Se den bästa bilden hittills på en stjärnas yta och atmosfär

Stjärnan det handlar om är inte solen vilken naturligtvis är den enklaste stjärna att fotografera.

Istället är det Antares en röd jättestjärna 620 ljusår från Jorden i stjärnbilden Skorpionen. Stjärnan är en dubbelstjärna där drabanten heter Antares B.

Antares är ca 10000 gånger ljusstarkare än vår sol. Likt andra röda jättar kommer den att bli en supernova och då ljuset från den når oss 620 år efter dess utsändelse kan det i realtid kanske redan ha skett.

Vid det sista stadiet eller början till supernova förlorar en jätte mycket massa och det är denna gasmassas rörelser  vi nu kunnat mäta från VLT teleskopet vid Paranalobservatoriet i Chile.

Vad som är förvånande är att tunn gas läckt ut från stjärnan och finns långt från stjärnan och en förklaring till varför och hur denna hamnat där är inte löst. Vilka rörelser som gett detta fenomen vet man inte men upptäckten är viktig och ny.

Se bilder från stjärnan här.

16 ljusår från oss kan det finnas en jordliknande planet där liv kan finnas. Namnet på denna planet är 832c och finns i Tranans stjärnbild. Läs mer om vad man vet just nu nedan

16 ljusår från oss finns en röd dvärgstjärna med namnet Gliese 832. 

Stjärnan ingår i stjärnbilden Tranan på södra halvklotet.Tidigare  har teleskopet Kepler  hittat en gasjätte  i bana runt denna stjärna. Gliese 832b. En gasjätte av Jupiters storlek.  Gliese 832c är namnet på  ytterligare en planet i bana runt denna sol. En stenplanet  fem gånger större än Jorden i  en bana så nära sin sol att den inte kan hysa liv på grund av hettan på ytan.

Nu har däremot ytterligare en planet i banan runt stjärnan setts tecken på. Mätningar har nämligen visat att det troligen finns ytterligare en planet i bana runt stjärnan. Det är ännu bara en hypotes men allt pekar på att det finns ytterligare en planet vilken i storlek bör vara 1-15 gånger större än Jorden. Avståndet till solen  ligger på rätt avstånd för att den ska kunna hysa liv.

Det är gravitationsstörningar som pekat på denna planets existens.

Om nu denna planet bevisas existera och  är ungefär av samma storlek som Jordens är förutsättningarna goda för  liv.

Vi får se.  Kepler söker vidare hittills har detta teleskop funnit ca 1050 planeter runt andra solsystem och jakten fortsätter.

Bilden ovan är från Tranans stjärnbild vilken på latin kallas Grus.

750 ljusår från oss i riktning mot stjärnbilden Perseus finns en mycket ung stjärna med ett svansformat magnetfält efter utefter sin bana. Varför?

Stjärnan med namnet NGC1333IRAS 4A är enbart 10000 år gammal. Runt denna finns samlat damm och sten grundmaterial för planetbildning runt stjärnan i framtiden.

Det  annorlunda här är att stjärnan med sitt material av någon anledning fått med sig en svans eller spiral av magnetfält från universum i närområdet. Denna magnetslinga är kraftig och kan hjälpa eller stjälpa en framtida planetbildning runt stjärnan.

Det intressanta är att stjärnan är så ung. Hur framtiden blir här beror på vilken effekt det kraftiga  magnetfältet ger. Blir det ett planetsystem runt stjärnan eller blir den en ensamvarg i sitt område. Ingen vet.

Vad som är, gör vad och hur eller varför magnetfältet får den ena effekten eller den andra kan vi ännu inte helt förstå.

Bilden ovan kommer från SMITHSONIAN ASTROPHYSICAL OBSERVATORY.

NGC 1068 en galax synlig i stjärnbilden Valfisken på södra halvklotet blev intressant för sitt oregelformade svarta hål i december 2015.

47 miljoner ljusår bort från oss i stjärnbilden Valfisken finns synligt en galax med namnet NGC 1068. I denna  galax likt andra finns i centrum ett svart hål.

Här har för första gången formen kunnat fotograferas på ett svart hål och dess närmiljö av gas som sjunker in i detta.

Överraskningen var stor när resultatet visades. Vi ser på svarta hål som cirkelrunda och det material som dras ned i dessa som att detta i form av gas och partiklar även dessa dras ned i en cirkelformad rörelse eller jämt utmed cirkelns kanter. Jämt så att även denna rörelse blir rund eller formad som en strut ner i hålet.

Men det var inte hur det ser ut här. Istället är det ovalformad nedfart i hålet oregelbundet och oordnat nedfall.

Följ länken här för att se hur det tolkades.

Varför det sker på detta sätt är en gåta vilket teoretiker eller matematiker får ta tag i. Kan de  svarta hålen  vara oregelformade och unika? Frågan är berättigad och svaret får vi säkert inom en inte helt avlägsen framtid. Men lösningen på varför får vi kanske aldrig.