebär att det kan ta mer än ett sekel innan alla bitar fallit ner i atmosfären och brunnit upp. Till dess innebär de en fara vid uppskjutningar av satelliter. 

Kosmos 2499:s upplösning är ett förklarat liksom dess uppdrag enligt en rapport publicerad i Space.com. Amerikanska satellitspårare katalogiserade ursprungligen satelliten som en bit större rymdskräp (troligen var det kamouflerat för att likna skräp) men sedan såg de att objektet gjorde manövrar. Inom några månader hade den omklassificerats och fått beteckningen Kosmos 2499. Den amerikanska militären ska ha haft ögonen på Kosmos 2499 under de följande månaderna och funnit att den manövrerade. Detta ledde till spekulationer om att Kosmos 2499 var ett objekt där ny teknik testades.

Kosmos 2499 bidrar nu däremot till problemet med växande rymdskrot

Oavsett dess syfte har den mystiska satelliten dock lagts till det växande rymdskräpproblemet.

Den internationella rymdstationen har redan varit tvungen att göra flera manövrar för att undvika ryskt rymdskrot orsakat av ett satellitvapentest 2021. Det amerikanska privata rymdföretaget SpaceX har också fått kritik för mängden Starlink-internetsatelliter som det skickar upp i omloppsbana, vilket fått en grupp astronomer att organisera sig mot deras uppskjutningsmetoder.

Europeiska rymdorganisationen skriver på sin hemsida att ungefär 36500 stycken av rymdskräp i storlek  ca 10 centimeter kretsar kring vår planet. Dessa bitar färdas med en kulans hastighet. I värsta fall kan de orsaka en kaskadeffekt som kallas Kesslers syndrom vilket innebär att skräp som tillsammans i grupp kraschar en satellit ger än mer små bitar av skräp.

Detta skulle i sin tur skapa en ohanterlig mängd rymdskrot i framtiden som kan påverka rymdutforskningen såväl som astronomin negativt under många år.

Det är en del konstiga och onödiga satelliter och numera även ballonger som upptäcks. Allt skickat upp av stater som består enbart genom sin misstänksamhet och aldrig sinade önskan av dess ledare att invadera för mer mark men till nytta för ingen (storhetsvansinne) . Mänskligheten ondska och omogenhet skymtar bakom all form av spionage. Den minskande fria mänskligheten blir allt mindre och demokratiländer blir allt mindre vanliga. Vilka länder som åsyftas får var och en fundera ut.

Bild vikipedia på Rymdskrot – anhopningen geosynkront samt för låg omloppsbana.

Det finns mer än månen som har en bana i närområdet runt Jorden förutom våra egna satelliter och rymdskrot.

Det finns ett flertal mindre objekt som cirklar runt i banor runt Jorden. Inte bara månen, rymdskrot och satelliter skapade av människan. Ibland har tankar funnits på om det finns främmande rymdfarkoster som övervakar oss därute.

Men så är det inte. Det objekt som är mest stabilt i sin bana runt Jorden förutom vår måne är en asteroid med namnet 2016 HO3 vilken har en diameter av 100 meter. Den ligger i en stabil bana runt Jorden och någon risk för att den plötsligt skulle störta ner på Jorden finns inte. Denna asteroid roterar runt sin egen axel med ett varv var 28:e minut.

Sammanlagt finns det ett tiotal styck små asteroider där ute vilka är relativt lätta att besöka och lära mer av.

Forskare idag är  säkra på att det är naturliga asteroider och inte något spionverktyg eller övervakningsverktyg från utomjordiska intelligenser vilket faktiskt för inte så länge sedan även det diskuterats på fullt allvar.

Bilden visar banan för det största objektet 2016 HO3 och dess förhållande till Jorden. 

Här störtade stort okänt objekt för ett tag sedan

Mayamar i Burma 11 november 2016. Bybor finner ett stort objekt vilket störtat från ovan. Ingen vet vad det är men misstanken är att det är en motor av något slag.

UFO från ett utomjordiskt skepp, tror en del. Storleken är ca 4 meter långt.

Den som ses som skyldig efter ett tag är Kina och dess rymduppsändningar. Men det viktiga här är inte vem som är ansvarig eller vilken satellit som störtat eller för den delen rymdraketsdel.

Det viktiga är att vi aldrig kan vara säkra på ifall något plötsligt dimper ner därovanfrån och en olycka sker.

Det behövs därför koll inte bara på alla de meteoriter som då och då överraskande dimper ner utan även på rymdskrotet däruppe var det finns och när de kommer ner och på vilken plats. En uppstädning av rymdskrot behövs.

Rymdskrot kan faller ner var som helst. I Vietnam föll dessa klot ner för ett tag sedan. Misstanken är eller var att de inte kommer från Jorden.

Det blir mer och mer skrot i vårt närområde både på Jorden och utanför  planeten. Risken för krock med något av detta är snart överhängande för rymdfarare, rymdstationer  och satelliter.

Därför är rymdfärjor eller raketer som Falcon vilka kan landa efter slututfört uppdrag en lösning på mer skrot i rymden.

Likt på Jorden försvinner inget i rymden. Det som släpps ut finns kvar.

Nu har några troliga rester från en rymdfarkost vilken fallet ner hittats i Vietnam. En av delarna ett klot väger 45 kg. Nog kan ett sådant klot om oturen är framme skada.

Ingen vet vad det använts till eller vilken farkost där uppe den kommit från.

Nog hade det varit bra om det från rymdålderns början etsats in i all material en raket uppbyggts med tillverkningsår och en kod som visade vilken farkost biten hörde hemma i  för framtida forskning om material på flykt vilket fallet ner.

Foto ovan från  Vetnam Peoples Army newspaper.

Vid 06.00 tiden den 13 nov träffades Jorden av skrot från Apolloprogrammet.

Var och hur det gick vet vi kanske nu. Men tanken far till hur mycket skrot det kan finnas från människans rymdprogram och vad delar av detta kan ställa till med både för satelliter som är uppe nu men även för flygplan och människor på Jorden.

Risken att få en bit på sig är liten men säkert högre än att få en meteor på sig.

Ingen tänkte på denna risk när rymdprogrammen startade. Idag finns risken där och den ökar.

Det kan vara i Spanien skrotet kom. Här har kommit en del senaste tiden.

Det som sänds upp i omloppsbanor runt Jorden kommer nästan alltid förr eller senare ner på Jorden igen om det inte brinner upp i atmosfären på vägen ner.

Nedskräpning av rymdens närområde bör snart tas på allvar och läggas in som plan att undvika vid alla uppskjutningar. Kanske det finns självförstörande mekanismer som kan byggas in i raketsteg etc som nu släpps lösa vind för våg där uppe.