Isiga åsar finns på Pluto. Visar på atmosfär.

Likt på Jorden finns is och snöfall på Pluto.

Det skulle aldrig funnits om inte en atmosfär funnits och isiga åsar skulle då inte funnits på denna iskalla småplanet.

Skillnaden här där atmosfären är betydligt tunnare än på Jorden är att is och snö här inte består av vatten utan av metan och kväve.

Lägg märke till att is inte är ovanligt på många platser i solsystemet På asteroider och månar där ingen atmosfär finns.

Men is som samlats på vissa platser som här på åsar kan inte ha gjort detta och formaterats likt de ligger utan atmosfär och vindar.

Plutos iskalla hjärta

Plutos hjärta har väl alla sett bilder på efter det att New Horizon hälsade på där under sitt rymduppdrag. Rödtonat och fantasieggande ligger det där som en slättmark vid Plutos ekvator.

Nu har uppgifter kommit som tyder på att det är en yta vilken speglar ett  slaskigt iskallt hav under sig. Ett hav av isigt trögflytande kväve. En issörja

Ett rött objekt i Kuiperbältet

Pluto ingår i ett bälte av småplaneter vilket kallas Kuiperbältet. Här finns småplaneter av ung. samma storlek som Pluto plus många mindre.

En av dessa är liksom Pluto rödtonad men i betydligt starkare nyans än Pluto.

Denna småplanet har namnet 2014 MU69. Denna småplanet ska passeras av New Horizon den 1 januari 2019. Det blir den minsta småplanet som undersökts i bältet på nära håll. Troligen är den endast ca 40 km i diameter.

New Horizon vilken sände mängder av bilder från Pluto fortsätter på nya uppdrag därute och kommer att ge spännande bilder länge ännu.

Plutos slätt med likhet av ett stort hjärta kan ha en naturlig förklaring

Plutos hjärta vi alla såg när fotona kom efter besöket där kan ha en helt naturlig förklaring. Vi människor tolkar formen som ett hjärta då den liknar just det vi anser ett kärlekshjärta som symbol ska ha.

Vi söker med vår hjärna likheter när vi ser något nytt. Det gör att vår hjärna sparar energi och slipper nytolka något okänt till ett nytt begrepp eller form att förklara.

Plutos hjärta är troligen ytan på en frusen sjö av is. Så enkel förklaring har i dagarna kommit från Browns university. Säkert kan det vara riktigt. Oftast är saker mindre tillkrånglade än vi tror. En naturlig formation har därmed fått en naturlig förklaring.

Metan avdunstar från Pluto men en del hamnar på oväntad plats och ses där.

Hela tiden försvinner en liten del av Plutos metan och kvävgas ut i rymden. Detta fortgår hela tiden.

Ca 2,5% av denna metangas hamnar på månen Charons ytan där den sakta flyter fram. Detta gör att det över tid gett Charon dess rödaktiga yta. Först nu har man kommit fram till detta, vad som gett eller ger Charon dess rödaktiga yta  och bildat denna färg. 

Eventuellt har en liten mängd vatten även med detta att göra för att så ska kunna ske. 

Att Pluto sänder ut röntgenstrålning överraskar.

Källan till röntgenstrålning från Kuiperbältet verkar vara Pluto.

Chandra teleskopet har visat detta för förvånade astronomer. Samspelet mellan solvinden och gaser i Plutos atmosfär tror de ger denna strålning ut.

Upptäckten togs först inte på allvar då Pluto som stenplanet och utan magnetfält inte borde alstra röntgenstrålning. Men nu har det accepterats att så sker ändå. 

Nästa steg är att fundera ut hur integrationen funkar mellan gaserna i atmosfären och solvinden för att fenomenet ska uppstå vilket det bevisligen gör.

Plutos besökare New Horizon har fått nytt uppdrag

Det var många upptäckter och överraskningar som mötte forskare när New Horizon för ett tag sedan besökte Pluto. Vi kommer alla som följde besöket komma ihåg  hur förundrade vi blev av alla nya rön. Ännu kommer bilder från den färden under lång tid att analyseras och säkert finns fler överraskningar.

New Horizon har sedan ett tag nu  lämnat Pluto och dess färd går vidare ut i Kuiperbältets asteroider och dvärgplaneter. Nu har astronomer bestämt vad New Horizon ska besöka därute. Diskussionerna om vad som skulle väljas bland allt som finns där och aldrig besökts tidigare har tagit tid. 

Många viljor har varit i omlopp.

Men nu är det bestämt. Målet blir 2014MU69. Ett objekt vilket ingen ens visste fanns den gången då New Horizons resa påbörjades till Pluto 2006.

Den 1 januari 2019 är det meningen att farkosten når detta objekt.

2014MU69 har enbart en diameter av 35.40 km. Vad som gör just detta objekt intressant och inte större objekt eller andra objekt av de ca 70 000 objekt av liknande slag där ute vet ingen utom NASA.

Varför ex inte besöka Eris en dvärgplanet av nästan Plutos storlek men ca en fjärdedel mer massiv med en egen måne eller andra större objekt än just detta lilla objekt?

Triton den största av Neptunus 16 månar kunde lika väl ha bytt plats med Pluto som dvärgplanet.

Triton är den största av Neptunus  16 månar och den sjunde största i vårt solsystem.

Den har stora likheter med Pluto dvärgplaneten och ses därför som troligast infångad från Kuiperbältet. Bältet med större och mindre objekt där Pluto ingår som ett. Det skulle därför lika gärna kunnat vara Pluto som kretsat runt Neptunus och Triton haft Plutos plats. Se storlekar på de två.

Stora delar av månens sydpol täcks av kväveis. Även atmosfären är kväverik. Här finns isvulkaner och gejsar vilka kan spy ut flytande kväve uppåt åtta meter högt.

Självfallet är även Triton likt gårdagens Ariel intressant att undersöka närmare.

Hydra, Plutos yttersta måne har rent och fruset vatten.

Hydra den yttersta av Plutos fem månar är istäckt. Charon är den andra månen vilken är isbelagd. Men till skillnad från Hydra är Charons is nedsmutsad av ett mörkt material.

Hydras is är däremot ren och reflekterar starkt ut i rymden. Kanske har avståndet till Pluto betydelse. Hydra finns nämligen längst bort från Pluto.

Något har förorenat Charon. Kan det ha varit damm vilket Plutos dragningskraft dragit till sig och en mängd av detta hamnat på Charon under något tillfälle?  Damm vilket virvlat förbi eller ej kommit i närheten av Hydra.

Det kan även vara vulkanutbrott på Charon under tidernas gång bakom nedsmutsningen av isen. Kanske Hydra inte har vulkaner utan att det är ett större nedslag av ett stenblock vilket gett detta damm.

Men varifrån kom då vattnet?

 Hur djupt är det kan det vara bara en tunn yta? Idag vet man inte. Men vad som i detta inlägg ska koncentreras på är kunskapen av att Hydras yta ät täckt av rent klart vatten. 

Vad som även kan uppmärksammas är att is och vatten som här kan finnas även på mycket oregelbundna månar. Formen är inte allt. 

Många tror säkert att en himlakropp ska vara rundformad för att inte vara bara ett klippblock och ha vatten eller istäckt yta. Men Hydra bevisar att så inte behövs.

Bilder från New Horizons resa runt Pluto fortsätter strömma in och gåtorna likaså. Ny gåta har nu kommit in.

Nya foton kommer ännu in från New Horizon och att analysera alla dessa foton kommer att många år.

Många nya rön har kommit in sedan New Horizon lämnade Pluto för sin fortsatta färd ut i asteroidbältet bortanför Pluto.

Ännu får forskarna nya gåtor att fundera över. Kunskapen ökar om Pluto men nya frågor uppstår utefter de bilder som kommer in.

Nu har bilder visat att vissa kratrar på Pluto har ett haloliknande sken runt kraterkanten. Ett sken som troligen kommer från metanis.

Mysteriet är varför metanisen inte finns över hela Pluto som et tunt istäcke och inte bara runt vissa kratrar.

Ingen har idag svaret på detta.

Plutos ljusstyrka varierar. Troligen är orsaken gravitationen.

Kan gravitationen vara orsaken till Plutos varierande ljusstyrka utåt? Kanske enligt en del forskare idag.

Atmosfärsgravitationsvågor kallar forskare det och dessa har upptäckts på både Mars och Jorden och troligast är det samma fenomen som sker i Plutos kväveatmosfär.

30% skillnad i ljusstyrka kan uppstå medan atmosfärtjockleken inte förändras som förklaring. Däremot varifrån ljuset kommer och här har bergsformationer en del av förklaringen av fenomenet.

Atmosfärsdiset rör sig över ytans struktur och bergsformationer. Denna rörelse ger effekter av olika ljusstyrka och kan förklaras som ovanstående atmosfärsgravitationsvågor svepande runt ytans skikt.

Plutos månar med undantag av Charon kan ha bildats ur en katastrof.

Idag anses att Pluto och Charon kan ha bildats  likt de flesta andra system i solsystemets början. Charon har fångats in från Kuiperbältet och blivit en måne till Pluto.

Men övriga fyra oregelbundna månar runt Pluto kan ha  bildats ur en kollision.

En kollision mellan Pluto och en liknande i storlek stor himlakropp vilken delades i bitar. Här bildades då i resterna Styx,  Nix, Kerberos och Hydra.

Inte så konstigt om detta skett. Teorin om vår månes tillblivelse är även den av en kollision mellan Jorden och en annan himlakropp.

Metansnöklädda berg på Pluto en framtida utmaning för framtida människor att bestiga i en avlägsen framtid.

PÅ Jorden har bergsbestigare snart nått toppen på de flesta toppar här. Framtidens bergsbestigningar kan bli på våra  grannplaneter och månar.

Säkert blir det annorlunda att klättra på platser med lägre gravitation än här.

Toppar av helt andra och brantare format ibland högre än på Jorden kan enkelt bestigas just genom en lägre gravitation.

Snöklädda toppar här på Jorden bestigs. PÅ ex Pluto finns  även snöklädda toppar. Men här i form av snö av metan. Hur det är att klättra i metansnö blir en ny upplevelse för framtida bergsbestigare.

Men dit är det säkert århundraden om det nu blir så att vår civilisation kan fortsätta utvecklas tekniskt. Idag ser det dåligt ut med krig, terror och klimatpåverkan. Kanske människans utveckling för rymdresor mm snart är enbart en parentes i mänsklighetens historia.

Nya vackra bilder på Plutos Kanjoner och dalar.

Se och njut av dessa bilder från Pluto överraskningarnas dvärgplanet. Här är mycket att se. En helt annorlunda bild uppenbarades sig av Pluto efter besöket där i fjol.

Tidigare troddes Pluto vara en ointressant stenbumling.

Men så fel det var.

Herakleitos sa en gång allting flyter. PÅ Pluto flyter det också, kullarna där flyter runt. Varför?

Den grekiske filosofen Herakleitos sa en gång att allting flyter och visade med ett exemplet på floden. Du kan aldrig gå ner i samma flod två gånger. Varje gång är det en ny flod just genom att allting flyter.

PÅ Plutos yta flyter dess kullar omkring och genom detta  kan man säga att du kan aldrig ser amma Pluto två gånger då allt flyter,  i detta fall kullar.

Ännu kommer nya upptäckter från de foton som sändes från Pluto vid  New Horizons besök i fjol. Kullar på ytan rör sig. Troligen är det fragment från större isglaciärer som rör sig över en hal frusen kväveindränkt yta.

Ännu får vi förvånande upplysningar från Pluto. Säkert finns mer hemligheter vi ännu inte sett. När vi väl ser dessa blir nästa steg att försöka förstå dem.

Pluto har troligen isvulkaner.

Isvulkaner spyr inte ut lava eller magma. De ser ut som vulkaner men ut från dessa kommer lättflytande material som is av olika slag eller andra flyktiga material som ammoniak och metan.

De finns på månar som är såkallade ismånar ett exempel är Neptunus måne Triton men flera andra månar i solsystemet antas ha dessa isvulkaner.

Nu ser det ut som om New Horizon fotograferade isvulkaner även på Pluto.

Ännu kommer bilder från denna farkost fast den sedan ett bra tag har lämnat Pluto och är på väg till nya upptäckter i Kuiperbältet .

Nya upptäckter kommer nästan dagligen från rymden numera.

Nya foton på Pluto visar vatten och blå himmel. Jordliknande så det förslår.

För ett tag sedan släppte  NASA nya foton från Pluto efter att ha förvarnat om en stor upptäckt  och världen väntade. Det blev inte upptäckten av liv vilket världen hoppades som kom utan mindre upptäckter men ändå förunderliga och mystiska.

Vackra bilder på en blå himmel. Ljusbytningen av grå och röda partiklar i atmosfären på himlen i en viss vinkel kom den att  se klarblå ut. På Jorden är himlen blå på grund av mycket små kvävepartiklars ljusbrytning. PÅ Pluto är det större partiklar som bryter ljuset.

Den andra upptäckten som släpptes var att det finns vatten på Pluto. Små mängder vatten i större isfält vilka består av andra flyktiga ämnen.

Detta vatten har tidigare mystiskt sett rött ut på bilderna.  Något forskare ser som svårt att förstå.  Sambandet mellan de röda partiklarna på ytan och det frusna vattnet är ett mysterium enligt dessa.

Kanske det enligt mitt funderande finns ett samband med de röda sotliknande partiklarna i atmosfären och färgupplevelsen.

Misstankar finns att det bortom Pluto finns en större planet idag kallad planet X.

Ute i Kuiperbältet bortanför Pluto dit nu New Horizon efter sin lyckade resa till Pluto nu är på väg söks nu nya rön.

I bältet ska farkosten om allt går bra och inga nya planer görs fotografera asteroiden 2014 MU69 se min blogg 22 september.

Bältet i sig rymmer ca 1500 objekt. Vi får hoppas att det objekt som valts ut är ett spännande objekt och att vi inte missar det verkligt spännande objekten.

Men misstankar och tro att det kan finnas en större planet där ute finns. En planet så mörk att den ännu inte har huttats eller setts med de instrument som idag finns.

Men om så är måste turen vara på New Horizons sida för att vi av slumpen ska finna detta objekt.

Chansen att det finns är stor. Vem vet kanske den som vi tror tomma mörka  rymden mellan stjärnsystemen även den rymmer större objekt vi inte kan se.

Det okända väntar.. Farkosten New Horizon har nu lämnat Pluto o fortsätter mot nästa objekt, 2014 MU69 ute i Kuiperbältet bortanför Pluto.

Denna asteroid är ett intressant mål för New Horizon på dess färd ut från Plutos bana och in i Kuiperfältet vilket är ett mycket litet undersökt bälte av större och mindre asteroider. Det finns troligen mycket som inte setts här tidigare av astronomerna. 2014MU69 upptäcktes först 2014.

Säkert blir det en spännande resa och säkert finns mycket att lära av detta objekt.

Men det blir först 1 januari 2019 om planerna inte ändras som farkosten når  målet och då får vi som lever se vad eller vilka överraskningar som då kommer att ses på denna asteroid.

Säkert blir det överraskningar.

Kväve försvinner med 100-tals ton i timmen från Pluto ut i rymden likväl har atmosfären 98% kväve. Mysterium som inte lösts är varifrån kvävet kommer?

Kväve kommer oftast från biologiska källor men detta kan knappast vara fallet på Pluto. Ickebiologiska källor kan även producera kväve. På Pluto måste dessa källor komma inifrån och vara stora producenter av kvävgas.

Varför och hur länge har denna kvävekälla funnits och har den inget slut?

Vad hände och händer under ytan på  Pluto? Mysteriet och frågan är aktuell. När man fann något kväve på Mars togs det som bevis på att det troligen funnits livsmöjligheter här för länge sedan. Kvävet var en rest från den tiden.

Men på Pluto den iskalla småplaneten är det enbart en gåta. Hur kan atmosfären innehålla 98% kväve när hundratals ton försvinner ut i rymden från planeten varje timme?

Går denna kvävgas fram och tillbaka mellan planeten och rymden? Det låter overkligt men hur kan annars en källa för att producera tillräckligt med kväve hålla konstant 98% av atmosfären till denna nivå? Mysterier i universum har vi snart fått i otal mängd och förståelsen av dessa är dålig.