Google

Translate blog

fredag 30 mars 2018

Gravastar (svarta stjärnor) finns därute i universum. Det kan vara en sådan som gett upphov till Big Bang och vårt universum.


Svarta hål vet troligen de flesta idag vad de är. I varje galax centrum finns ett stort sådant och mindre sådana finns även på andra platser. Det som hamnar i närheten av ett dras in i det där varken tid eller rum existerar utan enbart en täthet av materia till och med ljuset fastnar här.

Gravastar är däremot en teori om  svarta stjärnor.

En gravastar liknar ett svart hål. Den avger högenergirik strålning samtidigt som den förbrukar materia. Avsökandet efter röntgenstrålning vilken ses då materia faller in i svarta hål är ett sätt att hitta svarta hål.

Samma slags sökning görs för att hitta gravastars då de uppför sig på samma vis. Det är möjligt att sökandet efter olika starkt slag av gravitation kan urskilja svarta hål och gravastars genom att den svarta stjärnan anses ha mindre tät yta mot ett svart hål och inte kollapsar inåt till ett svart hål.



Det våldsamma skapandet av en gravastar kan vara en förklaring till ursprunget av vårt universum (en stjärnas kollaps) och många andra universums (om nu multiunversumteorin stämmer vilket en del tyder på).

Detta då det enlig teorin: en kollapsande stjärna skulle implodera ”genom” hål i mitten och explodera in i en ny dimension och expandera för kanske för evigt vilket skulle överensstämma med de aktuella teorierna om Big Bangs början. Då genom att detta antas hände i en närstående dimension.  Denna då ”nya dimension” utövar ett yttre tryck hindrar den från att kollapsa vidare utan istället börjar ett accelererande expansion samtidigt som tid och rum kommer till i denna nya dimension. Tänk på att vårt universum expanderar och denna expansion ökar.

Gravastars kan också vara en mekanism för att beskriva hur mörk energi accelererar expansionen av universum. En möjlig hypotes är Hawking-strålning som ett sätt att utbyta energi mellan tidigare universum och det universum som skapas i en ny dimension och att detta orsakar expansionstaktens acceleration. 

Gravastars bildande kan därmed ge en alternativ förklaring för intensiva plötsliga gammablixtar i hela universum. Även för gammastrålning vilken vi ser i ex stor mängd om vi ser så långt bak i universums tidsaxel vi kan se. Om de svarta stjärnorna vilka var och en kan ge och med tiden ger upphov till ett nytt universum finns, kan vi ha ett sätt att upptäcka dem, deras gravitationsvågor. Dess krusningar i rumtiden borde kunna upptäckas genom de våldsamma kosmiska händelser som sker. Om nu teorin om gravastars är riktig.

torsdag 29 mars 2018

Hjälp NASA. Fotografera moln där du är.


Fram till den 15 april kan du söka ovanliga moln där du är just nu. Molnsökningens resultat kan du sedan fotografera och därefter sända bilderna till NASA.

NASA behöver dessa observationer av moln för att förstå mer av atmosfären och miljöförändringarna i vår värld. Projektet som kallas GLOBE kan man läsa mer om här.

För att var delaktig i detta kan man på medföljande länk koppla upp sig för att hämta en app till sin mobil för att deltaga i projektet.

Därefter är det bara att sända in max 10 bilder per dag.

onsdag 28 mars 2018

Alla galaxer verkar vara och fungera likt synkroniserade klockor


Otroligt nog verkar alla galaxer vara synkroniserade likt en klocka. Alla snurrar runt eller ett varv på samma tid. Jorden snurrar som vi vet ett varv på ett dygn. Mars ett varv på ett dygn plus 39 minuter. Ingen synkronisering finns mellan vårt solsystems planeters rotation.

Galaxer däremot gör en rundning på en miljard år. Alla gör detta ingen gör det på två miljarder år eller kortare än en miljard år.

Det har ingen betydelse hur liten eller stor en galax är eller hur densiteten ser ut. En miljard år består i rotationshastighet.

Varför? Man kan bara fundera. Tankar som att det beror på en osynlig kraft vilken finns överallt och håller allt samman är en tanke.

Mörk energi som vi anser finns, likt mörk materia, kanske ligger bakom  fenomenet som kanske är sammanhållningen av universum. Rotationen kan vara viktig för sammanhållningen av universum, ett stillastående katastrofalt. Expansionen viktig för att verkligheten ska blir kvar. Men varför? Vad finns bakom dessa händelsehorisonter?

Knappast, som jag ser det, slumpen. Kan svaret vara att i tid och rum måste klocktider finnas där händelser sker synkroniserat för att allt ska kunna existera. Frågan varför kan vara omöjlig för oss att svara på enbart att filosofera över.

Kan det vara så att frågan om vad meningen med allt är och vad en människa är och varför allt finns kan ställas men inte besvaras. Inte kan besvaras därför att det inte finns ett svar på en fråga vilken egentligen inte kan ställas för det syftet. Det kan vara svindlande att tänka så.  Men likväl bör vi nog acceptera det vi bara kan tänka på och finna lösningar vi tror på men egentligen inte kan förstå. Tankar som inte ska eller kan förklaras av något eller någon.

tisdag 27 mars 2018

Ryssland förbereder skydd mot katastrof utifrån rymden


Ryska forskare försöker hitta effektiva medel att spränga asteroider som hotar att falla ner på Jorden. Några gånger har det ju hänt i Ryssland som vi vet. Senast 2013 då av meteorit då många blev skadade av tryckvågens effekter på glasrutor i närområdet exempelvis. 

Forskare har ofta tänkt sig att sända upp en mindre kärnvapenladdning för att spränga en hotande asteroid. Men det finns risker med detta om uppskjutningen krånglar och missilen hamnar fel.

Bättre kan det kanske vara att använda laserstrålar om man får dessa att fungera med tillräcklig styrka. Det ger en mer kontrollerad effekt och kan kanske även ändra riktningen på en asteroid eller spränga den bit för bit eller i sin helhet beroende på dess storlek.

Men då dwt är svårt att experimentera på riktiga objekt därute tillverkar forskarna konstgjorda små asteroider och undersöker effekten på dem miniformat i laboratoriemiljö.  

Det är bara att önska dem lycka till. Nog är en laserstråle tryggare om den sänds iväg över huvudet på oss eller där uppifrån än en kärnvapenmissil.

Bild exempel på asteroider.

måndag 26 mars 2018

Mysteriet mystiska Gammastrålningskällan från centrala Vintergatan är löst


En signal bestående av gammastrålning från centrala Vintergatan har länge förbryllat astronomer. Källan har sökts länge.

Under en längre tid ansågs den komma från mörk materia. Hur och varför kunde man däremot inte förstå.

Astronomer från ANU  i Australien tillsammans med forskningsinstitutioner i Förenta staterna, Nya Zeeland och Tyskland genomförde en ny studie som leddes av Virginia Tech i USA. Detta med hjälp av Rymdteleskopet Fermi Gamma-Ray  vilket  ligger i en låg omloppsbana kring jorden sedan 2008 och vilket  har gett forskare de tydligaste bilderna någonsin av gammastrålning från rymden.

Resultatet blev att källan i Vintergatans centrum nu hittats.

 Det är snabbt roterande tio miljarder år gamla neutronstjärnor i tusental som är källan. De sänder ut denna signal av gammastrålning gemensamt i tidsintervall. Den mörka materian är därmed oskyldig och gäckar fortfarande vetenskapen i det fördolda.

Bilden är på Fermi Gamma-ray Space Telescope teleskopet som varit till stor hjälp i sökandet efter källan nämnd ovan

söndag 25 mars 2018

Galaxen NGC 1277 var väldigt alert efter sitt bildande men är spöklikt händelselös sedan 10 miljarder.


220 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Pegasus finns galaxen NGC 1277 se ovanstående bild hur den ser ut.

För ca 13 miljarder år sedan bildades denna likt andra galaxer efter Big Bang. Men till skillnad mot de flesta andra galaxer där efterhand nya stjärnor bildades och gör så även idag, inklusive i vår Vintergatan, bildades i NGC1277 nya solar i en rasande takt från början. Detta skedde under några miljarder år för att för 10 miljarder år sedan helt avstanna. Galaxen har därefter inte producerat några nya stjärnor och kan därför ses som en relik efter all denna tid. Inget nytt händer här.

Här dras inte heller in några dvärggalaxer (finns inga i närområdet) likt det fortfarande sker i vår Vintergatan inget nytt sker alls i NGC1277,

Det finns fler avdöda röda stjärnfulla (röda gamla jättar) galaxer i universum men inte som här i sådan närhet som denna till oss.
Galaxen innehåller även ett stort svart hål i dess centrum likt andra galaxers centrum. Ett av de största svarta hålen hittills upptäckta i universum finns här.  Skulle detta ha ett samband med att inget nytt sker? Det vet man inte. Men tanken på att det material i form av damm och gas som kunde gett upphov till nya stjärnor även senare sugits in i hålet kan man onekligen tänka sig. Det svarta hålet  är 14 % av hela galaxen och har en massa av 17 miljarder solmassor.

Galaxen är enbart en fjärdedel så stor som Vintergatan, där vi finns, men innehar dubbelt så många stjärnor. Säkert beroende på dess otroliga hastighet av stjärnbildning i början av sin existens. Galaxen fanns då på rätt plats med stort material för detta. Men sedan tog allt slut.

Idag finns nästan inga blå nyare heta stjärnor här utan istället stor mängd av gamla röda jättestjärnor i sitt sista stadium av existens. Det är en miljö spännande att undersöka och försöka förstå historien bakom. Den närmsta galaxen med en sådan historia från oss räknat. Det är Hubbleteleskopet som hittat denna unika miljö.

lördag 24 mars 2018

Stjärnan S-2 finns kusligt nära Vintergatans svarta hål i sin bana.


Saggitaurius A är namnet på det svarta hål som finns i centrum av Vintergatan. Hålet har en massa motsvarande fyra millioner solar av vår sols storlek. För kort tid sedan kunde man se ett stort gasmoln störta in mot hålet.
Vi vet att det finns ett antal stjärnor som kretsar i det svarta hålets närhet. Om dessa har planeter eller livsdugliga sådana vet vi inte. Men nog skulle det vara kusligt om vår sol med Jorden funnits nära ett slukande svart hål.

En av dessa stjärnor har  namnet S-2. En relativt ung stjärna med en massa 15 gånger större än vår sol. 26 000 ljusår från oss och detta är även avståndet till centrum av galaxen från oss räknat och även ungefär avståndet till vår galax svarta hål.

Under detta år kommer S-2 åter att vara som närmst det svarta hålet i galaxens centrum. S-2 rundar det svarta hålet vart 15:e år i en bana som är 300 miljarder km i omkrets.

Vi ska tänka på att det svarta hålet är mycket massivt så det är ingen lång bana om vi ser det så. Inte långt från hålet heller. Den elliptiska banan är inte längre från det svarta hålet än Neptunus ligger från vår sol.

Kusligt nära när det handlar om ett svart hål. Än mer kusligt om det finns planeter med liv omkring stjärnan.

Om ni önskar se hur S-2 rör sig runt hålet koppla upp dig med denna länk där det finns en filmsnutt som visar detta.

Bilden visar banan runt det svarta hålet.