Det fanns en tid då stjärnor föddes 1000 gånger fler per år i en galax än vad som sker idag. Det var ungdomens tid i galaxen.

Idag uppstår en ny stjärna per år i Vintergatan. En stjärna vilken sedan troligen kommer att vara sol i ett nytt solsystem med planeter.

Det finns oräkneliga galaxer och troligen uppstår i galaxer av samma storlek som Vintergatan även där ca en ny stjärna per jordår.

Men det är nutiden det. En gång uppstod universum i en stor smäll kallat Big Bang. Någon miljard år senare fanns stjärnor vilka bildade galaxer vilka i sin tur bildade ofta galaxhopar.

En av dessa blev galaxhopen SPT2349-56 vilken nu observeras långt därute tillbaks i till tiden då den bildades.

Här ses att stjärnor bildas i en rasande takt med ett antal av ca 1000 per år.

Idag finns ingen galaxhop där detta sker i en så otrolig takt.

Det är Alma-teleskopet i Chile   som upptäckt denna och fler galaxhopar i ett ljusdimmigt hörn av universum och tolkat bland annat ovanstående till en galaxhop där ovanstående sker i början av universums historia.

Upptäckten är viktig då det visar full fart i universum av stjärnbildning ca 1 miljard år tidigare än vad man tidigare antaget.

En gåta är hur galaxhopar har kunnat bildas på så relativt kort tid som det handlar om efter Big Bang.

Mina egna funderingar över denna gåta är att det kanske inte är så konstigt. Universum då hade inte blivit så stort och inte expanderat så långt utan universum var ännu begränsat i tid och rum på en mindre plats. Därför kunde galaxhopar snabbare än numera möta en annan hop och bilda galaxhopar då avstånden inte var så otroliga som numera.

Samma sak tror jag det var med stjärnors bildande i början då avstånden de första stjärnorna emellan var kort och gravitationen därav bildade galaxer snabbt. Likväl som stjärnproduktionen var snabb då det material som fanns låg samlat betydligt närmre varandra än numera. Tid och rum låg varandra närmre än idag.

Nya fantastiskt formade skivor omkring stjärnor fotograferade från Chile

Nya bilder har kommit in från instrumentet SPHERE vid ESO:s Very Large Telescope i Chile. Bilderna visar de dammiga skivorna runt unga närliggande stjärnor i större detalj än vad som tidigare varit möjligt.

Detaljrikedomen får stjärnorna att visa upp sig i en bisarr mångfald av former, storlekar och strukturer vilka bland annat kan bero på att planeter håller på att bildas i banor runt dem.

SPHERE:s  uppgift är att hitta och studera stora exoplaneter som går i banor runt närliggande stjärnor. Instrumentet är även ett av dagens bästa till att avbilda skivorna runt unga stjärnor där planeter kanske bildas.

Att kunna studera sådana skivor är intressant för forskare med intresse för att undersöka kopplingarna mellan skivornas egenskaper och hur planeter bildas.

SPHERE har även upptäckt en kantställd skiva omkring stjärnan GSC 07396-00759 en av flera stjärnor i ett system ingående i stjärngruppen  DARTTS-S. Skivan verkar ligga längre fram i sin utveckling än den gasrika skivan vilken omsluter T-Tauri-stjärnan i samma system fastän de är åldersmässigt lika,

Denna mystiska skillnad i skivornas evolutionära tidsskalor hos två stjärnor som är lika gamla är ytterligare en anledning till varför astronomer är intresserade av att få reda på mer om dessa skivformationer och vilka egenskaper de har.

Bilden är en teckning av en T-Tauristjärna 

Signaler spårade från de första stjärnorna som existerade efter Big Bang

Allt har en början (enligt vår verklighetsuppfattning) i varje fall ska en första generation av stjärnor kommit till en kort tid efter Big Bang.

Efter Big Bang började expansionen av universum i ett ingenting som efterhand förstorades till ett som vi idag kallar universum i expansion. Här fanns vätgas och strålning av mikrovågstyp vilket genomstrålade allt i denna expansion.

Efter en viss tid klumpades gas samman och kollapsade in i sig själva och de första blå heta stjärnorna bildades. Då dessa stjärnor lyste upp omgivningen började vätgas reagera och tog till sig den mikrovågsstrålning som fanns överallt i bakgrunden. Den så kallade bakgrundsstrålningen.

Därefter följde en vidare utveckling där stjärnors inre strålning och förändringar efterhand gav upphov till mer och mer komplexa atomer och ämnen och den värld vi idag kan se och uppleva där det levande livet är en del.

Det är spåren av de första stjärnorna som man nu efter idogt sökande har funnit miljarder ljusår bort. Lösningen var att kunna se bakåt i tiden genom ljusårens rödtoning långt bort.

Signalerna från de första stjärnorna överraskade dock resultatmässigt. Man trodde sig kunna finna dem och gjorde till slut detta. Men signalernas styrka var betydligt starkare än väntat. Detta tyder på en tid då vätgasen tog till sig mer bakgrundsstrålning än väntat och det tyder på att temperaturen den gången var betydligt lägre än de – 270C man trott. Observera då att den absoluta nollpunkten anses vara -273,15C enligt alla beräkningar men den bör  sannolikhet omtolkas om de nya resultaten är riktiga.

Men det finns andra tanker ex  Rennan Barkana, professor i astrofysik vid Tel Avivs universitet vilken  föreslår en potentiellt nytänkande förklaring enligt följande. 

Istället för ovan förklaring säger han att vätgas förlorade värme till den mörka materian vilken han anser fanns redan då. Denna materia är tänkt vara hela 85 % av materien i universum innebärande att den materia vi ser och använder och är uppbyggda av enbart är 15 % av materian i universum (resten är mörk materia).

Vidare anser han att den mörka materian bara kan utläsas indirekt genom dess effekter av gravitation. Om dessa resultat kan bevisas är de tecken på en ny form av interaktion. Den mellan normal materia och mörk materia en grundläggande styrka som hittills har varit helt okänd för vetenskapen. Men vi vet inget om sanningshalten i detta.

Teorin skulle också föreslå att mörk materias partiklar, vars egenskaper ännu är mystiska, måste ha svag densitet snarare än vara fasta partiklar vilket skulle utesluta en av de ledande hypotetiska kandidaterna för mörk materia, känd som svagt interagerande  massiva partiklar – eller Wimp.

Bild på det mystiska universum här i fantasin men vad är fantasi då vi tänker på universum? Jag vet inte om något kan ses som det.

En av Vintergatans första stjärnor hittad.

En av de första stjärnorna som bildades i Vintergatan har identifierats. Den finns i riktning mot centrum av Vintergatan på ett avstånd av 7500 ljusår från oss i riktning mot Lodjurets stjärnbild. Den är i storlek av ca 0,7 massan av vår sol och ca 400C varmare.

I samband med denna stjärnas födelse bildades de första kemiska grundämnena i galaxerna. Upptäckten och spektrografin av denna stjärna gjordes av observatoriet på Las Palmas. Roque de los Muchachos.

Hittills har enbart ett fåtal metallfattiga stjärnor av denna typ hittats. Metallfattigheten visar att det är en av de första stjärnorna.

Men fler kommer troligen att hittas då instrumentet idag blir allt känsligare av att hitta kemiska substanser i stjärnorna. Med än känsligare instrument inom det spektrografiska området desto mer kan vi förstå av vår verklighet och hur allt började en gång.

Det är förhoppningen då nyfikenhet aldrig kommer att ta slut på frågan om vad en människa är och hur och varför allt finns.

Bilden är ett spektrogram från Cassini – Huygens resa runt Saturnus 18 maj 2017. Med detta vill jag visa hur ett spektrogram kan se ut.

Amatörastronom upptäckte ett cluster av stjärnor 15000 ljusår bort dolda av Sirius

Amatörastronomen Harald Kaiser från Karlsruhe upptäckte den 10 januari 2017 ett cluster av stjärnor 15000 ljusår från oss vilket aldrig tidigare katalogiserats eller kanske setts. Anledningen till detta är att clustret finns i riktning mot Vintergatans ljusstarkaste stjärna Sirius (åtta ljusår bort) och att dennas sken döljer clustret.

Clustret av stjärnor vilka döljs i stjärnljuset från Sirius har fått namnet Stella kluster Gaia 1. Klustret är en gles hop av stjärnor. Sedan upptäckten har klustret studerats av ESA: s Gaia satellit varifrån även namnet kommet.

Det finns mycket en amatörastronom kan finna däruppe. Universum är stort och inte utforskat mer än till en liten del.

Bilden är på ovannämnda teleskop

Vintergatans stjärnor är inte alla från början hemmahörande i vår galax.

Alla stjärnor vi kan se däruppe är stjärnor som tillhör Vintergatan den galax  även vi och vår sol hör hemma. Vintergatan är en av oräkneliga galaxer i universum. Övriga oräkneliga galaxers stjärnor kan vi inte se med blotta ögat utan enbart galaxen i sig om den inte finns för långt bort.

Vår sol är som merparten av stjärnorna vi ser tillblivna i Vintergatan.

Men alla stjärnor i Vintergatan är det inte. Det finns en hop stjärnor vilka kommer utifrån. Stjärnor vilka dragits in i den större Vintergatan från mindre dvärggalaxer i närområdet.

Exempelvis från lilla och stora Magellanska molnen vilka är två mindre dvärggalaxer som kan ses som satellitgalaxer till Vintergatan.

Kanske inte så spännande upplysning men allt som kan ge mer kunskap om universum anser jag är viktigt att förmedla för förståelsen av vad universum är och hur det ses fungera.

Bilden är på Magellanska molnen

En ny lista släppt med namn på 86 stjärnor därute

Sedan 1919 har IAU (Internationella astronomiska unionen) namngett stjärnor.

Stjärnor har i många fall enbart nummer och bokstavsbeteckningar och de exoplaneter som upptäckts runt dessa har samma beteckning som sin sol plus en liten bokstav med början på första upptäckten med ett a och så vidare alfabetiskt. Detta har jag visat nästan dagligen i bloggen här när främmande solsystem beskrivs.

Men de nu namngivna 86 stjärnorna har fått olika namn från skilda epoker med mera. Att just dessa fått namn beror på att det i flertalet fall upptäckts exoplaneter av större intresse runt dem och då bör namn vara enklare att minnas än bokstäver och sifferbeteckningar vilka är mer anonyma och tråkiga för allmänheten och svårare att komma ihåg.  

Läs mer här om de senaste namngivningsformerna och hur det gått till. Se även en lista på namnen.

Bilden är en bit av universum.

Det är isvärldarna vi ska söka efter om vi ska söka liv därute.

Europa en av Jupiters månar hör till gruppen månar med ett tjockt istäcke där liv kan finnas under istäcket.

Stenmånarna är nästintill säkert livlösa världar. Strålning och nedfall av diverse sten och utöver det bristen på atmosfär får de flesta månar att nästan garanterat vara livlösa.

Samma sak i sökandet efter exoplaneter. Hittas isplaneter är möjligheten där större för liv än om en stenplanet hittas. Det behövs mycket som måste stämma för att en stenplanet (eller stenmåne) ska kunna hysa livsformer.

Av den anledningen bör sökandet koncentreras på sökandet och undersökningar av isplaneter o isbelagda månar.

Se mer om detta här. En utgångspunkt jag med alla krafter är helt enig med. Is skyddar livet under densamma och om vi ser på en av vårt solsystems isvärldar månen Europa kan följande utmärkas. 

Isens tjocklek där är man osäker på men vattnet tillsammans med isen är ca 100 meter. Vad som finns under isen av varelser (om de finns) är kanske mindre spännande då det troligast (om de finns) är mycket små vattenvarelser eller bakterier.

Men det är min förförståelse av hur det kan se ut. Det kan vara ett helt galet tänkande. Är skeptiker till liv överhuvudtaget i universum utanför Jorden. Men man ska aldrig vara för säker på någonting.

Bilden är på månen Europa med dess karakteristiska sprickbildning i isen.

Exoplaneter hittas lättare runt unga stjärnor.

Runt unga stjärnor där dammhöljen av stoff bildat ringar är det lättare att finna stora  exoplaneter.

Planeter vilka kretsar runt sin sol på längre avstånd från denna än kanske liv kan existera.

Att små exoplaneter kanske döljs bland damm och stoff bland unga stjärnor är kanske inte så konstigt om nu de finns i detta hölje svåra att upptäcka med de instrument vi har idag.

Större exoplaneter är lättare att se beroende på att dammet dämpar ljuset från solen och gör att det blir enklare att se de svagt lysande stora exoplaneternas skuggor. Storleken har betydelse genom att en större planet ger större skugga. De exoplaneter som hittas är ofta gasjättar  större storlek än vår största gasjätte här i vårt solsystem, Jupiter.

Kanske, om de nu finns intelligenser på andra solsystem de då i första hand genom sina teleskop  skulle hitta Jupiter i vårt solsystem och ha svårt att finna övriga planeter här.

Bilden ovan är på Jupiter. Kanske den enda ev utomjordiska intelligensers teleskop kan ha hittat just på grund av sin storlek. Om de nu finns och sökt exoplaneter i vårt solsystem.

Stjärnors ljusstyrka visar inte avståndet till dem

Det finns stjärnor med ljusstyrka miljoner starkare än vår sol på otroliga avstånd från oss och så finns det stjärnor med så låg styrka att de endast kan ses med mänskliga ögon om de inte ligger för långt bort.

Många tänker inte på detta att en stjärna som ses lysa starkt kan ligga på miljoner ljusår från oss medan en ljussvag stjärna kanske ligger några tiotals ljusår från oss.

Ljusstyrkan är därför inget man kan bedöma avstånd med i rymden.

Kanske självklart för många men en ny kunskap för flertalet misstänker jag.

Här spottas det ut ca 1000 nya stjärnor per år

På 5,7 miljarder ljusårs avstånd finns Fenixhopen en samling av ca 1000 galaxer. I dess centrum finns en mycket stor galax varifrån stjärnor produceras med en takt av ca 3 om dagen. Ingen annan galax har ännu hittats med liknande hastighetsstjärnbildning.

Med en hetta av miljoner grader strömmar gas ut från galaxen. Händelser vilka brukar stoppa stjärnbildande effektivt. Men i detta galaxtäta område kan en motström av kall gas strömma tillbaks efter mötet med hettan och därigenom ha effekten av snabb stjärnbildning istället.

För bättre förståelse av vad som kan ske i detta stjärnrika fabricerande teoretiskt följ medföljande länk.

Tio intressanta fakta om stjärnorna som få vet ex hur många vet att alla stjärnor vi ser är ljustrakare och större än vår sol.

Följ länken och läs om 10 fakta vilka för många kan bli överraskande och för än fler är okända fakta om stjärnorna däruppe.

Ett ex är att få vet att de stjärnor vi ser på natthimlen utan teleskop  är större och ljusstarkare än vår sol vilken ska ses som en medelstor stjärna i jämförelse med stjärnorna däruppe. Solen är varken stor eller ljusstark men lagom stor för att vara en stabil och relativt lugn stjärna.

Pionjärkvinnorna som katalogiserade 50000 stjärnor under sena 1800-talet och början av 1900-talet.

På Harward college observatory finns en halv miljon fotografiska plåtar. Plåtar med bilder av stjärnor i ett antal av 50000 katalogiserade stjärnor.

Det var ett gäng kvinnor som en gång satt och gjorde detta.

Läs här om dessa kvinnors arbete och vilka de var. Bland dessa finns ex den första kvinnliga professorn i astronomi på Harward Cecilia Payne. Det är hon på bilden ovan.

Stjärnor producerar material av skilda slag men det händer mer här

Att material och grundämnen produceras i stjärnor är inget nytt allt har sitt ursprung i de processer som sker här av värme och radioaktivitet mm.

Men vad som är mindre känt är att stjärnor även är enorma producenter av det damm som finns därute. Damm vilket hela tiden kommer ur stjärnors processer och hamnar ute i universum överallt.

I stora stjärnanhopningar finns betydligt mer damm än i mindre. Bevis för detta har nu hittats tidigare har enbart detta antagits i teorin.

Men nu har forskning visat att det stämmer. Mest dammutveckling sker bland unga och tunga stjärnor. Forskningsresultatet kommer från en undersökning av galaxhopen 11zw40.

I Valfiskens buk finns Mira stjärnan vilken gett namn åt en grupp stjärnor kallade Miravariabla stjärnor.

Det var 1596 den holländske astronomen David Fabricius upptäckte denna stjärna och därmed blev dess upptäckare i historieböckerna fast säkert ex kinesiska astronomer lång tidigare upptäckt den.

Men Fabricius var den som nedskrev stjärnans variabla ljusstyrkeförändringar över tid. Först togs den som en nova men efterhand förstods det att den skulle klassificeras som en stjärna med variabelt ljussken över tid. 

Därefter blev namnet variabel och stjärnor som sedan upptäcktes med samma variabla sken benämndes miravariabla stjärnor efter den första stjärnan som upptäckts med detta skiftande uppförande.

Mira A kallas den idag då den har en följeslagare i närområdet en dvärgstjärna vilken då fått namnet Mira B. Mira A är en röd jättestjärna vilkens sken varierar vart 332 dygn.

Mira är även landskapsstjärna för Bohuslän.

Vid intresse av vilka landskap som har vilken landskapsstjärna se här.

Från 234 stjärnor i Vintergatan kommer signaler vilka kan uppfattas som kontaktförsök från främmande varelser

Sloan Digital Sky Survey är ett teleskop i Mexiko varifrån dessa signalerande stjärnor katalogiserats. Pulserande ljus vilket kan ses som kontaktförsök men även kan ha helt naturliga orsaker.

Men det otroliga är om så många stjärnor eller solsystem sänder ut exakt samma signaler för kontaktförsök. Därför är det troligaste att det är ett naturlig pulserande från vissa stjärnor av en anledning som vi ännu inte förstår.

1 miljard stjärnor hittills katalogiserade i vår Vintergata. Vad finns däruppe?

ESA Gaia satellit har i dagarna uppnått 1 miljard stjärnor i sin katalogisering av vår Vintergata. Men det är inte ens hälften av antalet som finns i vår galax.

Tänk då på de många miljarder galaxer som finns därute och att var och en av dem ofta innehåller miljarder stjärnor.

Tänk även på att troligen alla av dessa stjärnor har planeter i banor omkring sig.

Hur många möjligheter till liv eller andra otroliga upptäckter finns det då inte att göra däruppe?

Tanken svindlar.

Unga stjärnor fattas i vår Vintergata

Forskare har länge förundrat sig över varför det finns så få yngre stjärnor i mitten av vår Vintergata. Äldre finns det gott om.

I de flesta galaxer bildas stjärnor i mitten av galaxen och många unga finns där. Men inte i Vintergatan.

Nu har det upptäckts att det finns än mindre yngre stjärnor här än man tidigare trott. Tidigare troddes att de fanns i allt det damm som finns i området. Men radioteleskop vilka kan se igenom damm visar att yngre stjärnor inte finns där heller.

Varför det finns en sådan brist på yngre stjärnor finns ännu ingen förklaring till.

Stjärnbildning utan material i överflöd tar tid. Överflödets tid är förbi.

I tidernas begynnelse bildades betydligt fler stjärnor än i dag. Idag är råmaterialet inte lika stort som det var den gången.

Stjärnor bildas av mindre eller större sten och damm, material vilket dras ihop av gravitationen när en stjärna eller planet bildas.

Ju mer material som fanns i universum desto snabbare gick processen. Idag finns inte lika mycket och därför är bildningstakten mindre.

Detta har ett forskningsprojekt  vid Cardiff universitet kommit fram till genom att använda Herschel space teleskope vilket  genom att se ut i det förflutna  genom det infraröda spektret  upptäckt att det tidigare bildades betydligt fler stjärnor under betydligt kortare tid än vad som sker numera.

Materialet för bildandet har minskat därför tar det längre tid att samla ihop material för den stjärnbildning som ännu sker.

Damm och asteroider från exploderande stjärnor når oss nu och tidigare.

Rymddamm och asteroider når oss från den förgångna ännu idag. Gamla minnen från stjärnor som en  gång exploderat långt innan vårt solsystem fanns eller hade börjat bildas.

Av detta stoff har visst av vårt solsystem och Jorden konstruerats. Ännu idag når oss dessa historiskt miljard års små och större stoft oss.

Vårt solsystem är inte äldst det finns system som redan gått under innan vårt skapades.