Livets byggstenar klarar det extrema förhållandet i Venus atmosfär

 

Det kanske finns liv i Venus moln. I kontrast till planetens blåsande ogästvänliga, heta yta (med temperatur på 400-500C) har Venus molnlager som sträcker sig från 30 till 40 mil över ytan, mindre ogästvänliga temperaturer ( i de högsta lagret där svavelsyramoln finns är det ca 30C)  och kan därmed stödja vissa extrema former av liv.

Om det finns liv där ute har forskare antagit att liv där skulle se väldigt annorlunda ut än liv på jorden. Det beror på att molnen består av mycket giftiga droppar av svavelsyra - en intensivt frätande kemikalie känd för att lösa upp metaller och förstöra de flesta biologiska molekyler på jorden.

Men i en ny studie av MIT-forskare (Massachusetts Institute of Technology) utmanas det antagandet. Studien, som publicerats i dagarna i tidskriften Astrobiology, visar att vissa viktiga byggstenar till liv kan finnas kvar i lösningar av koncentrerad svavelsyra.

Studiens författare har funnit att 19 aminosyror som är nödvändiga för liv på jorden är stabila i upp till fyra veckor när de placeras i flaskor med svavelsyra i koncentrationer som liknar dem i Venus moln. I synnerhet fann de att den molekylära "ryggraden" i alla 19 aminosyror förblev intakt i svavelsyralösning som varierade i koncentration från 81 till 98 procent.

"Vi finner att byggstenarna för livet på jorden är stabila i svavelsyra och detta är mycket spännande för idén om möjligheten till liv i Venus moln", tillägger studiens författare Sara Seager, MIT:s Class of 1941 Professor of Planetary Sciences vid EAPS och professor vid institutionerna för fysik och flygteknik och astronautik. Det betyder inte att livet där skulle vara detsamma som här. Faktum är att vi vet att det inte kan vara så. Men det här arbetet främjar uppfattningen att Venus moln kan hysa de komplexa kemikalier som behövs för att liv ska uppstå.

Studiens medförfattare inkluderar huvudförfattaren Maxwell Seager, som går grundutbildning vid institutionen för kemi vid Worcester Polytechnic Institute (Sara Seagers son) och William Bains, forskare vid MIT och vid Cardiff University. För mer och utförligare information om denna studies resultat se här 

Jag är däremot själv tveksam till liv i Venus moln. Byggstenar ja men hur länge kan dessa existera i svavelsyra? Kan dessa byggstenar om och om igen bildas hamna i svavelsyramoln men upplösas efter en kort tid och ses som en cykelaktivitet?

Bild Venus. Foto: NASA/JPL-Caltech

Nytt forskningsobjekt kan ge ledtrådar om mörk materia

 

Teorier finns i överflöd om vad mörk materia är och i ett nytt forskningsobjekt beskriver Alex McDaniel, postdoktor vid Clemson University, ytterligare ett exempel genom att beskriva några av strängaste restriktionerna för den mörka materians natur hittills.

Studien visar även en liten antydan att den är verklig och kanske kan bekräftas någon gång under det kommande decenniet. En antydan om att mörk materia  kan bevisas existera  och hur den är.

"Med datainsamling och nya upptäckter i framtiden kan denna lilla ledtråd potentiellt förvandlas till en mycket konkret upptäckt och en modell för mörk materia", beskriver McDaniel. I arbetet letade McDaniel och hans medarbetare i dvärggalaxer efter mörk materia som förvandlats till vanlig materia och gammastrålning (genom en form av ljus vid de högsta energinivåerna).

Dvärggalaxer är idealiska att studera eftersom de är små anses rika på mörk materia och för det mesta saknar andra astrofysikaliska fenomen som gas, stoft och supernovor som kan förorena resultaten och datainsamling.

"Vi letar efter dessa dvärggalaxer eftersom de i bästa fall ger oss en säker antydan eller låter oss utesluta vissa partikelteorier", beskriver McDaniel.

Vissa modeller förutsäger att mörk materia har en viss massa eller tvärsnitt av detta vid växelverkan till materia på grund av partiklarnas växelverkan (enligt denna teori). Det skulle vara vad forskarna förväntar sig att se i gammastrålning. Om de inte ser det kan de utesluta denna masa och tvärsnitt (i omvandling), beskriver han.

Resultatet från dvärggalaxernas upptäckt som ingår i studien   publicerades nyligen i tidskriften Physical Review D i en artikel med titeln "Legacy Analysis of Dark Matter Annihilation from the Milky Way Dwarf Spheroidal Galaxies with 14 Years of Fermi-LAT Data".

Bild vikipedia (franska) Fördelning av universums energitäthet efter data från Planck-satelliten. Mörk materia är en av huvudkomponenterna.

Mikrogravitation orsakar markanta förändringar i genuttryckrytmen hos människor

 

Astronauter som utsätts för mikrogravitation upplever förändringar i fysiologin, inklusive immunsuppression som visar sig som ökad inflammationsrisk, minskad muskelmassa och minskad bentäthet. Då bemannade rymdfärder ökar är det viktigt att förstå förändringar i de molekylära mekanismer som ger dessa förändringar.

Huvudförfattaren till en ny studie i ämnet som nyligen  publicerades i tidskriften iScience (med ekonomiskt stöd från BBSRC- Biotechnology and Biological Sciences Research Council) Simon Archer, professor i molekylärbiologi för sömn vid University of Surrey,  beskriver:

– Den här unika studien representerar det största longitudinella datasetet av tidsseriegenuttryck hos människa. Människans genuttryck varierar rytmiskt över dygnet och det är viktigt att samla in tidsseriedata istället för från enstaka tidpunkter för att få en fullständig bild av vad som sker i kroppen när den utsätts för simulerad mikrogravitation. Det väcker frågor om effekterna av konstant sängläge på våra kroppar något vi har identifierat ge en dramatisk effekt på den tidsmässiga organisationen av mänskligt genuttryck.

I en studie som samordnades av Europeiska rymdorganisationen ESA vid MEDES rymdklinik i Toulouse genomförde 20 män ett 90-dagarsprotokoll som bestod av två veckors baslinje (normalt mänskligt liv) därefter 60 dagar av konstant sängläge med en lutningsvinkel på -sex grader med huvudet nedåt för att simulera effekterna av den  mikrogravitation som astronauter upplever. Protokollet avslutades därefter med två veckors återhämtning.

Professor Derk-Jan Dijk, professor i sömn och fysiologi och chef för Surrey Sleep Research Centre, beskriver: "En gång i tiden trodde man att rymdresor var ogenomförbara; Rymdindustrins tillväxt innebär dock att det nu är en reell möjlighet. Mycket är fortfarande okänt om mikrogravitationens inverkan på kroppen, och det är viktigt att vi vet mer om detta innan vi börjar "semestra" i rymden. Med utgångspunkt i vad vi har funnit kommer den andra delen av vår studie, med samma kohort av män och kvinnor, att undersöka vilken inverkan mikrogravitation har på sömn, dygnsrytm och hormoner hos individer.

Professor Keith Ryden, professor i rymdteknik och chef för Surrey Space Centre, beskriver: "Bemannade rymdfärder är mycket på agendan igen med planer på att astronauter snart återvänder till månen via NASA:s Artemis-projekt och tillväxten av rymdturism finns nu också på agendan.

Vi bör veta mer om hur vi ska möjliggöra långa resor till Mars exempelvis utan att människokroppen förfaller innan en sådan resa kan bli möjlig.

Bild https://pxhere.com/

Betraktning av Jordens biogeokemiska cykler

 

En studie av forskare vid University of Chicago, Rice University och California Institute of Technology kastar nytt ljus över den känsliga balansen mellan olika biogeokemiska cykler som håller jorden tempererad, återfuktad och blomstrande.

Elementens kretslopp mellan hav, atmosfär och land spelar en roll för att hålla klimatet stabilt, men kretsloppet är sammantaget så komplext att forskare vanligtvis isolerar delar av helheten (undersöker en cykel i taget) för att försöka få ett bättre grepp om hur de fungerar. Den nya studien som publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences den 13 mars visar däremot på ett annat tillvägagångssätt. Forskarna erbjuder här istället ett brett, förenklat synsätt, med hjälp av en ny uppsättning matematiska verktyg för att belysa sambandet mellan de olika  cyklerna som tidigare varit svåra att undersöka som sambandsberoende.

"Vårt tillvägagångssätt ger ett nytt sätt att identifiera de grundläggande byggstenarna för stabilitet i de kemiska komponenterna i jordens klimat - de underliggande sätten på vilket klimatet kan stabiliseras över geologisk tid på grund av rörelsen av element över havet, atmosfären och stenreservoarer", beskriver Preston Cosslett Kemeny, postdoktor vid UChicago TC Chamberlain och huvudförfattare till artikeln. Vi tar ofta för givet att planeten Jorden har försörjt komplext liv i hundratals miljoner år. Men denna stabilitet var aldrig garanterad att komma till – man behöver bara se på Mars och Venus som bildades av ungefär samma material som jorden, men som för närvarande inte ens stöder flytande vatten.

En viktig aspekt för jordens del är det kemiska kretslopp som uppkom här (om det var slumpen eller en okänd faktor som fick  detta för livet så viktiga kretslopp att uppstå på jorden och inte på Mars eller Venus kan vi inte veta i dag). Grundämnen som kol, svavel och kalcium rör sig mellan land, hav och atmosfär på ett sätt som har hållit förhållandena vid jordens yta relativt stabila under hundratals miljoner år. Forskare tror till exempel att planetens temperatur delvis upprätthålls genom att kol gradvis flyttas fram och tillbaka mellan hav, atmosfär och land. När koldioxid byggs upp i atmosfären och värmer upp ytan får det stenar att brytas ner snabbare – vilket flyttar kol till havet och därefter till sten på havsbotten. Under miljontals år kyls planeten gradvis ner igen när kolet sugs ut ur atmosfären. För mer om detta intressanta forskningsobjekt kan man läsa om här från University of Chicago. 

Bild flickr.com

NU finns en karta över universums aktiva svarta hål

 

Astronomer har kartlagt en stor volym av universum  och ur detta utarbetat en ny karta som visar aktiva supermassiva svarta hål i galaxers centrum. De gasslukande svarta hålen  kallas kvasarer  är ironiskt nog några av universums ljusaste objekt.

Den nya kartan visar var cirka 1,3 miljoner kvasarer befinner sig i tid och rum, varav den som är längst bort i tid och rum lyste starkt när universum endast var endast 1,5 miljarder år gammalt. (Universum beräknas vara 13,7 miljarder år gammalt.)

"Den här kvasarkatalogen skiljer sig från alla tidigare kataloger genom att den ger oss den största tredimensionella karta över universum som producerats hittills", beskriver David Hogg, en av grundarna av kartan och forskare vid Flatiron Institute's Center for Computational Astrophysics i New York City och professor i fysik och datavetenskap vid New York University. Hogg tillägger "Det är inte den katalog som visar flest kvasarer och det är inte den katalog som har de bästa mätningsresultaten  av kvasarer, men det är den katalog som har den största totala volymen av universum som har kartlagts."

Hogg och hans kollegor presenterade kartan i en artikel som publicerades den 18 mars i The Astrophysical Journal. Artikelns huvudförfattare, Kate Storey-Fisher, är postdoktoral forskare vid Donostia International Physics Center i Spanien.

Forskarna byggde den nya kartan med hjälp av data från den europeiska rymdorganisationen ESA:s rymdteleskop Gaia. Gaias huvudmål är att kartlägga stjärnorna i vår galax, men den upptäcker också oavsiktligt objekt utanför Vintergatan, såsom kvasarer och andra galaxer, när den skannar kosmos.

Bild vikipedia (engelsk) Animerad simulering av ett Schwarzschild-svart hål 

Med en galax som passerar i bakgrunden. Runt tiden då bilden togs skedde en extrem gravitationslinsning av galaxen.

Det är möjligt att universum inte innehåller mörk materia

 

En ny studie från University of Ottawa har publicerats i dagarna under titeln Testing CCC+TL Cosmology with Observed Baryon Acoustic Oscillation Featuresnorth_eastexternal link, i the peer-reviewed  tidskriften Astrophysical Journal. I studien utmanas den nuvarande modellen av universum genom att visa att det i själva verket inte finns plats för det vi kallar mörk materia.

Inom kosmologin beskriver termen "mörk materia" allt som inte verkar interagera med ljus, det elektromagnetiska fältet eller som bara kan förklaras genom påverkan på gravitation. Vi kan inte se den och vi vet inte heller vad den består av, men den hjälper oss att förstå hur galaxer, planeter och stjärnor beter sig.

Rajendra Gupta, professor i fysik vid Naturvetenskapliga fakulteten, använde en kombination av ”combination of the covarying coupling constantsnorth_eastexternal link (CCC) and “tired lightnorth_eastexternal link” (TL) theories (the CCC+TL model) to reach this conclusion”.

Modellen kombinerar två idéer  om hur naturens krafter minskar över  tid och hur ljus förlorar energi när det färdas en lång sträcka. Modellen har testats och visat sig stämma överens med flera observationer till exempel om hur galaxer är utspridda och hur ljuset från det tidiga universum har förändrats över tid.

Upptäckten utmanar den rådande förståelsen av universum som säger att ungefär 27 % av universum består av mörk materia och mindre än 5 % av vanlig materia medan resten är mörk energi.

Gupta beskriver hur "Studiens resultat bekräftar ett tidigare arbete ("James Webbs teleskopets tidiga observationer av universum och CDM-kosmologinorth_eastExtern länk") som visar att universum är 26,7 miljarder år och att universum inte kräver mörk materia för att existera, förklarar Gupta. "I standardkosmologin beskrivs universums accelererande expansion orsakad av mörk energi men i själva verket beror expansionen på naturens försvagade krafter då universum inte på grund av en mystisk mörk energi."Genom att utmana behovet av mörk materia i universum för att förstå detta och istället ge bevis för en ny kosmologisk modell, öppnar denna studie upp nya vägar för att utforska universums grundläggande egenskaper.

Själv har jag aldrig varit en vän av att det måste finnas eller finns något vi  kallar mörk materia eller mörk energi. Begreppen visar bara på något okänt fenomen och innebär egentligen något vi ännu inte förstår om verkligheten och universums  materia och energi.

Bild vikipedia (franska) Universums utveckling efter Big Bang (Temps = tid)

En gigantisk avslocknad vulkan upptäckt på Mars

 

En detaljerad analys av Mars-data avslöjade nyligen vulkanen Noctis. Den nyupptäckta jättevulkanen på Mars ligger strax söder om planetens ekvator, i östra Noctis Labyrinthouse, väster om Valles Marineris, planetens vidsträckta kanjonsystem.

 Vulkanen finns på den östra kanten av en bred regional topografisk stigning som kallas Tharsis där även tre andra välkända jättevulkaner: Ascraeus Mons, Pavonis Mons och Arsia Mons finns. Även om Noctis är mer eroderad och mindre hög än dessa tre jättar konkurrerar den nyupptäckta vulkanen med de andra i diameter då den är cirka 450 km i diameter (röd streckad cirkel på bilden ovan). Detkan finnas glaciäris under den eroderade vulkanens omkrets vilket gör området attraktivt för sökandet efter nuvarande eller fornt liv och därför framtida robot- och mänsklig utforskning. För mer om denna vulkan och fler bilder se här.

Bild https://www.seti.org/ En gigantisk vulkan på Mars.