Herbig-Haro 212 är en mycket ung stjärna där planeter troligast även kommer att bildas. Planeter vilken någon kan bli ett hem för ex enhörningar.

1300 ljusår från oss i Orions stjärnbild finns en nybildad stjärna med en ålder av enbart 40000 år.

Här han man upptäckt att runt denna stjärna finns diskar av byggstenar för organiskt liv. Väte, syre, metanol med mera. Detta har upptäckts med spektrumanalys.

Nu anses  att dessa byggstenar redan på ett tidigt stadium bildas när en stjärnbildning finns och därför är början till livsmöjligheter på kommande bildade planeter i området.

Men självfallet är det inget som säkert kommer att ske utan enbart en möjlighet vilken uppkom här på Jorden men kanske ingen mer plats.

Men möjligheten finns även att liv på framtida planeter här blir av. Liv vi inte har här som enhörningar exempelvis lik den på bilden. Inte skulle det vara så konstigt med en häst med ett horn. Inte konstigare än alla andra djur, som hjortar mm vilka har horn.

 Konstigare djur finns redan på Jorden och har levt här. Själv skulle jag inte bli förvånad om enhörningar egentligen en gång levt på Jorden.

Barnhards stjärna ses som universums snabbats framrusande stjärna däruppe..

Människan har alltid blickat ut mot den nattsvarta skyn och fantiserat om vad hon sett. 

Mer i tidigare generationer än nu då människan i många fall slutat studera verkligheten utanför bildskärmar och mobilskärmar.

En av de många stjärnor vi kan se från Jorden är Barnhards stjärna.

Sex ljusår från Jorden finns denna röda dvärgstjärna uppkallad efter astronomen med samma namn.

Tyvärr är dess svaga sken för svagt för att ses utan teleskop.

Stjärnan är ca tre gånger äldre än vår sol. 4,5 miljarder år är vår sol, Barnhards stjärna 7-12 miljarder.

Från vår position ses Barnhards stjärna som den stjärna vilken rör sig snabbast på stjärnhimlen.

Lite känd fakta om Arcturus den ljusaste stjärnan på Norra stjärnhimlen

Arcturus är den tredje stjärnan i ljusstyrka sett från Jorden. De två andra är Sirius och Canopus vilka kan ses från södra stjärnhimlen.

Arcturus ses i spetsen av stjärnbilden björnvakten. Stjärnan är en röd jätte runt vilken det kan finnas planeter.

Det finns en hel del mytologiska berättelser om denna stjärna. Den omnämns i astrologi från ex Japan och  Indien. Bland Australiens urfolk ansågs dess utseende i norr vid förändring ge besked på larvers ankomst i träden. Förändringarna berodde på atmosfären, årstider och väder här på Jorden. 

Det finns en hel del intressanta sägner och påståenden om denna stjärna från skilda folk o kulturer läs mer om detta här. 

OBS: bilden ovan visar dess storlek i förhållande till vår egen sol.

En ung sol med material för planetbildning och dess processer hittat i Flodens stjärnbild. Läs om upptäckten nedan.

NASA:s observatorieflygplan Sofia vilken rör sig och ser ut som ett vanligt flygplan uppe i stratosfären har i det infraröda strålningsfältet funnit ett nytt planetsystem därute i universum.

Det finns 10,5 ljusår från oss i stjärnbilden Floden, synlig från södra halvklotet. 

Epsilon Eridan är namnet på stjärnan vilken är en ung sol där detta system upptäckts.

Runt denna sol finns ett brett fragment av damm och material vilket kan ge upphov till planeter i framtiden. 

Det är därför spännande att ha observation här för att kanske lära mer om hur planetsystem kan börja bildas runt en ung sol. 

Intressant information om Spica den ljusstarkaste stjärnan i Jungfruns stjärnbild.

Spica är den ljusstarkaste stjärnan i Jungfruns stjärnbild. Det är även den 16:e ljusstarkaste stjärnan från vår synpunkt på Jorden.

Styrkan beror på att det egentligen är två stjärnor vilka ligger så nära varandra sett härifrån att de ses som en stjärna. Den ljusstarkaste av dessa är en blå stjärna.

Spica antas var den stjärna vilken gav den forntida astronomen Hipparcus kunskap om och idén om dagjämningarna.

Spica kan ibland döljas av vår måne. Men dessa förmörkelser sker sällan senast var det den 10 november 1783 och nästa blir den 2 september 2197.

Mer information och fortsatt historisk läsning om detta objekt kan fås här.

Första ackretionsskivan runt en nybildad stjärna avfotograferad

Ackretionsskiva är ett begrepp vilket används inom högenergiastrofysiken. Betydelsen är följande enligt wikipedia: 

"Det typiska exemplet på hur en ackretionsskiva uppstår är i en tät dubbelstjärna bestående av ett kompakt objekt, en vit dvärg, en neutronstjärna eller ett svart hål, och en vanlig stjärna. Om den vanliga stjärnan fyller sin Roche-lob, så kommer tidvattenkraften från det kompakta objektet att dra loss gas från stjärnans yta. Denna gas kommer sedan att falla in mot det kompakta objektet, men på grund av stjärnans rörelse har gasen så mycket rörelsemängdsmoment att gasen inte kan falla ned på det kompakta objektet. I stället kommer gasen att bilda en ackretionsskiva runt det kompakta objektet".  

Nu har forskare för första gången tagit en tydlig bild av en sådan skiva runt en ung stjärna. Det är från stjärnan IRAS 05413-0104 (ingående i HH212-systemet och denna anses  vara endast 40.000 år gammal) vilken ligger i riktning mot Orion 1300 ljusår bort. För att få denna klara bild har ALMA teleskopet i Chile använts. Ett radioteleskop av hög klass vilket kostat 1,4 miljarder dollar.

Själv har jag i denna blogg många gånger haft med upptäckter från detta teleskop. Alma ger även med denna upptäckt och skärpa troligen ny kunskap om solsystems och solars bildande. Detta är vad forskare anser och hoppas. 

R136a1 Kanske universums största sol (stjärna)

I Maggelanska molnet finns en nebulosa kallad Tarantelnebulosan och i närheten av denna stjärnhopen R136. I denna stjärnhop finns den största stjärna vi känner till den blå R136a1.

En sol 236 gånger större än vår sol. Läs mer om den här och dess upptäckt.

Se en kort film som visar storleksmässigt hur den skiljer sig från vår sol.

Bilden ovan från en för mig språkmässigt okänd  wikipediasida där man lättare förstår storleksskilnaden mellan R1136a1 och vår sol.

Stjärnan 49 lib troddes vara en ung stjärna men omtolkas till dess motsatsen genom ....

49lib är en ljustark stjärna på södra stjärnhimlen. Den antogs vara ca 2,3 miljarder år gammal en relativt ung stjärna. Men nu har detta omtolkats av astronomer vid Rhur universitetet i Bochum.

Istället för att ses som en ung stjärna ska den nu ses som en gammal stjärna med en ålder av 12 miljarder år. Tre gånger äldre än vår sol.

Den bildades därmed samtidigt som Vintergatan.

Att den lurade astronomer med sin ålder tidigare är effekten av en nästan utslocknad stjärna i närområdet vilken den är en dubbelstjärna till.

De äldsta stjärnorna innehåller inte tunga grundämnen. Vår sol har det beroende av att yngre stjärnor bildats efter effekterna och innehållet av gamla utdöda stjärnor vilka bildade tunga grundämnen när de omvandlades till olika stadier efter sin tid som blå och gula stjärnor till röda och vita stjärnor i sina slockningsfaser och dess material efter hand expanderade ut i omgivningen.

Så har hänt här den gamla stjärnan får material från sin kamrat den mörka döda stjärnan och då detta nu finns i den gamla stjärnan (tunga grundämnen) har det lurat astronomer till att stjärnan som är mycket gammal gett falsk bild som en mycket ung stjärna innan sanningen nu uppenbarats. Ett fenomen vi ska söka och säkert finna på fler platser i universum. Säkert har vi lurats i fler fall.

Kometregn bombarderar nybildad stjärna 95 ljusår från Jorden

95 ljusår från Jorden finns en 23 miljoner år gammal stjärna med namnet HD 172555.

Här sker idag det som troligen skedde i vår sols närområde när den var i samma ålder.

Ett regn av kometer bombarderar solen och det nya solsystemet. Idag vet man inte vad dessa kometer består av utan rätt ord för dessa är exokometer. Nya kometer med okänd sammansättning.

Troligast är det enligt många att de har en viktig funktion när det kommer in mot sin sol och då släpper ifrån sig väte, kisel och vatten vilket blir början till de nybildade planeter som är under konstruktion (troligen) i denna stjärnas omgivning.

Det ger även tankar till att det bör vara något som skedde även här i vårt solsystem en gång

Dolt av gas och damm bildas just nu en ny stjärna därute

Just nu i detta ögonblick bildas en ny stjärna och i förlängningen kanske det runt denna även kommer att bildas ett planetsystem. Men allt är dolt av gas och damm.

Det är Nasas teleskop Chandra X-ray som upptäckt var och vad som sker.

20000 ljusår från oss finns minikvasaren Cygnus X-3 och i nära anslutning till denna ett gasmoln där just ovanstående stjärnbildning sker.

CygnusX-3 ligger en bit utanför spiralarmarna av Vintergatan och antas ha förlorat sin plats inom en av dessa genom att ett svart hål bildats vilket gett en skjuts ut från Vintergatan av kvasaren. Den ligger som en ö ensam utanför närmsta spiralarm.

En fråga som kan ställas är om det moln där gas och damm just nu är materialet för ett idag bildande av en ny stjärna kommer att resultera i ett mycket ensamt solsystem utanför Vintergatan.

Archernar är en av de ljusstarkaste stjärnorna

Achernar kan inte ses från norra halvklotet utan enbart från södra. Det är en av de tio starkast lysande stjärnorna vi kan se från Jorden. En blå het ovalformad stjärna vilkens ljusstyrka är ca 3000 starkare än vår sol.

Storleksmässigt är den 6-8 gånger större än vår sol och ligger på avstånd från oss av 144 ljusår i stjärnbilden Floden.

Men få förutom astronomer och intresserade rymdfantaster har hört talas om den. Detta till skillnad från flera av de andra ljusstarka stjärnor vi har däruppe. Den mest kända är Sirius.

Blinka lilla stjärna där. Men varför blinkar inte Venus?

Kanske någon undrar varför. Det är inte så svårt att förklara. Vår närmsta stjärna, vår sol blinkar inte heller.

Det handlar om avstånd. Alla stjärnor vi ser förutom solen är på ljusårs avstånd och då de  därför ser så små ut ses de blinka då vår atmosfär och ljusbrytningen får dem att se ut att blinka. En rymdfarare däruppe ser ingen blinkning utan små fasta sken.

Likt solen är de planeter vi kan se från Jorden betydligt närmre än stjärnorna och dess sken starkare vilket får deras sken att ses fast härifrån.

Detta är förklaringen till "blinka lilla  stjärna där hur jag undrar var du är. 

Mystisk stjärna i Skorpionens stjärnbild.

AR Sco är en dubbelstjärna 380 ljusår bort  bestående av en vit snabbsnurrande dvärg av jordens storlek men med 200 000 gånger större massa och en kall röd dvärg vilka rundar varandra var 3,6 timme.

Den vita dvärgen skickar ut elektroner i nära ljushastigheten i en radiotrålningsskala aldrig tidigare upptäckt från en vit dvärg. Gåtan är om det verkligen är den vita dvärgen eller den röda stjärnan strålningen kommer från eller kanske genom samverkan mellan dessa.

Strålningen i sig kan ses som en fyrliknande stråle skarp och regelbundet pulserande genom magnetism Pulsen sker regelbundet var 1.97:e minut.

Lika exakt regelbundet i tid som dessa stjärnors  rundande av varandra varje 3,6:e timme. Det är kusligt exakt.

Utan teleskop kan du enbart se enda grön stjärna.

Hur många har hört talas om att det finns gröna stjärnor? Få. Vita, gula, röda och blå vet vi alla finns men gröna vet få.

Utan teleskop kan enbart en skådas. Den finns i stjärnbilden Vågen.

Men ser du den i teleskop ser  den ser blåaktig ut. Vad som är riktigt är något var och en får ta ställning till. Olika personer ser färger olika. Men utan teleskop ser de flesta denna stjärna som grön.

Läs vidare om denna stjärna och den mytologi som finns runt den och dess sken.

Tre jordliknande planeter upptäckta runt samma stjärna.

Kan vi snart bekräfta att det finns livsdugliga planeter därute. Upptäckterna av planeter i livsdugliga zonen runt stjärnor upptäcks på löpande band numera. Livszoner ses som den zon vi anser är detta utefter var vår egen Jord finns i förhållande till vår sol.

De tre planeter vilka nu upptäckts av europeiska teleskopet i Chile finns ca 40 ljusår från oss i runt en stjärna med namnet Trapist 1 tidigare beteckning på denna stjärna var  2MASS J23062928-0502285. Stjärnan finns i stjärnbilden Vattumannen.

Storleken på denna  dvärgstjärna är 8% av vår sol och ljusstyrkan ca 0,05% av vår sol. Av den anledningen är livszonen runt denna sol 20-100 gånger närmre denna solen än vad vår Jord är till vår sol.

Avståndet till dessa troliga livsmöjliga trippelplaneter är att de är de hittills närmsta planeter hittade med möjligt liv utanför vårt eget solsystem.

Stjärnors ljusstyrka är av två slag. Från en utsiktsplats eller på plats. Lätt ta fel.

Många stjärnor  har en ljusstyrka som i många fall är betydligt skarpare än vår stjärna eller sol.

Men från Jorden kanske den ses som svagare eller mäts som ett svagare sken. På plats är ljusstyrkan i många fall betydligt större än vad som först mätts.

Om länken här följs kan mer om hur det matematiskt kan räknas ut hur starkt ljussken en stjärna har räknas ut och förstås.

Kontentan i dag är att förstå att ljusstyrka är av två olika slag sett från Jorden. Det är inte alltid första intrycket är det rätta.

Jakt i full gång efter en livsmöjlig planet runt vår närmsta grannstjärna Proxima Centauri 4,2 ljusår bort. Följ jakten från Europa i sociala medier.

I vårt närmsta stjärnsystem Alpha Centauri där tre stjärnor finns är den närmsta oss Proxima Centauri.

En röd dvärgstjärna  runt vilken vi försöker finna en jordliknande planet.

Jakten kan följas och kommenteras på social medier. Jakten drivs från ESO europeiska sydobservatoriet i Tyskland.

Följ med på resan kanske den ger mer än man hoppas. Kanske den ger ingenting. Men spännande kan den bli.

Följ länken för att läsa mer om detta äventyr.

En ny metod funnen för att mäta gravitationen på en avlägsen stjärna. Därmed luras man inte att tro att en viss exoplanet kan hysa livsmöjligheter

Uppfinningen är gjord på Wiens universitet och innebär att med en noggrannhet av 4% mäta hur stark gravitation är på en stjärnas  yta om vi kunde stå på denna.

Detta är viktigt för att inte få fel uppfattning av en  exoplanet i dess närhet.  Genom att mäta gravitationen på en stjärna kan man förstå dess storlek och inte missuppfatta denna. Därefter förstår man om en planet vilken ses ligga i rätt bana runt stjärnan enligt vår förståelse  av idag för livszon kan hysa liv som vi känner det från Jorden.

Misstaget är att tro detta utifrån en sols missuppfattade storlek. Vid en lite för stor storlek blir miljön runt stjärnan omöjlig för liv. Strålningen blir för stark.

Samma sak skulle skett här om solen varit större skulle Jorden varit en stenplanet med en temperatur där inget liv kunde finnas alternativt likt Venus en het planet med en atmosfär av giftigt slag som höll värmen kvar som ett otroligt växthus.

Därför är den metod som nu funnits en metod för att hitta exoplanter där liv kan finnas men även där vi  kan ha misstaget oss på grund av att vi ansett livszon där denna är omöjlig.

Om vi nu inte ska se livsmöjligheter med andra mått än med jordiska ögon. Men jag tvivlar på att vi ska detta. Allt verkar uppbyggt efter samma mall i vårt universum. Fantasins livsformer  får vi se oss om efter i eventuella andra universum i andra dimensioner av tid och rum.

750 ljusår från oss i riktning mot stjärnbilden Perseus finns en mycket ung stjärna med ett svansformat magnetfält efter utefter sin bana. Varför?

Stjärnan med namnet NGC1333IRAS 4A är enbart 10000 år gammal. Runt denna finns samlat damm och sten grundmaterial för planetbildning runt stjärnan i framtiden.

Det  annorlunda här är att stjärnan med sitt material av någon anledning fått med sig en svans eller spiral av magnetfält från universum i närområdet. Denna magnetslinga är kraftig och kan hjälpa eller stjälpa en framtida planetbildning runt stjärnan.

Det intressanta är att stjärnan är så ung. Hur framtiden blir här beror på vilken effekt det kraftiga  magnetfältet ger. Blir det ett planetsystem runt stjärnan eller blir den en ensamvarg i sitt område. Ingen vet.

Vad som är, gör vad och hur eller varför magnetfältet får den ena effekten eller den andra kan vi ännu inte helt förstå.

Bilden ovan kommer från SMITHSONIAN ASTROPHYSICAL OBSERVATORY.