Många månar är mycket oregelbundna i sin form ex Mars två månar Deimos och Phobos.

Bilden visar Phobos till vänster och Deimos till höger ovan Mars yta.

Vår måne är rund och bör ha fötts ur ett mjukt troligen varmt material för att sedan stelna. I en krock med Jorden anses månen kommit till. Kanske då två flytande himlakroppar krockade vilka sedan blev Jorden och Månen. I annat fall hade knappast månen varit rund när den drog ihop sig och svalnade med hjälp av gravitationen.

Innanför Jordens bana finns Venus och Merkurius, Båda utan månar. Troligen då avståndet är för kort till solen och eventuella objekt vilka kommit nära dessa planeter fortsatt in mot solen eller om de varit mindre kraschat på dessa planeters ytor och utplånats i dessa planeter.

Jorden fick sin kanske genom en kollision när planetsystemet bildades och kropparna ännu var mjuka och heta. Avståndet till solen kanske även här var kort men tillräckligt för att behålla det som blev vår måne.

Utanför vår Jord har planeterna betydligt fler månar. Saturnus har exempelvis 62 stycken många runda men inte alla. Troligen är en del infångade stenbumlingar.

Mars vår närmsta planet utanför Jordens bana har två månar Phobos och Deimos båda mycket oregelbundna i formen.

Det är detta jag anser visar att oregelbundna månar är rester av kollisioner utanför planeterna vilka sedan infångats av dessas gravitation.

 Med andra ord anser jag att Mars månar och ett antal andra månar i solsystemet, de med oregelbunden form är månar vilka är yngre i sina banor än de runda regelbundna är.

Att sedan vissa av dessa oregelbundna månar kan ha varit och säkert har varit runda kroppar en gång är en annan sak. Men många har säkert efter en kollision hamnat runt den planet de idag finns.

Epimetheus och Janus två av Saturnus 62 månar.

Epimethus delar sin omloppsbana med en av de andra månarna runt Saturnus. Janus. På grund av dess närhet till varandra och att de har samma omloppsbana togs de länge för en och samma måne.

Både Janus och Epimetheus har många kratrar på sin yta. Båda har en oregelbunden form och har upplevt många krockar genom tiderna med rymdsten och kanske även krockat med andra månar eller med varandra.

Storleken på dem är för liten för att de den gången de var mindre hårda skulle formats av gravitationen till en rund form.

DE är två mycket oregelbundna månar Epimetheus är den som är mest oregelbunden i sin form men även Janus är detta fast i något mindre grad.

Bilden ovan visar Epimethus till vänster och Janus till höger.

Hur vi kan bosätta oss på Saturnus eller Jupiters månar.

Vi kan självfallet aldrig landa på eller bosätta oss på gasjättar som Jupiter eller Saturnus och inte heller på Neptunus eller Uranus .

Men runt Saturnus och Jupiter vilket denna dag det handlar om finns månar där det är möjligt att landa och även bosätta sig på. Månar som inte är fientliga mot mänskliga bosättningar med lite hjälp.

Av Jupiters 67 månar är vissa mycket intressanta  dessa är Ganymedes, Europa och Castilles. Dessa tre har inre hav och troligen värme som kan användas vid en framtida bosättning. Möjligheten att dessa hav innefattar livsformer finns också.

Saturnus har  62 månar  och här finns även likt på runt Jupiter några högintressanta månar vilka kan hysa liv och kan vara möjliga att bo på för människan. De mest högintressanta  månarna här är Titan,  Enceladus, Thetys, Dione, Rhea, och Japetus.

Det blir för mycket att här gå igenom det intressanta material som finns just nu om detta. Istället rekommenderar jag starkt att läsa och se filmer om detta   genom att följa de länken som finns här om Jupiters månars terraformande och även länken om Saturnus månars terraformning.

Vi får bara hoppas att vi när den dagen kommer inte får eller blir invaderade av okända bakterier eller virus som snabbt tar död på oss. Liv som kanske kan finnas i de vatten som finns i de underjordiska hav vilka  finns på dessa månar eller andra platser där.

Saturnus ringar och en del av dess månar verkar betydligt yngre än man tidigare trott.

Antagandet att Saturnus ringar skulle vara cirka 4 miljarder år gamla lika gamla som planeten själv har varit sanningen under många år.

Nu verkar detta antagande ha förfalskats. Istället anses åldern vara cirka något hundratal miljoner år ungefär av samma ålder som då dinosaurierna spatserade på Jorden.

Vissa av Saturnus isplaneter anses även de ha denna ålder.  Dessa är Thetys, Rhea och Dione.

Forskare har använt datorsimuleringar för att räkna ut banorna bakåt i tid och dess förändringar över tid. Genom detta förfarande kan de se att banornas förändringar är mindre än övriga månars runt Saturnus vilket ger teorin att dess läge visar på att  en mindre tid har gått sedan dess första tur än övriga månars runt planeten.

Vad som hänt kan enbart spekuleras om. Kanske var månarna med tidigare men genom kollisioner mellan dem eller andra objekt har banorna förändrats och ringarna uppstått. Ingen vet men forskning om orsaken pågår.

Plutos månar med undantag av Charon kan ha bildats ur en katastrof.

Idag anses att Pluto och Charon kan ha bildats  likt de flesta andra system i solsystemets början. Charon har fångats in från Kuiperbältet och blivit en måne till Pluto.

Men övriga fyra oregelbundna månar runt Pluto kan ha  bildats ur en kollision.

En kollision mellan Pluto och en liknande i storlek stor himlakropp vilken delades i bitar. Här bildades då i resterna Styx,  Nix, Kerberos och Hydra.

Inte så konstigt om detta skett. Teorin om vår månes tillblivelse är även den av en kollision mellan Jorden och en annan himlakropp.

Ju Längre från solen en planet ligger och desto större denna är desto fler månar finns runt planeten. Logiskt bör det vara så och ser även ut att vara så.

Storleken har betydelse likväl som avståndet. Detta gäller planeter i ett  solsystem om man önskar  förstå månarnas läge i detta.

Vår Jord har en måne men ju längre ut från solens bana desto fler månar har planeterna. Utanför oss finns Mars vilken har två månar. Jätteplaneterna med Jupiter som den största med 67 månar är störst och har därmed flest månar infångade runt sin kropp.

Saturnus vilken sedan kommer i storlek 62 månar. Därefter Uranus med 27 st. Neptunus med 14 och till slut dvärgplaneten Pluto med 4.

Ju större planet desto fler månar men även Pluto har fler än vår Jord. Fyra stycken mot vår enda. Utanför vår bana har Mars två.

Men innanför vår bana i riktning mot solen finns två planeter till Venus i storlek som Jorden men utan måne. Innanför dess bana finns Merkurius ej heller denna har en måne.

Säkert har avståndet till solen betydelse för om en planet kan behålla eller fånga in en måne eller asteroid. Att Jorden lyckats behålla sin måne är säkert ett gränsfall hade Jorden  funnits lite närmre solen hade det misslyckats och en drivande måne här hade  åkt  in i solen istället i tidernas början.

Så har troligen även skett med flertal månar. Vilket avstånd från solen som möjliggör fasthållande av en måne kan troligen matematiker räkna ut och har kanske så gjort redan. Jag vet inte. Men någonstans mellan Jorden och Venus går gränsen.

Som väl är fick vi en måne vi behöver denna. Mycket skulle stämma för att Jorden skulle hysa liv. Månen var en förutsättning. Dess dragningskraft för ebb och flod mm  är viktig. Läs något här om hur viktig månen är för oss på denna planet.

Kolonisering och äganderätt i rymden blir inte mänsklighetens utan enskilda staters på Jorden har USA bestämt. Bäddat för krig i framtiden.

USA har antaget en ny lag vilken ger USA eller den stat eller privatperson som kan göra anspråk på en värdefull mark i rymden rätt till denna. Rätta att bryta malm på en asteroid kolonisera ett område eller kanske en hel planet och skapa en stat här. Det gäller framtiden men kommer att bli en ny kolonisering av samma slag som  när Afrika koloniserades en gång (med undantag av att inga stammar fanns här vilka ingen hänsyn togs till). Makt och pengar ger rättigheter den utan rymdfart eller kapital lämnas utanför.

För att få denna rätt till en enskild planets yta eller en asteroid måste troligen den som gör anspråk landa på densamma med en farkost inte tvunget med mänsklig besättning utan med en farkost vilken då troligen ska placera något slag av symbol för anspråket. Troligen en flagga.

Hur dessa symboler ska respekteras är en annan sak. Allt bäddar för problem i framtiden. Att göra anspråk från jorden av samma lekfulla slag som sajter där privatpersoner genom en låg penning kan köpa en stjärna och få ett dokument på detta är en omöjlig köpehandling om den skulle prövas i en domstol.

Nej det är säkert landning på en plats som avses för lösningen på äganderätt likt gruvnäringen på Jorden  där inmutning på plats är första steget.

Varför inte vårt solsystem kan få samma lagar som internationellt vatten har på Jorden är en gåta. Varför stater med stormakter som Ryssland, USA mfl stater som har rymdfart ska få rymdens tillgångar till sina  är en gåta. Rymden eller vårt solsystem bör vara mänsklighetens inte enskilda staters.

Utanför vårt solsystem kan vi knappast göra anspråk förrän vi med garanti kan veta att ingen okänd civilisation finns där som kan eller har detta solsystem som sitt. Vi vill inte ha en erövringspolitik igen likt den som fanns under 1800-talet i Afrika då ingen hänsyn togs till ursprungsbefolkningen.

Men att enskilda stater som nu lagstiftats i USA nu ges möjlighet att inmuta territorier i rymden är katastrof för framtidens fred i rymden.