Finns en okänd faktor vi missat i sökandet efter bebodda planeter därute?

 

Sökandet efter liv utanför jorden är högprioriterat hos många  astronomer. Den eller de som hittar detta kommer att gå till historieböckerna.

Den mesta forskning görs i sökande i den beboeliga zonen runt en stjärna vilket ses som det avstånd jorden har till sin sol. Naturligtvis med hänsyn till vilket slag av spektraltyp stjärnan har. Allt med syfte att finna rätt temperaturzon för det vi anser viktigt för liv, flytande vatten.

 Något en del i dag ser som naiv urskiljning. Allt behöver inte vara beroende av syre och vatten. Kiselbaserat liv är en möjlighet istället för kolbaserat och även i jordens ungdom var liv i form av bakterier som inte var beroende av syre möjligt (utan syre inget vatten).

Det verkliga testet för huruvida en planet skulle kunna vara värd för livet kan i själva verket vila på andra gaser än syre och då kanske i första hand kväve.

Vi ska komma ihåg att det mesta vatten i universum är fryst till is. Det finns några månar däruppe som innehåller  vatten i frusen form. Mycket vatten är  även inlåst i kometer eller i gas. Flytande vatten är ytterst sällsynt finns endast under vissa särskilda omständigheter (flytande vatten ses som en förutsättning för liv).

Jorden har rätt avstånd till solen för att kunna behålla vatten i flytande form. I jakten på liv utanför jorden söks  i första hand planeter med samma ideala förhållanden i läge vid sin sol.

Visst kan det finnas andra platser där livet blomstrar men eftersom jorden är det enda exemplet på livet vi säkert vet existerar söker vi likartade planeter på rätt avstånd från sin sol.

Med hjälp av en rad datorsimuleringar för att återskapa atmosfäriska förhållanden på planeter har nu astronomer vid Cornell university i Ithaca New York beskrivit alternativt sökande och möjligheter till liv i en publicerad uppsats i https://arxiv.org/abs/1910.02355där de beskriver sina resultat.

Forskarna visar i denna nya studie hur kväveinnehållet kan spela en stor roll för att bestämma den totala temperaturen på en planet och därmed dess möjlighet för livsformer. Avstånd till en sol är inte allt. Vad som gör det mer komplicerat är att det är inte en enkel relation då kväve inte nödvändigtvis gör en planet varmare.

 

Till exempel, om en planets atmosfär inte har  stor densitet och det finns massor av vatten närvarande får kväve en betydelse för att det blir en betydande uppvärmning, eftersom det  atmosfäriska trycket ökar effektiviteten av växthusgaser som koldioxid och vattenånga ökar (det blir för hett för liv som vi känner det). Å andra sidan, på en relativt torr värld gör kväve att mer solvärme försvinner och det leder till dramatisk kylning (allt fryser och liv kan knappast existera som vi känner det).

 

Slutresultatet är att två världar som kretsar kring identiska stjärnor med identiska banor med liknande ytor och sanna avstånd från sin sol (livsmöjliga zonen enligt vår nuvarande kunskap) men olika mängder kväve kan ha dramatiskt olika temperaturer och kan vara svåra att bedöma i om där finns liv.

 

Kväve avger inte heller eller absorberar strålning vid synliga eller infraröda våglängder. Detta gör det svårt att upptäcka om kväve finns i atmosfären på främmande världar. Så även om en planet finns i den beboeliga zonen av sin stjärna får vi svårt att veta dess kväveinnehåll. Något som är viktigt att veta då detta kan avgöra om det kan finnas liv.

Säkert finns fler saker vi borde betänka när vi söker liv däruppe. Vi utgår idag enbart från känd kunskap. Vad som behövs är fantasi och brainstorming min anm.

Bild från pixabay.com vad missar vi eller de därute i sökandet efter liv.

Ny metod kan göra det enklare att hitta kväve på exoplaneter. Kväve i atmosfär kan ge indikationer på liv och vatten.

Att se kväve på avstånd i spektra har varit och är fortfarande mycket svårt. Koncentrationen har riktats mot att hitta vatten i vårt solsystem eller syre. Men även kvävet är en förutsättning för liv i de flesta fall och här på Jorden av stor vikt för fotosyntes och kvarhållande av vatten på ytan.

Då vi har ca 70% av kväve i vår atmosfär kan samma halt eller mer finnas på andra himlakroppar. Kan vi hitta spår av kvävgas kan det ge indikationer på vatten och syre och då livsmöjligheter.

Problemet är att det varit svårt att veta om en planet har kväve i sin atmosfär. Den är svår att spåra i spektralanalys.

Kanske en ny upptäckt eller uppfinning kan göra det enklare i framtiden och det då blir än enklare att leta efter liv där uppe.

En doktorand i astronomi och astrobiologi vid universitetet i Washington med namnet Edward Schwieterman har funnit en eventuell lösning på hur man kan mäta halten av kväve på avstånd.

Låt oss hoppas att detta kan fungera och jakten kan gå vidare på liv där ute ännu effektivare.

Kväve försvinner med 100-tals ton i timmen från Pluto ut i rymden likväl har atmosfären 98% kväve. Mysterium som inte lösts är varifrån kvävet kommer?

Kväve kommer oftast från biologiska källor men detta kan knappast vara fallet på Pluto. Ickebiologiska källor kan även producera kväve. På Pluto måste dessa källor komma inifrån och vara stora producenter av kvävgas.

Varför och hur länge har denna kvävekälla funnits och har den inget slut?

Vad hände och händer under ytan på  Pluto? Mysteriet och frågan är aktuell. När man fann något kväve på Mars togs det som bevis på att det troligen funnits livsmöjligheter här för länge sedan. Kvävet var en rest från den tiden.

Men på Pluto den iskalla småplaneten är det enbart en gåta. Hur kan atmosfären innehålla 98% kväve när hundratals ton försvinner ut i rymden från planeten varje timme?

Går denna kvävgas fram och tillbaka mellan planeten och rymden? Det låter overkligt men hur kan annars en källa för att producera tillräckligt med kväve hålla konstant 98% av atmosfären till denna nivå? Mysterier i universum har vi snart fått i otal mängd och förståelsen av dessa är dålig.

Kväve finnspå Mars. Med detta kan man fortsätta fantisera om liv en gång där.

Citat: Kväve är, precis som vatten, en nödvändig komponent i den typ av liv vi känner. Kvävemolekyler är byggstenarna i både DNA och RNA, de två kemiska ämnen som kodar uppbyggnaden av alla levande organismer.

Det innebär inte att de kvävemolekyler som man nu hittat nödvändigtvis har ett levande ursprung. De kan ha uppstått genom icke-biologiska processer. Men de visar att Mars för länge sedan, när planeten var varmare och fuktigare, kan ha haft de rätta förutsättningarna för uppkomsten av liv.Slut citat.

Det finns säkert de rätta elementen för liv på många platser i universum. Vatten verkar exempelvis vara universellt vanligt. Kväve finns säkert även det på många platser.

Kol däremot inte, men liv ska kunna existera med ex  med kisel som ersättningsmateria. Dock kanske inte i den form vi känner det utseendemässigt.

Men oberoende av detta kan jag inte se att liv uppstår spontant.

Vad som behövs är en skapelse. Jag tror inte vi har mer än en skapare och en skapelse i vårt universum. Om det finns fler skapelser i andra av tid skilda dimensioner och universum kan vi inte veta. Detta då Big Bangs ursprung är en gåta och kan vara ett läckage eller effekt från en annan dimension och ett annat universum.