Ylva Johansson försökte väcka ett liknöjt parti.

Socialdemokraterna är snart ett av de mindre partierna. Ingen fast ideologi finns.

Partiet måste vakna! Vad blev det av löftet att göra något åt fas 3?

Protesten lyckades få majoritet i riksdagen, men vad hände sedan?

Varför följdes inte frågan upp, då löftet av moderaterna att ta upp frågan under hösten, aldrig blev av. Varför fortsatte inte protesten?

Svaret är liknöjdhet och stora svårigheter att få partiet att fungera, både inåt och utåt.

Varför accepteras utförsäkringen? Varför accepteras att skattekraft efter inkomst, oberoende av var denna inkomst kommer ifrån, så kallade bidrag eller lön, ska vara högre för de utan arbete?

Varför accepteras stigmatiseringen av svenska folket i ”vi och dom”?

Frågor socialdemokraterna som parti är satta att protestera mot.

Det började hända saker när protesterna kom våren 2011 - partiet ökade i popularitet. Men sedan lyckades media hitta partiledarens akilleshäl och smutskastade denne och då gick luften ur partiet.

Kan partiet väckas? Svaret är negativt. Partiets siffror dalar och chockar ner partiet till ett handlingsförlamat parti som inte hörs och syns. Det enda som hördes det senaste halvåret var Juholts vara eller inte vara.

Kan den nye partiledaren få partiet att agera igen?

Heidegger var Intelligent medan Ylva Johansson (s) visar motsatsen

Heidegger och Varat o Tiden. Att vara sa han är att vara i världen. Varat styrs av omsorgen. Vi är i världen inte som åskådare utan som upptagna av praktiska göromål, omsorg och bekymmer.

Vår existens är utsträckt i tiden. Vi är tidsliga och historiska varelser. Omsorgen riktar vi mot framtiden. Mot något projekt som karriär, skaffa livspartner och familj eller mot någon dröm vi eftersträvar. Projekten kan vara av större eller mindre art.

Framtiden är vårt mål. Och det fastän den enda säkra händelsen som finns där är vår död. Men detta tänker vi inte på utan skyndar likväl mot hägringar av lycka och den framtid vi planerar men som vi sällan eller aldrig når fram till enligt de önskemål vi fastställt. Istället planerar vi om igen för att nå andra eller likartade mål.

Detta är livet för oss människor enligt Heidegger, som jag tolkat det.

En dag tar dock livet slut. Ska vi då donera de delar av oss som kan återanvändas i en annan människa? Ja det beslutet får var och en själv ta. Men att ta det så enkelt beslutsmässigt som att sätta ett kryss i en ruta i självdeklarationen eller vid förnyande av körkortet är FEL!

Innan beslutet ska information ges till den som ska ta beslutet annars blir det impulsbeslut av ett tillfälligt känsloslag. Låt självdeklarationen hålla sig till det avsetts för och även körkortsförnyelsen.

Och vad som ofta glöms i förslagsvärlden, av politiker, är att alla inte lever i deras trygga värld. Många har ingen inkomst att deklarera ännu färre har körkort. Hur ska man göra med dessa då? Inte har de sämre organ att donera av den anledningen.

Tankarna ovan är tagna från att ha läst det dumma förslaget av Ylva Johansson i följande artikel.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152956