Google

Translate blog

måndag 12 maj 2008

Heidegger var Intelligent medan Ylva Johansson (s) visar motsatsen


Heidegger och Varat o Tiden. Att vara sa han är att vara i världen. Varat styrs av omsorgen. Vi är i världen inte som åskådare utan som upptagna av praktiska göromål, omsorg och bekymmer.

Vår existens är utsträckt i tiden. Vi är tidsliga och historiska varelser. Omsorgen riktar vi mot framtiden. Mot något projekt som karriär, skaffa livspartner och familj eller mot någon dröm vi eftersträvar. Projekten kan vara av större eller mindre art.

Framtiden är vårt mål. Och det fastän den enda säkra händelsen som finns där är vår död. Men detta tänker vi inte på utan skyndar likväl mot hägringar av lycka och den framtid vi planerar men som vi sällan eller aldrig når fram till enligt de önskemål vi fastställt. Istället planerar vi om igen för att nå andra eller likartade mål.

Detta är livet för oss människor enligt Heidegger, som jag tolkat det.

En dag tar dock livet slut. Ska vi då donera de delar av oss som kan återanvändas i en annan människa? Ja det beslutet får var och en själv ta. Men att ta det så enkelt beslutsmässigt som att sätta ett kryss i en ruta i självdeklarationen eller vid förnyande av körkortet är FEL!

Innan beslutet ska information ges till den som ska ta beslutet annars blir det impulsbeslut av ett tillfälligt känsloslag. Låt självdeklarationen hålla sig till det avsetts för och även körkortsförnyelsen.

Och vad som ofta glöms i förslagsvärlden, av politiker, är att alla inte lever i deras trygga värld. Många har ingen inkomst att deklarera ännu färre har körkort. Hur ska man göra med dessa då? Inte har de sämre organ att donera av den anledningen.

Tankarna ovan är tagna från att ha läst det dumma förslaget av Ylva Johansson i följande artikel.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152956

söndag 11 maj 2008

Rätt att sända Englas begravning!


Jag var helt emot det först att TV sände en privat begravning från ett enstaka brott ut över landet. Något liknande har aldrig skett om det varit offentliga personer eller från en stor lycka med många förolyckade.


Men efter ett ha sett ett tag på begravningen började jag tänka om.


Genom att sända den har vi tagit ett nytt bra sunt steg i samhället som jag hoppas kan fortsätta och öka i sändningstid.


Vi tar upp i offentlighetens ljus att ett brott har en anhörigsida som sörjer. Anhöriga som är som du och jag, vanliga människor som drabbats av en katastrof.


Att läsa om hemska brott i tidningar har i dag blivit så vanligt att många bara gäspar åt det eller ojar sig ett slag och sedan går vidare. JA det finns även de som ser brott av de mest bestialiska slag som spännande inslag i verkligheten.


Vi ser tom i dag ungdomar som misshandlar och filmar detsamma och lägger ut det på nätet där sedan andra avnjuter detsamma.


Samhället har inte blivit råare men däremot okänsligare för andras olycka eller misär. Ja ibland ännu värre som ovan man tycker det händer för lite och tar själva tag i detta och misshandlar, filmar och njuter.
Människan är grym om den inte förstår att man inte är ensam om att lida utan även andra kan göra detta lika fullt som man själv.


Genom att sända avskedet av en mördad person i Tv får fler upp ögonen för att den mördade var en människa med känslor och ett eget liv som alla andra. Vi kommer närmre händelsen och kan förstå. Det blir inte bara ett tekniskt mord av samma slag som morden i deckarserier i tv eller böcker.


Ibland har jag undrat över varför deckarböcker eller filmer är så populära. Själv blir jag uttråkad efter bara några sidor i en deckarbok.
TVsändningen av Englas fina begravning var rätt.


Jag hoppas att vi oftare får se begravningar och avskedstaganden av offer för våldshandlingar. Det kan få fler att engagera sig mot våldsyttringar och öppet våga ta avstånd från dessa handlingar eller våldsromantik överhuvudtaget.

lördag 10 maj 2008

Sjömonster var inte fantasifoster


Scheler såg på naturvetenskapliga begrepp som ett slags fiktioner som legitimerades genom sin pratiska och tekniska användbarhet.


Han använde uttrycket prestationskunskap om naturvetenskapen vilken han ansåg inte skulle användas för att beskriva naturen sådan den är. Istället skulle beskrivningarna ha som mål att beskriva hur den skulle användas för största möjliga nytta.

Han använde uttrycket väsenkunskap om den kunskap som behandlade tingens väsen där den teoretiska attityden snarare än den de praktiska är bestämmande.

Han använde uttrycket frälsningskunskap om den kunskap som är styrd av kärlek till det varande ett mänskligt agerande i den gudomliga skapelseakten.

Han var från början elev och en framstående sådan till Husserl men gick efterhand sin egen väg som de flesta duktiga elever gör som varit berömda och framstående mäns adepter.

Andra exempel genom historien på sådana är Platon som var elev till Sokrates och Aristoteles som var elev till Platon.

Vetenskapen har länge nonchalerat rapporter om sjömonster. Storsjöodjur, havsvidunder och jättebläckfiskar som dragit ner skepp i djupet.

Men efter att ha läst denna artikel och flera liknande de senaste åren bör nog marinbiologerna tänka om då de ser på rapporter om monster från havets djup
http://sydsvenskan.se/varlden/article319301.ece
eller hur?

fredag 9 maj 2008

Husserl skapare av den svåra fenomenologin


Fenomenologin är en forskningsmetod som en del anser som den enda riktiga medan andra förkastar den helt. En sak är dock nästan alla överens om och det är att den är svår att använda som det är tänkt.
Allt kan vi inte ta upp här. Reduktionen är det som i första hand utmärker metoden. Den är nästan metoden i sig. Det innebär att vi successivt ska ompröva vår uppfattning och vårt omdöme om det vi upplever.

Men fenomenologins reduktion är inte slut med detta utan därefter ska vi göra en eidetisk reduktion vilket innebär att ompröva fenomenet utifrån hänsyn till dess väsen. Det görs genom att man abstraherar och varierar olika slag av egenskaper mot varandra för att den vägen få fram en minsta gemensam nämnare för de egenskaper som tillsammans bildar det väsen man skådar.

Därefter kommer slutligen sista reduktionen den transcendentala. Då riktar man uppmärksamheten inåt, mot det jag, eller något annat utåt som jag har gjort mig en föreställning om man ser då fenomenet som ett väsen. Man tänker då att man tänker och föreställer sig något i detta fall ett fenomens väsen. Jaget är därmed den sista instansen i denna medvetandeprocess. Denna mänskliga faktor, får man då anta, spelar en stor roll för hur fenomen uppfattas och medvetandegörs.

Fenomenologi är svårt och ännu svårare att använda som forskningsmetod. Man måste lära sig att skåda sig själv inifrån i forskningsprocessen och det är inte enbart svårt utan för många en omöjlig hållning. Fenomenologi innebär därför mycket utbildning i förfarandet och mycket arbete för att den ska vara meningsfull att använda. Många har försökt och misslyckats. Några har säkert tyckt sig lyckas och övertygat andra om detta. Men tveksamheten är stor anser jag om fenomenologi som metod som kan användas som teorin förutsätter. I teorin låter det bra i verkligheten, ja själv är jag tveksam.

Nu lite lättare ting att fundera över. Enligt artikeln http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=765788
påstås det att det aldrig tidigare försvunnit så många djurarter som i vår tid. Själv ser jag det som konstigt då jag trodde att dinosauriernas tid var den tiden. Men man vet ju inte säkert hur många arter som då fanns och dog ut. Men jag har kanske fel.

Kan det bli samma sak om många arter försvinner i vår tid. Andra arter ökar istället arter som i dag är små får utökat utrymme? Vad kan det då bli för arter? I artikeln talas det om en minskning av gamar och rovdjur i sig kan det innebära att det bör bli utökning av arter som kaniner råttor mfl mindre djur som älskas av rovdjur. Ja jag vet att gamar är asätare men alla rovdjur eller fåglar är inte detta och de flesta rovdjur minskar i antal. Kanske det blir så att djurantalet ökar men artantalet minskar i framtiden.

torsdag 8 maj 2008

Pragmatikern Dewey tänkte på sitt sätt.


John Dewey ansåg att filosoferna inte skulle vara ett instrument som sökte eller beskrev eviga sanningar. Istället skulle de söka provisoriska och tidsbundna sanningar. Men då sådana och enbart sådana som fungerade i det praktiska livet.

Han var även pedagog och som sådan pragmatiker. Utbildning skulle enligt honom sträva mot framtiden, en strävan till kunskap som kunde lösa individuella eller kollektiva problem.

Därför såg han utbildning som något som skulle konstruera en framtid inte som något som reproducerade det förgångna.

Pragmatism kan därför ses som riktat framåt, mot byggande av en annan framtida bättre värld där kunskapen ska vara något som danar framtidens samhällsbyggare.

Teorier som inte kan bevisas eller användas i det praktiska livet är inte pragmatiska. Tro är knappast pragmatism. Istället kan man se idéer som byggandet av folkhemmet som kom under 1900-talet och började realiseras efter andra världskriget som pragmatiska.

Dewey skulle säkert hålla med om detta. Han föddes 1859 och försvann från jordens yta samma år som jag själv föddes, 1952.

Mycket är bättre nu mot förr. Att bygga en bättre framtid innebär att förbättra det som inte varit bra. Pragmatikerns uppgift är att lära ut vad som blir bättre sätt att leva än vad som erfarenhetsmässigt varit dåligt.

Men när man kallar kärnfamiljen ute då är svenska samhället verkligen ute i fantasins värld. Kärnfamiljen mamma, pappa och barn är naturligt och de flesta djur på vår jord lever enligt detta mönster och det knappast utan anledning.

Vi människor är också genom årtusenden präglade av mamma, pappa och barn familjen. Det är naturligt och jag hoppas verkligen att vår gamle duktige Alf Svensson får gehör för sin idé att försöka påverka regeringen att upprätta en handlingsplan för kärnfamiljens bevarande.

Kärnfamiljen är självklar i de flesta av världens länder men i skilsmässornas Sverige ses den som tveksam. Det är inte kärnfamiljen som är fel i Sverige det är politiken och kraven på människorna som gjort att skilsmässorna ökat och kärnfamiljen får svårt att fungera. Det viktiga är att återställa denna möjlighet så vi får ett tryggare samhälle att växa upp och leva i. Stå på dig Alf,
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152869

onsdag 7 maj 2008

William James ansåg att sanning är det som fungerar


Utöver det ansåg han sanning är det som ger tillfredsställelse, är användbart och som är bra för livet ska fungera. Han har naturligtvis rätt såtillvida att en teori som fungerar ger upphov till förutsägelser som det går att arbeta utefter.

Samtidigt kan man kritisera honom för lite av lättsinne med sanningen. Då det kan bli en sanning man eftersträvar eller önskar sig. Man kan få en sanning som fungerar för en själv men inte för något eller någon annan. En självuppfyllande sanning som är utarbetad efter ens personlighet och bakgrund.

Precis som det finns en verklighet eller upplevelsevärld för varje människa så finns det en sanning för varje människa. Alla människor präglas till att tro eller anse utefter hur de präglats som barn, i arbetsliv, skola, av kamrater och inte minst arv.

Utefter denna unika för varje människa prägling har människan utarbetat en sanning som fungerar. Visst vid kriser fungerar den inte, då blir det kaos, men i det stora hela behöver de flesta människor aldrig ifrågasätta den livssanning de utarbetat. Sanningen de tror på, tvingats acceptera eller funnit bekvämast.

Enbart de som krisat har tvingats inse att den sanning de tagit som given inte fungerat och därför tvingats utarbeta en ny. Om de inte gör detta kan de bli bittra eller psykisk instabila resten av sitt liv. Instabila psyken är psyken som utarbetat svaga sanningar om sitt liv och är därför oerhört sköra.

Det blev lite egna tankar utefter sanningskriteriet som James trodde på.

Läser man efter detta följande artikel om Knutbymordets snara filmning http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152951
vilket Åsa Waldau ser som ickeönskvärt kan man tänka följande. Vad eller vilken verklighet är Waldau kanske rädd för ska speglas i filmen?

Vilken önskar regissören koncentrera sig till i handlingsschemat? Vems tankar ska speglas i samband med hur tragedin ska visas? Regissörens, Waldaus förmodade enligt regissören? Pastorns, barnflickans, enstaka församlingsmedlemmars eller protokoll från rättegången tolkat för spelfilmens handling enligt regissören?

Ja vilken verklighet det än handlar om så är det till slut regissören som väljer ut vilken och hur den bör tolkas. Regissören har all makt att ge den version som passar hur regissören ser på vad som hände och varför? Detta är alltid en regissörs privilegium att ha tolkningsföreträde. Publikens är att ta ställning. Därför är det så oerhört viktigt att kunna se en dokumentär eller läsa en bok med kritiska ögon. En handling kan tolkas på många sätt. Sanningen, den hela sanningen kan aldrig komma fram, enbart resultatet av en handling kan ses och bedömas.

OBS: William James var en amerikansk filosof som levde mellan 1842-1910.

tisdag 6 maj 2008

Forskares forskning kallas vetenskap


Charles Sanders Pierce ansåg att en logisk fundamental sak för vetenskapen är att forskaren, men även lekmannen, vet vad begrepp betyder. Med andra ord lägger samma betydelse i orden eller som jag hellre utrycker det begreppen som läsaren av ropporten kommer att göra. Hur skulle det se ut om en vetenskapsman hade en uppfattning om ett begrepp och en annan en annan när de diskuterade analysresultaten ur en forskningsrappor?

Det skulle bli två analyser av samma sak och diskussioner som inte ledde någonstans utan blev helt obegripliga och troligen även motsägelsefulla. Därför är en metoddel viktig i en forskningsuppsats där inte bara metodval utan även de begrepp som används mycket utförligt förklaras. Detta gör många gånger rapporter torra, akademiska och träiga. Men vikten av begreppsförklaring och metodval är otroligt viktig för att seriösa, trovärdiga och meningsfulla resultat ska bli följden.

Pierce själv har sagt: att ha en tro som omfattar en teoretisk övertygelse är det samma som att ha en vana att handla enligt ett visst invant mönster när den eller den händelsen inträffar.

För att fastställa meningen en tanke ger måste man följa den bakåt i tid. Tankar har ofta programmerats att reagera utefter ett visst mönster. Det finns inte någon skillnad i meningen av en tanke som är så fin att den inte består i något förutom en möjlig olikhet i praktiskt handlingsmönster.

Vi kan se här på den undersökning som snart ska starta i Storbritannien
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1190121.svd
För att få ett statistiskt bearbetningsmaterial som går att dra slutsatser ur är det här 150 deltagare som söks för undersökningen understigande 100 är osäkert material att dra statistiska slutsatser från. Metoden de använder är laboratorietester och resultaten undersöks sedan positivistiskt, statistiskt för att sedan publiceras i någon vetenskaplig tidskrift. Rapporter som inte seriöst metodförklarats blir inte publicerade och tagna på allvar (undantag i populärvetenskapliga tidskrifter) Vetenskapliga rapporter ska för forskarens del publiceras i seriösa internationella vetenskapsmagasin och långt ifrån alla rapporter godkänns för publicering i dessa, se

http://ki.se/content/1/c4/54/02/Vetenskaplighet.pdf


för förklaring av vad en vetenskaplig artikel är. Att publiceras ger även större möjligheter för pengar till mer forskning. Men innan ett forskningsprojekt kommer igång har mycket gjorts. Det har presenterats för institut pengar har sökts i form av projektanslag eller fondmedel. Förberedelserna är ofta halva arbetet. Genomförandet är minst arbete, utvärderingen är sedan det sista men viktigaste momentet.


En bra rapport kan ge både mer medel och lättare för att få medel för fler forsningsprojekt för de eller dem som står som författare till rapporten och självklar högre lön och större status i vetenskapens värld. En del kommer så lång att de får det prestigefyllda nobelpriset. Då är toppen nådd. Hur det går i det forskningsprojektet som presenterades i artikeln ovan det får framtiden utvisa.