Google

Translate blog

fredag 23 februari 2018

Månen överraskar om sitt förflutna. Det fanns en tid som förundrar oss idag.


Under Apolloprogrammen på 1970-talet samlades in sten från månen. Sten som ännu idag analyseras med allt mer avancerade instrument och ger nya upplysningar om månen.

Månstenarna visade på ett innehåll av väte, koloxid, syre, svavel och andra flyktiga ämnen.

Forskare kartlade därefter de lavatäckta slätterna på månen och beräknade sedan hur mycket gas av ovanstående som en gång följt på den livliga vulkaniska aktiviteten till ytan. Resultatet blev tillräckligt för att bilda en atmosfär. 


I dag finns rester av denna atmosfär som is runt de  mörka områdena vid polerna.


Det var för 4,1 och 3,8 miljarder år sedan månen fick  atmosfär. Det var då solsystemet träffades av mängder av kometer och asteroider och månen reagerade med en serie vulkanutbrott.

Atmosfären förtunnades och försvann kontinuerligt innan den helt försvann.

Men under ca 70 miljoner år fanns en atmosfär på månen. Om den var tät nog för liv är osäkert. Att sedan månens inre hade så mycket gas att det under en så lång tid kunnat släppa fram nya flyktiga ämnen hela tiden är förunderligt anser jag.

Men alla beräkningar visar att så skedde.  Men atmosfärens täthet var knappast så tät att liv under den tiden kunde uppstå och bevaras eller kunde det detta? Ingen kan svara på det.

Däremot är resterna vid polerna av is en stor fördel att använda och återanvända vid framtida kolonisering av månen. Vatten då i första hand.

Buzz Aldin på månen den 20 juli 1969 andra människan på månen vid första landningen efter färden med apollo 11 Första människan var Neil Armstrong några minuter tidigare i farkosten ovanför och väntande på sina kamraters uppfärd igen satt Michael Collins.

torsdag 22 februari 2018

Tidskristaller är intressanta och spännande objekt


Tidskristaller ändrar form över tid har sin egen rytm och är otroligt snabba. De ses som möjliga att använda i datorer för att få dem än snabbare om man kan tämja dem till detta.

Deras form beror på vilken tid som existerar just nu. Var tionde sekund ändrar kristallen sin form från äggformad till rund. Den är därför fyrdimensionerad. Höjd, bredd, djup och tid. Normala material inklusive människan har de tre första dimensionerna vi lever i en värld av tre dimensioner där tid inte är annat än en beräkningsdel av rörelse och händelsekedja. Klocktid. Men tidskristaller ändras i tid hela tiden. De är även tid.

Tidskristaller ska inte kunna existera enligt den kunskap vi har om naturlagar men likväl gör de bevisat detta. De är en annan form av materia än vi tidigare känt till.

Genombrottet från idén om dess existens kommer från nobelpristagaren Frank Wilzcek efter ytterligare forskning av två andra forskare 2015 vid Princeton University i USA.



 Dessa bevisade hur de ”omöjliga” kristallerna i teorin kunde existera och rörde sig i fasta tidsintervall. Det avgörande i den nya idén från dessa var att atomerna inte skulle röra sig helt på egen hand, då det strider mot fysikens lagar. Inte heller av yttre påverkan, utan i stället få varandra att röra sig.



2017 lyckades därefter forskare skapa de första tidskristallerna efter denna teori.  Detta lyckokast vilket i framtiden kan få kvantdatorer att bli än mer supersnabba om kristallerna kan användas och tämjas i människans tjänst.



Det lyckade experiment visar även att det i universum kan finnas många skilda slag av tidskristaller med skilda möjligheter att använda. Kanske de i vissa fall kan användas till supersnabba farkoster eller andra idag svårt uttänkta men möjliga idéer vilka ännu inte tänkts ut eller varit möjliga att fundera över.



Bild en omöjlighet (men kanske ändå möjlighet)  likt tidskristallerna i detta fall en fantasi om tidsmaskin kanske med drivkraft av tidskristaller av något slag

onsdag 21 februari 2018

En katastrof inträffade för 13000 år sedan.


Vi har alla läst om meteoritnedslaget för 65 miljoner år sedan i Mexiko. Efter den händelsen uppstod fibulavintern med effekten av att stora delar av Jordens djurvärld dog ut. Dinosaurierna var några av de raser som försvann den gången.

Men för bara 13000 år sedan skedde en annan katastrof. Kometnedslag vilka startade bränder i Nord - Sydamerika, Västeuropa och västra Asien. Moln av aska förmörkade solen och klimatets kyla blev snart döden för mastodonter och mammutar mfl arter. En ny fibulavinter uppstod.

Träkol har hittats på många platser efter denna stora brand som svepte utan kontroll runt Jorden.

Spår av branden finns även i Antarktis iskärnor. Kometmolnet som svepte runt Jorden den gången släppte ner glödande sten och grus runt hela Jorden under sin svepande gång runt vår planet.

Man kan bara tänka sig hur fruktansvärt det måste ha sett ut för de människor som levde då. Säkert ansågs det som gudarnas straff och människooffer mm florerade troligen bland de förfäder vi då hade.

Bilden är från Cueva de las Manos (på svenska: Grottan med händerna) ligger vid Río Pinturas i Patagonien, Argentina. Tiden då dessa händer var levande människors från tiden då katastrofen ovan nämns.

tisdag 20 februari 2018

Falcon Heavy fortsätter sin resa runt solen med en Tesla sportvagn med förare som last


Elon Musk miljardären vilken hoppas sända människor till Mars har nu sänt upp en farkost med en last av en röd Tesla Roadster  med en docka lik en förare av bilen. Farkosten ska cirkla i en bana runt solen på samma avstånd som planeten Mars. Den ska för evigt gå här.

Varför? Farkosten är av en tyngd som inte sänts upp sedan Apolloprogrammet. En reklamfärd med en lyxbil som last för evigt kretsande däruppe.

Bilden visar farkosten med sin chaufför. OBS denna är en docka men bilen är äkta och finns i farkosten.

måndag 19 februari 2018

Trappist 1 är fortfarande ett högintressant solsystem i jakten på liv och livsdugliga planeter.


Det har ett tag varit högintressant att undersöka de planeter som finns i banor runt Trappist 1. Misstanken om livsdugliga planeter här har och är fortfarande stort.

Trappist 1 är en röd dvärgstjärna enbart 40 ljusår bort i Vintergatan i Vattumannens stjärnbild. Här finns sju jordliknande planeter i storlek.

James Webb Space telescobe ska nu efter Hubbleteleskobets avsökning fortsätta arbetet med att avsöka dessa planeter efter bristen på vätgas. Atmosfär eller gaser verkar finnas på dem alla men de innersta 
Trappist 1b-c är vätgasrika och ligger nära sin sol vilket ger en icke livsduglig atmosfär. Däremot ska mer och djupare undersökning med spektralanalys göras i övriga planeters atmosfär. Trappist 1d-h.

Detta för att finna koldioxid, metan, syre och vatten. Intressantast är de planeter vilka finns i den beboeliga zonen där värmen kan vara livsmöjlig genom avståndet till sin sol.

Alla planeter här är intressanta och ska undersökas vidare. Systemet är det mest intressanta solsystemet hittills som hittats däruppe.

Bilden är på Trappist 1 med sina planeter

söndag 18 februari 2018

För första gången har en planet som inte är från Vintergatan hittats.


Det har hittats många exoplaneter numera ca 500 stycken runt stjärnor i vår galax Vintergatan.

Men nu har även en exoplanet hittats som inte ursprungligt är från Vintergatan. Den finns  i bana runt en gammal stjärna med namnet HIP 13044 och har fått namnet HIP 13044b.

Stjärnan HIP 13044 är en mycket gammal stjärna i slutet av sin existens som sådan och har gått igenom den fas vår sol en gång kommer att gå. Den svällande röda stjärnfasens HIP 13044 har även dragit  ihop sig igen därför är storleken idag  ungefär som vår sol. Dess planet HIP 13044b  har överlevt sin sols svällande.

HIP 13044 är inte bildad i Vintergatan utan i en närliggande dvärggalax vilkens stjärnor till viss del efterhand genom universums historia dragits in i Vintergatan från  den så kallade  Helmiströmmen för ca  6-9 miljarder år sedan.

HIP 13044b fullbordar ett varv runt sin sol på endast  16,2 dagar och ligger nära 95% närmare sin sol än Jorden  runt vår sol. HIP 13044b är  ca 25% massivare än vår Jupiter och kan ses som något av en gasplanet. Avståndet till detta solsystem är 2000 ljusår i riktning mot stjärnbilden Ugnen.

Att finna exoplaneter i andra galaxer än Vintergatan är däremot nästan omöjligt på grund av avståndet.  Dock är ovanstående intressant då den med nästan hundraprocentig säkerhet kommer från en annan men mycket närliggande dvärggalax och satellitgalax till Vintergatan.

Bilden är en illustration på ovanstående solsystem

lördag 17 februari 2018

Messier 81 är Vintergatans tvillinggalax. Se den i dagarna med en kikare


Just nu mellan 15-20 mars är det möjligt att med ett mindre teleskop eller en kikare se spiralgalaxen Messier 81. Detta fastän den finns 12 miljoner ljusår bort.

Denna galax kan ses som tvillinggalax till Vintergatan då dess storlek är som Vintergatans ca 100 000 ljusår och innehåller hundra miljarder stjärnor. Utseendet är även som Vintergatan en spiralgalax.

Härifrån tar den lika stor plats som månen men en kikare behövs för att sen. Lite öster om galaxen kan Karlavagnen.

Stora galaxer långt bort rör sig bort från oss. Men denna galax rör sig mot oss. Något vilket forskare tror i framtiden kommer att ändras då dess granngalaxer drar den bort från oss och troligen kommer att lyckas med det i framtiden. Men ingen vet säkert.

Men nog är det spännande att vi har en galax däruppe så lik vår.

Bilden överst är på Messier 81 nedan på Vintergatan