Minns du det du vill eller det som du tillåts minnas?

Du minns mycket av dina framgångar men dina misslyckanden bleknar och ses i mildare sken med åren.

Det måste vara så, annars skulle du aldrig komma över ett misslyckande och våga prova något igen.

Det är med andra ord det du har nytta av som du minns, det svåra bleknar eller undertrycks så du kan se optimistiskt och med glädje framåt igen.

Den som gått igenom svåra prövningar har ibland ett arvsanlag där glömma inte riktigt fungerar. Istället finns problemen kvar i personens psyke och risken finns att denne kan bli frustrerad resten av livet och inte våga eller kunna gå vidare.

Personen har fastnat i ett mönster, i en tanke, i en tid som inte existerar längre. Detta behöver inte vara medvetet utan är i de flesta fall omedvetet och accepterat.

Hjälp behövs då som kan få problemknutarna att upplösas eller bli mildare så det ändå finns en fortsättning där frustrationen övervinns, om nu personen förstår att något kan bli bättre och att lösningen finns inom denne själv.

Alltid går inte detta, men i många fall. Vi är alla olika och ser världen med egna ögon genom hur vi är präglade genom arv och miljö.

Hur uppfattas tid?

Alla varelser och alla växter har en begränsad tid att leva. Olika för var och en art.
Varför och hur uppkom denna?

Vilken tanke finns bakom detta?

Om det är en evolutionär, varför bör då vissa arter finnas längre än andra och tvärtom?
Om det är en skapelse blir frågan densamma?

Varför?

Hur uppfattar olika arter tid, är den inbyggd i dem och oss? Känns tid lång för en art som vi anser lever en väldigt kort tid? Känns tiden meningsfull, är den meningsfull?

Svaren är svåra att få då vi inte vet om någon art förutom människan kan uppleva tid. Om inte kan man få funderingen att allt är skapat till den varelse som kan uppleva tid, människan.

Är allt kanske skapat och satt i rörelse likt en klocka som dragits upp och som en dag måste dras upp igen för att kunna fortsätta gå? Är liv av skilda slag nya mindre uppdragningar av klockan som måste göras och görs för att nya liv ska födas inom en art?

Är tid meningsfull, var blir tid av som gått?

Inget kan försvinna utan bara omvandlas, detta gäller energi.

Är tid energi?

Hur och till vad omvandlas då förgången tid?

Till enbart minnen?

Vad är då minnen och kan något minnas som ingen människa sett eller upplevt?

Vad händer med minnen när en människa inte längre lever?

Försvinner då minnet helt eller den tid minnet kom från?

Svåra frågor, är det bara fantasi eller är det något större som jag här tagit upp mycket ytligt utefter min förförståelse och intelligens, vilken självklart inte räcker till för att förstå i detta fall.

Förstå att jag här har något viktigt eller helt enkelt något totalt flummigt.
Ingen vet. Tror jag.