Kompetens har vi alla.

Men det område vi har det inom är inte alltid gångbart på dagens arbetsmarknad och går därför inte att sälja som arbetskraft. Det finns ingen marknad.

Gamla yrken som nu borta är ett exempel på detta. Kunskap som inte längre behövs.

Men det finns även kompetenser som är gångbara men som inte används. Personer som inte förstår hur väl deras kunskap och kompetens behövs och en arbetsmarknad som inte förstår att just denne person har den kompetens de behöver.

Istället anställs kanske någon med sämre kompetens men som kan uttrycka sin sämre kompetens på ett mer begripligt sätt vid en anställningsintervju men som vid anställningen senare visar prov på en betydligt sämre kompetens än vad intervjuaren fick intryck av vid anställningsintervjun.

Tala är silver men tiga är guld heter ett gammalt talesätt. Det gäller inte längre.  I dag handlar det om att tala mycket för att nå sina mål. Kompetens har mindre betydelse då talets gåva öppnar vägar.

Retorikens tidevarv är här. En renässans från den grekiska högkulturen och romarrikets talare har åter blivit det som gäller.

Kompetens och kunskaper utan talets förmåga, retorikens knep och kanske vackra ögon därtill som det heter i en gammal schlager ger ingen framgång. Däremot motsatsen och som det heter i schlagern:

Med käckhet kan man komma långt,
med fräckhet kan man komma längre.
Men med täckhet och vackra ögon därtill,
kommer man så långt man vill.

musik och text av: Kai Gullmar

Vad är standard?

Standard är att något slag av vara eller tjänst kan användas oberoende av fabrikat på likadant vis.

Alla tjänar på standard. Tyvärr tror dock många leverantörer tvärtom och hittar på egna lösningar även då inga patent står i vägen för detta.

Patent är bra då det självklart ska gynna den som uppfunnit, en tjänst eller varas lönsamhet då detta ofta är förenat med stora uppoffringar och kostnader.

Men då tjänster, ex datorprogram, som är till för samma sak är olika i användning då är det fel. Hur stabilt något är och vilka tjänster som ingår i det kan självklart variera. Men att använda grundtjänsterna, ex i bokföringsprogram, bör vara enkelt i så motto att kan man ett kan man alla.

Konkurrensen i dessa program kan istället vara prismässigt och i hur snabbt och enkelt det är att få kundsupport.

Vi har Open Office, det är ett enkelt program inom Office om man kan Microsofts Office. Ja, det har varit så, i dag kanske det är svårare. Inte att använda Open Office men Microsofts idiotiska förändring till ikoner istället för rullister i menyn.

Inom många områden måste standard finnas för säkerheten för att använda något. Inom el och många andra varor. Standardiseringar är bra för allt och alla.

Variation inom varor och tjänster i användartillgänglighet kan vara spännande för en del. Men för de flesta kunder bara förvirring och irritation.

Mitt förslag är standardisera mera. Förändra inte utan att det verkligen behövs.

De stora upptäckternas resor vilar just nu.

Upptäcktsfärder förr var vanliga. Vi hade stora ytor och områden där ingen upptäcktsresande varit och nedtecknat vad som fanns.

Människan upptäckte nya länder och jungfrulig mark. Man mötte nya stammar av isolerade folkgrupper och lärde sig använda nya material och tillgångar, gummi, kakao m.m.

Det fanns fortfarande i början av 1900-talet vita områden i kartböckerna där ingen visste vad som fanns.

I dag har vi enbart havsdjupen kvar på jorden att upptäcka jungfrulig mark i.

Det är ingen plats där en upptäcktsresande kan komma utan stora tekniska hjälpmedel.

Det är förbehållit forskare.

Upptäcktsresor är vilande i dag och gemene man eller kvinna kan inte utan vidare ge sig ut i detta ärende då det inte är lika lättillgängligt som förr.

Men detta är bara en parentes om inget oförutsett inträffar. I framtiden kommer det att bli många fler upptäcktsresor igen. Gränslösa områden och platser finns där ute. När väl rymdfärder blir vardagsmat kommer otroliga upptäckter igen genom att gemene man kan ge sig ut bland rymdens sfärer.

Vi har som mänsklighet otroliga upptäckter framför oss. Om nu inte mänskligheten går under innan den möjligheten kommer eller blir för fattig för att kunna ställa de resurser som behövs i början till förfogande.

Nietzsche påstod att Gud är död.

Det var i hans bok ”Så talade Zarathustra” han påstod detta. Men var det inte för Nietzsche själv som Gud var död? Vi vet ju hur tragiskt, psykiskt slut han fick.

Många anser nog att Gud inte finns, aldrig funnits eller har lämnat oss, om denna eller detta funnits. Men vem är då denna person som påstår eller känner att Gud är död?

Jag ser det som en frustrerad person som ser mörkt på samtiden och framtiden.

Nietzsche mådde ju själv inte så bra och av den anledningen kunde han därför skriva ”Så talade Zarathustra” och även övriga böcker, vilka alla uppmärksammades, och själv tillhör han våra odödliga filosofer.

Men ur detta mörker han skrev försjönk han mer och mer i. Sinnessjukdomen kom smygande och han blev ett vårdpaket som hans syster tog hand om till slutet.

Tragedin för honom var ändå förutsättningen till de skrifter som kom ur mörkret.

Han blev mycket populär bland ungdomen på sin tid, vilka läste hans skrifter och diskuterade dem flitigt på universiteten.

Han kände att Gud övergivit honom, därav uttrycket Gud är död. Så känner säkert, och har många människor känt, i både vår tid och tidigare.

Ser man världen i dag så söker sig människor till udda eller antika trosriktningar. Själavandring, andevärld och medier, vilket allt fördöms i bibeln.

Men Gud finns, lika väl i dag som alltid. Problemet är att människan inte förstår att Gud skapade oss med en fri vilja och egna valmöjligheter. Detta gör att vi kan välja Guds väg, som står nedtecknad i bergspredikan, eller den egoistiska satsa på dig själv vägen, som kan ses som den ondes väg.

Skulle Gud bryta in när vi plågar varandra eller krigar skulle allt tal om fri vilja och fria val förfelas, vi slapp då ta ansvar och vi hade blivit marionetter i Guds hand.

Nej, Gud finns, men människan väljer fel och i dag efter mantrat förverkliga dig själv, utan hänsyn till medmänniskan, som därmed trampas på i många fall.

Vad är missbrukets mekanismer?

De flesta ser nog missbruk synonymt med ex alkohol, narkotika eller spelmissbruk.

Det finns många slag av missbruk i dag, andra är sexmissbruk, matmissbruk (frosseri) som också uppmärksammats stort.

Men det finns egentligen inga begränsningar av vad människan kan missbruka. Missbruk innebär överdriven användning till skada för den som gör eller använder något.

Överdriven användning innebär att det har blivit ett inre tvång att göra eller använda detta. Det görs utan att vederbörande reflekterar över varför det görs.

Många gånger reagerar istället närstående på det. Det kan vara destruktiva eller maniska handlingar. Rutiner som överdrivs, ex tvångsmässigt och upprepande renlighetsiver.

Mycket av dessa handlingar kan botas, andra är svårare att få bort beroende på personlighet. Arv och miljö där de uppstått.

Det intressanta är varför missbrukshandlingen uppkommit. I många fall är det genom arv. Då har likartade handlingar och tankar ärvts genom generation.    Om de uppstått genom en mutation eller händelsekedja någon gång bakåt är svårt att veta.

Men det behövs troligen även en miljö som passar för att detta missbruk ska manifesteras av den som ärvt möjligheten till denna tvångshandling.

Lite tankar om missbrukets mekanismer var detta.

Varför njuter vissa av att mobba någon annan?

Varför njuter en del av att se ner på och reta någon? Ser ner på någon är synonymt med att reta anser jag, då båda innebär att göra någon illa, som man anser man har möjlighet till på grund av den andres svaghet. Svaghet till att försvara sig.

Den som retar någon avnjuter den andres psykiska plåga av att behandlas illa.

Men vem njuter av att plåga någon annan? Vad utmärker denne plågoande?

Visst, många av dessa kan inte göra det om de inte får mandat för detta. Därav skapar de grupptrycket och får med sig andra i plågandet av någon. De andra är personer som kanske inte njuter av att plåga men är rädda för att hamna i den plågades situation om de inte medverkar.

Därav blir även slutsatsen att den som tar initiativet är en människa med utstrålning som alla önskar hålla sig väl med och som vet om sin makt och njuter av att visa den.

Mobbaren är född, och dennes svans följer.

Jag vill påstå att Alliansens ledare är av samma slag. De har utstrålning och ser snälla och förstående ut och människor med arbete har fått skattefördelar.

Man vågar inte rösta bort dem då det kan innebära högre skatt och mindre fördelar i levnadsstandard. Att det sedan är andra som får dra lasset av detta och får sämre levnadsvillkor låtsas man inte om.

De långtidsarbetslösa och sjuka är de som plågas. Alliansens ledare är de som plågar, och de som följer och inte vågar protestera, för risken av att själva hamna bland de som missgynnas, är svansen, de som stöttar politiken.

Människan är egoistisk och följer en stark ledare om de får nytta av det i sitt eget liv oberoende om medmänniskor krossas runt omkring psykiskt och ekonomiskt.

Spontan idealbildning.

Hur kom det sig att du fick just de ideal som du har? Idealistiskt politiskt. Ideal av hur du önskar leva ditt liv. Ideal av hur din livspartner ska vara eller se ut.

Ideal av hur världen skulle vara för att fungera maximalt utan att tära på resurser och människor.

Är ideal något som kommer med åren och omarbetas över tid? Politiken i samhället förändras över tid, modet och hur vi lever.

Men den enstaka människans ideal ser jag som skapat i barn och ungdomsåren. Ofta i protest mot hur föräldragenerationen levde. Frigörelsen från föräldrarna i tonåren skapade de ideal en person önskade leva med.

Undantag är de som förtrycktes vid frigörningen från föräldrarna, vilka istället fastnade och aldrig lyckades med en frigörelse och eget idealbildande, vilket gjorde att de fick allehanda psykiska problem och kanske svårt att få arbete de trivdes med, om ens något.

Utifrån detta bildades människan och fastän denne lyckades frigöra sig i de flesta fall får den likväl svårt ju äldre den blir att förstå den värld som förändrats. Många försöker men det som formade en människa och som jag ser det spontant då präglar människan hela livet.

Människan kan förändras utefter den tid som förändras, men ränderna, grundidealen från barn och tonårsfrigörelsen, kan aldrig försvinna. Därav äldres många gånger svårigheter genom historien att förstå tiden och av den anledningen påstår att allt var bättre förr.

Läroplaner, vad är de till för?

Med stor sannolikhet skapade för att en likriktning i undervisning över hela landet skulle ske.

Om dessa inte funnits och kontrollerats skulle troligen pedagoger lärt ut det de ansåg som viktigast och i många fall då pedagogens politiska åskådning.

Vi hade fått grupperingar av utbildade i samma ämnen med olika kunskaper.

Vi hade inte fått en enhetlig kunskap om inget hade bestämts eller utarbetats som skulle ingå i ett visst ämne.

Allt hade blivit relativt i förhållande till vilken läroanstalt och vilka pedagoger som utbildade inom ett visst ämne.

Man hade fått mystik, olika sätt att se på verkligheten och skilda värderingar på olika platser i Sverige.

Relativism har nästan aldrig funnits i kunskapshänseende. Tidigare styrde den katolska kyrkan med stenhård hand, senare den protestantiska med staten som dess högra hand. I dag är det skolverket som styr grund- och gymnasieskolor med regler och normer att arbeta utefter, medan kommunerna ansvarar för skolornas drift och att det finns behöriga lärare på dessa inrättningar.

Universitetsvärlden har dock friheter som gör att man kan ha olika inriktningar inom olika ämnen. Men även här finns begränsningar av vad som kan läras ut och regler på betygssystem för godkännande.

Naturligt eller naturlikt?

Naturligt såg en av de som en gång utbildade mig som ett begrepp som aldrig fick användas.

 Det finns inget som kan benämnas naturligt sa han. Det var Joakim Israel, professor i sociologi som ansåg detta.

Han såg det som ett lika stort nonsensbegrepp som det svenska ordet lagom.    Ett begrepp som likt naturligt innebär en subjektiv bedömning av något som någon annan ser med en annan betydelse.

Naturligt eller lagom är begrepp som är relativa till en situation som kan bedömas olika beroende på vem som bedömer.

Likt lagom som även det kan betyda lite vad som helst om vad som helst.

Det besläktade begreppet naturlikt däremot bör vara något som är likt en natur av naturlikt slag. Ett icke av människor påverkat stycke natur.

Likt något som ser ut som detta men skapats av människan för att vara så likt en natur utan påverkan som möjligt.

Detta var lite funderingar över två begrepp.

Vad är en persons sociala innehåll?

Är det inte troligt att det är vad som präglat denne? Uppväxtens miljö, arvet och den utbildning personen fått?

Utifrån detta har personen konstruerat sin personlighet. Socialiserats in i och lever i.

Beroende på tid ser detta olika ut. De som socialiserades in i medeltidens miljö kunde inte tänka sig en miljö lik den vi i dag lever i. Medan vi försöker förstå den miljö som fanns på medeltiden. Men självfallet tolkar vi den utefter vår tid, hur gärna vi än vill kan vi aldrig tolka rätt i hur människor kände för sin tid.

Vi har vår tid att jämföra med, de hade inte vår.

Genom att vi socialiserats in i vår tid kan vi därför aldrig helt och fullt förstå andra tider.

Även vi som ex socialiserats in i Sverige har olika syn på tillvaron beroende på när (tidsmässigt) och var vi växt upp och i vilken miljö detta var.

Därför kan vi heller aldrig fullt ut förstå de som inte delar vår uppväxttid, 1950-talet, 1960-talet etc. Ännu mindre kan vi förstå de invandrares bakgrund som nu finns i Sverige.

Därav kan fördomar uppkomma mot invandrade och även från yngre svenskar mot äldre svenskar och omvänt.

Vi kan bara försöka förstå vår egen tids historia och då generation för generation. Övrigt kan vi bara acceptera och försöka förstå utifrån vår egen historia.

Neuros kommer idag ofta av marknadskrafternas behov av lönsamhet.

Av någon anledning byter en person inställning till något, ibland till hela livets inriktning och mening. Detta gör de flesta någon gång under livet och en del gör det ofta.

I dag kanske mer än tidigare då vi lever i en tid då snabba förändringar är ledstjärnan. Detta av marknadskrafternas behov genom att det då skapas nya behov och förbättrad försäljning och lönsamhet.

Men så länge det går att leva enligt samhällets normer, vilka även de förändras ofta och kontinuerligt, så ses det som inte bara normalt utan även nödvändigt.

Men så finns de som skapar en egenkonstruerad verklighet utifrån sina frustrationer.

Denna riskerar då att bli av ett slag som gör att en person isolerar sig från samhället och dess sociala samvaro och möjligheter. Då fungerar inte personen i samhället och hamnar utanför och blir allt mer konstig i andras ögon och isoleras än mer.

Utesluts från vänskap och ses som besynnerlig.

Den egenkonstruerade verkligheten kan då ses som en neuros.                          

En egenkonstruerad neuros som kan botas ibland om professionell hjälp söks.

Men personen förstår inte att något är fel utan ser omvärlden som konstig och fel i förhållande till den världsuppfattning denne konstruerat och ser som den rätta.

Därför blir ofta en egenkonstruerad världsbild utifrån frustration av något livslång, då personen inte förstår att dennes uppfattning av verkligheten kanske inte stämmer, mer än för denne själv.

Det blir ett moment 22 i dennes psyke och en livslång neuros.

Finns sanningsdroger?

Under 1800-talet använde för första gången en tysk anstaltsläkare alkohol för att få psykiskt sjuka att tala sanning för att den vägen sedan förstå patienten och analysera dennes föreställningar.

Det var inte bara alkohol som användes på anstalterna då utan även ex eter, kloroform och lustgas för att få patienterna neddövade och sedan ställa frågor till dem.

Visst lyckades det att få patienterna att tala, även de som annars inte sa något.

Men efterhand förstod man att dessa metoder inte var de bästa för att få en diagnos då patienterna var allt annat än sanning-sägare under ruset som påverkat hjärnbarken. Det blev istället förvirrade berättelser av förvirrade patienter som läkarna gjorde enbart förvirrade diagnoser om.

Sanningsdrogerna blev förvirringsdroger. Kanske man kan jämföra med de ibland använda metoderna i dag för att återuppväcka minnen från tidigare liv.

Hypnosliknande tillstånd där, som jag ser det, patienten har brainstorming och serverar hypnotisören otroliga berättelser om tidigare liv och upplevelser i detta liv.

Alla försök till att få ur någon den sanning man tror denne har, med olika medel är dömt att misslyckas.

Inte heller under medeltiden fick man fram sanningen ur sina offer när man torterade dessa. Enbart en bekännelse grundad på att den utsatte sa sig skyldig till vad som helst för att slippa tortyren. 

Är du mörkrädd?

Många är det. Känner obehag av att inte kunna se vad som finns en bit bort i dunklet i stan eller det kolsvarta mörkret i sovrummet på landsbygden där ingen gatubelysning ger ett skimmer av ledljus.

Många har i dag inte upplevt kompakt mörker då detta inte finns i städer, såvida man inte går in i en garderob och stänger om sig.

Men varför finns då mörkrädslan och varför är den individuell?

Kan den som så mycket annat ha med arv och miljö att göra? Ja jag tror att i en miljö där någon skrämts i mörker kommer en framtida mörkräddhet att bli svår att motarbeta.

Men lika säkert är det att arvet spelar roll. Vissa släkters individer har fler mörkrädda individer än andras. Kan dessa släkters bakgrund vara att de levt i en miljö i kanske tusentals år där faror lurade i mörkret där vilda djur tagit någon familjemedlem lite då och då för att ta ett exempel.

Från en klan eller släkt där man inte varit så duktiga på att skydda sig som andra släkter kunde under en svunnen forntid. Här har då mörkrädslan efterhand blivit ärvd, säkert i syfte att få dessa släkter att bättre skydda sig.

När väl arvsanlaget blivit till i överlevnadssyfte har det följt denna släktgren genom seklerna och manifesteras i dessa släkter ännu idag. Allt i överlevnadssyfte, även om det kanske inte har samma betydelse nu som då.

Men rädslan för mörkret finns kvar i generna och eftersom den visar sig och personen reagerar för detta kommer arvsanlagen att bestå även om det inte behövs i dag.

Lite om mörkrädsla blev dagens fundering.

Att ljuga kan vara en personlighet.

Att ljuga kan vara en flykt från ansvar men även en utarbetad strategi för att komma fram till ett mål som inte kan uppfyllas utan lögner.

Politik är ett område där man ger löften som man vet inte kan uppfyllas på många år, eller kanske aldrig, men som lockar väljare. Då genom att man säger att så snart det finns ekonomiskt utrymme ska vi förverkliga idén.

På det viset får man väljare som just genom påståendet (lögnen) röstar på just det parti som förespråkar idén.

Att ljuga kan även vara något vissa gör som ett sätt att ge sken av att vara något de inte är. På Internets spelsajter online ex finns många som bygger upp en identitet de inte har i verkligheten.

Det finns även personer som njuter av att ljuga för att se hur de den vägen kan manipulera andra att tro på det mesta. Människan har många olikheter och ingen är den andra lik.

När det gäller lögner ser jag så kallade vita lögner som fula, de kan förstöra mycket mer än vad man tror. Ofta florerar dessa i förhållanden och de sårar betydligt mer än en riktigt stor lögn från någon utomstående.

Sedan finns det personer som är värdelösa som lögnare, de kan inte ljuga utan att det syns på dem. Men dessa är inte att förakta, de är enbart roligt att se hur de slingrar sig utan att förstå att de inte har övertygat någon.

Mystiska personer, vilka är de?

Hur många har inte hört att någon säger om någon annan att denne är mystisk.

I detta fall betyder knappast mystisk något onaturligt. Istället menas att personen framkallar en känsla av att den har något att dölja.

Något med utseendet eller dennes sätt att röra sig ger den som säger detta en obehagskänsla.

Men vi ska komma ihåg att den som ses som sådan bara bedöms som sådan av den som gör detta, men därmed skapas en misstänksamhet mot den utsatte från de som får höra talas om den mystiske. Ryktet om personen har uppkommit och ökar och händelser och mysticism läggs till efterhand som fler och fler berättar om personen.

Den som utsätts för ryktesspridningen är en udda person och ses som forna häxor eller kloka gubbar (gummor) Man vill helst inte vara nära dem.

Vad den som utsetts som mystisk anser, om nu denne vet om vad som talas om denne, är en helt annan historia. Men om någon med större umgänge utser någon som mystisk kommer många att ta till sig uppfattningen och den som utsetts blir utfryst för säkerhets skull från en ev gemenskap.

Ur detta resonemang kan man se hur fördomar accelererar. Någon tycker något, andra tar till sig detta tyckande för säkerhets skull eller av grupptrycket för att inte i ett senare skede själv utsättas för samma sak.

Mystik kan vara spännande, men även en förbannelse för den som utsetts som en sådan.

Häpnad, hur fungerar den?

Överraskad över något som hänt, du sett eller som någon sagt?

Då blev du häpen. Jag påstår därför att häpen är synonymt med överraskad.

Men vad är det? Jo, när något som man inte genom sin förförståelse kunnat räkna med likväl sker.

Då någon säger något som man inte kunnat tänka sig, på grund av den miljö man vistas i eller sitt arv, likväl sägs eller sker, då blir man häpen.

Överraskningen, presenten man uppmärksammas med, gör att man blir häpen. Men i detta fall är det vanligast att man kallar det överraskad, inte häpen.Jag blev häpen som fann den saken. Jag blev överraskad som fick den presenten. Här känns begreppet överraskad mer modernt i dag.

Häpen används inte så ofta som begrepp överhuvudtaget i dag. Det känns  ålderdomligt att använda. Mer vanligt nu är just begreppet överraskad eller förvånad.

Säkert finns något än mer modernt inneord som används i dag istället för ovanstående. Men då jag är lite äldre kan jag inte alla nya uttryck för något. Kanske coolt är ett sådant, fick det begreppet i huvudet när jag skrev detta sista.

Impulser, bra eller dåligt?

Bra ibland men skadligt ibland.

Om någon snabb reaktion behövs är det självfallet bra och kanske nödvändigt för överlevnad eller minskad akut skaderisk.

Det är då bara att hoppas impulshandlingen då blev den rätta.

Men det kan även vara av ondo, att impulsivt agera eller handla på känsla kan resultera till något som kan ångras djupt efteråt. Något gjordes som inte kan göras ogjort och som får stora konsekvenser för någon, något eller en själv.

Man behöver inte gå så långt som till överdrivet våld. Det kan vara en impulsiv affär som ekonomsikt inte går att ångra. I detta ligger även spel på ex hästar.

Balans i sinnet är viktigt att skapa.  Det är individuellt och kan för den som har stark impulsivitet i sina gener vara svårt att kontrollera i vissa situationer som denne upplever.

Svaret på ovan blir att impulsivitet kan vara bra och livsnödvändigt men även ödesdigert ibland.

Meyers undersökte primitiva folks upplevelser.

Upplevelser av ljud, synförnimmelser och hörsel men även rytmkänsla och musik hos dessa. Han var psykolog på Cambridge och levde mellan 1873-1946.

Jag vet inte så mycket om vad resultatet blev men funderade lite själv över det hela. Självfallet ser jag det som att primitiva folk som lever i djungeln stamvis är mer uppmärksamma på spår och ljud än vad vi som bor i urban miljö är.

Vi dövar oss ofta genom att ha mp3 spelares öronsnäckor i öronen när vi är ute i stadens brus eller parker.

Vi behöver inte, som primitiva stammar, vara uppmärksamma på ljuden runt oss, eller?

Djungelfolken måste vara uppmärksamma på vilda djur och dess spår för sin överlevnad. Ja kanske tidigare även på andra stammar som de var fiender till.

Men vi behöver också vara uppmärksamma, mot ex bilar och överfall av rånare.

Så egentligen är det inte så stor skillnad, bara föremålen är annorlunda.  

I djungeln vilda djur, i staden bilar. I djungeln fiendestammars medlemmar, i staden rånare.

Men likväl tror vi oss mer trygga i stan än vad djungelfolk gör i sin miljö.

Jag ser det mer som att vi är avtrubbade genom för mycket upplevelser, vi kan inte sortera dem. Medan djungelfolket lever i en miljö vi också borde levt i.

Vi är skapade för att leva med och i naturen. Då vi moderna människor inte gör detta har allsköns psykiska åkommor uppstått och därav den otrygghet som finns i urban miljö men som vi försöker att inte låtsas om genom att vägra lyssna utåt när vi rör oss i miljön. Vi dämpar uteupplevelsen med skval i mp3spelares öronsnäckor.

Inte alla, men fler och fler.

Behöver alla musik?

Ja, säger säkert de flesta.

 Men är musik samma sak för alla? 

Behovet av taktfasthet och vibrationer som i harmoni får en människas nervsystem att må bra är individuellt.

Därför finns många olika slag av musikstilar och texter till dessa.

Olika personer njuter av olika stilar.

Men det finns de som inte njuter alls av dessa vibrationer av toner och takt.     

Är då dessa oberoende av detta vibrationsnjutande?

Knappast. De avnjuter troligen istället annat slag av taktfasthet. Naturens ljud. Fågelsång eller kanske t.o.m motorljud av skilda slag. De får sin taktkänsla tillfredsställd av dessa ljud istället för det vi kallar musik.

Ljudkällor är olika, varför en istället för en annan är njutbarare är relativt.   Även motorljud har en takt i sig. Fågelsång likaså. 

Musik kan vara mycket. Det som förenar är oftast ljud. Men ljud innebär mycket och är olika för alla.

Själv har jag ex inte ont av bilmotorers vinande eller fågelskrän för att sova. Däremot skulle jag aldrig kunna sova med musikljud i öronen.

Att gå på museum bör vara gratis.

Varför?

Jo, därför att detta är lika folkbildande som att låna böcker på ett bibliotek.

Självfallet kan man inte kräva att privata museer ska vara gratis att besöka. Men statliga och länsvisa museer ska vara det.

Människor bör lockas och ha möjligheter att lära mer om sin historia oberoende av ekonomi likväl som alla ska ha möjlighet att låna böcker på ett bibliotek.

Visst, många går aldrig på ett bibliotek fastän det är fritt att låna och säkert skulle inte heller alla gå på ett museum även om det var gratis och låg ett stenkast från bostaden.

Men alla ska ha möjlighet utan att ursäkta sig själv med att man kan använda pengarna till annat.

Säkert skulle fler efterhand ta chansen att besöka ett museum och därmed säkert även få större kunskap om mer än vad de tror de redan har. Mycket kunskap många anser sig ha är enbart uppfattningar och egenkombinerad kunskap i många fall utan något av verkligheten i sig. Fördomar och tillrättalägganden av diskrimineringskaraktär.

Man vill se sig själv som förmer än andra folkslag eller sin tid som bättre än historisk tid. Man ser tidigare eror som mindre civiliserade. Men så är det inte alltid.

Museer behövs för alla och i dessa kan man lära utan att läsa böcker som många har så svårt för.

Därför ska inträden vara fria!

Ses du som normal?

Det beror på var du lever, hur du lever, vilken tid det är och vilka denna tids normer för normalitet innebär.

Att demonstrera mot makten och att säga vad du tycker är i dag ok. Men det var inte länge sedan som detta sågs som uppstudsighet och bestraffades med inlåsning på sluten anstalt.

Uppfostringsanstalter och sinnessjukhus tog emot de som inte sågs som normala och inte kunde klara sig själva ekonomiskt eller få ett arbete.

Ännu tidigare spärrades dessa in på fattighus enligt lösdriverilagen och fattigdomsanvisningarna i socknen.

Socknen skulle ta hand om sina innevånare och då de ej klarade detta själva auktionerades de ut till den som kunde ge dem ett arbete, husrum och mat mot en låg kostnad vilken socknen betalade. Lite likhet med dagens jobb och utvecklingsgaranti steg 3. Här får arbetsgivaren betalt av staten och slipper lönekostnaden för arbetskraften.

Annars är sig mycket likt, det är bara tidsandan som skiljer sig åt. De som ses som utanför och onormala enligt normerna får andra betalt för att sysselsätta, idag spärras dock dessa ännu inte in. Men vem vet, en dag kanske det åter blir inspärrning på arbetsanstalter av slag som forna fattighus och sinnessjukhus.

Motivation enligt dig och enligt någon annan.

Det som du motiveras av för att göra något är säkert något många andra motiveras av för att inte göra något.

Så stor skillnad är det mellan människor.

Det en anser vara av stor vikt för att agera bryr sig en annan inte om alls och ser som en obetydlighet.

Skillnaden mellan den som agerar och inte gör det i ett visst sammanhang beror på arvsanlag och hur dessa manifesteras i en viss miljö.

Alla är vi olika och ett visst agerande i en viss situation kan vara bra men kan även ses som icke bra.

Även detta beroende på vem som bedömer agerandet och kanske i än större grad resultatet av detta agerande.

Allt är relativt utifrån källan som bedömer något. Detta gäller nästintill allt som händer, sker och uppkommer.