Åldersdiskriminering blev följden i ett samhälle som hyllar ungdom och skönhet.

Ett samhälle där livserfarenhet ses som negativt till skillnad mot alla mänsklig historia tidigare blir nyfikenhet och ungdom och förändringsvilja ledstjärnan.

Allt uppkommet genom marknadsekonomin där lönsamhet ska öka år för år och det genom löner, rationaliseringar och förhoppningar på aktiemarknaden.

Ungdomar är lättare att påverka till att köpa och därför är även satsningen på dessa något som går i första hand.

Se bara på reklamen idag. Köp ny mobiltelefon och nytt abonnemang till denna det är något som är den allra vanligaste reklamen i tevereklam och den lönar sig.

Från att ha haft bra och fungerande mobiltelefoner i slutet av 1990-talet där en ringsignal hördes tydligt, ljudvolymen var bra och storleken på mobilen minskade har idag helt andra stora, klumpiga mobiler kommit ut på marknaden.

Mobiler som har usel ljudvolym, krånglar oavbrutet och som används i första hand till att långsamt koppla upp sig mot nätet. Utöver detta en svårnavigerad skärm som få klarar av.

Få äldre köper och kan klara av detta elände. De som skaffar en s.k. smartphone gör det ofta för att visa sig följa modet. För mode är det - inte praktiskt.

Det blev en liten utvikning men det behöver sägas och ingen mig veterligen har gjort detta. Nu diskriminering.

Citat: Anmälningar om åldersdiskriminering som kommit in till Diskrimineringsombudsmannen, DO, har ökat kraftigt i år. Mellan januari och maj kom det in 187 anmälningar vilket är nästan lika många som under hela 2013, då man fick in 194 anmälningar, skriver Dagens Arena. Slut citat.

Inget har förändrats de senaste tjugo åren. Diskrimineringen fortsätter och anledningen är ålderfixering neråt i samhället, då ungdom betyder konsumtion, snabb förändringsvilja och lönsamhet.

 

Inhyrd arbetskraft hör man mycket om och många man känner är ungdomar som arbetar som inhyrda. Likväl påstår en utredning att det är ovanligt. Frågar mig om utredningen är beställd ifråga om resultat.

Citat: Inte minst handlar det om att arbetsgivare efter eget huvud vidgat tolkningen av den så kallade Abu Garcia-domen i AD 2002, som gav företag rätt att hyra in vid tillfälliga arbetstoppar. Nu hävdar utredningen, ”genom olika genomförda undersökningar” att denna typ av inhyrningar är sällsynta,

--- Utredningen konstaterar vidare att 1,5 procent av den sysselsatta befolkningen arbetar i ett bemanningsföretag, vilket den beskriver som ”begränsad omfattning”. Slut citat.

En utredning som kommit fram till bland annat det överraskande resultatet som omnämns i citat ska nu ligga till grund för arbetsmarknadspolitiken för alliansen.

Ett förvånande resultat är det minsta man kan säga. Fast det ploppat upp mängder av uthyrningsföretag och ex. lagren i Sverige i majoritetsfallen tar in inhyrningspersonal  i första hand för att slippa anställa.

Fast vi alla känner många ungdomar som arbetar inom uthyrningsföretagen.

Fast mängder av lediga arbeten annonseras ut av uthyrningsföretag som Manpower m.fl. och fler och fler uthyrningsföretag ses i arbetsförmedlingens platsjournaler ska vi tro på att enbart 1.5% av svenskarna arbetar på dessa företag.

Jag påstår att utredningen inte kan spegla verkligheten utan är beställd av regeringen för att bekräfta att det inga problem finns med utnyttjande av inhyrd personal. Att få arbetar på dessa företag och att inget behöver förändras.

Förtroendet för alliansens s.k. arbetsmarknadspolitik är noll och de undersökningar de grundar sin politik på ska tas med en nypa salt och ses i ljuset av alliansens ideologi.

 

 

Tid är åldrande.

Vi som bor i större och även mindre städer ser ofta unga flickor som ledsagare till äldre kvinnor med rullator.

Mindre ofta äldre män med ledsagarinna däremot. Varför män med rullator mindre ofta är ute och rör sig och då de gör det oftast går ensamma är en ickelöst gåta.

Kanske äldre män i större grad vägrar ledsagas, kanske det ligger någon slags manlighet fortfarande kvar av gammalt slag att en bra karl klarar sig själv, sen sitter de bakom gardinen eller framför teven hellre än låter en ung kvinna gå ut med dem som stöd. Man ser även någon enstaka ung man som ledsagare men dessa är lika få som äldre män med ledsagare.

Men tidens gång är grym. Jag tänker på dessa unga kvinnor i sin ungdoms glansperiod som har allt framför sig kontra den de ledsagar, den äldre kvinna som haft sin tid och nu snart ska utplånas från sin jordiska tillvaro.

Vad mycket av levnadsvisdom går då förlorad. Vad mycket den unga ledsagarinnan kunde få av den äldre om kommunikation uppstod. Om det gör detta är tveksamt då idag yngre sällan tar råd eller lyssnar på äldre. Om så i större slag någonsin skett historiskt är dock tveksamt. Varje tid har sina människor som gör samma misstag som föregående generation i förhållande till den tidsanda som råder tekniskt och kulturellt.

Den unga levnadsglada ledsagarinnan kommer att åldras obemärkt för henne själv först en dag bemärkt för henne själv. En dag tänker hon tillbaka på sitt liv samtidigt som den stressade unga ledsagarinna vid hennes sida tar tag i sidan på rullatorn för att hålla kursen på densamma på deras långsamma morgonpromenad en tidig morgon.


Nu som hjälp till rullatorbundna kvinnor, om några generationer själva bundna vid rullatorn.