Vissa av solens utkast var illusioner

 

Många koronalslingliknande utkast från solens yta så kallade plasmasträngar har forskare länge förstå mer. Men nya rön visar att många av dessa kanske flertalet kan vara feltolkade och istället är optiska illusioner. Detta beskrivs i en ny artikel publicerad i The Astrophysical Journal.

I forskningen om detta ledd vid National Center for Atmospheric Research (NCAR)  användes  en banbrytande, realistisk 3D-simulering av solkoronan. Simuleringen utfördes vid NCAR för flera år sedan men först nu publiceras  resultatet offentligt. Arbetet innebar att forskarna lyckades undersöka koronan i distinkta sektioner i ett försök att isolera enskilda koronalslingor.

Vad de fann är att många av slingorna inte var koronaslingor.

Medan forskargruppen kunde hitta några av de koronalslingor de letade efter, fann de också att det som i många fall verkade vara slingor i bilder tagna av solen faktiskt var optiska effekter av ljus plasma i solatmosfären (speglingar). När man tredimensionellt analyserade ljusplasma som viks över sig självt ser vikningen ut som ljusa tunna linjer som efterliknar utseendet på distinkta och fristående plasmasträngar men i själva verket är speglingar av sådana.

 

Resultaten, som forskargruppen kallar hypotesen "koronal slöja", får betydande konsekvenser för vår förståelse av solen genom att det som vi trodde var koronalslingor (inte alltid är detta)  har använts i årtionden som ett sätt att härleda information om densitet, temperatur och andra fysiska egenskaper i solatmosfären.

 

"Jag har ägnat hela min karriär åt att studera koronalloopar", säger NCAR-forskaren Anna Malanushenko, som ledde studien. – Jag var glad att den här simuleringen skulle ge mig möjlighet att studera dem mer i detalj. Jag förväntade mig aldrig det här. När jag såg resultaten exploderade mitt sinne. Detta är ett helt nytt paradigm för att förstå solens atmosfär."

 

Forskningen finansierades av NASA och inkluderade samarbetspartners från NCAR:s Höghöjdsobservatorium, Lockheed Martin Solar and Astrophysics Laboratory, Southwest Research Institute och NASA Goddard. NCAR sponsras av National Science Foundation. För fylligare information om denna forskning och dess resultat som säkert får stor betydelse i vår kunskap om solen som vi nu förstår vi missuppfattat till viss del, se denna länk. 

Bild flickr.com

Vår närmsta stjärngranne (sol) verkar inte vara så gästvänlig

4,2 ljusår från oss finns i Kentaurens stjärnbild vår närmsta grannsol den röda dvärgstjärnan Proxima Centauri. Stjärnan kretsar runt Alfa Centauri vilket är ett dubbelstjärnsystem med en hastighet av en million års rundning av detta dubbelsystem.

Det var för ett år sedan nu ett mycket energirikt strålningsutbrott plötsligt kom från Proxima Centauri.  Styrkan var ca 10 gånger starkare än de utbrott av värsta slag vi vet någonsin kommit från vår sol genom historien.

I dag vet vi fortfarande inte om denna sol har planeter omkring sig då något planetsystem aldrig upptäckts här. Men om solen där ibland har utbrott av det slag vi upptäckte för ett år sedan är det en mycket ogästvänlig miljö som finns här för de eventuella planeter som kan finnas oupptäckta där.

Inget liv kan finnas i livszonen runt stjärnan på eventuella planeter vid utbrott av sådana strålningsutbrott vi upptäckt sker där. Om så skulle uppstått utplånas allt vid utbrott av detta slag.

Bild på den omnämnda röda dvärgstjärnan

En exoplanet svart som asfalt funnen i stjärnbilden Kusken

Svart som asfalt ligger den där som en planet runt sin sol Wasp 12.

 Wasp 12b finns 1400 ljusår från oss med sin sol i stjärnbilden Kusken. Planeten är dubbelt så stor som vår största planet i vårt solsystem Jupiter.  94% av ljuset från Wasp 12b stannar kvar på den vilket gör att den ser ut som svart asfalt.

Planeten ligger mycket nära sin sol vilket i detta fall låst den så att alltid samma sida är vänd mot solen och då vi härifrån ser den mörka sidan vilken aldrig får solljus blir resultatet en svart planet.

Upptäckten gjordes av det berömda Hubbleteleskopet.

Planeten i sig är en gasplanet vilket gör den ovanlig som svart planet 

Bilden visar storleksförhållandet mellan vår vårt solsystems största planet Jupiter och den upptäckta svarta planeten Wasp 12b

Det räcker inte med att en exoplanet ligger på rätt avstånd från sin sol för livet. Liv däremot kan ge alla slag av liv självlysande eldflugor och varför inte självlysande däggdjur?

I havets djup och även  på land finns självlysande varelser. Eldflugor på land och i djuphaven många självlysande arter. Några däggdjur vilka lyser har vi dock inte på Jorden. Men inget motsäger att de kan finnas sådana på andra planeter om nu någon planet därute har liv. Bilden ovan ska därför inte  ses som en fantasi.

Livet som vi känner det behöver  vatten och rätt temperatur.  För att liv mm ska kunna existera måste en planet ligga i den zon runt sin stjärna där detta ger rätt temperatur för organiskt livs möjligheter som vi känner det. Vi utgår då från jordiska förhållanden och det liv vi är förtrogna med här.

Ju större och hetare stjärna desto längre ifrån denna måste en planet finnas för detta. Ju svalare desto närmre måste den ligga.

Men då har vi inte tagit hänsyn till soleruptioner. Koronamassuppkastningar från solar sker regelbundet och med dessa strålning av livsfarligt slag. Även vår sol gör dessa men då vi har starka skydd för detta runt jorden som ozonskiktet och van allenbältena klarar vi av att leva här.

Men ju närmre en planet ligger sin sol desto starkare måste dessa skydd vara. 

Därför behövs  skyddshöljen runt en näraliggande stjärna av storleksordningen tio till flera tusen gånger starkare än vi har här. 

Runt en planet med en röd sol  behövs starka skydd för att beskydda mot elektromagnetisk strålning. En röd sol är svalare än en gul och en planet med livsmöjligheter måste ligga närma denna. Samtidigt måste vi  ta i beaktande att alla solar oberoende av storlek och färg har soleruptioner.

Vi måste därför hålla i minnet att en röd stjärna är betydligt svalare än en gul eller blå och en exoplanet måste ligga nära denna för en livsvänlig temperatur ska kunna existera för liv här men skyddet runt densamma måste även vara starkt för att ge livet en chans att utvecklas. 

Motsatsen kan det vara med en blå stjärna dess storlek och hetta gör att en livsvänlig planet måste ligga relativt långt från denna. Därmed kan skyddet runt denna planet var mindre starkt än vi behöver på Jorden.

Men röda dvärgar är den vanligaste stjärntypen i universum.

En ung sol med material för planetbildning och dess processer hittat i Flodens stjärnbild. Läs om upptäckten nedan.

NASA:s observatorieflygplan Sofia vilken rör sig och ser ut som ett vanligt flygplan uppe i stratosfären har i det infraröda strålningsfältet funnit ett nytt planetsystem därute i universum.

Det finns 10,5 ljusår från oss i stjärnbilden Floden, synlig från södra halvklotet. 

Epsilon Eridan är namnet på stjärnan vilken är en ung sol där detta system upptäckts.

Runt denna sol finns ett brett fragment av damm och material vilket kan ge upphov till planeter i framtiden. 

Det är därför spännande att ha observation här för att kanske lära mer om hur planetsystem kan börja bildas runt en ung sol. 

Kylan inte anledningen till lövens gulhet på hösten

På hösten blir löven gula på de flesta lövträd. Många tror det är kylan och temperaturen som gör detta. Många ser klimatförändringen med varmare klimat som att lövträden då blir gröna året om.

Visst fälls  löven snabbt om det blir minusgrader. Men temperaturen är inte huvudanledningen till lövfällning.

Anledningen är istället precis som inomhus där krukväxters löv blir gula om de står för mörkt, ljustiden.

På hösten blir dagsljuset inte lika långt och löven får inte tillräckligt med ljus över dagen i timmar räknat för att klorofyllprocessen ska fungera fullt ut. Träden börjar då spara energi och löven gulnar och till slut faller de av då dagsljuset minskar ytterligare. Det är därför ett sätt för träden att spara energi när löven fälls.

Därför blir inte klimatförändringen med varmare klimat av det slag att träden blir gröna året runt i Skandinavien.

Mycket starka magnetfält i en stjärna är mycket vanligt. Men det var inte länge sedan man ansåg tvärtom.

Nya mätmetoder har gett som resultat att mycket starka magnetfält är mycket vanligt i stjärnor.

Varför vet man inte. Som väl är tillhör inte vår sol denna kategori av solar med detta.

Resultaten tyder  på att det är stjärnor  vilka är något större än vår sol och uppåt som innehar detta fenomen.

Exempelvis har det visat sig att dessa stjärnor vilka enbart är något större än vår sol har magnetfält av styrkan 10 miljoner större än  Jorden.

Magnetfälten har en betydelse för en stjärnas utveckling och framtid. Men har även betydelse för om en planet i närheten är möjlig att hysa liv. starka magnetfält utan skydd runt en planet i form av skyddsbälten likt vi har  naturligt runt Jorden innebär omöjligheter att leva på denna planet om man jämför med de livsformer vi känner till.

Men även de bälten som finns runt Jorden skulle inte räckt om vår sol haft de magnetfält som nu upptäckts som vanliga i de flesta eller kanske alla stjärnors inre vilka är något större än vår sol.

Det finns mycket att ta hänsyn till om vi söker exoplaneter för liv eller möjligheter till liv.

Bilden ovan är från följande hemsida där magnetism i vardagen beskrivs.