Ultima Thules form förvånar forskare. Men jag undrar om den är så konstig.

Asteroiden Ultima Thule ute i Kuiperbältet vilken New Horizon flög förbi den 1 januari 2019 utforskas genom de data som sändes tillbaks till Jorden  och avslöjar långsamt sina hemligheter.


Data New Horizons har skickat hem sedan förbiflygning av Ultima Thule (officiellt benämnd 2014 MU69) analyseras fortlöpande och lär forskare mer om utveckling, geologi och sammansättningen av denna fornlämning från solsystemets bildande.

 Dennas märkliga form är den största överraskningen hittills av förbiflygning. ”Vi har aldrig sett något liknande någonstans i solsystemet”, sade New Horizons Principal Investigator Alan Stern, för Southwest Research Institute, Boulder, Colorado.


Eftersom asteroiden är så välbevarad erbjuder Ultima Thule vår hittills tydligaste fornlämning till den tid då planetsystemen bildades.


Ultima Thules två lober har troligen en gång kretsat runt varandra, som många så kallade binära världar i Kuiperbältet, tills något sammanförde dem i en ”mild” fusion. Färg och sammansättning visar genom data från New Horizon att Ultima Thule liknar många andra föremål som hittats i regionen av Kuiperbältet.


Men någon helt säker idé på hur formen bildats har forskare inte. 


Ett tips till astronomerna från min sida är att jag ser lösningen på Ultima Thules form till följande. Om man tänker sig att det vid solsystemets bildande var heta rundformade stenblock som for omkring och då två mindre träffade varandra i låg hastighet fastnade de vid varandra genom dess hetta och svalnade efterhand, Där av uppkom formen. Två-blockformen misstänker jag kan vara vanligare än man tror ute bland Kuiperbältets mindre asteroider vilka finns i ett antal som man anser av 70000 st.

Ännu förvånar Oumuamua forskare på NASA

Det enligt mig mest spännande som skedde i rymden i fjol var besöket av den interstellära asteroiden Oumuamua. Den kom från något annat solsystem helt oväntat och gick tvärsigenom vårt solsystem utan att stanna eller fångas in. Dess utseende var även unikt se bild nedan.

Många spekulerade över om det var en kamouflerad stjärnfarkost. Men inget pekar på det.

Observationer från NASAs Hubble rymdteleskop och markbaserade observatorier av ett internationellt team av forskare har följt Oumuamuas resa genom  solsystemet. 

Plötsligt upptäckte de att denna fick en oväntad fartökning och förskjutning i banan när den passerade genom det inre av solsystemet.

Denna fartökning av Oumuamua är sannolikt orsakad av strålar av gasformigt material som dunstar bort från dess yta sade Farnocchia en av forskarna  som studerat färden. Samma slag av avdunstning som påverkar kometer som närmar sig solen är vad som setts. Kometer sprider vanligtvis stora mängder damm och gas när de värms av solen.

Men enligt en av de andra forskarna  Olivier Hainaut från European Southern Observatory (ESA) fanns inga synliga tecken på utdunstning  från Oumuamua, så detta beteende förväntades inte.  Ju mer vi studerar" Oumuamua, desto mer spännande blir den säger en tredje forskare med namnet Meech. "Jag är förvånad över hur mycket vi har lärt oss av en kort och intensiv observationskampanj. Jag kan knappt vänta på nästa interstellära objekt!"

Idag finns Oumuamua  vilkens storlek av ca 250 meter * 35 meter längre bort från vår sol än Jupiter och färdas med hastighet av ca 112264 km/h ut från solsystemet. Om  fyra år kommer den att passera Neptunus bana på väg tillbaks till interstellära rymden.

Frågan är varför en asteroid uppför sig som en komet om den inte är detta? Det finns obesvarade frågor om detta objekt. Varför fartökningen? Frågan kvarstår vad var eller är Oumuamua?

Pluto förvånade forskarvärlden av idag med att sända ut röntgenstrålning. Jättar o troll förvånande inte gårdagens människor

Mycket har förvånat mänskligheten genom årtusendena. Ser vi på bilden ovan var stenbumlingars balansakter eller lägen i många fall början till berättelser i människors agendor framför lägereldarna.

Historier spreds utifrån stenbumlingars läge om jättar vilka kastat sten mot kyrkors ringningar i kristendomens början. Troll och jättar var vardagsberättelser de flesta trodde var sanna. Idag vet vi att (eller tror oss veta att bibelns jättar och människors påståenden från förr om jättar o troll) inte är annat än fantasiberättelser. Många gånger tagna från skrönor där man börjar sin historia med att jag känner en man som träffade en man vilken vän såg en jätte eller ett troll.

Nej här i Norden är balanserande stenbumlingar minnen från tillbakadragande av is efter senaste istiden.

Men nu till Plutos mysterier.

Att Pluto skulle sända ut röntgenstrålning ansågs nästintill omöjligt och först ansågs därför mätning efter detta onödigt vid New Horizons  besök där. Men då nästa besök skulle ta många år bestämdes likväl att alla slags undersökningar av Pluto skulle göras när nu möjligheten kom och röntgenteleskopet Chandra riktades mot Pluto.

Resultatet blev att Pluto till mångas förvåning sände ut röntgenstrålning.

Dvärgplaneten Pluto är vad vi vet det största objektet i Kuiperbältet. Utöver det även vad vi vet det enda som sänder ut röntgenstrålning.

Det är Plutos atmosfär bestående av kväve, metan och kolmonoxid som interagerar med solvinden som anses få effekten av att röntgenstrålning uppstår där.

 En överraskande effekt vilken vi inte väntat oss långt därute.

Universum expanderar mycket snabbare än vad man tidigare ansett. Läs om mysteriet här nedan.

Sedan Big Bang expanderar universum åt alla håll samtidigt i ingenting. Men detta ingenting ger en allt större rymd och gleshet mellan galaxerna.

Avståndet ökar. Detta har forskare vetat länge nu. Men nu har det uppdagats att denna expansion är snabbare och ökar hela tiden. Förvånande? Ja!

En teori är att den mörka energin eller massan ligger bakom detta. Men ingen vet.  För att läsa mer om detta otroliga skeende se länken här.

Saturnus ringar och en del av dess månar verkar betydligt yngre än man tidigare trott.

Antagandet att Saturnus ringar skulle vara cirka 4 miljarder år gamla lika gamla som planeten själv har varit sanningen under många år.

Nu verkar detta antagande ha förfalskats. Istället anses åldern vara cirka något hundratal miljoner år ungefär av samma ålder som då dinosaurierna spatserade på Jorden.

Vissa av Saturnus isplaneter anses även de ha denna ålder.  Dessa är Thetys, Rhea och Dione.

Forskare har använt datorsimuleringar för att räkna ut banorna bakåt i tid och dess förändringar över tid. Genom detta förfarande kan de se att banornas förändringar är mindre än övriga månars runt Saturnus vilket ger teorin att dess läge visar på att  en mindre tid har gått sedan dess första tur än övriga månars runt planeten.

Vad som hänt kan enbart spekuleras om. Kanske var månarna med tidigare men genom kollisioner mellan dem eller andra objekt har banorna förändrats och ringarna uppstått. Ingen vet men forskning om orsaken pågår.