Jakten på tiden då den sista supernovan sker.

En supernova är en exploderande eller en exploderad stjärna som efterhand kommer att slockna helt. Slutet av universum som vi känner det kommer inte att komma med en smäll. De flesta stjärnor kommer istället långsamt att slockna  och deras temperatur närma sig nollpunkten. Novor däremot är då en stjärna av medelstorlek eller mindre i slutet av sitt liv då kärnbränslet börjar ta slut flammar upp och sedan sjunker ihop till en röd dvärg som efterhand svalnar till svart dvärg. Men nya resultat visar att en del av dessa svarta dvärgar som är i viss storlek även de till slut exploderar.

Universum blir till slut en mörk kall plats, säger teoretiska fysiker Matt Caplan, och tillägger att ingen kommer att vara vid liv och uppleva denna nedsläckning i en avlägsen framtid. Det kommer att bli mörkt när universum går mot sitt slut. "Tillståndet är känt som "värme död", då universums innehåll mestadels blir svarta hål och svarta dvärgar, säger Caplan biträdande professor i fysik vid Illinois State University vilken tidigare föreställde sig en något annorlunda bild när han beräknade hur några av dessa döda stjärnor  skulle förändras över eoner.

Stjärnor mindre än ca 10 gånger massan av solen har inte en densitet nog för att producera järn i sina kärnor vilket massivare stjärnor har så de kan inte explodera i en supernova när dess bränsle avtar till en kritisk nivå  säger Caplan. "När vita dvärgar (slutprodukten för solen då denna expanderat som en nova) svalnar under de därefter biljoner åren kommer de att växa och bli en "svart dvärg" stjärnor som inte längre är ljusa."

Liksom vita dvärgar kommer de att innehålla mestadels lätta element som kol och syre och kommer att vara i storlek som jorden men innehålla ungefär lika mycket massa som solen då dess insida pressas till täthet miljontals gånger högre än något idag existerande på jorden.

Att punktera mörkret kan ske likt tysta fyrverkerier då explosioner av rester av stjärnor som aldrig skulle explodera en sista gång lyser upp. Nytt teoretiskt arbete av Caplan, en biträdande professor i fysik vid Illinois State University visar att en del vita dvärgar när de blivit svarta dvärgar kan explodera som supernova i en mycket avlägsen framtid långt efter att allt annat i universum har dött och är tyst och mörkt.

I universum sker redan i dag dramatiska avslocknande i form av  massiva stjärnor i supernovaexplosioner när interna kärnreaktioner producerar järn i kärnan. Järn kan inte förbrännas av stjärnor det ackumuleras likt ett gift som slutar med att det utlöser stjärnans kollaps i form av en supernova. Men mindre stjärnor tenderar att dö med lite mer värdighet, utvidgas, krympa och bli vita dvärgar i slutet av sina liv för att sedan långt fram i tiden bli en svart dvärg som i vissa fal kan explodera i en ännu mer avlägsen framtid som en uppflammande supernova (beroende på massa och storlek av denna).

Stjärnor mindre än ca 10 gånger massan av solen har inte den densitet som måste till för att producera järn i sina kärnor så de kan inte explodera i en supernova just nu, säger Caplan. "När vita dvärgar svalnar under de närmaste biljonerna åren kommer de  så småningom frysa fast, och bli "svart dvärg" stjärnor som inte längre skiner." Liksom vita dvärgar  kommer de att mestadels bestå av lätta element som kol och syre och kommer att vara av storleken som jorden men innehålla ungefär lika mycket massa som solen, deras insida pressas till tätheter miljontals gånger större än något på jorden.

Men bara för att de är kalla betyder inte att kärnreaktionerna upphör. "Stjärnor lyser på grund av termonukleär fusion de är tillräckligt varma för att krossa små kärnor  och producera större kärnor som frigör energi. Vita dvärgar är aska. De är utbrända, men fusionsreaktioner kan fortfarande hända på grund av thermonuclear fusion, men mycket långsamt, säger Caplan. "Fusion händer, även vid den absoluta nollpunkten men mycket långsamt."

Caplan noterade att detta är förklaringen till hur svarta dvärgar producerar järn och utlöser en supernova. Han beräknar hur lång tid dessa kärnreaktioner tar för att producera järn och hur mycket järn svarta dvärgar  behöver för att explodera. Han kallar sina teoretiska explosioner för "supernova med svart dvärg". "

Tiden då alla svarta dvärgar exploderat som kan detta är  "biljoner" nästan hundra gånger. Om du skrev ut det skulle det ta upp det mesta av en sida. Det är häpnadsväckande långt i framtiden." 

Alla svarta dvärgar kommer inte att explodera. "Endast de massivaste svarta dvärgarna med mått omkring 1,2 till 1,4 gånger solens massa, kommer att explodera." säger Caplan. Ändå innebär det så många som 1 procent av alla stjärnor som finns idag ungefär en miljard biljoner stjärnor kan förväntas explodera som en svart dvärg resten förblir svarta dvärgar. "Även med mycket långsamma nukleära reaktioner har vår sol fortfarande inte tillräckligt med massa för att någonsin explodera i en supernova utan förblir en svart dvärg.

Caplan beräknar att de mest massiva svarta dvärgarna kommer att explodera först följt av successivt mindre massiva stjärnor tills det inte finns mer kvar som kan explodera.  Därefter är universum verkligen död och tyst. "Det är svårt att föreställa sig något som kommer efter de svarta dvärgar som blir supernovor. Troligen blir det de sista skeendena som sker i universum. Det kan bli den sista supernovan någonsin när sista svarta dvärgen med denna möjlighet gör detta."

 När de första svarta dvärgarna exploderar kommer universum redan att vara oigenkännligt. "Galaxer kommer att ha skingrats svarta hål kommer att ha avdunstat och expansionen av universum kommer att ha dragit alla återstående objekt så långt ifrån varandra att ingen någonsin kommer att se någon av de andra explodera. Det kommer inte ens att vara fysiskt möjligt för ljus att resa så långt."

Min uppfattning (min anm.) är att det knappast blir tyst vi ser ju nya stjärnor bildas hela tiden från gasmoln och materia av metaller och annan materia som har sitt ursprung ur supernovor. Det enda som kan bekymra är universums expansion avstånden kan till slut bli så stora mellan stjärnor att inget nytt kan ta form det blir för glest mellan gas och supernovarester. Men det finns något som kallas slumpen så kanske ett enda solsystem i hela universum en gång åter kan bildas.

Bild från vikipedia på resterna efter Keplers supernova, SN 1604 (Keplers stjärna). 

Blev det ett parallellt universum vid BigBang? Ett där tiden går baklänges.

Ett populärt koncept i filmer och TV-serier är resor i tiden. Men det kanske existerar sådant även i verkligheten och då i form av ett parallellt universum till vårt. Ett som blev till samtidigt som vårt men med skillnaden att i detta går tiden baklänges. En svindlande tanke för oss men om det finns och människor som lever där är säkert tanken där på ett universum där tiden går framåt som hos oss svindlande för dem.

Ett universum där tiden går baklänges är kanske inte fiktion längre då National Aeronautics and Space Administration (NASA) forskare  har hittat möjliga bevis på ett parallellt universum bredvid vårt eget.  I en rapport i Daily Star berättas om kosmisk strålning som upptäcktes vid ett experiment som utfördes av flera av NASAs forskare. Man  fann då  partiklar som kan komma från en plats utanför vårt eget universum.

Forskarna arbetade med NASA:s Antarktis impuls transientantenn (ANITA). De använde en gigantisk ballong för att dra enheten högt över Antarktis i kall, torr luft vilket gav möjlighet att få resultat som inte stördes av större slag av radiostörningar som kan snedvrida resultat.

ANITA är ett instrument som upptäcker ultrahög energi i form av neutriner.

Dessa högenergipartiklar är en miljon gånger starkare än något vi kan skapa här på jorden och dessa neutriner har blivit intressanta för astrofysiker eftersom de kan nå jorden utan att störas på vägen hit och även gå rakt igenom jorden mm. De integrerar inte med eller mot någonting.

Ändå stoppas dessa högenergipartiklar av vår planets fasta materia, vilket är anledningen till att dessa högenergipartiklar upptäcks komma "ner" från rymden.

Teamets ANITA upptäckte dock en tau neutrino eller en tyngre partikel som kommer från "upp" ur jorden 2016, vilket innebär att dessa partiklar reser tillbaka i tiden och kan vara bevis på ett parallellt universum.

Det bisarra fenomenet rapporterades av NASA-forskarna, ledda av Peter Gorham, en experimentell partikelfysiker från University of Hawaii, samt ansvarig forskare för ANITA.  I ett försök att förklara att detta kunde ske föreslår Gorham att partikeln förändrats till en annan typ innan den passerade genom jorden och sedan vände tillbaka igen, vilket är det enda sättet det kunde hända, men "inte alla var eniga med hypotesen."

Det är extremt ovanligt men laget har sett detta fenomen hända flera gånger.

Med den enklaste och mest vetenskapligt eleganta förklaringen kopplad till att det sker är att det finns ett parallellt universum skapat när Big Bang hände. Två universum bildades och att den andra världen går tiden i omvänd ordning.

I denna spegelvärld går tiden bakåt.

Ändå är det fortfarande en möjlighet att resultaten kom från ett bisarrt fel ANITA gjort, men om det inte är det misstänks förekomsten av parallellt universum.

Jag (min anm.) förstår inte riktigt varför man tror det är samma neutrino som vände och inte en som kom från andra hållet utanför jorden. Jag är tveksam till resonemanget. Men jag kan mycket väl ta till mig tron att det finns parallella universum i andra dimensioner. Kanske skilda åt i tid och i oräkneliga antal.

Bild  från  Flickr.com   

Skydda folk som inte har rätt att vara här är ett konstigt svenskt ställningstagande. Varför ska vi då ha en myndighet för kontroll av vilka som ska få uppehållstillstånd? Människans behov av att synas för framtidens mänsklighet har alltid funnits

Kilroy was here. Orden som sedan andra världskriget blivit en synonym på att någon varit här, kan ses som handavtrycken enligt nedan. Någon var där och ville synas med sina avtryck till framtiden.

Citat: De tidigare äldsta dateringarna av grottkonst, från Spanien och Frankrike, är knappt 40,000 år. En av händerna på Sulawesi dateras nu till cirka 40,000 år medan grisen har målats för cirka 35,000 år sedan.  Slut citat.

Människans behov av att lämna något för framtiden och inte bara försvinna för alltid utan att ha lämnat något efter sig har alltid funnits. Stora bokverk har skrivits som arv, skulpturer arbetats fram som ska visa en person för framtidens folk. Pyramider byggts över en Farao.

Men de flesta avtrycken är borta och blev kortlivade. Därför är dessa handavtryck unika. Om det är personer med makt som lämnat sina avtryck eller vanliga nomader som lyckats göra dessa avtryck till evigheten kommer vi knappast att få veta. Men avtrycken är ett bevis på att människorna velat göra avtryck med sina händer för att visa att de var människor som gjorde detta och inte gudar.

I Sverige ses papperslösa som legala innevånare i Sverige som bör ha samma rättigheter som legala innevånare. Varför vi då ska ha en migrationsbyrå som ska besluta om vilka som ev. kan få stanna här är en gåta.

Citat: EU-länderna inleder en omfattande insats mot papperslösa och smuggelligor --- Insatsen går ut på att stoppa människosmugglare och kartlägga flyktingars väg in i unionen. --- Ett av huvudmålen för operationen är att "gripa illegala migranter". Slut citat.

Det låter helt riktigt för en laglydig person. Men så kommer konstiga svenska uttalanden som följande…

Citat: att man ska prioritera en jakt på papperslösa med ett slags förevändning att man ska ta in information om smuggelverksamhet. Det känns helt oacceptabelt och sänder helt fel signaler, säger hon och uppmanar svensk polis att avstå från att delta i Mos Maiorum.

– Just nu är det viktigaste att stoppa den här insatsen, säger hon. Slut citat.

Så vi ska låta flyktingar komma in och utredningar av deras rätt till att vara här vara värda noll?

Om de inte får uppehållstillstånd ska de enligt sista citatet från artikeln, där mer finns av ovanstående diskussion, likväl få röra sig öppet i vårt land.

Varför har vi då gränskontroller eller migrationsbyrå? Det är en gåta. Då kunde vi likväl ha samma system som i USA under massinvandringen dit på 1800-talet en stämpel och du är innevånare i landet.

Men då fick var och en klara sig själv, idag och här ska våra skattepengar gå till att ge flyktingar bostad och jobb medan många svenskar fått stå tillbaks både på bostads- och arbetsmarknaden.

 

Tiden alliansen bästa vän. Ny generation skolad in i egosim och alliansens ideologi utan att förstå detta.

Citat: Emelie och Annica Holmquist utnämndes till Reinfeldts värsta mardröm i slutspurten inför valet 2010.

Emelies blogg om sin utförsäkrade mamma träffade folk rakt i hjärtat och vände valvinden. Kanske var det bloggen som gjorde att allians­regeringen inte fick egen majoritet.

--- – Politikerna talar inte om människorna som är sjuka och arbetslösa, utan om den höga arbetslösheten och hur många som är sjukskrivna, säger Emelie.

Hon har en förklaring till.

– Folk vänjer sig sakta men säkert. Det kommer nya generationer som inte har något att jämföra med. De som är unga vet inte att det var annorlunda för 20 år sedan. Politiken lägger över ansvaret på enskilda människor. Slut citat.

Idag ses inte utförsäkringen av sjuka som något att reagera för. Det ses som normalt av en ny generation. Snart om inte redan ses det som normalt att den med arbete ska ha jobbskatteavdrag då denne arbetar och den arbetslösa ha usel arbetslöshetsförsäkring.

Men just när det gäller arbetslöshetsförsäkringen kan den inte ses som normal av ens den nya generationen, därför att den inte ligger på en nivå som någon förstår då den genom inflation sänks i köpvärde år för år.

Här har alliansen gjort ett misstag i inskolningen av svenska folket. De fortsätter försämra a-kassan och just genom detta blir det ingen normalitet i detta så människor reagerar fortfarande och i denna reaktion kan jobbskatteavdragen ses som orättfärdiga av allt fler.

Tyvärr är debatten låg inom detta men inom utförsäkringen av sjuka är debatten helt borta. Här har ett beslut som gjorde att många tog livet av sig och många sjuka blev arbetssökande i stället för sjukpensionerade, när väl beslutet tagits kom avvänjningen av svenska folket från att sjuka skulle ha lugn och ro och ett drägligt liv till att de skulle bli socialbidragstagande arbetssökande.

Att vända på denna människosyn blir svårt då som sagt fler och fler växer upp och ser detta ofog som normalt då de inget har att jämföra med.

 

Annorlunda är allt som inte passar in i en tidsepok.

Det som inte passar in en viss tid ses med misstanke och ibland avsky.

Förr sågs den som var ickereligiös som någon som inte hörde hemma i samhällsgemenskapen utan segregerades ut från denna.

I dag är det mer kufiskt att ses som religiös än som icketroende. Den troende ses snart som någon som bör segregeras. Att tala om sin tro i skolor eller på arbetsplaster ses som negativt och försök att påverka.

Förr däremot ansågs att påverkan av icketroende var något positivt.

Hur samhället kan vända helt om i sina kulturella utryckningar är något som skulle vara ett bra forskningsprojekt. I en organisation ses ofta kulturen bli kvar fastän personal byts ut då och då. Företagskulturer består och är svåra att ändra på.

Det som en gång blev ett nytt företags kultur sitter i många yttringar kvar i väggarna oberoende av tid.

Varför är det samma sak i samhällen av vårt slag? De västeuropeiska nordliga samhällena. Vad har hänt här? Varför?

Om förståelsen för detta kunde hittas skulle även statiska företagskulturer kunna förändras utefter den kunskap som samhällens kulturer förändrats.

Jag tror inte så mycket forskning gjorts utefter dessa premisser. Ett litet tips alltså.

Läker tiden alla sår?

Beroende på vem man är, vilka arv man går omkring med och vilken läkande miljö man lever i blir svaret kanske.

Arvsanlag med svårigheter för att klara av förändring blir negativt i läkande och fodrar experthjälp. Miljö som är dålig för detsamma fodrar även det experthjälp.

Det någon klarar galant klarar en annan inte alls.

Förändringar är spännande tycker en del och får aldrig nog då de inte kan ge något eller ta något på allvar utan ytligt flyter med i livet. Dessa älskar utmaningar och förändringshysterin och speglar vår tid.

Medan andra är tvärtom.

Vem du är vet du troligen. Trygghet är inte allas möjlighet men mångas behov.

Medan motsatsen kanske är lika vanlig i dag.

Vi är alla olika och behövs alla för en balans i det sociala samhälle som idag existerar.

Hur uppfattas tid?

Alla varelser och alla växter har en begränsad tid att leva. Olika för var och en art.
Varför och hur uppkom denna?

Vilken tanke finns bakom detta?

Om det är en evolutionär, varför bör då vissa arter finnas längre än andra och tvärtom?
Om det är en skapelse blir frågan densamma?

Varför?

Hur uppfattar olika arter tid, är den inbyggd i dem och oss? Känns tid lång för en art som vi anser lever en väldigt kort tid? Känns tiden meningsfull, är den meningsfull?

Svaren är svåra att få då vi inte vet om någon art förutom människan kan uppleva tid. Om inte kan man få funderingen att allt är skapat till den varelse som kan uppleva tid, människan.

Är allt kanske skapat och satt i rörelse likt en klocka som dragits upp och som en dag måste dras upp igen för att kunna fortsätta gå? Är liv av skilda slag nya mindre uppdragningar av klockan som måste göras och görs för att nya liv ska födas inom en art?

Är tid meningsfull, var blir tid av som gått?

Inget kan försvinna utan bara omvandlas, detta gäller energi.

Är tid energi?

Hur och till vad omvandlas då förgången tid?

Till enbart minnen?

Vad är då minnen och kan något minnas som ingen människa sett eller upplevt?

Vad händer med minnen när en människa inte längre lever?

Försvinner då minnet helt eller den tid minnet kom från?

Svåra frågor, är det bara fantasi eller är det något större som jag här tagit upp mycket ytligt utefter min förförståelse och intelligens, vilken självklart inte räcker till för att förstå i detta fall.

Förstå att jag här har något viktigt eller helt enkelt något totalt flummigt.
Ingen vet. Tror jag.

Var tid tolkar utefter sin kunskap och sin tids förförståelsebakgrund.

Stonehenges gåta är löst skrivs det.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=831765
Knappast, säger jag. Man har bara gjort ännu en tolkning av vad stenformationen kan ha använts till. Nu är observationsidén borta. Vi är inte lika nyfikna på att vända blicken uppåt som den generation som tolkade Stonehenge till en observationsplats.

I dag vänder många blicken inåt mot healing, framgångsteologi, new age och navelskåderi. Då är det naturligt att dagens tolkare ser Stonehenge som en plats för botande av allehanda åkommor. Tolkning är något som blir efter var tids agenda. Stonehenge kommer aldrig att bli färdigtolkat. Kanske det enbart är stenstoder som symboliserar en hövdingaklans medlemmar och begravningsplatsen för dessa. Vem vet.


Den hermetiska filosofin i Sverige.

Detta var alternativet till Aristoteles filosofi och skolastiken. En inriktning kommen ur arabisk mystik och platonism. Det var heremetiker, rosemkreutzare, paracelsusanhängare, teosofer och pansofer som tillsammans ville revolutionera universitetens lärosatser och när de ändå var i farten även Luthers lära.

Intuitivt navelskåderi var en bättre metod för kunskap ansåg man än Aristoteles logiska resonemang. Filosofi och religion skulle ses som likställda grenar av samma verklighetskunskap.

För att förstå naturens mysterier måste man först ha upplevt det som man kallade det gudomliga ljuset. Detta var tankar från nyplatonismen och idévärlden. Det var en tid som var magikers och astrologers blomstringstid. Ja självklart var alkemisterna också i ropet under dessa år. Åren var 1600-talets och Europa florerade av kättarprocesser, inkvisitionen och häxbränning.

Om det var en bättre tid än nu? Det beror på om man är intresserad av magi och mystik.
Då var den bättre. Självklart då utan häxbränningar och liknande otyg som människan roade sig med när rädslan för djävulen etc. tog sina utryck i magikens vidskeplighetsfrämjande 1600-tal. Läs gärna lite mer för att förstå hermentiken etc. på
http://www.golden-dawn.com/temple/index.jsp?l=swe

Tid är åldrande.

Vi som bor i större och även mindre städer ser ofta unga flickor som ledsagare till äldre kvinnor med rullator.

Mindre ofta äldre män med ledsagarinna däremot. Varför män med rullator mindre ofta är ute och rör sig och då de gör det oftast går ensamma är en ickelöst gåta.

Kanske äldre män i större grad vägrar ledsagas, kanske det ligger någon slags manlighet fortfarande kvar av gammalt slag att en bra karl klarar sig själv, sen sitter de bakom gardinen eller framför teven hellre än låter en ung kvinna gå ut med dem som stöd. Man ser även någon enstaka ung man som ledsagare men dessa är lika få som äldre män med ledsagare.

Men tidens gång är grym. Jag tänker på dessa unga kvinnor i sin ungdoms glansperiod som har allt framför sig kontra den de ledsagar, den äldre kvinna som haft sin tid och nu snart ska utplånas från sin jordiska tillvaro.

Vad mycket av levnadsvisdom går då förlorad. Vad mycket den unga ledsagarinnan kunde få av den äldre om kommunikation uppstod. Om det gör detta är tveksamt då idag yngre sällan tar råd eller lyssnar på äldre. Om så i större slag någonsin skett historiskt är dock tveksamt. Varje tid har sina människor som gör samma misstag som föregående generation i förhållande till den tidsanda som råder tekniskt och kulturellt.

Den unga levnadsglada ledsagarinnan kommer att åldras obemärkt för henne själv först en dag bemärkt för henne själv. En dag tänker hon tillbaka på sitt liv samtidigt som den stressade unga ledsagarinna vid hennes sida tar tag i sidan på rullatorn för att hålla kursen på densamma på deras långsamma morgonpromenad en tidig morgon.


Nu som hjälp till rullatorbundna kvinnor, om några generationer själva bundna vid rullatorn.

Heidegger var Intelligent medan Ylva Johansson (s) visar motsatsen

Heidegger och Varat o Tiden. Att vara sa han är att vara i världen. Varat styrs av omsorgen. Vi är i världen inte som åskådare utan som upptagna av praktiska göromål, omsorg och bekymmer.

Vår existens är utsträckt i tiden. Vi är tidsliga och historiska varelser. Omsorgen riktar vi mot framtiden. Mot något projekt som karriär, skaffa livspartner och familj eller mot någon dröm vi eftersträvar. Projekten kan vara av större eller mindre art.

Framtiden är vårt mål. Och det fastän den enda säkra händelsen som finns där är vår död. Men detta tänker vi inte på utan skyndar likväl mot hägringar av lycka och den framtid vi planerar men som vi sällan eller aldrig når fram till enligt de önskemål vi fastställt. Istället planerar vi om igen för att nå andra eller likartade mål.

Detta är livet för oss människor enligt Heidegger, som jag tolkat det.

En dag tar dock livet slut. Ska vi då donera de delar av oss som kan återanvändas i en annan människa? Ja det beslutet får var och en själv ta. Men att ta det så enkelt beslutsmässigt som att sätta ett kryss i en ruta i självdeklarationen eller vid förnyande av körkortet är FEL!

Innan beslutet ska information ges till den som ska ta beslutet annars blir det impulsbeslut av ett tillfälligt känsloslag. Låt självdeklarationen hålla sig till det avsetts för och även körkortsförnyelsen.

Och vad som ofta glöms i förslagsvärlden, av politiker, är att alla inte lever i deras trygga värld. Många har ingen inkomst att deklarera ännu färre har körkort. Hur ska man göra med dessa då? Inte har de sämre organ att donera av den anledningen.

Tankarna ovan är tagna från att ha läst det dumma förslaget av Ylva Johansson i följande artikel.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152956

NU händer allt

Mc Taggart idealistfilosofen under 1800-talet sa att all tid är ett nu där allt händer Nu. Att en händelse är nutida varit framtida och blir något som varit, innebär att något just nu är allt av detta, vi hamnar i en diskussion som inte kan fortsätta om vi tänker utifrån detta resonemang.

En händelse låg en gång i en avlägsen framtid. Kom närmre och närmre och blev ett nu som sedan avlägsnade sig mer och mer i tid. Detta är den enda förändring vi kan finna av en specifik händelse.

Och visst kan man förstå att en händelse är något oföränderligt det är något specifikt klart och definierat. Den händer i nutid närmar sig från framtiden och när nutiden möter den händer det den ska förverkliga. Därefter försvinner den i tiden bakåt mot allt avlägsnare historia. Den ihågkoms enbart genom minnet av dem som var med. Anteckningar som gjordes eller påverkan genom de spår som syns och påverkar ännu. Spår av vulkanutbrott etc. ses visa hur det påverkade en gång exempel på detta är Pompeji.

Nog är tid fascinerande vad nu tid än är om den nu finns och inte är ett påfund av oss människor.

I dag just nu i detta ögonblick händer detta. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=764147
Långt ifrån oss men ändå Nu, just Nu.

Ta vara på din Tid!

Bergson största ide var att tiden är verklig. Tiden upplevs som att gårdagen är sluten och inte kan förändras medan morgondagen är öppen för allt. Bergson ansåg att denna asymmetri mellan gårdag och morgondag inte har någon motsvarighet i fysikaliska teorier.

I fysikens värld finns ingen öppenhet varken i det förflutna eller i framtiden. Åtskillnaden har ingen innebörd. Det finns bara ett NU.

Tiden ska upplevas skrev han i sitt mest berömda verk, ”Essay om det för medvetandet omedelbart givna”, från 1889, i det omedelbart givna. Nuet. Det begreppsliga vetenskapliga tänkandet ger däremot en skev uppfattning av tid genom att punktvis dela upp densamma. Vi luras därför tro att tid och rum är mätbara kvantitativa medium.

Men upplevd tid har andra egenskaper. Nuflödet.

Genom minnet finns det förflutna hela tiden med i nuflödet vi kan tänka på det i nuets flöde. Flödet som aldrig stannar av utan hela tiden ger upphov till nya minnen i nuflödet. På samma gång sker i nuflödet planering och förväntan av framtiden. Planering och förväntan sker i därför i nuflödet, i samma flöde som minnet av tidigare tid finns bevarat. Allt, framtidens planering och händelsekedja liksom tankarna på tidigare händelser sker därför i nuflödet. Allt flyter in i vartannat. Minnet av tidigare händelser, förväntningarna på framtidens händelser allt sker i nuflödet. Allt som finns är nuflödet Nuet, där allt sker.

Kan överbryggande av gemensamma tidsuppfattningar och förfäders gärningar vara möjliga vägar för att skapa fred i oroshärdar av i dag? Vem vet det är värt att prova. I artikeln här diskuteras detta i förhållande till israel Palestinakonflikten av en grupp arkeologer.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152443

Tidsjakten, stressen på väg att försvinna?

Låter det konstigt? Jag vill påstå att i dag verkar jakten och kollen på tid ha minskat i samhället. Ackordshetsen på arbetsplatserna är inte lika svår som den en gång var. Min erfarenhet av ackordsarbete var en enda jakt på att producera så mycket som möjligt på kortast möjliga tid för att tjäna så mycket pengar som möjligt.

För att klara detta var man tvungen att hela tiden ha koll på klockans minut och sekundvisare. Genom detta kunde man räkna ut hur mycket man hann med och även öka takten när man såg att klockan gått längre än man trodde för ett moment. Man kunde även se när man kunde ta en paus och hur länge. Allt var reglerat och armbandsklockans viktigaste uppgift var tydlighet och att man med en enkel rörelse på armen såg klockan även under arbetets gång.
Självklart för oss lite äldre. Men utopi för de yngre som jag tolkar det.

Jag kommer ihåg hur äldre berättade vilken välsignelse det var när armbandsklockan kom för kreti o pleti. Tidigare fickur var både ömtåligare men värst var ändå att man varje gång man önskade kolla tiden fick ta fram det ur västfickan och öppna boetten. Det var inte tal om att kunna se vad klockan var under arbetsmomenten utan det fick göras vid möjlighet eller paus. Att arbetsgivare såg snett på arbetstagare som plockade fram uret då och då var en annan sak. Med armbandsuret kunde arbetstagaren utan att det märktes hålla koll på tiden med en snabb blick utan att avbryta arbetet. Så nog var det och är en välsignelse anser jag och många med mig.

Men i dag ses armbandsuret av många om man nu har ett som ett smycke som i första hand ska se snyggt ut och tidsvisningen ses som sekundärt. Det finns ju mobiler för klockvisning säger många.

Visst men då är vi tillbaks i fickurets dilemma igen. Mobilen ska plockas fram för att kollas liksom fickuret skulle. Med detta påstår jag att tidsjakten har minskat. I dag ses det som att det finns tid till att plocka fram mobilen för tidsvisning man behöver inte ha full kontroll på tiden hela tiden. Därav mitt påstående att tidsjakten och då även ackordshetsen har minskat i samhället.

Min upplevelse (tanke) från vecka 11.

Resor ger knappast upplevelser värda besväret

Vecka 10 upplevelse. I dag är samhället så snabbt föränderligt att inga fasta värden snart finns kvar. Att lära för livet har ersatts av livslångt lärande.

Förändringar kommer snabbare och snabbare vi hinner inte lära nytt förrän vi får lära om. Förändringshysteri till glädje för ingen ser vi i smått som stort. Tänk på en sådan liten detalj som när Rapport och Aktuellt efter många år bytte kanal. Förändring som är totalt meningslös. Ja eller Bingolotto som var en succé skulle byta programledare o kanal till katastrof för tittarantalet. Ja listan kan göras lång. Inte har ex Jeopardy fler tittare nu när Härenstam fått kicken från programmet?

Kommuner hittar på den ena förändringsdetaljen i smått som stort. Har du varit borta några år från din hemstad och kommer tillbaks kanske du får svårt att hitta i den. Förändringar har skett.

Resehysterin graserar. När någon får pengar över och får frågan vad ska du använda dem till blir svaret ofta att resa.

Listan kan göras lång, oron och upplevelsehysterin ökar. Men ger den tillfredsställelse. Nej enbart tillfällig, snart kommer behovet av att uppleva mer och fler upplevelser.

Hur var det förr. Jo stressen var mindre och kontrollen på verkligheten större. Man föddes och dog oftast i samma socken. En socken är betydligt mindre än en kommun. Det är som en by ungefär med dess omgivningar på landsbygden. Många var aldrig utanför denna under hela sitt liv.

Man lärde sig lantarbete, vilka som bodde där och hur de var, man hade namn på varje skogsbacke, hage, kulle, stuga, mosse och plats överhuvudtaget. Man visste var fisken stod i sjön eller bäcken, var djuren hade sin gång i skogen och man kunde tyda vädrets tecken.

Det man lärde sig som barn hade man nytta av hela livet. Att lära om behövdes inte. Tryggheten var att hela tiden veta på ett ungefär vad som skulle ske dag för dag. Detta skapade ro i själen och stress var ett okänt begrepp för många man arbetade dagarna långa med något men hade ändå tid att ta sig ett samtal med grannen när andan föll på.
Man hjälptes åt med allt. Visst fanns det utstötta mm. Men i det stora hela var det en lugn tillvaro. Inga överraskande ljud , inga maskiner , bilar eller radioapparater störde människor och djur. Det var lite av idyll som vi idag ser det.

Har vi det bättre i dag? På plussidan är självklart i dag sjukvården. Men i övrigt är jag tveksam på om vi fått det bättre. Förändringshysterin är omänsklig. Resandehysterin är jag tveksam till. Jag anser att de som levde i samma bygd upplevde lika mycket i smått som de som resor över hela världen i dag upplever i stort. Människan upplevelsesinne kan bli lika tillfredsställt och bättre bearbeta små upplevelser än stora som kan bli övermäktiga och svårförståeliga kulturellt sett.

Jag menar att den som bodde på samma plats och aldrig lämnade denna under sin livstid kan ha fått samma upplevelsekick av att en dag se en ny myrstack byggas på en ny plats som en som i dag på en resa upplever Egyptens pyramider. Människan i dag är Blaise man har upplevt för mycket och behöver fler och större kickar hela tiden för att känna att den har upplevt något. Medan gårdagens människa endast behövde det vi idag sällan uppmärksammar alls för att känna att de fick något att fundera över och bearbeta i sin sockens trygga miljö.

Jag skulle själv velat leva då. Men man kan uppleva det lilla i dag och det kan ge mycket tro mig. Man måste bara ha ögonen öppna på sin promenad och inte titta rakt fram med i-poden eller mobilens headset i örat. Verkligheten har mycket att erbjuda höj blicken ovanför den lilla kokong många i dag lever i som jag vill kalla musikens och lägenhetens inkapslade värld. Fågelsång ex ger mer och är vackrare än all världens musik. Ta dig tid att lyssna och se på den verklighet som finns runt dig. Vardagen har så mycket mer att uppleva än du kan tro bara du öppnar dina sinnen.

En liten kommentar angående Carolas förlust i uttagningen av låt till schlagerfestivalen i Kiruna. Har ni tänkt på att hon förlorade mot en låt med en text som knappast kan ses som kristen? Därefter vann Nordman åter mot en låt som hade en kärleksfullt budskap. Man kan fundera över om detta ligger i tiden. OBS: jag påstår absolut inte att Nordman är onda. Däremot är deras text i den låten som gick vidare inte vad jag kallar kärleksfull.