Tiden alliansen bästa vän. Ny generation skolad in i egosim och alliansens ideologi utan att förstå detta.

Citat: Emelie och Annica Holmquist utnämndes till Reinfeldts värsta mardröm i slutspurten inför valet 2010.

Emelies blogg om sin utförsäkrade mamma träffade folk rakt i hjärtat och vände valvinden. Kanske var det bloggen som gjorde att allians­regeringen inte fick egen majoritet.

--- – Politikerna talar inte om människorna som är sjuka och arbetslösa, utan om den höga arbetslösheten och hur många som är sjukskrivna, säger Emelie.

Hon har en förklaring till.

– Folk vänjer sig sakta men säkert. Det kommer nya generationer som inte har något att jämföra med. De som är unga vet inte att det var annorlunda för 20 år sedan. Politiken lägger över ansvaret på enskilda människor. Slut citat.

Idag ses inte utförsäkringen av sjuka som något att reagera för. Det ses som normalt av en ny generation. Snart om inte redan ses det som normalt att den med arbete ska ha jobbskatteavdrag då denne arbetar och den arbetslösa ha usel arbetslöshetsförsäkring.

Men just när det gäller arbetslöshetsförsäkringen kan den inte ses som normal av ens den nya generationen, därför att den inte ligger på en nivå som någon förstår då den genom inflation sänks i köpvärde år för år.

Här har alliansen gjort ett misstag i inskolningen av svenska folket. De fortsätter försämra a-kassan och just genom detta blir det ingen normalitet i detta så människor reagerar fortfarande och i denna reaktion kan jobbskatteavdragen ses som orättfärdiga av allt fler.

Tyvärr är debatten låg inom detta men inom utförsäkringen av sjuka är debatten helt borta. Här har ett beslut som gjorde att många tog livet av sig och många sjuka blev arbetssökande i stället för sjukpensionerade, när väl beslutet tagits kom avvänjningen av svenska folket från att sjuka skulle ha lugn och ro och ett drägligt liv till att de skulle bli socialbidragstagande arbetssökande.

Att vända på denna människosyn blir svårt då som sagt fler och fler växer upp och ser detta ofog som normalt då de inget har att jämföra med.

 

Glömska är bra ibland

Att glömma är att förlåta sägs det. Men är det inte istället ett sätt för psyket att trycka ner känslor så att de inte plågar längre?

Självklart är det så det var ju Freud som påtalade detta i sin psykoanalys med Detet, jaget och överjaget varav jag ser överjaget som det mest skrämmande. Det undermedvetna är sopstationen där allt plågsamt trycks ner. Men då det blir för mycket och trycket blir för stort kommer vissa känslor upp till ytan i vissa situationer ändå och ger olika slag av störningar i livet. Fobier, värdelöshetskänslor apati och kanske självmordsbehov.

Att glömma är därför inte annat än att lära sig trycka ner obehagliga minnen för att slippa bearbeta dem. Det är en flykt för att orka leva men också ett feghetstecken eller kanske rättare sagt ett svagt psykes flykt från en verklighet det inte klarar av eller har lärt sig att bemästra.