Tidskristaller ändrar form över tid har sin egen rytm
och är otroligt snabba. De ses som möjliga att använda i datorer för att få dem
än snabbare om man kan tämja dem till detta.
Deras form beror på vilken tid som existerar just
nu. Var tionde sekund ändrar kristallen sin form från äggformad till rund. Den
är därför fyrdimensionerad. Höjd, bredd, djup och tid. Normala material
inklusive människan har de tre första dimensionerna vi lever i en värld av tre
dimensioner där tid inte är annat än en beräkningsdel av rörelse och händelsekedja.
Klocktid. Men tidskristaller ändras i tid hela tiden. De är även tid.
Tidskristaller ska inte kunna existera enligt den
kunskap vi har om naturlagar men likväl gör de bevisat detta. De är en annan
form av materia än vi tidigare känt till.
Genombrottet
från idén om dess existens kommer från nobelpristagaren Frank Wilzcek efter ytterligare
forskning av två andra forskare 2015 vid Princeton University i USA.
Dessa bevisade hur de ”omöjliga” kristallerna
i teorin kunde existera och rörde sig i fasta tidsintervall. Det avgörande i
den nya idén från dessa var att atomerna inte skulle röra sig helt på egen
hand, då det strider mot fysikens lagar. Inte heller av yttre påverkan,
utan i stället få varandra att röra sig.
2017
lyckades därefter forskare skapa de första tidskristallerna efter denna
teori. Detta lyckokast vilket i
framtiden kan få kvantdatorer att bli än mer supersnabba om kristallerna kan användas och tämjas i människans tjänst.
Det
lyckade experiment visar även att det i universum kan finnas många skilda slag
av tidskristaller med skilda möjligheter att använda. Kanske de i
vissa fall kan användas till supersnabba farkoster eller andra idag svårt
uttänkta men möjliga idéer vilka ännu inte tänkts ut eller varit möjliga att
fundera över.
Bild
en omöjlighet (men kanske ändå möjlighet) likt tidskristallerna i detta fall en fantasi om tidsmaskin
kanske med drivkraft av tidskristaller av något slag
