Metan på Mars behöver inte betyda liv på Mars.

Mars har metan men detta bör inte ge världspressen rätt att påstridigt skriva att det finns liv på Mars i syfte att sälja fler lösnummer eller få fler tittare på en viss kanal i teve.

Visst uttalanden från berörda forskare har gjorts att det nu är möjligt att liv finns.

Men det är även möjligt och lika troligt att det inte är organiskt material som ger upphovet till metangasen. Men detta sägs med små bokstäver och nämns i förbigående i pressen.

Faran är att man som forskare önskar tillmötesgå media för att själva bli berömda. Jag menar om det nu vilket är troligt är oorganiskt material som ger metangasen och inte organiskt.
Vem kan då bevisa detta om några oseriösa forskare som vill gå till historien som de som upptäckte liv på Mars förfalskar data för att bevisa att liv finns där? Självklart kommer om detta sker förfalskningen att upptäckas en gång i framtiden. Men likväl skulle dessa forskare ändock bli odödliga. Då som de som förfalskade uppgifter om liv på Mars vilket även det skulle göra att de för alltid fanns i historieböckerna. Vem önskar inte lämna ett spår efter sig i människors tankar eller i historiska annaler? Nedan kommer ett äldre exempel.



Olof von Dalin

Han skrev ett stort historiskt verk som egentligen aldrig blev klart fastän dess sidantal ligger på c:a 3000 sidor. Han önskade ha allt med som fanns om den svenska historien från början till slut. För detta ändamål var han därför inte helt trogen de källor som fanns utan la till det han ansåg måste ha skett mellan olika händelseförlopp när inget fanns att läsa. Ibland gick han lite för långt och hänvisade till källor i verk som ingen hört talats om.

Han skrev för folket och inte för akademiker. Så det är händelserika beskrivningar som han nedtecknade på ett sätt som skulle ge smak för historia och svensk ärofull forntid.

Det finns mycket beskrivet från dennes liv på nätet en sida som jag tycker är bra i sammanhanget är följande sida från Olof von Dalinsällskapet.

Påven varnar, få lyssnar, detta bekräftar vår tids kaos och förvirring.

Marie de France, en psykologiskt insiktsfull diktare från 1200 talet vilken skrev bl.a. versnoveller, såkallade lais på franska i hövisk anda. Hon hade sin verksamhet vid Henrik II:s och Eleonora av Akvitaniens hov i England. Det var i slutet av 1100 talet hon var verksam.

Lai har sitt ursprung i keltisk tradition och introducerades i Frankrike av den keltiska befolkningen i Bretagne. Lais är vanligast åttastavig, parrimmad vers och bygger på sagostoff med keltiskt, antikt eller österländskt ursprung. Ungefär 40 texter är bevarade, 12 av dessa har Marie de France som författare.

Övriga diktare av likartat slag under denna tid var Lombarda, Castelloza, grevinnan av Dia och Bieris av Romans. Alla kvinnor, och gemensamt är att det finns få alster bevarade av det de skrev.

Gemensamt är även att de skrev vad som på svenska benämns trubadurdikter. Något om detta o diktarna kan läsas på följande länk http://art-bin.com/art/acondezas.html

Vad jag funderar på om vi gör ett lappkast och går fram till nutid är att kristendomen är på väg att förintas i många människors sinnen. Påven varnar i dagarna för att en andlig öken i världen är vad vi är på väg mot.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155737
Säkert är den i många avseenden redan här. Människor önskar snabba svar på sina frågor och är okänsliga för kristendomen som inte ger samma spännande kickar som ex många andra religionsyttringar gör. Stämningen under en kristen gudstjänst är lugn, inte tungomålstalande, med en rockig musik och pastorer som piskar upp stämningen.

Men bibeln förklarar att så ska det vara och bli den sista tiden. Kristendomens budskap i original ska bli mindre och mindre intressant för merparten. Det kommer glada och förvirrande nya religionsyttringar. Falska förvirrade, förvirrande profeter med stark utstrålning lockar många på villovägar den sista tiden. Nog är vi där nu? Men säkert blir det än värre innan slutet. Vad vår tid präglas av är otålighet och förväntan på snabba svar. Detta är inte det kritna budskapets kärna vilket istället är ödmjukhet och tro.