Upplevelser av ljud, synförnimmelser och hörsel men även rytmkänsla och musik hos dessa. Han var psykolog på Cambridge och levde mellan 1873-1946.
Jag vet inte så mycket om vad resultatet blev men funderade lite själv över det hela. Självfallet ser jag det som att primitiva folk som lever i djungeln stamvis är mer uppmärksamma på spår och ljud än vad vi som bor i urban miljö är.
Vi dövar oss ofta genom att ha mp3 spelares öronsnäckor i öronen när vi är ute i stadens brus eller parker.
Vi behöver inte, som primitiva stammar, vara uppmärksamma på ljuden runt oss, eller?
Djungelfolken måste vara uppmärksamma på vilda djur och dess spår för sin överlevnad. Ja kanske tidigare även på andra stammar som de var fiender till.
Men vi behöver också vara uppmärksamma, mot ex bilar och överfall av rånare.
Så egentligen är det inte så stor skillnad, bara föremålen är annorlunda.
I djungeln vilda djur, i staden bilar. I djungeln fiendestammars medlemmar, i staden rånare.
Men likväl tror vi oss mer trygga i stan än vad djungelfolk gör i sin miljö.
Jag ser det mer som att vi är avtrubbade genom för mycket upplevelser, vi kan inte sortera dem. Medan djungelfolket lever i en miljö vi också borde levt i.
Vi är skapade för att leva med och i naturen. Då vi moderna människor inte gör detta har allsköns psykiska åkommor uppstått och därav den otrygghet som finns i urban miljö men som vi försöker att inte låtsas om genom att vägra lyssna utåt när vi rör oss i miljön. Vi dämpar uteupplevelsen med skval i mp3spelares öronsnäckor.
Inte alla, men fler och fler.
