Varför njuter en del av att se ner på och reta någon? Ser ner på någon är synonymt med att reta anser jag, då båda innebär att göra någon illa, som man anser man har möjlighet till på grund av den andres svaghet. Svaghet till att försvara sig.
Den som retar någon avnjuter den andres psykiska plåga av att behandlas illa.
Men vem njuter av att plåga någon annan? Vad utmärker denne plågoande?
Visst, många av dessa kan inte göra det om de inte får mandat för detta. Därav skapar de grupptrycket och får med sig andra i plågandet av någon. De andra är personer som kanske inte njuter av att plåga men är rädda för att hamna i den plågades situation om de inte medverkar.
Därav blir även slutsatsen att den som tar initiativet är en människa med utstrålning som alla önskar hålla sig väl med och som vet om sin makt och njuter av att visa den.
Mobbaren är född, och dennes svans följer.
Jag vill påstå att Alliansens ledare är av samma slag. De har utstrålning och ser snälla och förstående ut och människor med arbete har fått skattefördelar.
Man vågar inte rösta bort dem då det kan innebära högre skatt och mindre fördelar i levnadsstandard. Att det sedan är andra som får dra lasset av detta och får sämre levnadsvillkor låtsas man inte om.
De långtidsarbetslösa och sjuka är de som plågas. Alliansens ledare är de som plågar, och de som följer och inte vågar protestera, för risken av att själva hamna bland de som missgynnas, är svansen, de som stöttar politiken.
Människan är egoistisk och följer en stark ledare om de får nytta av det i sitt eget liv oberoende om medmänniskor krossas runt omkring psykiskt och ekonomiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar