Nu är det ingen tvekan längre vatten sprutar upp från isen på Jupiters måne Europa.

Jupiters måne Europa verkar likt konstaterade Saturnus måne Enceladus ha gejsrar där vattenånga sprutar upp.
  

Men det är först nu bevis kommit på detta. Till skillnad mot Enceladus regelbundet aktiva gejsrar som kan jämföras med Islands är Europas spontant aktiva på platser som ej kan förutses.


NASA: s rymdteleskop Hubble har upptäckt indirekta bevis på sådana plymer som utgår från Europa vilken under sin yta tros hysa en stor saltvattenocean. Forskarna upptäckte nyligen en plym vattenånga direkt för första gången genom Hubbleteleskopet vilket de beskriver i en ny rapport.


 "Väsentliga kemiska element (kol, väte, syre, kväve, fosfor och svavel) och energikällor är två av tre krav för livet och finns över hela solsystemet. Men den tredje, flytande vatten är något svårare att hitta bortom jorden, "säger  rapportförfattare Lucas Paganini, vetenskapsman vid NASA: s Goddard Space Flight Center i Greenbelt, Maryland, och American University i Washington, D.C., i ett uttalande."Vi har ännu inte upptäckt flytande vatten direkt men vi har hittat det näst bästa vatten i gejserform," säger Paganinil.


Paganini och hans kollegor använde W.M. Keck Observatory på Hawaii. Forskarna observerade månen Europa under17 nätter, från februari 2016 till maj 2017. Under en av dessa nätter den 26 april fick de en stark signal som visade på vattenånga i form av en karakteristisk våglängd som detta ger. Forskarna tror att källan till detta vatten var ett gejserutbrott som har sin källa i havet under månens yta (som antas finnas) eller från en reservoar av smält is inom Europas isiga yta. 

 Det blir allt tydligare att Europas vattenkaskader är sporadiska och ej förutsägbara. I detta avseende är de mycket olika de ständiga gejserutbrotten  från sydpolen på Saturnus isiga måne Enceladus där alltid någon av dess mer än 100 kraftfulla gejsrar sprutar upp vatten liksom ex gejsrarna på Island här på jorden.


Nog(min anm) är det spännande om vi kan komma ner i vattnet på dessa månar och söka efter liv om nu detta finns där eller det är enbart vatten  framtidens forskning få visa sanningen om haven.


Bild från vikimedia  där en illustratör visar hur det kan se ut på Europas ytan med Jupiter ovan och vattenkaskad.

Så anses vatten uppstå på asteroider ute i rymden

Forskarna har upptäckt hur vattenmolekyler kan uppstå på asteroider när dessa rör sig genom rymden.  Forskningen om detta ska publiceras i tidskriften Nature Astronomy. Forskningen kommer från Curtin University’s Space Science and Technology Centre i Perth Australien där en av forskarna Dr Miljkovic Dr Katarina Miljkovic  berättar att vatten kan fyllas på ytan av asteroider om både solvinden och  meteoroider möts vid mycket låga temperaturer. I detta möte sker vittring och då både elektroner och en termisk stark rörelse sker upprätthålls försörjningen av vattenmolekyler på asteroider.


"Denna komplexa process för att förnya ytan med vattenmolekyler kan också vara en möjlig mekanism för att fylla på vatten på andra objekt där atmosfär inte finns såsom på månen,", säger Miljkovic.


Projektet är ett NASA-finansierade projekt och forskarna har i undersökningen använt en bit av meteorit från Australien, Murchisonmeteoriten som föll ner i Victoria (i Australien) för 50 år sedan. Med denna bit av meteoriten i en speciellt byggd maskin där villkoren på en asteroid yta konstruerades lyckades man få vatten.


Laget skapade väderförhållanden som de bör vara på en asteroid och strömförande elektroner för att simulera solvindar och lasrar för att efterlikna då små meteoroider smäller in i en asteroid för att få det resultat av vattenbildning man fick.


Meteoroiders effekt (reaktion) simulerades när solvinden sprängde ytan och lämnade obundet syre och väteatomer fria för att skapa vatten. 


En spännande slutsats (enligt mig) vilken kan förklara mängden vatten överallt i universum. Det verkar ju enligt många upptäckter vara vatten på de flesta platser i någon form.



Bilden är en fri bild från NASA där en illustratör visar på en vattenrik asteroids färd i universum kan se ut.

Vatten finns på en planet därute.

Nu har man funnit en planet där vatten bevisats finns. Tidigare har dock många planeter hittats där man kan misstänka att vatten kan finnas. Men det är skillnad på misstanke eller konstaterande.

K2-18B har planetens namn blivit. En planet nästan dubbelt så stor och åtta gånger så massiv som Jorden 110 ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Lejonet.  Den upptäcktes 2015 av NASA: s Kepler rymdteleskop. Dess moderstjärna är en röd dvärgstjärna.


 K2-18B är den enda planeten som kretsar kring en stjärna i ett annat solsystem än vårt där man upptäckt vatten och planeten ligger även i den zon runt sin sol vilken kan ge livsvänlig temperatur. Mycket återstår dock som är okänt om Exoplaneten K2-18 b. Forskarna betonade att planeten kan vara stenig med en livsvänlig atmosfär eller en "vattenvärld" täckt mestadels eller helt av vatten.


Likväl är K2-18b en av de bästa kandidaterna att vara en värld för utomjordiskt främmande liv som vi vet om säger forskare Angelos Tsiaras vid University College London som är en av upptäckarna. 


K2-18 b har en omloppsperiod på 33 jorddagar runt sin sol vilket innebär att ett år på K2-18 b motsvarar ungefär en månad på jorden. 


Det finns många frågor att besvara om planeten. Finns det liv ex? Forskarna tror att de ska kunna svara på några av de många frågor som har uppstått om planeten, dess atmosfär och dess potentiella beboelighet med NASA: s James webb rymdteleskop som om allt går i lås ska lanseras under 2021.


Jag (min anm) ser med spänning fram emot vad man kan utröna med James Webb teleskopet. Vad kan vi mer upptäcka därute? Ingen vet i dag. 


Bilden är från Vikipedia   och är en konstnärs tolkning av K2-18b (blå) som kretsar runt den röd dvärgstjärnan K2-18 ytterligare ses exoplaneten K2-18c.

Exoplanet GJ 357d kan innehålla vatten och vara bebodd.

Astronomer har hittat en närliggande exoplanet som kan vara möjlig för jordiskt liv att leva på.


Det var en internationell grupp av astronomer som upptäckte planeten med hjälp av NASAS satellitteleskop TESS tidigare i år när detta riktades mot stjärnbilden hydran vilken finns ungefär 31 ljusår från jorden.


Exoplaneten som finns i ett solsystem med solen GJ 357 som moderstjärna och fick beteckningen GJ 357 d. Den antas vara ca två gånger större än jorden. Dess massa beräknas vara sex gånger större än Jordens massa.


Belägenheten är i den yttre kanten av denna stjärnas ”beboeliga zon”, och forskarna antar att denna planet kan ha flytande vatten på ytan. Om planeten har en tät atmosfär kommer framtida studier att visa.


Här finns även några andra planeter i detta solsystem. GJ 357 b och GJ 357c men de finns ej i den zon runt sin sol vi kallar den för jordiskt liv möjligt beboeliga zonen runt en stjärna.


Själv tvivlar jag inte på att det finns planeter därute som vi utan större problem skulle kunna kolonisera. Planeter med syre och vatten och en behaglig temperatur.


Planeter vi kan plantera växter på och kolonisera med djur på och skapa kretslopp.

Men jag tvivlar inte heller på att vi är unika och att det redan finns liv därute på någon planet tror jag inte på.


Bild från Wikimedia och en fri sådan på hur det kan se ut i solsystem GJ 357.

Vattnet på Mars försvinner ut i rymden genom ett stort hål i atmosfären

Ett team av forskare från Ryssland och Tyskland har upptäckt att det finns ett hål i atmosfären på Mars. Studien om detta fenomen har nyligen publicerats i Geophysical Research Letters.


Hålet finns där hela tiden utan öppnas en gång vart annat år. Något som kanske alltid skett och kan förklara varför Mars som en gång var en planet med floder och hav nu är nästan tom på vatten. Av det vatten i form av vattenånga som stiger uppåt dessa år kommer en del att falla tillbaks vid polerna därav den is som ännu finns här.

Det är genom datorsimuleringar resultatet kom fram.


Ser vi på Jorden och då det är sommar på norra likväl som södra halvklotet är skedet ganska likartat.


Men det är inte fallet på Mars då planetens omloppsbana är mycket mer excentriskare än jordens är det betydligt närmre till solen på dess södra halvklot under sommaren (vilket händer vartannat jordår). Somrarna på den delen av Mars är därför mycket varmare än somrar på det norra halvklotet på Mars.


När detta händer enligt forskarnas datorsimuleringar (sommar på södra halvklotet) öppnas ett fönster i Mars mellersta atmosfär på mellan 60 och 90 kilometers höjd. Detta tillåter då vattenånga att passera och fly upp i den övre atmosfären och ut i rymden. Vid andra tillfällen stänger bristen på solljus vattnets kretslopp nästan helt. Vid norra halvklotets sommar sker inte motsvarande process här. Men processen från södra halvklotets sommar kan vara en del av historien om hur det en gång vattenrika Mars förlorade sitt vatten enligt dessa forskare.


Jag undrar dock varför Mars en gång blev vattenrik med sjöar och floder? Hade Mars en gång en helt annorlunda bana runt solen mer lik Jordens likriktade och därför lika årstidsskiftning av sommar på både norra och södra halvklotet? Vad hände då med Mars bana så den blev oregelbunden och fick ovanstående vattenförluster att uppkomma? Jag kan inte tro att oregelbundenheten alltid funnits då det borde ha resulterat i att Mars aldrig och under en lång tid var vattenrik.

Ett tidigare okänt vattenkretslopp upptäckt på Mars

Ungefär vartannat jordår är det sommar på södra halvklotet på Mars under denna tid kan det ske att ett område i ovan får vattenånga effektivt att stiga från den nedre till den övre atmosfären.


Därifrån fortsätter vattenångan till Nordpolen. På vägen sönderfaller vattenångan till viss del och försvinner i sina beståndsdelar väte och syre medan en del faller tillbaks som vattenånga nära nord- och sydpolen.


Forskare från Moskva Institutet för fysik och teknik och Max Planck-institutet i Tyskland där man forskar om solsystemet beskriver detta vattenkretslopp på Mars i en nyligen publicerad artikel i Geophysical Research Letters.


Genom datorsimuleringar har de visat hur vattenånga övervinner hinder av kall luft i den mellersta atmosfären i Mars och når högre luftlager. Detta kan bidra till att förstå varför Mars till skillnad från jorden har förlorat det mesta av sitt vatten. 


För miljarder år sedan var Mars en planet rik på vatten med floder och även en ocean. Sedan dess har vår närliggande planet förändrats dramatiskt idag finns bara små mängder fruset vatten kvar i marken. I atmosfären förekommer vattenånga endast som spår av detta.


”När det är sommar på södra halvklotet, vid vissa tider på dagen kan vattenånga stiga lokalt med varmare luftmassor och nå den övre atmosfären”, säger Paul Hartogh från MPS.


 I den övre atmosfärens skikt bär luftströmmar gasen längs longituderna till Nordpolen, där det kyls ner och sjunker igen. Dock kan en del av vattenångan försvinna under påverkan av solstrålning, vattenmolekylerna upplöses och väte flyr ut i rymden.


Nog hade det varit spännande att ha sett Mars under den tid den hade haft mycket vatten och floder. Undrar om liv hade uppstått i någon form då och vad som förundrar mest är varför Mars blev en planet med mycket floder och sjöar för att sedan missta allt igen?


Bild, nordpolen på Mars.

Forskare misstänker att stora mängder av Jordens vatten kommer från asteroider.

Forskare på Arizona State University har nyligen hittat vatten i fragment från en asteroid som kallas Itokawa. Denna upptäckt ger en antydan om att även andra asteroider kan ha haft samma sammansättning när dessa en gång föll ner på Jorden. Vattnet som fanns inbakad i ovanstående asteroid finns i  poröst pyroxenmineral. 


Proverna togs på asteroiden Itokawa när  japanska sonden Hayabusa tog ett prov på denna nyligen. Jag har tidigare skrivit om detta uppdrag på bloggen så det bör vara väl känt. 



För ytterligare fakta inom denna forskning, har NASA planerat ett uppdrag innebärande att samla in prover från asteroiden Bennu sommaren 2020 och föra dessa tillbaka till jorden 2023. 


Låt se vad det ger. Jag är skeptisk till åsikten att vatten kommit från rymden. Om så, varifrån kom då vattnet från början till dessa asteroider? Inget förklaras från ursprunget om vattnets tillblivelse i detta.


Bild asteroiden Bennu.

Planeter runt röda dvärgar är troligen livlösa. Det innebär att de vanligaste planeterna i solsystemen i universum är livlösa.

Jorden bildades till en stenplanet vid en gul medelstor stjärnas solsystem troligen genom att det över hundratals miljoner år var fullt av  isiga, dammiga, gasfyllda material från kometer och asteroider i närområdet vilka tillsammans gick samman till större kroppar.


Om samma process behövs för planeter runt röda dvärgar ska få vatten och liv uppstår  det problem.


Forskare har med hjälp av rymdteleskopet Hubble och Europeiska Sydobservatoriets Very Large Telescope (VLT) i Chile upptäckt  snabbt eroderande damm och en gasdisk som omger närområdet av en röd dvärgstjärna AU Microscopii (AU Mic).


Disken består av snabbrörliga moln (kallade blobbar) av material som agerar som en snöplog genom att trycka små partiklar innehållande (eventuellt)  vatten och andra flyktiga ämnen (inklusive kometer och asteroider)  ur dvärgstjärnans närhet.

 Innebärande att krascher av detta material inte sker på stenplaneterna i den zon där liv antas ha bäst förutsättningar att uppkomma.


Astronomer vet inte hur dessa  blobbar kom till. En teori är att det är kraftfull massa utslungad från dvärgstjärnans första tid. Sådan energirik aktivitet är vanligt bland unga röda dvärgar.


Steniga planeter som kretsar kring röda dvärgstjärnor och bildats i detta kaos kan därför vara torra och livlösa enligt en ny studie utformad med hjälp av NASAS rymdteleskop Hubbles data. Vatten och organiska föreningar nödvändiga för liv som vi känner det kan ha blåst bort innan de når ytan av unga planeter i röda dvärgplaneters solsystem.


Röda dvärgar är mindre och svagare än vår sol men är även vanligast däruppe och har även längst livslängd.


Snabbrörliga blobbar av material verkar utkastande av partiklar från AU Mic disken (den röda dvärgstjärnas närområde som undersökts). Om disken fortsätter att försvinna i denna snabba takt kommer den att vara borta om ca 1,5 miljoner år. Då hinner dock det  isiga materialet från kometer och asteroider även att ha rensats ur disken. Resultat att vatten och materia för liv den vägen blir stängd. Planeten blir stenhård och fast.


Undersökningar visar även att planeter är vanliga runt röda dvärgar. I själva verket bör de innehålla huvuddelen av vår galax planeter. 


Men ovanstående observationer tyder på att vatteninnehållande planeter kan vara sällsynta i  närhet av röda dvärgstjärnor (eller omöjliga med den kunskap vi har idag) säger i rapporten Carol Grady Eureka i Oakland, Kalifornien, co-utredare av Hubble observationer.


Men säger jag. Det finns kanske skilda slag av händelser som kan ske för att liv ska uppstå. Ingen vet vi här på Jorden vet bara de sätt vi lyckats få en hållbar teori utifrån.   

Bilden är på Proxima Centauri vår närmsta stjärna från solen räknat. En röd dvärgstjärna 4,2 ljusår bort.

Vatten är vanligt i universum men något liv har vi aldrig funnit i detta därute. Det behövs mer än vatten.

Vatten verkar vara universellt. Det har hittats på Mars och på flera månar i  vårt solsystem men inget liv har likväl hittats här. Kanske det inte är rätt sökmetod att leta efter tecken på enbart vatten i främmande solsystem  för att söka efter tecken på liv.


Wendy Panero, professor i geovetenskap vid The Ohio State University är en av de som tvekar till denna sökmetod. I en ny rapport propagerar hon istället för ett nytt sätt att tänka för att söka planeter där ex människan kan existera. 


Tänk om, undrar hon, svaret på liv finns inom det sätt stenar och vatten interagerar? ”Vi har traditionellt tittat efter 'vattenvärldar' platser där hälften till en fjärdedel av planeten är vatten” säger Panero. Men är det en optimal sökmetod.


Istället för bara att leta efter vatten tycker Panero inklusive en del andra forskare att man även ska se på planetens atmosfär. Att den är stabil är viktigt då kan planeten vara beboelig delvis på grund av att koldioxid frigörs när stora tektoniska plattor under jordskorpan rör sig och vittringen av bergarter vid ytan är även det en viktig del för liv.


”Du behöver något som gör att vulkanisk sten ska komma tillbaka till ytan”, säger Panero. – Det är en cykel ”. Panero tänker sig att Jordens hav och vatten över geologisk tid baseras på det sätt vattnet vid planetens yta interagerar med skiftande tektoniska plattor.


Jordens inre ger energi som driver dynamiken i plattektonik vilket sin tur har håller mängden vatten mellan ytan och dess atmosfär stabil i eoner. Detta genom väder som regn, avdunstning etc "vattencykeln". Vittring och erosion av silikat hjälper även till att reglera nivåerna av koldioxid i atmosfären och är en viktig del av processen.


Men även om astrofysiker traditionellt har sökt en värld med vatten i hopp om att hitta en värld som kan stödja liv anser Panera att det ska vara enbart ett sätt att utvärdera om en planet är kan vara beboelig.


 Den teori som hon presenterat innefattar även en utvärdering av en  planets  massa och radie tillsammans med sammansättningen av dess stjärna för att användas till att göra förutsägelser om planetens inre och struktur.


I ett universum av till synes oändliga planeter kan denna nya teori hjälpa till att begränsa fältet av planeter som forskarna söker efter tecken på liv på.


Det gör att planetsökandet av liv begränsas och kan hjälpa till att effektivisera detta och även  spara både tid och pengar i sökandet efter utomjordiskt liv.

En av Solsystemet Trappist-1:s planeter misstänks för att kunna ha liv.

TRAPPIST-1 är en röd dvärgstjärna med cirka 9 procent mindre massa än jordens sol och cirka 12 procent radie i storlek befinnande sig i vattumannens stjärnbild 39 ljusår från jorden. I Trappist-1 solsystem finns sju planeter av ungefär samma storlek som jorden. Det tar för de sex innersta planeterna mellan ett och ett halvt och 13 dygn att runda sin sol, För den sjunde och yttersta planeten är tiden ännu ej fastställd.


Det är sannolikt att minst tre av planeterna har flytande vatten. Från stjärnan och utåt benämns planeterna Trappist-1b, Trappist-1c till Trappist-1h.  En av de sju planeterna kan stödja liv som vi känner det på jorden.
  

Det är  TRAPPIST-1e som antas ha flytande vatten på dess yta och därmed kunna stödja jordliknande liv enligt uttalandet i en ny rapport från University of Washington.  Denna planet kan också ha syre, säger forskarna vilket gör den än mer intressant.


Bättre kunskap om denna planet och övriga i solsystemet kan säkert fås när väl James Webb teleskopet finns på plats. Men det dröjer till 2022.


Till dess får vi nöja oss med den kunskap vi har idag. Kunskapen om att ovanstående planet troligen har rinnande vatten i den tempererade zon runt Trappist 1 som gör liv möjligt som vi känner till det plus troligen syre gör den högintressant. Men det innebär inte att så är fallet. Allt är bara teorier. 

Däremot är övriga planeter där vilka antas innehålla vatten inte lika intressanta. De ligger inte i den bäst tempererande zonen och vatten är universellt då man kan dra den slutsatsen då flera av vårt eget solsystems planeter och dess månar har frusna hav och vatten.


Bilden är en illustration av TRAPPIST-1 med de sju planeterna.

Månen kan under en tid ha varit beboelig och liv kunnat existera.

Mycket talar för att månen

både haft flytande vatten och en tät atmosfär under miljoner år. Det antas även att månens yta då var under en tid  beboelig för liv och  innehöll de byggstenar som krävs för liv. Men om livet någonsin uppstod på månen eller kom dit någon annanstans från är ytterst spekulativt.

För att få reda på mer om detta måste stora grundliga undersökningar en gång göras på plats. Men laboratorieundersökningar där månmiljön kopierats visar att det var möjligt för liv där under den tid det handlar om. Obs den tiden är inte nutid utan  ca 3 miljarder bakåt i tiden och under denna tidsrymd några miljoner år av denna.

En tid vilken även fanns på Mars

enligt de beräkningar man gjort. Så även där kan livsmiljöer ha kunnat funnits under en begränsad tid för miljarder år sedan.

Studier hittills av vulkaniskt material från månen visar även att det kan finnas mycket vatten kvar under ytan vid polerna.

Den atmosfär vilken en gång fanns kan ha haft sitt ursprung från vulkangaser. En atmosfär av en tjocklek lika stor som vatten vilket fått den att bli kvar på ytan i miljoner år fastän tyngdkraften är så svag på månen. Samma sak anses kunna ha skett på Mars. Oceaner av djup upp till 1 km kan ha funnits på Mars o månen.

Erosion och minskad vulkanism har dock efterhand minskat påfyllning av atmosfären och vattnet och den låga tyngdkraften har då inte kunnat hålla kvar atmosfär och vatten utan detta har försvunnit ut i rymden efterhand. Men något av vattnet har troligen även sipprat ner i berggrunden. Det är detta vi letar efter idag vid månens poler och under Mars där händelseförloppet troligen varit detsamma.

Nog blir det spännande den dag vi får möjlighet att grundligt undersöka båda objekten i jakten på spår av livsformer som kan ha funnits troligen i form av mycket enkelt sådant för miljarder år sedan. Den dagen får vi bekräftelse på om vi haft rätt eller fel i våra antaganden.

Sanddyner på Mars är minnen från en annan tid då vatten och lavaflöden existerade på ytan

På Mars har forskare upptäckt hundratals halvmånformade gropar vilka är rester av för länge sedan borteroderade sanddyner.

I dessa gropar har en gång lava eller vatten flutit men nu hårdnat och delvis begravts i sand vilket konturerna är minnen av. Vindar genom årmiljoner har blåst bort sand och eroderat ut konturerna i halvmånform av de sedan länge försvunna dynerna.

Liknande sanddyner upptäcktes på jorden på Snake River slätten i östra Idaho i 2016. Den nya studien har identifierat liknande sanddyner på satellitbilder över Hellas basin och Noctis Labyrinthus på Mars och antas ha bildats på samma vis.

Genom att vi vet att dessa formationer på Jorden är rester av sanddyner är det säkert eller mest troligt samma sak på Mars säger Mackenzie Day planetarisk geograf vid University of Washington i Seattle och en författare av den nya studien om fenomenet. 

Mars var en annan värld när dynerna bildades. En värld med strömmande vatten och aktiva vulkaner. Sanddynerna kan ha bildats av lava likt sanddynerna på Snake River i Idaho. Men lera innehållande vatten är en annan möjlighet till bildandet.

Vi vet att sanddynerna på jorden kan stödja liv och sanddynerna på jorden är mycket lika sanddynerna på Mars. Men ett problem finns på Mars till skillnad mot på Jorden. Mars får in mycket mer kosmisk strålning och ev spår efter eller liv på mikronivå kan därmed ha förstörts om det finns eller funnits.

Men för min del anser jag att det troligaste är lavaströmmar som gjort dynerna likt på Jorden inte vatten eller lerbemängt vatten. Och i så fall faller tanken eller teorin på liv i dynernas spår på Mars.

Wasp39b är en planet därute med en vattenrik atmosfär.

WASP eller Wide Angle Search for Planets är ett projekt där sex svenska universitet inklusive ytterligare en grupp universitet över välden samarbetar. De samarbetar om att hitta exoplaneter (planeter vid stjärnor därute). Observatoriet för detta arbete ligger i Sydafrika.

 En planet av de planeter de upptäckt är Wasp39b med bana runt sin sol Wasp39.  Ett solsystem 700 ljusår härifrån i riktning mot Jungfruns stjärnbild.

Wasp39b är en het gasplanet av ungefär samma storlek som Saturnus. Densiteten är däremot lägre än Saturnus. Så låg att ingen hittills känd exoplanet hittats med samma låga densitet.

Densitet är som säkert de flesta vet ett mått av ett ämnes täthet eller massa per volymenhet. Ju högre densitet ett ämne har desto större är mängden massa per volymenhet; densiteten påverkar härmed ämnets vikt.

Wasp39b gör ett varv runt sin sol på fyra dagar. Planeten  har stora mängder vattenånga i sin atmosfär. Då vi nämnde storlekslikheten med Saturnus ovan ska vi även nämna att även Saturnus övre skikt innehåller vattenånga. Men enbart till en tredjedel i mängd av den som finns på Wasp 39b.

Nu är förhoppningen att WASP-projektet ska få tillgång till det nya teleskopet James Webb Space Telescope vilket ska sändas upp i rymden nästa år  för att med dess hjälp spektroskopiskt undersöka och bättre förstå sammansättningen av Wasp39b och kanske även hur denna planet bildats med sin stora mängd vattenånga.

Exempelvis information om planetens atmosfäriska kol vilket absorberar ljus på längre infraröda våglängder än Hubble kan se. Genom att förstå mängden kol och syre i atmosfären kan då forskare lära sig ännu mer om var och hur denna planet bildats.

Detta ska ge mer information än tidigare teleskop kunnat ge inom detta område vilka varit involverade som Hubbleteleskopet   och Spitzer teleskopet vilket nu av ålder förbrukat sitt helium och inte längre kan fotografera de långa våglängderna på grund av sin sämre nedkylning av sitt teleskop.  

Bilden är från  SuperWASP kamerors plats vid Observatoriet Roque de los Muchachos observatorium South African Astronomical Observatory.

Vi tror oss veta att vatten en gång var vanligt på Mars och nu anser vi oss veta var detta vatten blev av.

Vatten  flöt i strida strömmar i floder på Mars och  sjöar o hav fanns på dess yta. Rester i form av tunn frost ses ännu vid polerna.

Under ytan anses det kunna finnas vatten. Men något bevis på att de fåror som tagits som forntida floder innehållit vatten finns inte. De kan vara fåror efter sandstormar och sandförflyttning.

Men låt oss förmoda att vatten en gång var vanligt på Mars. I så fall antas att det försvann ut i rymden och till viss del togs upp av poröst stenmineral och ännu finns i detta.

Det försvann i denna teori upp i rymden av solvindar när Mars magnetfält kollapsade. Varför det kollapsade vet man inte (om det nu en gång funnits). Varför Jordens inte gjorde det eller gör det är även en fråga.  Men om Mars haft vatten i större mängd behövs en förklaring på vart det tog vägen och ovanstående är inte omöjlig.

Att vatten i så fall även kan finnas dolt i poröst material som basalt är absolut ingen omöjlighet. Teorin är trolig och möjligt sann. Men inget kan bevisas ännu av sanningshalten i om Mars verkligen en gång haft mer vatten än det finns där idag.

Bilden visar i förstoring vad som kan ha varit floder av vatten på Mars men inget är säkert om det är förklaringen till dessa skåror i marken. Bilden kommer från NASA.

Ännu en ny teori om dvärgplaneten Ceres för att försöka förstå denna.

Ceres ljusa skimrande fläckar fascinerade en hel värld för några år sedan. Fantastiska lösningar förespråkades om stationer byggda av Aliens och även mer nyktra om skilda materials reflexer.

Saltavlagringar blev slutresultatet och den troliga förklaringen på dessa starka ljuspunkter på några platser av Ceres yta.

Materian på planeten är vattenrik är något man vet idag genom fortsatta analyser av besöket där. Nu har forskare även börjat misstänka att det en gång fanns ett hav här.

Detta utifrån rikligheten av salt och is på dess yta och i dess ytas material. Säkert har detta samband med de lysande platserna också.

En viss koncentration av dessa blandningar kan säkert ge sken även om avståndet till solen är långt. Ceres i sig är en dvärgplanet vilken ligger mellan Mars och Jupiter i asteroidbältet.

Vi har ju månen Europa runt Saturnus en måne lika stor som planeten Merkurius. Europa  är helt istäckt. Så inte är det förunderligt om dvärgplaneten Ceres i så fall har vatten i mängder uppblandat med materia. Det ger tankar av om det kan finnas flytande vatten längre in i Ceres och kanske någon form av liv där.

 Samma tankar men än mer troligt är tankarna på liv under isen på Europa.

Bilden är på Ceres.

Vatten blir det första som kommer att exploateras när vi bygger kolonier på främmande himlakroppar.

Utan vatten kan inte människan existera och inte odla. Vi är vattenvarelser fast vi inte lever under en vattenyta som många andra arter på Jorden gör.

Men vattenvarelser, då vi består av 60% vatten och behöver vatten varje dag för att fortsätta leva.

Det blir samma sak om vi ska kolonisera andra planeter eller månar under en längre tid. Vi kan inte enbart återvinna vätska likt det görs i rymdstationer.

Det måste finnas brytbart vatten på de platser vi upprättar kolonier på både för att dricka, tvätta oss och odla. Detta verkar inte vara något problem vatten verkar finnas överallt i universum.

Av den anledningen ska vatten bli den vara därute vilken vi först exploaterar.

Läs här lite om vatten på Mars den planet vi troligen först kommer att besöka med kolonier av mänskligt slag troligen före det månen får en koloni.

Bofasta innevånare är dock tveksamt på någon av dessa platser  då människan inte kan leva längre tid på så små kroppar som vår måne eller Mars utan att få stora problem och få än fler vid återvändandet till Jorden vilket för människan kan bli ödesdigert.

Det är tyngdkraften som knäcker människans kropp och organ vid så stora skillnader av himlakroppsstorlek att vara på jämfört med Jorden om vi är där under en tid av några månader endast.

Synd att Venus inte är ett möjligt besök eller koloniserbart mål då vi där skulle klarat oss bra då Venus har en nästan identisk storlek av Jorden. 

Resan till Mars är även den tidsödande. Men en dag kanske vi kan bygga konstgjord gravitation och tyngdkraft på planeters kolonier och rymdfarkoster och då blir det en annorlunda sak.

Torr eller våt. Vatten eller inte forskare oense om månens inre

Den 6:e augusti beskrev jag i bloggen om forskningsresultat vilka skulle visa att månen innehåller stora mängder bundet vatten.

Men nu har andra forskare istället publicerat en rapport som istället skulle visa att det är tvärtom. Månen är torr och vatten finns inte i dess inre eller yttre.

Det är genom att undersöka en av de få stenar vi har från  Apollofärderna  de kommit fram till detta. Stenen Rusty Rock (den rostiga stenen) Insamlad 1972 av besättningen på Apollo 16.

Rosten anses komma från den avdunstning vilken skedde vid bildandet av månen vilken anses ha inträffat under stor hetta.

Zinkisotoper ska  vara rester från denna händelse och är ursprunget till rosten enligt denna nya forskning.

Läs mer om detta här. Ibland undrar man vad man ska tro på då forskningsresultat ger helt olika resultat. Kanske vi i detta fall ska säga att vi inte vet men med skilda metodval kan båda påståendena bevisas vara sanna.

Forskare har upptäckt att det finns stora mängder vatten på månen

I vulkaniska avlagringar undersökta av forskare på Brown University visar överraskande att tidigare rön om sparsamt med vatten på månen inte stämmer.

Undersökningarna kommer från satelliter vilka gjort mätningar vilket ska bekräfta detta.

Undersökningar av detta slag tar tid och är svårt. För att mer utförligt förstå hur det gått till läs om detta på medföljande länk i detta inlägg.

Det intressanta är att finns mycket vatten där vilket ger större möjligheter för en framtida bas på månen att klara sin vattenförsörjning.

Bilden ovan har inte med månen att göra där vattnet är bundet utan istället en bild av en framtida resa till månar där vatten finns flytande på ytan.

 Exempelvis till Jupiters måne Europa där visserligen stora saltvattenhav är frusna men dit forskare idag anser att det under denna is är mest troligt det finns liv i vårt solsystem. 

Men bilden kanske bättre illustrerar en färd till månen Titan vid Saturnus där flytande metan finns hav vilka säkert är möjliga för båtar att framföras på. 

Har livsmöjligheter skapats samtidigt på många platser i universum samtidigt tidsmässigt? Men sedan försvunnit på kanske alla utom på Jorden?

Kan det efter BigBang överallt ha blivit möjligt att liv skulle bildas? Tiden för detta är ca 3 miljarder år sedan. Är vatten och atmosfär något som blev till just då på många platser men sedan försvann på kanske alla utom på Jorden. En livsvänlig atmosfär plus rinnande vatten.

Tanken slår en då man tänker på följande.

Mars och Jorden verkar ha haft livsmöjligheter samtidigt Allt verkar ha funnits på plats för ca 3 miljarder år sedan och fungerat.

Mars är hälften så stor som Jorden och dubbelt så stor som vår måne.

Men en gång rann vattnet i floder på Mars samtidigt som det rann här på Jorden. Likt på Jorden fanns även en tät atmosfär.

Tiden för detta var i livets början på Jorden för ca 3 miljarder år sedan.

De byggstenar för liv och bevis på material som fanns här på Jorden fanns som man kan se idag i uttorkade floder och platser på även på Mars.

En gång fanns även atmosfär av betydligt tätare slag än det tunna skikt som idag finns kvar där. Merparten försvann och en tunn atmosfär av mestadels koldioxid finns kvar och vattnet finns i mycket tunna lager vid polerna i djupfryst skick kvar.

Övrigt vatten i de stora floderna och sjöarna på Mars har avdunstat ut i rymden likt atmosfären.

Det intressanta är inte bara varför allt försvann och hur länge det fanns kvar utan varför det en gång fanns. En annan spännande fråga är varför det fanns samtidigt på Jorden och Mars.

Jordens storlek kan vara anledningen till att vatten och atmosfär inte försvann från oss tyngdkraften höll det kvar. Vi fick även skyddande höljen av ex Van Allen-bältena mot den farliga strålningen från rymden för att liv skulle kunna leva här.

Här utvecklades efterhand perfekta förhållanden för liv av alla slag. Mars däremot blev utan allt även det som redan uppkommit. Atmosfär och vatten. Fanns växter eller liv av något slag i början även där? Ännu finns inga bevis på det.

Men varför började allt samtidigt på Mars och Jorden? En fråga av filosofiskt ursprung och mycket spännande att tänka över. Vad hade hänt för ca 3 miljarder år sedan och varför fick Mars o Jorden samma början? Det som skilde var avstånd från solen, storlek och att Mars till skillnad mot Jorden fick två månar.

Kan samma början av möjligt liv och vattenförekomst finnas på andra platser i vårt solsystem vi har ju månar av en rätt stor storlek vilka idag är isvärldar ex Jupiters måne Europa där misstanken att liv kan finnas under dess istäcke i ett underjordiskt hav länge diskuterats. Månen Europa är Jupiters fjärde största måne och något mindre än vår måne vilken är en stenmåne men där mycket mindre mängder av vatten finns, då i frusen form i gruset men inte synligt från Jorden.

Bilden visar storleksförhållandet mellan Mars o Jorden

En Stor översvämning har för mycket länge sedan skett på Mars (eller är det spår av vind o sand min anm.)?

En stor översvämning ses finnas spår av på Mars. En översvämning och en stor flods framfart en gång för mycket länge sedan.

Här kan man läsa om denna upptäckt. Men jag anser personligen att spåren istället kommer från sandflykt och är spår av sand och vind. Men det är min personliga uppfattning. Forskare i artikeln anser sig däremot ha funnit bevis på stora mängder vatten på Mars i det förflutna.