Månen Io och dess vulkanism och atmosfären

 

Nya radioteleskopbilder från Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) med dess 66 högprecisionsantenner i Chile har gett ny kunskap om vulkanismens påverkan i Jupiters måne Io:s atmosfär.

Månens ca 400 aktiva vulkaner gör att Io är den vulkaniskt mest aktiva månen i solsystemet.

Vulkanerna här spyr ut svavelgaser vilket ger Io dess gul-vit-orange-röda färg genom att is fryser till på dess yta.

Io har en atmosfär med en densitet ungefär en miljard gånger tunnare än jordens atmosfär. Men det är tillräcklig densitet för att vi ska kunna lära oss mer om Ios vulkaniska aktivitet och ge oss en förståelse av månens inre.

Tidigare forskning har visat att Ios atmosfär domineras av svaveldioxidgas från vulkanisk aktivitet. ”Det är dock inte känt vilken process som driver dynamiken i Io atmosfär”, säger Imke de Pater vid University of California, Berkeley och tillägger. "Är det vulkanisk aktivitet, eller gas som har sublimerats (övergått från fast till gasformigt tillstånd) från den isiga ytan när Io är i solljus? " "När Io passerar in i Jupiters skugga, och är ur direkt solljus, är det för kallt för svaveldioxidgas och det kondenserar på Ios yta. Under den tiden kan vi bara se vulkaniskt svaveldioxid. Vi kan se exakt hur mycket av atmosfären som påverkas av vulkanisk aktivitet," förklarade Statia Luszcz-Cook från Columbia University, New York.

Tack vare ALMA:s utsökta upplösningar och känslighet kunde astronomerna för första gången tydligt se plymer av svaveldioxid (SO2) och svavelmonoxid (SO) stiga upp från vulkanerna. Utifrån dessa ögonblicksbilder beräknades att aktiva vulkaner direkt producerar 30-50 procent av Ios atmosfär. Man fann även att en tredje gas kom ur vulkanerna. Gasen kaliumklorid.

 Io är vulkaniskt aktiv på grund av en process som kallas tidvattensuppvärmning. Denna process innebär att Io kretsar över Jupiter i en bana som inte är helt cirkulär. Utöver det har Io samma sida alltid vänd mot Jupiter. Samma effekt som månen har till Jorden därav samma tidvatteneffekter också.

Gravitationen vid Jupiters andra månar de större Europa och Ganymede orsakar enorma mängder inre friktion och värme i Io vilket ger upphov till vulkaner som Loki Patera. En vulkan som sträcker sig över 200 kilometer i diameter.

Det man kan ta till sig och komma ihåg (min anm.) är att här ges förklaringen till den annorlunda färgkombinationen på Io. Se ovan.

Bild på månen Io från vikipedia.

Astronomer förstår inte varför planeten WASP-79b har en gul atmosfär.

WASP-79b är en stor planet i omloppsbana runt stjärnan CD-30 1812 (WASP-79) i stjärnbilden Eridanus (Floden) på södra stjärnhimlen Det finns  en okänd process på denna planet som får dess atmosfär skina i gul.


 Forskarna fann även att planetens atmosfär är en fuktig och fräsande gas med en temperatur av 31648 grader Celsius. Misstankar finns att det är smält järn som faller i form av regn och även att där finns mangan, sulfid eller silikatmoln. Men det finns även en stark indikation på en okänd atmosfärisk process som vi inte förstår med dagens fysik.  ”Jag har visat WASP-79b:s spektrum till ett antal kollegor, och deras samförstånd är "det är konstigt." säger rapportens författare Kristin Showalter Sotzen på  Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory.


Då detta är första gången vi ser detta fenomen är vi inte säkra på vad orsaken är till en gul atmosfär. Vi måste hålla utkik efter andra planeter som denna eftersom det kan vara ett tecken på okända atmosfäriska processer som vi för närvarande inte förstår men som inte är unika för just en enda planet. Eftersom vi bara har WASP-79b som exempel vet vi inte vet om det är ett atmosfäriskt fenomen kopplat till en unik utvecklingen av just denna planet eller är ett vanligt fenomen vi inte förstår. 


De upptäckte färgen på atmosfären genom att använda en spektrograf på Magellanteleskopen. Spektrografer analyserar de olika våglängderna av ljus för att hitta ledtrådar om den kemiska sammansättningen av exoplaneters atmosfärer. Det förväntades att atmosfären i WASP-79b skulle ha Rayleigh spridning likt jordens atmosfär vilket resulterar i en blå himmel.


Men de upptäckte att planeten förmodligen har en gul himmel i stället för blå. Resultaten av Magellanteleskopen bekräftades också av TESS-observatoriet. 


WASP-79 är en gulvit sol och en av de största stjärnorna som vi vet som har en planet vilket gör denna studie än mer intressant. Hittills har de flesta exoplaneter upptäckts kretsande runt röda dvärgar, de vanligaste stjärnorna i galaxen, eller runt stjärnor som liknar vår sol. Att stora stjärnors starka ljus får dess planeter svåra att upptäcka är en anledning (troligen) att få planeter hittas här.


Rymdteleskopet James Webb – preliminärt planerat att lanseras 2021 kommer att kunna ta bättre bilder på WASP-79b och analysera dess kemiska sammansättning mer i detalj. Detta kan bidra till att lösa mysterierna om denna planets atmosfär.
.

För min del (min anm.) kan jag tänka mig att storleken på WASP-79 kan ha betydelse för vilken slags atmosfär denna jätteplanet har. Men hur har jag ingen teori om. Det får visa sig när James Webbtelekopet börjar arbeta.
Bild illustration av WASP-79b från NASA

Analys av en udda bild av Jupiter

Den bild det handlar om har bearbetats av en vetenskapsman med namnet Gerald Eichstädt. 


Den togs den 17 februari 2020, kl 9:29 PST (12:29 EST) av Juno då rymdfarkosten utförde sin 25: e nära förbiflygning av Jupiter. Vid den tidpunkt då bilden togs var rymdfarkosten 25120 kilometer från planetens molntoppar på en latitud av ca 71 grader norr. 


Några anmärkningsvärda saker i denna vy är de långa, tunna band som löper i mitten av bilden från topp till botten. Juno har observerat dessa långa streck flera gånger sedan dess första närkontakt med Jupiter 2016. 


Ränderna visar disigt lager av partiklar som flyter ovanför de underliggande molnen. Forskarna vet inte exakt vad detta dis innehåller eller hur det bidats.


 Två jetströmmar i Jupiters atmosfär flankeras vardera i regionen där de smala banden av dis vanligtvis ses och vissa forskare spekulerar om att dessa jetströmmar kan vara anledningen till bildandet av detta dis.


Forskningen (min anm)) får fortsätta försöka analysera disets sammansättning med känsligare instrument när sådan finns och den vägen försöka lösa mysteriet.

 Svårigheten med analys är den tunnhet och de lager diset visar sig vara. Analysen kan ju inte göras på plats. Junos instrument är inte heller helt dagsaktuella utan utvecklads för över tio år sedan.


Bild: Från  på förstoring av Jupiter.

Ny data kan förklara Saturnus övre atmosfärs värme.

Det övre skiktet av atmosfären över Saturnus, Jupiter, Uranus och Neptunus är liksom Jordens övre atmosfär varmt. Men till skillnad från jorden där solen är källan på grund av sitt avstånd har inte solen samma effekt på dessa gasplaneters atmosfär då de finns betydligt längre bort från solen.


Deras värmekälla har varit en av de stora mysterierna. Genom en ny analys av data från NASA:s Cassinis rymdfarkost har man nu hittat en förklaring till vad som håller de övre atmosfärlagren av Saturnus så varma. Det skyldiga är norrskenen på planetens nord- och sydpoler. 


Elektriska strömmar som utlöses av interaktioner mellan solvind och laddade partiklar från Saturnus månar vilket är gnistan som ger norrsken och värme i den övre atmosfären.


Genom att bygga en fullständig bild av hur värme cirkulerar i atmosfären har forskare fått bättre förståelse av hur norrskens elektriska strömmar värmer de övre lagren av Saturnus atmosfär och driver vind. Det globala vindsystemet kan distribuera denna energi, som ursprungligen deponeras nära polerna mot ekvatorialregionerna och uppvärmer dem till två gånger högre än den temperatur som förväntas av solens uppvärmning ensam.


Resultaten av undersökningen är avgörande för vår allmänna förståelse av planeters övre atmosfärer och är en viktig del av Cassinis efterlämnande data säger författaren Tommi Koskinen till studien och medlem av Cassini Ultraviolet Imaging Spectograph (UVIS) team.


Kunskapen om detta fenomen (min anm.) kan ge teorier om eventuellt liv i övre luftlager på exoplaneter.

Bild Saturnus från vikipedia tagen av Cassini.

Röda dvärgstjärnors stenplaneters atmosfär högintressant men svårfångad.

När NASA: s James webbteleskop lanseras 2021 kommer en av dess uppdrag vara att bli studiet av exoplaneter.


Bland de mest intressanta undersökningarna blir om en mindre stenig exoplanet som kretsar kring en röd dvärgstjärna kan hålla kvar en atmosfär. I  en serie av fyra uppsatser i Astrophysical journal ger en grupp astronomer idén till en ny metod att använda teleskopet till för detta slag av undersökning. Idén att mäta planetens temperatur då den passerar bakom sin stjärna och sedan temperaturen då den kommer tillbaka framför stjärnan.


Astronomer är särskilt intresserade av exoplaneter som kretsar kring röda dvärgstjärnor. . Dessa stjärnor är mindre och svalare än vår sol och är de vanligaste typerna av stjärnor i vår galax. Dessutom är en röda dvärgstjärnor små och en planet som passerar framför den blockerar en större del av stjärnans ljus än om stjärnan var större som ex vår sol. Detta gör att planeter som kretsar kring en röd dvärg är lättare att upptäcka.


 Röda dvärgar producerar också mycket mindre värme än vår sol så för att ha beboeliga temperaturer måste en planet  behöva omloppsbanan ganska nära en röd dvärgstjärna. I själva verket måste den för att kunna ha flytande vatten befinna sig närmre sin sol än vår Merkurius gör vår sol för att finnas i den  beboeliga zonen av en röd dvärgstjärna.


Detta gör att planeten oftare rundar sin sol och även att alltid samma sida vänds mot denna. De förväntas vara tidsmässigt låsta vilket innebär att de har en permanent dagsida och likaså permanent nattsida. Det gör att vi alltid ser nattsidan förutom när den rundar sim sol då får vi under en stund se dagsidan.


"När det finns en atmosfär kommer det att sänka temperaturen på dagsidan mot om atmosfär saknas på den steniga och klippiga ytan. Genom mätningar kan vi då göra slutledningar av om atmosfär finns eller inte. Vi kan räkna ut vad en klippig yta ska ha för temperatur matematiskt.


Det är bara att hoppas att denna idé för undersökning kan fungera så det inte blir fel slutledningar efter mätningarna (min anm). Det finns alltid osäkerhet med alla slag av forskningsuppgifter något man kanske förbigår ibland.



Bild från vikipedia på Proxima Centauri solsystemets närmaste grannstjärna i rymden (4,2 ljusår bort) är en röd dvärg.

Nya data visar att det kan finnas liv i Venus atmosfär.

Dr Rhawn Joseph är en forskare som i dagarna publicerat en rapport i Nature/springer journal. I Rapporten har han besvarat frågan om det finns liv på andra planeter. Svaret är "Ja, det finns liv på andra världar. Men våra grannplaneter är inte mänskligt välkomnande förutom att svampar kan finnas på ytan av Mars och i atmosfären på Venus".


Livet på Venus är möjligt. Dussintals forskare tror det, inklusive den berömde astronomen Carl Sagan (1934-1996) och astrobiolog  David Grinspoon, som föreslog för nästan tjugo år sedan att liv kan finnas i molnen och på ytan av Venus. En annan vetenskapsman Dr Dirk Schulze-Makuch instämmer och har hävdat att livet kan ha överförts från jorden till Venus och även till Mars inkapslat i meteorer som kastas ut från vår planet. Svampar är överlevare vid en sådan färd.


Forskare ger exempel på hur svampar har koloniserat de mest ogästvänliga miljöer på jorden inklusive de mycket radioaktiva väggarna i det skadade kärnkraftverket i Tjernobyl. Svampar förökar sig även inom den internationella rymdstationen ISS trots upprepade ansträngningar att utrota dem.


För mer uppgifter om vilka forskare som uttalat sig i dagarna och tidigare och mer information om varför man anser liv på Venus möjligt följ denna länk. 



Själv kan jag tänka mig att svampporer kan ha åkt i väg till Venus från Jorden som det nämns ovan. Men om de överlevt i Venus atmosfär och inte förintats vill jag låta vara osagt. Jag tvekar. Då det gäller sökandet efter liv har vi betydligt intressantare månar i vårt solsystem är vad planeterna Mars och Venus är. 


Bild Venus som denna planet ser ut. Gårdagens bild var på hur man kan se den värmemässigt vid ytan. Ovan är från rymden. Bild från vikipedia.

En planet utan spår av någon atmosfär.

En stenig exoplanet kan ses som en klippa när den saknar atmosfär. Planeter av detta slag anses vanligast i röda dvärgsolars planetsystem enligt ny forskning.


 Astronomerna upptäckte LHS 3844b atmosfärlöshet. En planet runt den röda dvärgstjärnan LHS 3844. Denna planet upptäcktes genom användningen av NASA: s Spitzerrymdteleskop när de letade efter tecken på en atmosfär på denna exoplanet. LHS 3844 med sitt planetsystem finns i stjärnbilden Indianen ca 48,57 ljusår bort från oss.


 Resultaten stöder teorin att planeter som kretsar kring mindre stjärnor (ca 60% mindre i radie än solen) saknar betydande atmosfärer  eller ingen alls möjligen beroende på grund av strålningen från deras dvärgstjärna (röda dvärgstjärna så kallade M-stjärnor). Troligen beroende på att de planeter man finner här finns mycket nära sin sol (min anm).


Planeten har i detta fall en radie 1,3 gånger större än jorden, och den varvar sin värdstjärna (sol) på bara 11 timmar.


Forskarna upptäckte även att ena sidan av planeten är permanent "tidsmässigt låst" i sin omloppsbana. (Jordens måne och även Merkurius är också tidsmässigt låst, vilket är anledningen till att vi aldrig ser den bortre sidan från jorden).


Ena sidan av LHS 3844b dagssidan har en temperatur av 770 grader Celsius. Om det fanns en atmosfär skulle den varma luften från denna sida generera vindar som överfört värme över planetens hela yta. Men med en brist på atmosfär finns ingen atmosfär för överföring och utjämning den vägen av temperatur till nattsidan (den sida som alltid är vänd från sin sol).


Upptäckten innebär att för första gången har en exoplanet för första gången gången observerats som kretsar kring en M-stjärna (röd dvärg) utan en atmosfär. Något som inte kunnat bevisas tidigare mer än teoretiskt.


Vår sol som är en G-stjärna har även en planet med enbart en sida hela tiden vänd mot solen. Merkurius har inte heller någon nämnvärd atmosfär. Utöver det finns vår måne runt Jorden vilken även den alltid vänder samma sida mot Jorden och även den har en obetydlig atmosfär. Mycket små spår av någon atmosfär på både Merkurius och månen finns och troligen kan vi se det så även då det gäller LHS 3844b.


Bild från vikipedia på Stjärnbilden Indianen (Indus) som den kan ses med blotta ögat från södra stjärnhimlen.

Mars var en beboelig planet längre än man tror. Nästan in i nutid.

En storm av kosmisk påverkan genom kraschar med andra kroppar mm likt Jordens krasch med en kropp som resulterade i vår måne  kan ha slutat relativt tidigt på Mars liksom här.


Detta kan tolkas som att Mars kan ha haft hav och atmosfär betydligt längre fram i tiden än den gängse ansedda. Man har ansett att Mars förlorade sitt vatten i form av floder och mestadel av atmosfär för över 3 miljarder år sedan.


Detta genom att det den en första tiden  av solsystemet skedde rikliga kollisioner mellan nyfödda planeter och bitar av sten i skilda storlekar. Kvar från krockarna blev det vi idag kallar asteroider. Asteroidbältet mellan Jupiter och Mars anses vara rester av en eller flera större planeters krockar. 


Ny forskning visar att livsvänlig miljö troligen startade på både Mars och Jorden ungefär samtidigt under dess historia.


Forskarna analyserade mineraliska korn från meteoriter som kraschat i Saharaöknen. Den inverkan som blästrat dessa stenar vilka kommer från  Mars har sannolikt hänt de senaste 20 miljoner åren, säger författaren Desmond Moser, en geochronologist vid University of Western Ontario i Kanada i en nyligen framlagd rapport.


Moser och hans kolleger beskriver i rapporten att det fanns inga sena tunga bombardemanget som steriliseras på de tidiga planeternas existens. Om detta är sant, beboeliga kan tryck och temperaturer ha utvecklats av 4,2 miljarder år sedan på både jorden och Mars.


Det visar visserligen inte att atmosfär och flytande  vatten funnits ändå fram till de senaste 20 miljonerna åren på Mars vilket skulle vara otroligt spännande. Men möjligheten finns att det är så. Det är stor skillnad på 20 miljoner år bort och över 3 miljarder år bort.


Framtida forskning får använda dessa fynd för att hjälpa till i sökandet efter tecken på liv under de senaste årmiljonerna (eller flytande floder och tjockare atmosfär) på Mars och en dag kan vi komma till Mars och på plats söka spår efter hur länge sedan det var som Mars var en livsvänlig planet. Resultatet kan bli överraskande.


Lägg märke till att det var för ca 20 miljoner år sedan människan började gå upprätt på Jorden.

NGTS-4b, eller ”The Forbidden Planet” en spännande upptäckt 920 ljusår bort

Forbidden Planet eller NGTS-4b finns i närområdet av stjärnbilden Duvan vid sin sol som kallas NGTS-4 belägen cirka 920 ljusår från jorden.


Planeten är så kallad superjord innebärande betydligt större än Jorden. Neptusstorlek i detta fall.


Den cirklar runt sin stjärna på 1,3 jorddagar och är ungefär 20 gånger massan och 3 gånger radien av jorden i storlek. Det verkar också finnas en atmosfär på planeten. Atmosfären förvånar forskarna då den ligger så nära sin sol att detta inte borde vara möjligt. En atmosfär på detta korta avstånd från sin sol borde ha försvunnit för länge sedan eller aldrig uppkommit.


 Forskarna anser dock att planeten har atmosfär på grund av att den ursprungligt inte bildats där den finns nu utan vandrat in mot solen. Det skulle då kunna ge teorin att atmosfären från början varit än tjockare men att den nu tunnas ut likt den gjort på Mars hos oss.


Mars hade säkert likt jorden haft tjockare atmosfär och rinnande vatten på ytan än i dag om inte dess mindre storlek gjort det svårare att behålla detta efter hand som tiden gått.

Ovanstående planet är dock stor betydligt större än jorden så här kan det ta tid att bli av med atmosfär och eventuellt vatten även vid ett så kort avstånd från sin sol.

Men hur det än förhåller sig är atmosfär här bekräftad.


Bild från Vikipedia visande dess läge vid sin sol i förhållande till Merkurius vid vår sol. En illustration av detta.

NASA försöker skapa annorlunda atmosfärer för att se om dessa kan innehålla livsformer.

Forskare vid NASA: s Jet Propulsion Laboratory i Pasadena, Kalifornien, mixtrar med olika atmosfärblandningar för att finna möjliga atmosfärer på heta planeter.


 Utgångspunkten är atmosfärer i blandningar av kolmonoxid och väte.


Dessa planeter som kallas ”heta Jupitrar” är gasjättar som kretsar väldigt nära sin sol till skillnad från någon av planeterna i vårt solsystem. Medan jorden tar 365 dagar att kretsa kring solen tar heta Jupitrar mindre än 10 dagar på sig runt sin sol. Deras närhet till en stjärna (sin sol) betyder att temperaturen på ytan kan variera från 530 till 2800C grader.


Men även i denna temperatur kan en atmosfär finnas (dock knappast liv tycker jag) . Vilken blandning denna atmosfär då har för att existera på planeten experimenteras nu ut. Vi ska komma ihåg att merparten av materia och grundämnen smälter i dessa temperaturer.


Varför vill då forskare veta om en viss sorts atmosfär kan finnas här? Som jag tolkar det är det för att förstå mer av vad de ser på dessa jätteplaneter och ta hänsyn till de effekter en atmosfär ger när planeten studeras. Man vill helt enkelt veta vad man ser där nere i hettan för att tolka resultaten utifrån planeternas rörelser och innehåll. Men jag har även förstått att de även kan tänka sig livsformer i denna atmosfär. Men jag är själv övertygad troende på att det inte är möjligt. 


Bild på vår egen Jupiter men som sådan enbart lik de heta jupiterlika exoplaneterna därute enbart i storlek.

Forskare ser möjlighet att bespruta atmosfärens övre skikt för att halvera klimatuppvärmningstakten

Jorden blir allt varmare medan mänskligheten pratar om hur man ev. kan stoppa uppvärmningen och skriver på avtal efter avtal om stopp av utsläpp i den rika världen. Men mycket lite sker.


 Forskarna funderar därför allt mer på mer dramatiska ingripanden vilka snart måste testas och ska  och hur dessa kan se ut. Man vet att företag med flera inte tänker på annat än ökad lönsamhet och mänskligheten på att få allt högre löner för att kunna konsumera mer.  Båda tingen katastrofala för mänsklighetens framtid.


Nu har vissa forskare börjat fundera på idén att nedkylning av atmosfären är rätt väg. Att kyla ned denna skulle inte stoppa den globala uppvärmningen. Det skulle inte förändra grundorsaken konsumtion och produktionsökning men däremot kanske halvera uppvärmningstakten. Människan skulle kunna fortsätta existera på samma sätt ytterligare en tid.


Att det är möjligt att minska katastroftakten är slutsatsen i en artikel publicerad i tidskriften Environmental Research Letters den 23 November av några forskare från Harvard och Yale universitet. Det är den djupaste och den senaste studien hittills av ”stratosfären aerosol injektion” (även känd som ”solar dimning” eller ”solar engineering”).


Det innebär besprutning av kemikalier i övre atmosfären för målet att återspegla solvärme tillbaka ut i rymden och därmed efterlikna de globala kylande effekterna av stora vulkanutbrott.


Det skulle halvera den årliga ökningen av växthuseffekten till kostnad på tekniken av vad en storstad spenderar på motorvägar, tunnelbanor och andra infrastrukturprojekt: totalt cirka 3,5 miljarder euro under de kommande 15 åren och att utveckla tekniken.

 Det behövs  stora flygplan som kan transportera stora tankar med aerosolspray upp i stratosfären vilka kan komma upp till ungefär dubbla höjden av vad en Boeing 747 i dag kan gå upp till i höjd.


Forskare säger att tekniken ännu inte finns utan måste utvecklas först. Men att den säkert kommer.


Jag personligen undrar dock vad det kan innebära för fara för livet att tömma mängder av aerosolgas i stratosfären (hur ev giftig denna blandning blir) . Vilka blir följderna förutom att uppvärmningen halveras och vi får ännu en tid att existera som vi är vana vid.


Varför inte drastiskt istället stoppa konsumtions och produktionshysterin. En dag måste vi likväl det snart med eller utan klimatuppvärmning då resurserna tar slut för att producera i den takt vi ökar denna med hela tiden oberoende av allt skönt tal om återvinning. Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves.

 Dumheten är ökande produktion och konsumtion och dumbommarna är mänskligheten. Att halvera uppvärmningstakten löser inget det ger bara en tidsfrist innan katastrofen likväl kommer.


Bild litet plan besprutar odling på Jorden. Det artikeln handlar om är betydligt större plan och skala.

Månen kan under en tid ha varit beboelig och liv kunnat existera.

Mycket talar för att månen

både haft flytande vatten och en tät atmosfär under miljoner år. Det antas även att månens yta då var under en tid  beboelig för liv och  innehöll de byggstenar som krävs för liv. Men om livet någonsin uppstod på månen eller kom dit någon annanstans från är ytterst spekulativt.

För att få reda på mer om detta måste stora grundliga undersökningar en gång göras på plats. Men laboratorieundersökningar där månmiljön kopierats visar att det var möjligt för liv där under den tid det handlar om. Obs den tiden är inte nutid utan  ca 3 miljarder bakåt i tiden och under denna tidsrymd några miljoner år av denna.

En tid vilken även fanns på Mars

enligt de beräkningar man gjort. Så även där kan livsmiljöer ha kunnat funnits under en begränsad tid för miljarder år sedan.

Studier hittills av vulkaniskt material från månen visar även att det kan finnas mycket vatten kvar under ytan vid polerna.

Den atmosfär vilken en gång fanns kan ha haft sitt ursprung från vulkangaser. En atmosfär av en tjocklek lika stor som vatten vilket fått den att bli kvar på ytan i miljoner år fastän tyngdkraften är så svag på månen. Samma sak anses kunna ha skett på Mars. Oceaner av djup upp till 1 km kan ha funnits på Mars o månen.

Erosion och minskad vulkanism har dock efterhand minskat påfyllning av atmosfären och vattnet och den låga tyngdkraften har då inte kunnat hålla kvar atmosfär och vatten utan detta har försvunnit ut i rymden efterhand. Men något av vattnet har troligen även sipprat ner i berggrunden. Det är detta vi letar efter idag vid månens poler och under Mars där händelseförloppet troligen varit detsamma.

Nog blir det spännande den dag vi får möjlighet att grundligt undersöka båda objekten i jakten på spår av livsformer som kan ha funnits troligen i form av mycket enkelt sådant för miljarder år sedan. Den dagen får vi bekräftelse på om vi haft rätt eller fel i våra antaganden.

Idag ska vi se på Wasp-96b den först upptäckta gasplaneten utan atmosfär som döljer sikten.

1000 ljusår från oss finns en gasplanet 20 % större än vår största gasplanet i vårt solsystem Jupiter men med samma massa som Saturnus. Wasp-96b är namnet på denna vilken nu dragit till sig uppmärksamheten. Den har som man vet idag nämligen ingen atmosfär.

Atmosfärer döljer mycket av hur en planet är sammansatt under den samma och på avstånd på 1000 ljusår är svårigheten att se igenom en atmosfär nästan omöjlig.

Nu till natrium det sjunde mest vanliga grundämnet i universum och ett av de ämnen som bygger upp en planet och då även gasplaneter.

Hittills har detta grundämne aldrig hittas på en gasplanet utanför vårt solsystem  på grund av att atmosfärer  effektivt stoppa möjligheten att se in i dessa gasplaneters massa.

Men nu har det upptäckts på ovanstående planet. Stora mängder natrium vilket visar att det även är första gasplaneten i universum som hittats som saknar atmosfär.

Detta innebär även att det bekräftats att det troligen är samma uppbyggnad av gasplaneter därute som i vårt solsystem och att natrium är ett av grundämnen som  alla  gasplaneter likt stenplaneter är uppbyggda av.

Sedan är det en annan sak varför just denna planet inte har atmosfär. Men det kan bero på dess närhet till sin sol vilken kan ha dragit bort atmosfären från denna gasjätte vilkens densitet även är lägre än motsvarande gasplaneter av samma storlek här och just genom detta kan visa på troligheten av denna teori. 

Wasp-96b är 20 % större än vår största gasplanet i vårt solsystem  Jupiter men har enbart samma massa som Saturnus. Utöver det ligger den mycket närmre sin sol än våra gasjättar gör runt solen i vårt solsystem.

Bilden är på  Jupiter för animation på Wasp-96b se medföljande länk ovan.

Venus omänskliga miljö kan i framtiden även bli Jordens miljö.

Venus har inte alltid varit så livsovänlig som den är idag. Något hände en gång med denna planet vilken annars hade varit en perfekt planet att kolonisera. Venus storlek är även  nästintill lika som Jorden.

Men nu är den istället het med en livsfarlig atmosfär där svavelsyramoln svävar fram och svavelregn faller mot en yta av röda heta slätter där temperaturen ligger på ca 500C.

En gång kan Venus ha varit en beboelig planet för liv där oceaner av vatten svept på dess yta. Men om detta möjligen skedde innan allt kollapsade vet vi inte.

En global uppvärmning skedde och att vatten fanns på dess yta så mycket tror vi oss veta (men inte vad som sedan hände) Risken är säkert inte försumbar att samma elände kan drabba vår planet.

En dag kan Jorden bli den tvillingplanet som den kunde blivit med Venus av allehanda liv om inte något gått fel på Venus. 

Men nu som en het tvillingplanet med svavelsyramoln och hetta av hemskt slag. Kanske den globala uppvärmningen är startskottet för en skenande atmosfär och tiden då vi blir en venuslik planet inte ligger så långt fram i tiden.

Bilden är på Venus yta.

Wasp39b är en planet därute med en vattenrik atmosfär.

WASP eller Wide Angle Search for Planets är ett projekt där sex svenska universitet inklusive ytterligare en grupp universitet över välden samarbetar. De samarbetar om att hitta exoplaneter (planeter vid stjärnor därute). Observatoriet för detta arbete ligger i Sydafrika.

 En planet av de planeter de upptäckt är Wasp39b med bana runt sin sol Wasp39.  Ett solsystem 700 ljusår härifrån i riktning mot Jungfruns stjärnbild.

Wasp39b är en het gasplanet av ungefär samma storlek som Saturnus. Densiteten är däremot lägre än Saturnus. Så låg att ingen hittills känd exoplanet hittats med samma låga densitet.

Densitet är som säkert de flesta vet ett mått av ett ämnes täthet eller massa per volymenhet. Ju högre densitet ett ämne har desto större är mängden massa per volymenhet; densiteten påverkar härmed ämnets vikt.

Wasp39b gör ett varv runt sin sol på fyra dagar. Planeten  har stora mängder vattenånga i sin atmosfär. Då vi nämnde storlekslikheten med Saturnus ovan ska vi även nämna att även Saturnus övre skikt innehåller vattenånga. Men enbart till en tredjedel i mängd av den som finns på Wasp 39b.

Nu är förhoppningen att WASP-projektet ska få tillgång till det nya teleskopet James Webb Space Telescope vilket ska sändas upp i rymden nästa år  för att med dess hjälp spektroskopiskt undersöka och bättre förstå sammansättningen av Wasp39b och kanske även hur denna planet bildats med sin stora mängd vattenånga.

Exempelvis information om planetens atmosfäriska kol vilket absorberar ljus på längre infraröda våglängder än Hubble kan se. Genom att förstå mängden kol och syre i atmosfären kan då forskare lära sig ännu mer om var och hur denna planet bildats.

Detta ska ge mer information än tidigare teleskop kunnat ge inom detta område vilka varit involverade som Hubbleteleskopet   och Spitzer teleskopet vilket nu av ålder förbrukat sitt helium och inte längre kan fotografera de långa våglängderna på grund av sin sämre nedkylning av sitt teleskop.  

Bilden är från  SuperWASP kamerors plats vid Observatoriet Roque de los Muchachos observatorium South African Astronomical Observatory.

Månen överraskar om sitt förflutna. Det fanns en tid som förundrar oss idag.

Under Apolloprogrammen på 1970-talet samlades in sten från månen. Sten som ännu idag analyseras med allt mer avancerade instrument och ger nya upplysningar om månen.

Månstenarna visade på ett innehåll av väte, koloxid, syre, svavel och andra flyktiga ämnen.

Forskare kartlade därefter de lavatäckta slätterna på månen och beräknade sedan hur mycket gas av ovanstående som en gång följt på den livliga vulkaniska aktiviteten till ytan. Resultatet blev tillräckligt för att bilda en atmosfär. 

I dag finns rester av denna atmosfär som is runt de  mörka områdena vid polerna.

Det var för 4,1 och 3,8 miljarder år sedan månen fick  atmosfär. Det var då solsystemet träffades av mängder av kometer och asteroider och månen reagerade med en serie vulkanutbrott.

Atmosfären förtunnades och försvann kontinuerligt innan den helt försvann.

Men under ca 70 miljoner år fanns en atmosfär på månen. Om den var tät nog för liv är osäkert. Att sedan månens inre hade så mycket gas att det under en så lång tid kunnat släppa fram nya flyktiga ämnen hela tiden är förunderligt anser jag.

Men alla beräkningar visar att så skedde.  Men atmosfärens täthet var knappast så tät att liv under den tiden kunde uppstå och bevaras eller kunde det detta? Ingen kan svara på det.

Däremot är resterna vid polerna av is en stor fördel att använda och återanvända vid framtida kolonisering av månen. Vatten då i första hand.

Buzz Aldin på månen den 20 juli 1969 andra människan på månen vid första landningen efter färden med apollo 11 Första människan var Neil Armstrong några minuter tidigare i farkosten ovanför och väntande på sina kamraters uppfärd igen satt Michael Collins.

Venus. Jorden och Mars hade i början av sina existenser en atmosfär. Men idag ser det annorlunda ut.

Efter att dessa planeter bildats hade de atmosfär.  Men då solen var relativt lugn i sina eruptioner kunde planeter som Jorden o Venus (de är av ungefär samma storlek) behålla sin atmosfär.

Däremot kunde en mindre planet som Mars med betydligt lägre gravitation inte detta utan snart genom några miljoner år försvann både atmosfär och vatten i stora mängder ut i rymden.

Detta har forskare idag räknat ut är anledningen till att Mars varken har större mängd av varken atmosfär eller vatten.

Om solen hade varit betydligt mer aktiv under denna tid hade inte en atmosfär kunnat behållas eller bli tätare på varken Venus eller Jorden. På grund av dess innehåll är Venus atmosfär betydligt tätare och annorlunda än Jordens. Men det är en annan historia.

Men vad man kan förundras över är att en del månar runt gasjättarna Jupiter och Saturnus även har atmosfär. Men de ligger långt från solens eruptioner och gasjättarna själva är lugna så det kanske inte är så konstigt. En del av dessa månar är ju nästan lika stora som Merkurius inga små månar direkt.

Bilden visar storleksförhållande på Venus o Jorden sett från rymden

Titan månen med en mystiskt unik atmosfär.

Saturnus måne Titan är större än solsystemets minsta planet och solens närmsta granne Merkurius. Titan är vårt solsystems största måne och den enda med en atmosfär av betydande tjocklek.

En ovanlig sammansättning av denna får förvånande effekter i densamma. Snabbt sjunkande temperatur ner till -153C vid polerna i atmosfären har upptäckts.

Det kan vara moln av vätecyanid  som är anledning till denna snabbkylning vid vissa förhållanden. Ingen vet, men dessa är huvudmisstänkta till fenomenet.

Atmosfären på Titan består till 98,4% av kväve till skillnad mot Jordens 78% kväve. I övrigt består Titans atmosfär till 1,6 % av metan med spår av andra gaser som kolväten, argon, koldioxid, kolmonoxid, vätecyanid och helium.

Här finns sjöar bestående av etan och metan, med djup på ner till  200 meter.

Titan är en spännande men knappast människovänlig plats att vistas på. Om det kan finnas liv här av något slag i djupen av sjöarna får framtiden visa.

Just nu diskuteras på universitetet i Bristol de svårförklarade temperaturfallen vid polerna vilket är en ytterligare pusselbit  att lösa för att förstå Titan och förhållandena där.

Bilden är på Titan.

Plutos överraskande iskalla atmosfär har förundrat forskarvärlden.

Pluto borde ha en temperatur i dess atmosfär beroende på dess sammansättning och avstånd från solen på -180C. Detta hade astronomer, fysiker och matematiker räknat ut.

Men så var fallet inte när väl mätningar av Plutos atmosfärs temperatur  kunde göras på närmre håll när New Horizon kretsade över Pluto 2015 och kunde göra mätningar.

Temperaturen var istället -210C

En förundrad vetenskapsvärld förstod inte varför då allt pekade på att denna 30C skillnad inte borde finnas om det inte var något man missat eller inte förstått om Plutos atmosfär.  Inte förrän nu 2017när det med ytterligare resultatgenomgångar av mätningarna och teorier utefter dessa skapats har en förklaring kommit.

Förklaringen är dis. Dis från atmosfärens kolväten som metan. Detta dis har spätt på kylan med en effekt av -30C.

Nya kunskaper om vårt solsystem kommer ofta numera och detta var ytterligare en pusselbit att lägga på minnet då effekter av kylande av detta slag kan ske där vi minst anar det. Samtidigt visar det att vi har mycket kvar att förstå av vår verklighet och effekterna i denna. Fullärda blir vi aldrig.

Bilden är på Pluto med sitt karaktäristiska Hjärtformade fält på ytan.

Varför förlorade (ar) vissa planeter sin atmosfär? Ex Mars.

Frågan har funnits länge och ett närliggande exempel är Mars vilken en gång hade en betydligt tätare atmosfär än idag enligt den kunskap vi har.

Flera av vårt solsystems månar antas även ha haft en tätare atmosfär än de har idag. Men sedan har vi Venus vilken knappast kan ha haft en tätare atmosfär än den har i vår tid.

Jordens har varit relativt skonsam från att förlora sin atmosfär också.

NASA ska nu bedriva ett forskningsprojekt med syftet att förstå hur atmosfär kan försvinna från planeter.

Jag anser även att i detta bör finnas frågan varför den inte försvinner från alla planeter. Jag tänker på Jorden och Venus. Två likvärdiga planeter i storlek och grannar med varandra. Kan avstånd till solen och storlek på en planet ha betydelse när det gäller om en planet eller måne förlorat sin atmosfär?

En annan fråga är varför får, och hur får, planeter och månar först en atmosfär? Är det universellt vid skapandet av desamma? Den frågan är betydligt intressantare än ovanstående vilken jag anser bör kunna förstås genom gravitation, rörelse och tyngdlag.

Jag frågar mig även om de överhuvudtaget förlorat atmosfär. Kan det inte vara så att ex Mars aldrig haft en tätare atmosfär än den har idag?

Bilden visar Venus naturliga färg från ovan.