Glömska är bra ibland

Att glömma är att förlåta sägs det. Men är det inte istället ett sätt för psyket att trycka ner känslor så att de inte plågar längre?

Självklart är det så det var ju Freud som påtalade detta i sin psykoanalys med Detet, jaget och överjaget varav jag ser överjaget som det mest skrämmande. Det undermedvetna är sopstationen där allt plågsamt trycks ner. Men då det blir för mycket och trycket blir för stort kommer vissa känslor upp till ytan i vissa situationer ändå och ger olika slag av störningar i livet. Fobier, värdelöshetskänslor apati och kanske självmordsbehov.

Att glömma är därför inte annat än att lära sig trycka ner obehagliga minnen för att slippa bearbeta dem. Det är en flykt för att orka leva men också ett feghetstecken eller kanske rättare sagt ett svagt psykes flykt från en verklighet det inte klarar av eller har lärt sig att bemästra.

Kommer utrensningen av bidragstagare och romer tillbaks i Europa?

Karl Popper blev känd för sin falsifieringsteori. De teorier som inte kan falsifieras är inte vetenskapliga sa han, och detta är något som präglar vetenskapligt metodtänkande i dag.
På det sättet kan man se vilka vetenskapliga teorier som kan ses som vetenskap. Det som inte kan motsägas är inte vetenskap ansåg han.

En vetenskap som han absolut inte såg som seriös vetenskap var psykoanalysen. När patienten säger emot psykoanalytikern ser denne det som att han har rätt, patienten har förträngt något som han förnekar och detta bevisar riktigheten av psykoanalytikerns påståenden. Om däremot patienten håller med analytikern visar även detta att analytikern hade rätt. Så hur patienten än gör så får analytikern rätt. Psykoanalysens resultat går inte att falsifiera.

Som Popper sa: Finns den ortodoxa psykoanalytiker som skulle ändra sin uppfattning om oidipuskomplexet genom något slag av empirisk erfarenhet? Nej, det trodde inte Popper.

Nu till en artikel som väcker tankarna på att det går ett spöke i Europa.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155229
Vi lite äldre blir förskräckta när vi läser denna artikel och påminns om hur registreringar av detta slag fick stora delar av Europa att acceptera segregation av människor förra gången. Tyskland under 30-talet. Här registrerades inte bara judar utan bl.a. även romer. Romer som de sedan satte i dödsläger. Verktygen för detta var i första skedet registrering.

Varför har människor så svårt för att lära av historien? Varför uppkommer främlingshat och segregation av människor i en stat? Vi har sett det i Europa men även i forna Öststaterna.
I dag finns det mer subtilt men ändå synbart i många länder. Öppet när det gäller romerna i Italien.

I Sverige finns ett stort främlingshat men även en misstro och misstänksamhet och nu denna segregation av arbetslösa, sjuka och pensionärer. Segregationen mot flyktingar är mer subtil då det är förbjudet att diskriminera dessa i lag. Medan undantag för diskriminering har blivit legio då det gäller behandlingen av föregående grupper.

Här har staten gått ut på bred front och tagit bort försörjningsmöjligheter för stora grupper och minskat för återstoden. När man då gör undersökningar i media på hur levnadsstandarden ökat eller minskat under en period nämns exempelvis ej långtidsarbetslösa utan endast låginkomsttagare, som arbetslös är klassificeringen inte låginkomsttagare utan presumtiv arbetsskygg bidragstagare och som sådan nämns dessa inte i debatten eller i media. Vi lever i en tid där allt kan hända även en ny utrensning av människor. Men denna gång tror jag inte att grupper som judar, homosexuella eller handikappade ingår. Istället blir det bidragstagare, flyktingar och kanske även återigen romer.