Livet och dess följder beror ibland på naiva stelbenta byråkrater och ogenomtänkta lagparagrafer.

Christine de Pisan blev den första kvinnan som kunde försörja sig som författare.
Hennes uppväxt var i Venedig, hon levde mellan 1364-1432och var dotter till en läkare som
även var astrolog.

Hon ansåg att kvinnor hade en kultur o män en annan. Kvinnor har rätt att få möjlighet till självutveckling ansåg hon i sin bok ”Kvinnostaden”, väl värd att läsa även idag. Hon krävde även att kvinnor liksom män skulle ha samma möjligheter till utbildning.

På sin ålders höst gick hon i kloster o skrev här den enda hyllningsdikt som finns bevarad, om nu fler skrivits, om Jeanne de Arc, kvinnan som brändes på bål 1431, anklagad för att vara en häxa.

Arc tar jag inte upp här men för den intresserade rekommenderar jag denna sida http://www.sub.su.se/national/tjean1.htm som kortfattat tar upp lite om hennes liv.

I Matteusevangeliets 10:e kapitel, vers 32-33 kan vi läsa "Var och som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen."

Läs och begrunda denna text och tänk sedan över hur migrationsverket förvärldsligar tron hos flyktingar som bekänner sig som kristna.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155878

Vad de går ut med är att man som utvisad ska dölja sin bakgrund, sin tro och allt som kan bli till fara för liv och lem vid återvändandet. Men om det nu finns sådana faror då är ju personen, familjen, berättigad till att stanna av politiska eller religiösa skäl. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Politiska flyktingar har i många fall fått stanna, även homosexuella som riskerar förföljelse. Men kristna ska visst utvisas och uppmanas dölja sin tro.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=798885

Det verkar som religiösa skäl inte ger samma bedömning utan till skillnad mot homosexuella som man anser ska kunna leva ut sin läggning ska samma sak inte gälla kristna utan här ska man dölja sin tro. Samhället av i dag och Sverige av i dag är totalt kallt och materialistiskt. Förföljelse på grund av tro ses inte så allvarligt av migrationsverket, den kan man dölja anser de. Homosexualitet däremot ska levas ut och inte döljas anser de och då är möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige betydligt enklare att få.

Människan är sig lik genom historien. Förtryckaren finns inom oss alla.

Den heliga Birgitta kom från en av Sveriges mest välbeställda familjer och slutade sin karriär som helgon postumt och grundare av Vadstena kloster men det var hennes dotter som blev första abbedissan på Vadstena.

Birgitta hade många teologiska uppenbarelser som saknade en vetenskaplig förklaring. Fast påven var negativ till kvinnoorganisationer godkände han likväl att Birgitta fick grunda en klosterorden.
Av rädsla för hennes uppenbarelser eller av tron på henne som helig person vet vi inte.
Men uppenbarelserna påverkade och uppmärksammades även i Påvens residens.

Det finns en hel del skrivet om henne och konstigt vore det annars då hon kan ses som en av Sveriges mest kraftfulla kvinnor genom den svenska historien. Vi ska hålla i minnet att under den tid hon verkade var samhället i betydligt större utsträckning en stat av män än vad det är i dag. För att komma fram under 1300 talet för en kvinna behövdes det betydligt mer själslig styrka än vad som behövs i dag.

Läs gärna hennes biografi många har skrivet den eller varför inte hennes egna skrifter.

Nu till något helt annat som uppmärksammats i dagarna.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155785

Jag har tagit upp det många gånger i min blogg och tecknen hopar sig. Tecknen på en omänsklig segregerande människosyn och politik som vi inte upplevt som rumsren sedan
30-talets Europa och vilken nådde sin kulmen i Tyskland under andra världskriget. Uppfattningen att människor är olika och ska behandlas olika. Segregationstanken och bekämpningen av oliktänkande eller utseendeolika. Vi har segregationen av svenska folket under Alliansen som ser det som självklart att bekämpa sjuka och arbetslösa för att få ner arbetslösheten. Man sätter människor i fack där det mesta är tillåtet när det gäller att behandla dessa.

Vi har sett det många gånger i historien. Resultatet blir förakt för den som inte passar in i den norm som gäller i samhället och när då staten är den som för fram denna uppfattning i sin agenda då är vi nära vad som hände under Hitlers tidigaste ledning. Utrotning av oliktänkande eller de som ses som misslyckade kom sedan som ett brev på posten. Vad som händer i Italien, det gamla facistfästet under Mussolini, visar än tydligare det människoförakt som uppstår vid en politik av detta slag som börjat se dagens ljus där.

Sverige ligger inte långt efter de första stegen är tagna genom utanförskapande politik av det slag som nu förs i vårt land. Historien förskräcker men går det att stoppa? Nej, säkert inte! Människan är för grym för detta.

Ge människan vapen för segregering och alla problem i ett samhälle läggs då på de som segregeras. I Sverige misstänks numera ex alla som får något bidrag för överlevnad som presumtiva fuskare. Det ger då mandat att behandla dem efter behag av staten och dess lakejer, försäkringskassa, socialbyråer m.fl. och människor i gemen får då intryck av att
detta är bra och rätt och gynnar alla.

Sök sanningen, den finns där ute någonstans.

Kristina av Stommeln gjorde ett starkt intryck på Petrus de Dacia till den grad att han skrev en bok om henne grundad på deras brevväxling och därmed blev han den förste svenska författaren. Han var dominikanermunk, hon en ung kvinna från Stommeln utanför Köln, med syner och upplevelser av religiös natur och tiden var mitten av 1200 talet.

Hon fick ofta och oförklarligt Jesu sår på sin kropp och även andra märken och hade många syner och uppenbarelser. Petrus blev mycket imponerad och besökte henne många gånger, alltid lika nyfiken på vad som hänt sedan sist.

Boken som grundas på hans brevväxling köpte jag själv på ett antikvariat på nätet och den är väl värd att läsas. Den är både gripande, erotiskt laddad och med mycket mystik.

Den heter Om den saliga jungfrun Kristina av Stommeln. Och utgavs senast vad jag vet av Bonniers förlag 1965. Det är i varje fall den upplaga jag har.

Läser att på Wikipedia kan nu all världens forskare och även lekmän lägga in nya rön om DNA. Kartläggningen av människans arvsmassa fortsätter.
http://www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/bioteknik/article382373.ece
Absolut inget fel i detta. Wikipedia är och blir allt mer gränslöst. Kunskaper och nya rön läggs dagligen in på denna numera världens största encyklopedi. Detta uppslagsverk måste vara tillgängligt för alla och fortsätta att vara fritt att använda.

Kunskap ska man inte behöva betala för vilket skulle få fattiga att uteslutas ur kunskapssökande och segregera kunskapen till de som har råd. Låt oss alla hjälpas åt med att stötta Wikipedia, världens bästa kunskapsbank och troligen den enda ev, om nu ingen eller flera konkurrenter dyker upp på nätet.

Påven varnar, få lyssnar, detta bekräftar vår tids kaos och förvirring.

Marie de France, en psykologiskt insiktsfull diktare från 1200 talet vilken skrev bl.a. versnoveller, såkallade lais på franska i hövisk anda. Hon hade sin verksamhet vid Henrik II:s och Eleonora av Akvitaniens hov i England. Det var i slutet av 1100 talet hon var verksam.

Lai har sitt ursprung i keltisk tradition och introducerades i Frankrike av den keltiska befolkningen i Bretagne. Lais är vanligast åttastavig, parrimmad vers och bygger på sagostoff med keltiskt, antikt eller österländskt ursprung. Ungefär 40 texter är bevarade, 12 av dessa har Marie de France som författare.

Övriga diktare av likartat slag under denna tid var Lombarda, Castelloza, grevinnan av Dia och Bieris av Romans. Alla kvinnor, och gemensamt är att det finns få alster bevarade av det de skrev.

Gemensamt är även att de skrev vad som på svenska benämns trubadurdikter. Något om detta o diktarna kan läsas på följande länk http://art-bin.com/art/acondezas.html

Vad jag funderar på om vi gör ett lappkast och går fram till nutid är att kristendomen är på väg att förintas i många människors sinnen. Påven varnar i dagarna för att en andlig öken i världen är vad vi är på väg mot.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155737
Säkert är den i många avseenden redan här. Människor önskar snabba svar på sina frågor och är okänsliga för kristendomen som inte ger samma spännande kickar som ex många andra religionsyttringar gör. Stämningen under en kristen gudstjänst är lugn, inte tungomålstalande, med en rockig musik och pastorer som piskar upp stämningen.

Men bibeln förklarar att så ska det vara och bli den sista tiden. Kristendomens budskap i original ska bli mindre och mindre intressant för merparten. Det kommer glada och förvirrande nya religionsyttringar. Falska förvirrade, förvirrande profeter med stark utstrålning lockar många på villovägar den sista tiden. Nog är vi där nu? Men säkert blir det än värre innan slutet. Vad vår tid präglas av är otålighet och förväntan på snabba svar. Detta är inte det kritna budskapets kärna vilket istället är ödmjukhet och tro.

Hur beslutas hur någon var, vad denne sa och varför?

Jag tänkte på detta när jag såg reprisen av ”Passionernas tid” serien om Jean Paul Sartre och Simone de Beauvoirs liv, på TV 2.

Frågan ovan kan ställas i alla sammanhang där man gjort en film om någons liv eller skrivit en biografi om någons liv.

Det finns säkert hållpunkter, många kända händelser som man kan skildra. Skildraren kan läsa dagböcker och när efterlevande finns i livet intervjua dessa. Men allt blir en objektiv tolkning av en person. I många fall har olika personer gjort biografier av samma person och då subjektivt tolkat dennes liv utefter egen förförståelse av denne och den tid som skildras.
Det kan självfallet bli bra böcker och dokumentärfilmer som visar en stor sanningshalt av vad som skedde och varför.

Men sedan finns de filmer jag reagerar mot. Romantiserande och äventyrliga filmer där man även tar upp vad personer talade med varandra om i vardagen hemma och tillsammans med anhöriga och kärlekspartners.

Då har biografin blivit en fantasiprodukt och här anser jag den plötsligt hamnat i fictiongenren.

En förfalskning av verkligheten och personens liv har då konstruerats i en del fall för att misskreditera en person, ibland tvärtom beroende på syftet med skildringen. Ibland har fictionbeteendet kommit till för att öka tittarsiffrorna och om det är en film som ska gå på bio besöksantalet. Ett bra ex på detta är ex Titanic filmen vilken egentligen skildrar ett skepps sista dagar mer än människornas ombord.

Men kaptenen m.fl. som skildrades på filmen har funnits i verkligheten, men sa och gjorde de verkligen i detalj vad filmen visade? Säkert inte. Det blev en fiction av en verklig katastrof i syfte av att locka publik och kassaklirr. Ja, det var lite tankar om vad jag tycker blir fel och verklighetsförfalskning av verkliga händelser och verkliga personers liv.

Alliansens ledning borde gå i samtalsterapi. De misstänkliggör svenska folket som en hög fifflare, arbetsskygga, bedragare och säkerhetsrisker.

Hildegard av Bingen var nästan helt bortglömd i mer än 800 år. 1982 utgavs hennes alster för första gången på engelska. Hennes musik har sedan dess spelats och intresset för den har ökat.

Hennes uppfattning är att vi människor är en del av Skapelsen och består av samma element och är uppbyggda efter samma principer som världen i övrigt.

Hon ansåg även att vi människor har ansvar för alla andra levande varelser. Troligen grundar hon denna uppfattning på bibeln då hon var djupt religiös och var nunna i Benedictorden.
Hon försäkrar även att elementen kommer att hålla rätt kurs (vara i balans) om våra gärningar är goda, men vålla oss lidanden (vara i obalans) om vi begår onda gärningar.

Vi kan se exempel på detta genom vår tids klimatförändringar orsakade av miljöpåverkan av oss själva och vår produktionsiver.

Synd innebär enligt henne att inte vara i harmoni med världen omkring sig. Men hon poängterar även att människan och hela skapelsen i grunden är god.

För ytterligare intresse o läsning om Hildegard tipsar jag om följande länk:
http://www.ettnet.se/~beur/hildgard.htm

Så har vi sett ännu ett exempel på hur vår kära Allians lider av förföljelsemani.
Försvarsministern visar med all tydlighet detta i denna artikel: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155725

Tidigare har vi i andra sammanhang än i FRA dumheterna sett hur misstänksamheten mot svenska folket och omvärlden manifesterat sig. Ex genom påståendet att svenskarna fuskar med sina bidrag i stor skala och så har man ökat kontrollmöjligheterna. Genom påståendet att arbetslösa inte söker jobb, och så har man gjort det omöjligt att försörja sig som arbetslös. Genom att misstänkligöra sjuka och så har man begränsat längden på sjukskrivnings- möjlighet. Alliansens ledning borde gå i samtalsterapi. Sedan bör man även ha i åtanke att som man bedömer andra blir man själv bedömd.

Sapfo, dikterskan från Lesbos och Markus, den tatuerade pastorns mission.

Hon kom till världen c:a 650 f.kr o blev en mycket uppskattad dikterska som ärades med sin bild på mynt redan under sin levnad. På Lesbos levde hon i stark vänskap med andra kvinnor och man har genom senare historia feltolkat denna vänskap som lesbisk vilket man i dag betvivlar starkt. Ön Lesbo har dock gett namn åt lesbisk.

I dag anser man att den kärleksdiktning hon uppmärksammades för under sin tid och efteråt inte kan ses som en kärleksförklaring till kvinnor i betydelsen sexuell attraktion. Istället bör den ses som symbolisk diktning av samma slag som den som finns i Höga Visan i bibeln.

Här är ett smakprov på hennes diktning:

”Till en väninna inför hennes bröllop”

Du säger att du fruktar bröllopsdagen,
då över tröskeln till det rum du måste gå
där sängen står, och maken enligt lagen
din ungdoms ljuva oskuld måste få.
Jag svarar dig till tröst, att också jag
av Zeus (det svär jag på) en enda oskuld fick
som jag fick offra på min bröllopsfest.
Dock frejdigt in i kammaren jag gick
där Hera kommenderat jungfruns död,
och därför vill jag inge mod och glöd.
Min kära flicka, sa jag högt och glatt,
den första natten var så ljuv, var inte rädd!
För du ska veta, i din bröllopsbädd
är smärtan kort, men lång din vällusts natt.

När man läst denna dikt förundras man över hur någon kunnat tolka Sapfo som lesbisk.

I övrigt vill jag nämna i dag att man inte ska bedöma en människa utifrån kläder och utseende. Ett bevis på att Gud kallar alla slags människor för att predika och vittna är Markus frikyrkopräst.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155641

Genom sin något extrema stil får han kontakt med människor som knappast vanliga korrekt klädda pastorer får. Gud väljer och kallar alla slags människor och det finns anledning till detta. Gud önskar profeter som är olika för att människor är olika. Men budskapet är detsamma för alla.