Sju bra platser att söka efter liv på i vårt solsystem

 

Om mänskligheten någonsin ska hitta liv på en annan planet i solsystemet är det förmodligen bäst att veta var man ska leta. Många forskare har ägnat många, många timmar åt att fundera över just den frågan och många har kommit med motiverin för att stödja en viss plats i solsystemet som den mest sannolika att ha potential att hysa liv som vi känner det. Men platserna skiftar och har skiftat.

 Nu har ett team lett av Dimitra Atri från NYU Abu Dhabi utarbetat en metod för att rangordna de intressanta platserna att söka på. Metoden, som publicerades i ett nytt preprintpapper i arXiv, är inriktad på en ny variabel - Microbial Habitability Index (MHI). MHI är tänkt att mäta hur livsmöjlig en specifik miljö är för de olika typer av extremofiler som finns på extrema platser här på jorden.  (Organismer som utmärker sig på så sätt att de lever eller överlever under extrema livsförhållanden som är skadliga för de flesta liv på jorden (min anm.).

De platser som r togs fram som möjligast för liv är Mars, Europa, Enceladus, Titan, Ganymedes, Callisto och Pluto.

Mars forskare har visat att Mars har ett något jordliknande klimat med 120 000 års mellanrum och då rinnande vatten. Detta beror på att Mars axel tidvis lutar mycket kraftigt och stora mängder is då smälter vid polerna. Att liv kan finnas här i någon form eller ha funnits är inte omöjligt.

Europa är Jupiters fjärde största måne. Den tycks vara täckt av is, vilket skulle förklara varför den nästan helt ses sakna kratrar. Under istäcket tror man att ett det finns vatten (och kratrar). Ett hav av framför allt vatten.

Enceladus är en av Saturnus månar. Här finns bergsklyftor, slätter, veckad terräng och andra deformationer av ytan som pekar på att månen fortfarande kan ha ett flytande innandöme. Nytagna bilder visar formationer som är slående lika de i Europas yta och det kan tyda på att månen har stora hav under den frusna ytan.

Titan är Saturnus största måne och den näst största månen i solsystemet och i storlek större än planeten Merkurius dock har Titan lägre densitet. Den består till hälften av fruset vatten och till hälften av olika bergarter. Månen är förmodligen uppdelad i flera lager med en 3400 kilometer tjock kärna av bergarter som omges av flera lager bestående av olika former av iskristaller. Titans inre kan fortfarande vara varmt. Titan är den enda kända månen med en fullt utvecklad atmosfär som består av annat än spårgaser Titans atmosfär är tätare än jordens med ett tryck vid ytan som är mer än en och en halv gånger högre. Atmosfären består till 98,4 % av kväve – den enda kväverika atmosfären i solsystemet förutom jordens – de resterande 1,6 % består av metan med endast spår av andra gaser som kolväten, argon, koldioxid, kolmonoxid, vätecyanid och helium. Här finns sjöar bestående av etan och metan. Sjöarna uppskattas vara upp till 200 meter djupa.

Ganymedes är den största av Jupiters många månar och den största månen i hela solsystemet. Ganymedes densitet är  1,936 g/cm3 vilket tyder på att den består av sten och vatten (främst i form av is). Ganymedes är den enda månen i solsystemet som är känd för att ha en magnetosfär.

Callisto är den åttonde i storlek av Jupiters kända månar och den näst största endast något mindre än Merkurius. Callisto består till ungefär 40 % av is och 60 % av sten och järn. Callisto består av ungefär lika stora mängder berg och is. Dess densitet är ca 1,83 g/cm3 vilket är den lägsta densiteten och ytgravitationen hos Jupiters större månar. Här finns vattenis, koldioxid, silikater och organiska föreningar. Analys av mätningar och bilder från Galileo-rymdfarkosten som besökte månen 2001 visade att Callisto kan ha en liten silikatkärna och eventuellt ett underjordiskt hav av vatten på ett djup större än 100 km under ytan.

Pluto är en dvärgplanet i Kuiperbältet tidigare benämnd planet. Det är möjligt att en uppvärmning i dess inre existerar som misstänks ske genom radioaktivitet och därigenom kan ett underjordiskt hav av vatten finnas på ett djup av100 till 180 km under ytan.

Bild från vikimedia på så kallade extremofiler. Här visas hypertermofila organismer färgar en varm källa i Yellowstone nationalpark i bjärta färger.

Vad Mars sediment mellan lavaflöden består av intresserar nu forskare.

 

Sedimentära bergarter förekommer på alla jordens kontinenter. De utgör omkring fem procent av jordskorpan eftersom de genom tektonik efterhand omvandlas till metamorfa bergarter. Vanliga sedimentära bergarter är kalksten, gråvacka, sandsten och skiffer. Kalkstenen är anledningen till den relativt låga halten av koldioxid i jordens atmosfär då  en stor andel kol (genom kolcykeln) finns bundet i kalksten men även i dolomit. 

Sedimentära bergarter bildas vid jordytan på vanligast tre sätt och delas in efter dessa. Klastiska sedimentära bergarter bildas genom sedimentation eller avsättning av vittringsprodukter från andra bergarter, exempelvis av granit och sandsten. Avlagringar av biokemisk aktivitet ger upphov till biogena sedimentära bergarter som kalksten och kol. Kemisk utfällning sker främst i marina eller extrema miljöer och kan då bilda sedimentära bergarter exempelvis gips.

Seismiska data som samlats in från Elysium Planitia den näst största vulkaniska regionen på Mars tyder på närvaro av ett grunt sedimentärt skikt inklämt mellan lavaflöden under ytan. Detta resultat nåddes inom ramen för NASA: s InSight-uppdrag (Interior Exploration using Seismic Investigations, Geodesy and Heat Transport) där flera internationella forskningspartners inklusive Universitetet i Köln samarbetar. InSight-landaren anlände till Mars den 26 november 2018 och landade i Elysium Planitia-regionen med  uppdrag att mäta vad som finns under ytan med hjälp av seismisk utrustning. 

Geofysiker Dr Cédric Schmelzbach från ETH Zürich med kollegor inklusive jordbävningsspecialisterna Dr Brigitte Knapmeyer-Endrun och doktoranden Sebastian Carrasco (MSc) från universitetet i Kölns seismiska observatorium i Bensberg ingick och analyserade  seismiska data från området för att få veta sammansättningen av Elysium Planitia-regionen. De undersökte vad som fanns under ytan ner till cirka 200 meters djup. Precis under ytan upptäcktes ett regolitlager av sandigt material av ungefär tre meters tjocklek i ett 15 meter långt lager bestående av stora stenblock som troligen kastats ut efter meteoritnedslag och därefter fallit tillbaks till ytan.

Under detta översta lager identifierades cirka 150 meter längre ner basaltiska bergarter vilket innebär avkylda och stelnade lavaflöden vilket till stor del överensstämde med vad man förväntat finna här. Men mellan dessa lavaflöden som börjar på ett djup av cirka 30 meter identifierades ytterligare ett lager 30 till 40 meter tjockt med hjälp av låg seismisk hastighet vilket tyder på att det innehåller svagt sedimentära material i förhållande till de starkare basaltskikten.

De fann att dessa lavaflöden är ungefär 1,7 miljarder år gamla och bildats under Amazonian (namnet på en geologisk era på Mars) som kännetecknades av en period av låga meteorit- och asteroidnedslag som började för ungefär 3 miljarder år sedan. Däremot bildades det djupare basaltskiktet under sedimenten för ungefär 3,6 miljarder år sedan under hesperianperioden (en geologisk period på Mars)  som kännetecknades av utbredd vulkanisk aktivitet. Man publicerade därefter dokumentet " The shallow structure of Mars at the InSight landing site from inversion of ambient vibrations " i Nature Communications den 23 november.

Ovan. Olympus Mons fotograferat av sonden Viking 1 i juni 1978. Bilden är en mosaik skapad av svartvita fotografier i medelhög upplösning och färgfotografier i lägre upplösning. Bild från vikipedia. Olympus Mons är Mars största vulkan och det högsta kända berget i solsystemet som hittills funnet i universum. Här finns kanske solsystemets största vulkan med eventuellt undantag av Tamu-massivet i Stilla havet  på jorden som består av en enda vulkan vilken kan vara större. Denna upptäcktes 2013.

Det finns Idéer om att göra Mars till en ny hemplanet för oss

 

Terraformering av Mars (förändring av Mars till en jordliknande planet) är en av mänsklighetens stora drömmar. Mars dygn är ungefär lika långt som jordens. Här finns gott  gott om fruset vatten under ytan och det går troligen att återskapa en  för människan andningsbar atmosfär på Mars vilket troligen  en gång funnits. Men något som saknas är ett starkt magnetfält.

Så om vi vill göra Mars till en andra jord måste vi ge den ett konstgjort magnetfält. Utan magnetfält har en planet inget skydd från solvind och joniserande partiklar. På jorden hindrar magnetfältet att de flesta högenergiladdade partiklar når ytan. Istället avleds de från jorden vilket håller allt levande på Jorden säkra. Magnetfältet förhindrar även att solvind för bort jordens atmosfär över tid.

Mars hade en gång en kraftig vattenrik atmosfär. Men den blev gradvis uttömd på grund av att den inte skyddades av ett starkt magnetfält.

Min undran är hur en kraftig atmosfär då kunde bildas (min anm.). Något säkert svar finns inte vad jag vet.

Hur vi kan skapa ett magnetfält likt det över jorden på Mars har vi dålig kunskap om. Jordens fält genereras av en dynamoeffekt i jordens kärna där konvektion av järnlegeringar genererar jordens geomagnetiska fält. Interiören på Mars är mindre och svalare och vi kan inte bara "starta upp" för att skapa en magnetisk dynamo. Men det finns några sätt att skapa ett artificiellt magnetfält visar en ny studie.

För att läsa mer om hur det kan göras i teorin se denna medföljande länk

Bild picryl.com på en kanske framtida bild på Mars.

Livstecken på Mars kan vara falska.

 

Vi söker i dag efter tecken efter forntida liv på Mars. Risken är dock att vi drar fel slutsatser av fossilliknande fynd något som nästan säkert kommer att hittas. Fynd vilka kan var skapade av kemiska processer.

 

Stenar på Mars kan innehålla många typer av icke-biologiska händelser som liknar de typer av fossil som vi finner på jorden och här är forntida rester av livsformer. Denna åsikt är publicerad i en studie publiceras i Journal of the Geological Society.

Att skilja  falska fossiler från äkta fossil är svårt. Men redan nu underöker Mars rover sten efter tecken på detta på Mars yta. Kortvarigt liv för kanske  – fyra miljarder år sedan tider då Mars hade  floder och sjöar.

Astrobiologer vid universiteten i Edinburgh och Oxford lär sig mer nu om alla kända processer som kan ha skapat verklighetstrogna fyndigheter i sten på Mars.  De har identifierat dussintals processer men många fler är sannolikt fortfarande oupptäckta. Fynd där materiella strukturer som efterliknar de mikroskopiska, enkla livsformer som en gång kan ha existerat på Mars kan misstas för vad de är.

 

Bland de verklighetstrogna exemplar som dessa processer kan skapa finns avlagringar som ser ut som bakterieceller och kolbaserade molekyler som liknar byggstenarna i allt känt liv.

 

Eftersom livstecken kan efterliknas av icke-levande processer kommer ursprunget till alla fossilliknande exemplar som finns på Mars sannolikt att vara mycket tvetydigt,

Dr Sean McMahon, chancellor's Fellow i astrobiologi vid University of Edinburgh's School of Physic and Astronomy, säger: "Vid något tillfälle kommer en Mars rover nästan säkert att hitta något som ser ut som ett fossil och då bör vi ha en metod för att säkert kunna skilja detta från strukturer och ämnen som orsakas av kemiska reaktioner. För varje typ av tecken på ett fossil där ute finns det minst en icke-biologisk process som skapar mycket liknande spår så det finns ett verkligt behov av att förbättra vår förståelse och undersökningsteknik  för att vi vid ett fynd ska dra rätt slutsatser.

 

Julie Cosmidis, docent i geobiologi vid Oxfords universitet, säger i ett uttalande: "Vi har lurats av livslika spår tidigare. Vid många tillfällen beskrevs föremål som såg ut som fossila mikrober i stenar på jorden och även i meteoriter från Mars som fossil men efter djupare undersökning visade det sig ha icke-biologiskt ursprung.

Det är en utmaning att se skillnad på falska spår och äkta spår (min anm.). Risken om vi påstår oss hittat något och sedan går ut i media då vi analyserat spåret och därefter säkert förstår att det var ickebiologsikt och då åter går ut i media är att människor då tror vi döljer något. Något UFO fantasterna i dag gör då de tror myndigheter döljer besök av aliens. Men hur skulle något sådant som UFO-besök  kunna döljas det skulle snart bli en läcka. Visst vissa rapporter om farkoster döljs men det beror på att man anser att fenomenet var spionage från främmande makt från  jorden och att man inte vill visa utåt att man hade dålig kontroll på luftrummet och därför hemligstämplas för rikets säkerhets skull.   Ex under kalla kriget då  skedde sådant hela tiden.

Ett UFO finns ingen anledning att dölja tvärtom det är viktigt att alla människor får veta om något sådant besök sker och bevisats vara det för då bör alla vara uppmärksammade det kan vara fientliga och fler kan vara på väg. Tramset att det skulle sprida panik om det inte doldes är otroligt naivt tvärtom att dölja och sedan något mer hände då skulle panik uppstå då allmänheten då skulle vara helt oförberedd.

Bild maxpicel.net

Problem med tidsfördröjning vid kommunikation mellan Jorden och Mars

 

Elton John sjöng om att Mars "inte är platsen där man ska uppfostra sina barn", men en dag hoppas likväl rymdbyråer över hela världen att bevisa att han hade fel genom att landa den första människan på den röda planeten som början till en framtida kolonisation av Mars. 

Men de som gör resan till Mars måste inte bara överleva resan fysiskt och mentalt utan även leva på en iskall planet utan andningsbar atmosfär och leva mycket mer isolerat än alla andra upptäcktsresande gjort i mänsklighetens historia. När Mars är som närmst oss är den likväl fortfarande ca 55 miljoner km från jorden vilket gör kommunikationsförseningar och leveransproblem mellan de två världarna stora och oundvikliga.

Detta kräver att besättningsmedlemmarna måste effektivt klara av stressiga förhållanden på egen hand med begränsade autonoma resurser tillgängliga ombord på resan dit eller hem och på ytan av Mars. De måste vara effektiva, initiativrika och iskalla i sina beslut och inte drabbas av panik. Det fodrar att inte vem som helst bör resa dit.

En radiosignal tar ca 30 minuter tur och retur att nå jorden och tillbaks från Mars. En tid då ett problem kan bli än större. För att 30 minutersgränsen ska hållas ska då en lösningshjälp finnas klar att sändas tillbaks omedelbart till Mars. Det fodrar att även Jordens kontaktpersoner är skärpta och kunniga annars kan ett svar ta lång tid och kanske komma försent. Även 30 minuter kan dock vara försent. Det kan vara ett akut nödrop.

 

Med få möjligheter att genomföra en provkörningar i rymden har forskare tillgripit markbundna experiment för att se hur astronauter hanterar sådana utmaningar. Ett tidigare experiment där isolering och tidsförskjutning av kommunikation gjordes  kallat Mars-500 avslöjade att en psykologisk avskildhet från kontrollen på jorden bland dem som deltog väckte rädsla och  kunde leda till motstånd från framtida besättningar i rymden till  kommandon. "Besättningarna på sådana uppdrag tenderar att minska sin kommunikation med kontrollen på jorden under isolering och att dela sina behov och problem mindre och mindre med jorden", säger Dr. Dmitry Shved, vid Ryska vetenskapsakademin och Moskva Aviation Institute,  en författarna till studien.

Det utarbetas numera även AI artificiell intelligens som kan ge förslag på hjälp på plats när något sker däruppe. Risken ser jag även med att isoleringen på Mars kan ge samhällen av typen Flugornas Herre  i isoleringen däruppe.

Bild vikipedia; En konstnärs uppfattning om en bemannad Mars-bas med ett odling.

Det finns planer på att upprätta vätgastillverkning i framtiden på Mars

 

Det finns många potentiella användningsområden för en Marskoloni. Den kan vara en forskningsutpost, gruvkoloni eller ett nytt hem om något råkar gå drastiskt fel på Jorden. Men det finns även  planer på att där kan bli  en potentiell källa till vad som troligen  kommer att bli ett av de mest värdefulla elementen i rymdekonomin i framtiden – vätgasproduktion.

I en ny artikel av Dr. Mikhail Shubov vid University of Massachusetts Lowell diskuterar denne just en sådan eventualitet. Väte påtalar han är användbart i otaliga tillämpningar. Från att skapa vatten till att användas som raketbränsle som vätgas. Väte är även det vanligaste grundämnet i universum (och troligen det första som kom till (min anm.). Det är däremot svårt att få tillgång till i rymden.

Det finns gott om det i Jupiter och till och med i solen men att extrahera materialet från dessa enorma gravitationsbrunnar är inte särskilt lätt eller kostnadseffektivt. Asteroider har en del vatten som kan användas som vätgaskälla men de är inte tillräckligt mycket i varje asteroid för att tillgodose alla behov och där upprätta produktion. Vatten finns på Mars men behövs dock till många andra användningsområden  i framtiden inte minst till  alla kolonier som i framtiden kanske byggs här (anser jag min anm.).

 Vattenåtervinning kommer däremot sannolikt att vara en vanlig teknik i början för  någon koloni då tillräckligt med vatten samlas in för kretslopp skulle ytterligare insats behöva matcha förlusterna i något vattenåtervinningssystem. Det  finns mycket vatten på Mars. Satelliter har upptäckt så mycket att man räknat ut att där finns mer än 5 miljoner kubikmeter i is på eller nära ytan. Om till och med ett litet fragment av detta utnyttjas för vattenförbrukning i en koloni, skulle det på obestämd tid kunna stödja tiotusentals invånare.  Det är resterande (inte 100 % av resterande naturligtvis men en större del (min anm.) man tänker sig ska kunna användas för vätgasproduktion och då kanske i framtiden även kunna exportera till Jorden.

Men det skulle även kunna användas i alla framtida terraformningsinsatser (att göra Mars mer livsvänlig).  Men enligt ovan plan skulle det sannolikt vara mer värdefullt för solsystemets ekonomi om det förvandlades direkt till vätgas enligt Dr. Shubov som föreslår detta men först efter att den omgivande ekonomin har vuxit tillräckligt för att motivera massanvändning av väte i rymden. Det inkluderar inte bara infrastruktur som rymdstationer utan också Mars kolonier. I tidningen föreslår han att man startar en vätgasutvinningsprocess när cirka 10000 personer är bosatta i en framtida marskoloni. Vätgasproduktion som även kan exporteras till Jorden.

Jag (min anm.) protesterar. Vi ska väl inte använda vatten på Mars för export därifrån vi har hav själva på Jorden exempelvis. Det skulle innebära att en begränsad  tillgång på Mars skulle användas på annan plats än Mars. Rovdrift kallar jag det. Använd tillgångar på asteroider till rymdstationer.  Men använd inte tillgångar på planeter för export till andra planeter. Dessa ska användas på sin plats. Samma sak naturligtvis på månkolonier.

Bild på Mars yta från pxhere.com

Allmänheten inbjuds att hjälpa till med att lära en artificiell algoritm i Mars rovern till större igenkänning.

 

Allmänheten får nu möjlighet att hjälpa till med att lära en artificiell intelligensalgoritm att känna igen intressanta objekt och hur rovern bör arbeta bättre utifrån i bilder tagna av NASA: s Perseverance rover.

Artificiell intelligens, eller AI, har en enorm potential att förändra hur NASA:s rymdfarkost studerar universum. Men eftersom alla maskininlärningsalgoritmer kräver utbildning från människor önskas i ett nytt projekt allmänheten hjälpa till med att  märka ut funktioner av vetenskapligt intresse från  bilder tagna av NASA: s Perseverance Mars rover. 

 Projektet kallas AI4Mars och är en fortsättning på ett tidigare projekt som lanserades förra året och som byggde på bilder tagna av NASA:s Curiosity rover. Deltagarna i det tidigare skedet av det projektet märkte ut nästan en halv miljon bilder med hjälp av ett verktyg för att beskriva funktioner som sand och sten som roverns förare vid NASA: s Jet Propulsion Laboratory vanligtvis ser upp för när de planerar rutter på den röda planeten. Slutresultatet blev en algoritm, kallad SPOC (Soil Property and Object Classification), som kunde identifiera dessa funktioner till  98 % rätt. 

SPOC (algoritmen) är dock fortfarande under utveckling men forskare hoppas att den en dag kan sändas till Mars på en framtida rymdfarkost som då kan utföra ännu mer automatisk körning än Perseverances AutoNav-teknik tillåter i dag. Än behövs övervakning och kursändringar av människor på jorden. 

Målet är att finslipa en algoritm som kan hjälpa en framtida rover att plocka ut spännande data i det som sänds från Mars rover till Jorden. Utrustad med 19 kameror skickar Perseverance i dag allt från dussintals till hundratals bilder till jorden varje dag till forskare och ingenjörer som då kan  leta efter specifika geologiska egenskaper. Men tiden är knapp: När dessa bilder reser miljontals mil från Mars till jorden har teammedlemmarna några timmar på sig att utveckla nästa uppsättning instruktioner baserat på vad de ser i dessa bilder tillbaka till rovern. Något som sammantaget tar flera timmar "Det är därför inte möjligt för någon forskare att titta på alla nedlänkade bilder noggrannt på så kort tid varje dag", säger Vivian Sun, en JPL-forskare som hjälper till att samordna Perseverances dagliga bilder och ge instruktioner tillbaks. Det skulle spara tid för oss om det fanns en algoritm som kunde säga, 'Jag tror att jag såg sten eller en intressant formation här borta', som verkar intressanta och då kan vetenskapsteamet titta på dessa områden mer detaljerat."

I dag kanske många bilder istället kommer att ligga på lager i en databank för framtida (kanske år framåt) studier och i någon av dessa lagrade bilder finns kanske något otroligt eller spännande som vi borde sett på nu för att förstå mer av vad som finns på Mars och undersöka omedelbart (min anm.). Det är därför intresserad allmänhets hjälp behövs, kanske din.

Bild från NASA på Robotarmen på NASA:s Perseverance rover syns i den här bilden som används av AI4Mars-projektet. Användare beskriver och identifierar olika berg- och landskapsfunktioner för att träna en artificiell intelligensalgoritm som hjälper till att förbättra Mars rovers kapacitet.

Bevis finns nu på att det funnits en sjö på Mars

 

Jezero är en nedslagskrater på Mars i denna finns resterna av en sjö. Förmodligen bildades sjön då kratern fylldes med vatten från en flod som flöt genom Neretva Vallis, en dalgång väster om Jezero och ner i kratern. 

NASA-rovern landade i Jezero-kratern den 18 februari 2021 och tillsammans med Mars helikoptern har dessa samlat in prover och skickat tillbaka bilder till Jorden från kratern. Nu har forskare bekräftat utefter detta att kratern en gång innehöll en sjö och de anser att sedimenten här kan innehålla spår av forntida eventuellt liv i sjön.

Bild från Nasa. Forskare anser att detta detta är det som återstår av sammanflödet mellan en gammal flod och en sjö vid Jezero. Bild: NASA/JPL-Caltech/ASU/MSSS

PÅ Mars ses dammstormar svepa fram och torka ut planeten

 

Genom att kombinera observationer från tre internationella rymdfarkoster som sveper över Mars kunde forskare visa att regionala dammstormar torkar ut den röda planeten.

Effekten av dammstormar på Mars uppstår ur att de värmer upp högre höjder i den kalla marsiska atmosfären och förhindrar att vattenånga fryser till is vilket istället resulterar i att vattenånga når längre upp. Upp där atmosfären är tunn vilket får vattenmolekyler  sårbara för ultraviolett strålning brytas upp i sina beståndsdelar av väte och syre. Väte som är det lättaste elementet förloras då vidare upp i rymden medan syre till viss del även den läcker ut i rymden och till en mindre del faller tillbaks ner i lägre atmosfärskikt. Men vatten försvann genom detta.

 

"Allt du behöver göra för att förlora vatten permanent är att förlora en väteatom eftersom vätet och syret då inte kan kombineras till vatten", säger Michael S. Chaffin, forskare vid Laboratoriet för atmosfärisk och rymdfysik vid University of Colorado at Boulder. "Så när du har förlorat en väteatom har du definitivt förlorat en vattenmolekyl."

 

Forskare har länge misstänkt att Mars en gång var varm och våt som jorden men med tiden förlorade det mesta av sitt vatten till stor del enligt dessa rön genom processen ovan.

Men de insåg inte förrän den senaste forskningen den betydande effekten av regionala dammstormar som inträffar nästan varje sommar på planetens södra halvklot. Större globala stormar sker vart tredje till fjärde marsår vilka nu anses vara de främsta orsakerna tillsammans med de varma sommarmånaderna på södra halvklotet då Mars är som närmst solen.

 

Men den marsianska atmosfären värms även upp under mindre regionala dammstormar, enligt en ny artikel vilket ovan inlägg kort beskriver (artikelns publicerad 16 augusti i tidskriften Nature Astronomy). Forskarna är bakom denna analys består av ett internationellt team.

Jag (min anm.) undrar dock varför detta började ske en gång. Enligt vad man tror var ju Mars varm o våt en gång och det under en längre tid. Hur kunde den blivit det, konkret borde effekterna av detta ovan slag stoppat den möjligheten. En annan fråga är varför Jorden inte upplever samma slag vi har också stormar och det även av sand (dock har vi tätare atmosfär, men tidigare forskning har visat att även Mars tidigare hade tätare atmosfär). Något i slutsatsen stämmer inte.

Bild från flickr.com på en storm på Mars

Mars har ett intressant lermineral

 

I en ny studie diskuteras att lermineraler är orsaken till radarreflektionerna under Sydpolen på Mars istället för flytande vatten som tidigare antagits.

Det är forskare vid Torontos York University som nu funnit att ett slag vanligt lermineral (på Jorden)  förklara radarsignalerna och som ger tvivel på att signalerna visar tecken på underjordiska sjöar på den röda planeten vilket tidigare tolkats in i  signalerna. "Lermineral är mycket rikliga på Mars och täcker ungefär hälften av planetens yta särskilt på det södra halvklotet", sa Smith i pressmeddelandet. "Den kunskapen, tillsammans med radaregenskaperna hos lermineral vid kryogena temperaturer, pekar på att detta är den mest sannolika förklaringen istället för som tidigare antagits vatten i flytande form."

För förklaring bör nämnas att det handlar om fast lersten inte dyig lera (min anm.)

Enligt studien är det smektit som det handlar om en typ av lera som bildas när basalt - en vulkanisk sten bryts ner kemiskt i närvaro av flytande vatten.

 

"Sedan det första gången rapporterades om vattenförekomster på Mars har forskarsamhället visat skepsis mot att det skulle finnas hav under isen och i de senaste publikationerna ifrågasätts om det ens är möjligt att det finns flytande vatten under isen", säger huvudforskaren och York Universitys biträdande professor Isaac Smith i ett pressmeddelande. Resultaten av den senaste analysen publicerades nyligen i den peer-reviewed vetenskapliga tidskriften Geophysical Research Letters.

 

Det var under 2018 MARSIS-instrumentet ombord på Europeiska rymdorganisationens (ESA) Mars Express-orbiter fann bevis på något som då tolkades som en sjöar under istäcket på södra halvklotet på Mars. "Det upptäcktes särskilt starka signaler under polarisen som kunde tolkas som flytande vatten", enligt NASA i ett pressmeddelande.

 

Medan is bestående av vatten finns rikligt på Mars kalla yta noterade NASA att om flytande vatten skulle nå ytan  skulle det  finnas där i  några ögonblick innan det förvandlats till ånga i Mars torra luft.

 

Tidigare studier har  visat att mängden salt och värme som krävs för att tina is under  polarisen skulle behövas i större mängd värme än Mars kan avge vilket förfalskar sjöhypotesen ytterligare.

 

Den senaste forskningen, som involverade forskare från York University, University of Arizona, Cornell, Purdue och Tulane universitet använde experimentellt modelleringsarbete för att visa hur lermineral bättre kan förklara radarobservationerna. "Även om vårt arbete visar att det troligast inte finns flytande vatten och en tillhörande beboelig miljö för liv under isen idag, visar det likväl att vatten fanns i detta område tidigare," enligt Horgan.

Man kan undra varför det en gång kunde finnas vatten på Mars men omöjliggjordes sedan och under hur lång tid det fanns (min anm,). Att det fanns bevisas av isen.

Bild från flickr.com av en redigerad närbild tagen av Curiousity på Mars (tagen på natten) av ett borrhål i en lerbärande sten i Gale Crater.

Livet på Mars kan ha funnits långt in i människans tidsålder. Kanske något ännu finns kvar.

 

Mars kan ännu ha vulkanisk aktivitet. Detta enligt amerikanska forskare i en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Icarus. Enligt ovanstående har de hittat bevis för ett vulkanutbrott för 53000 år sedan på Mars. Tidigare studier har hävdat att den roströda planeten varit så gott som livlös under de senaste 2,5 miljoner åren.

Det man dock vetat länge är att Mars yta inte alltid har varit ett öde ökenlandskap. Här har funnits hav och en skyddande atmosfär. Dess inre har även det varit mer livfullt (vulkan och jordbävningsaktivt) något som märks på alla nu tysta vulkaner (men kanske bara vilande). Haven är dock sedan länge uttorkade och det mesta av atmosfären är bortblåst av solvinden (varför detta skett är en gåta anser jag (min anm.) och jag undrar om något sådant även kan ske på jorden i framtiden eller är på gång just nu) någon atmosfär kommer knappast tillbaka men någon vulkan kan kanske bli aktiv igen.  

Bilder på området runt vulkanen Elysium Mons på Mars östra halvklot är varifrån forskarna säger sig ha hittat tecken på förhållandevis färsk aktivitet. Genom att jämföra med vulkanisk aktivitet på jorden säger forskarna att en spricka som återfinns i det vulkaniska området kan ha uppstått för mellan 53000 och 21000 år sedan. Vulkanisk aktivitet ger förutsättningar för potentiellt liv på planeten betydligt mer realistiskt, senare än antaget och även att något av detta kan finnas kvar.

- För  liv behövs energi, kol, vatten och näringsämnen och ett vulkaniskt system tillhandahåller detta, säger Dr. Steven Anderson professor i geovetenskap vid University of Northern Colorado i ett uttalande i New York Times.

Elysium Mons finns 1600 kilometer från NASA:s landare Insight som befinner sig på Mars sedan 2018 med uppdraget att mäta seismisk aktivitet. Insight har tills nu detekterat  hundratals marsbävningar men inte kunnat knyta mer än två av dessa till en specifik plats.

Om det finns eventuellt liv kvar sedan tidigare på Mars under förutsättning att sådant en gång funnits (det finns inga bevis på detta) bör vi finna det (min anm.).

Bild från pixabay,com på terräng på Mars.

På Mars har rymdbilen upptäckt skimrande moln

 

Det är ovanligt med en molnig dag på Mars då atmosfären här är tunn.

De moln som bildas finns oftast över planetens ekvator och då under den kallaste tiden på året. Tiden då Mars är längst bort från solen i sin bana.

 Men för ett marsianskt år sedan 2019 vilket i tid är två jordår lade forskare märke till moln som bildats över NASA:s Curiosity rover tidigare än väntat under året.

Nu år 2021 var de därför förberedda för att dokumentera dessa "tidiga" moln från det ögonblick de först beräknades dyka upp i slutet av januari (jordtid). Det resulterade i bilder av fluffiga puffmoln fyllda med iskristaller som spred ljus vid solnedgången och några av dem skimrande färgrikt. Forskare försöker  förstå hur moln bildas på Mars och varför de senast upptäckta är olika de som senare i årscykeln uppkommer (man tänker på dess skimrande utseende ett utseende de senare inte har).

 

Faktum är att Curiositys team redan har gjort en ny upptäckt: De tidiga molnen på vintern som nu upptäckts och dokumenterats befinner sig på högre höjd än vad som är typiskt för moln på Mars. De flesta marsmoln svävar cirka 60 kilometer upp på himlen och består av vattenis.

Men molnen Curiosity har avbildat är på en högre höjd, där det är väldigt kallt vilket indikerar att de sannolikt består av frusen koldioxid (torr-is). Forskare söker nu efter ledtrådar för att säkrare fastställa molnens höjd på Mars och det kommer att krävas mer analys för att säkert säga vilka av Curiositys senaste bilder som visar vattenismoln och vilka som visar torr-is-moln (koldioxidmoln).

Man kan se de färgrika molnen lika norrsken på jorden (min anm,) tycket jag. På jorden har vi dock ej moln bestående av torr-is utan enbart av vatten.

Bild från NASA se denna länk https://www.jpl.nasa.gov/news/nasas-curiosity-rover-captures-shining-clouds-on-mars

Troligt att det finns mikroorganismer under Mars ytskikt

 

När NASA:s Perseverance rover ska söka efter forntida liv på Mars yta är det troligaste att det om detta finns finns under ytan på Mars. Studien om ämnet publicerades nyligen i tidskriften Astrobiology och handlar om  den kemiska sammansättningen av meteoriter från Mars som kommit hit till jorden (fynd i sådana på jorden har gett antydningar att så kan vara fallet se länk här). Meteoriter som vid kollision sprängts på Mars yta och vars bitar av denna kollision med Mars berggrund därefter rekylerat ut från Mars tillsammans med bitar av Mars sten och träffat Jorden.

Analysen visade att dessa stenbitar från Mars om de varit i konsekvent kontakt med vatten på Mars skulle  den kemiska energi som behövs för att stödja mikrobiella liv liknande det som finns i jordens mörka djup. Eftersom dessa meteoriter kan vara representativa för stora delar av marsskorpan tyder fynden på att Mars under jorden kan vara beboeligt av dessa mirkoorganismer.

"Den stora implikationen här för prospekteringsvetenskap under ytan är att var du än har grundvatten på Mars finns det en god chans att där finns tillräckligt med kemisk energi för att stödja mikrobiellt liv", säger Jesse Tarnas, postdoktor vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory som ledde studien när han avslutade sin doktorsexamen vid Brown University. "Vi vet inte om livet någonsin börjat under Mars yta, men om det gjorde det tror vi att det skulle finnas gott om energi där för att upprätthålla det ända fram till idag."

Bild på Mars yta från vikipedia.

Vad består den gröna sten som hittats på Mars av?

 

Med Perseverance Rover görs nu försök att förstå vad den gröna sten som hittats på Mars består av

Perseverance på rymdbilen som nu åker runt på Mars. Det är denna bil som upptäckt och nu med laserinstrument försöker   förstå vad en framgrävd grönaktig sten består av. Ännu har inte gåtan fått en lösning. Stenen fann Rovern vid grävning i marsytan. 

"Är det något som vittrat i den lokala berggrunden?", undrades det i ett uttalande som publicerade den 31 mars. "Är det en bit av Mars som kastas in i området från en avlägsen kollisionshändelse? Är det en meteorit? Eller något annat?" undras det från personal som sköter kontakten med marsfordonet och dess instrument.

Stenen har en storlek av 15 cm. Om den inte bildas på sin nuvarande plats kan vatten en gång ha burit den till Jezero Crater platsen den hittats.

 Perseverance  har sju vetenskapliga instrument ombord för att optimalt kunna förstå vad den upptäcker. En laser sitter ovanpå masten av Perseverance  och denna kan skicka laserstrålar till stenar så långt som 7 meter bort från rymdbilen. Varje laserstråle skapar ett moln av förångad sten, vars sammansättning kan analyseras av SuperCams kameror och spektrometrar. Stenen som ses på medföljande länk har hål just från detta förfarande.

SuperCams första aktivitet på Mars var den 2 mars, då den sköt mot ett mål som heter Máaz, Navajo-ordet för Mars. Perseverance-teamet kallar informellt regionen Jezero Canyon de Chelly efter ett nationellt monument i Navajo-land i nordöstra Arizona, och Navajo Nation arbetar i samråd med NASA: s Jet Propulsion Laboratory för att välja lämpliga namn att använda på Mars.

En spännande sten. Men grönskimrande stenar  finns även på Jorden (se denna). Jag tror stenen är en gabbro. Citat: Gabbro är en mörk relativt kiselfattig magmatisk bergart som bildats genom kristallisation från magma. Den är rik på mörka järn- och magnesium-rika mineral (pyroxener eller amfiboler), vilka ibland genom omvandling kan få en grönaktig färgton. Se likhet denna sten med stenen ovan från Mars (min anm.).

Bild 1  överst från inlägget från NASA 

där även en film finns på den mystiska stenen.

Två jordskalv på Mars. Länk till direktsändning på första helikopterturen som sker i dag på Mars.

 

Vi börjar med att tipsa om länken här som går till en direktsändning av första helikopterturen på Mars. Den ska starta om allt går enligt planen Monday, April 12 at 12:30 a.m. PDT / 3:30 a.m. EDT

https://mars.nasa.gov/technology/helicopter/#Watch-Online

Nu till något helt annat. NASA:s InSight-landare har registrerat två kraftiga jordskalv på en plats på Mars som kallas Cerberus Fossae. Det är samma plats där två kraftiga skalv detekterats tidigare. De nya skalven hade magnituden 3,3 och 3,1på richterskalan. De tidigare skalven hade magnitud 3,6 och 3,5.

InSight har hittills registrerat över 500 skalv men just ovan fyra skalv är bland de  högst registrerade magnituderna på Mars och därmed bra att sondera planetens inre ur.

Att studera marsbävningar är något InSights vetenskapsteam försöker utveckla för en bättre förståelse av Mars mantel och kärna. Planeten har inte tektoniska plattor som jorden. Men däremot vulkaniskt aktiva regioner. De senaste jordbävningarna vilka inträffade den 7 och 18 mars ger tanken att Cerberus Fossae är ett centrum för seismisk aktivitet.

De nya skalven har även något annat gemensamt med InSights tidigare registrerade marsbävningar i samma område vilka inträffade för nästan ett helt marsianskt år sedan (två jordår).  De inträffade då som nu under den marsianska sommaren på norra halvklotet. Forskare hade förutspått att denna årstid och plats återigen skulle vara en idealisk tid att lyssna efter skalv eftersom vindarna skulle bli lugnare under denna tid och avlyssnandet då underlättades.

Seismometern, kallad Seismic Experiment for Interior Structure (SEIS) är täckt av en kupolformad sköld för att skydda den från störande vind och hindras bli för kall. Men vinden på Mars är dock ett problem då apparaten tar upp vibrationer från vinden och resulterar i att mindre marsbävningar missas. Under den gångna norra vintersäsongen kunde InSight inte upptäcka några skalv alls. Vindarna viner mer under mars vinter.

 

"Det är intressant att än en gång observera marsbävningar efter en lång period av inspelning av enbart vindbrus", säger John Clinton, seismolog som leder InSights Marsquake Service vid ETH Zurich. "Ett marsianskt år senare är vi nu mycket snabbare på att karakterisera seismisk aktivitet på den röda planeten."

I framtiden hoppas forskarna kunna förbättra sin "lyssnande" förmåga än mer. Vi ska i åtanke att temperaturer nära InSight  kan svänga från nästan minus 100 grader Celsius på natten till 0 grader Celsius under dagen. Dessa extrema temperaturvariationer kan orsaka att kabeln som ansluter seismometern till landaren expanderar vilket resulterar i poppande ljud i datan som kan misstolkas som mindre jordbävningar.

 

Så teamet har börjat försöka isolera kabeln från kylan. De gör detta genom att använda skopan i slutet av InSights robotarm för att ösa upp och släppa jord ovanpå den kupolformade vind- och termiska skölden så att jorden kan sippra ner på kabeln. Det gör att jorden kan komma så nära skölden som möjligt utan att störa sköldens tätning mot marken. Uppdraget för Insight har av NASA nyligen förlängts med två år fram till december 2022.

Mycket sker nu på Mars.

Bild från vikimedia Bilden tagen den 19 Mars 2008, 15:25 av Mars Exploration Rover.

På Mars uppstår det gnistrande elektriska dammstormar

 

Från sin plats på den röda planeten kan NASA:s Perseverance rover ha första parkett för att se en ljusshow.

Det sker när nästa säsongsbetonade dammstorm passerar genom Jezero-kratern (där rovern landade den 18 februari) då kan luften runt rovern spraka och gnistra i  lila ljus från kollisioner av statiskt laddade dammpartiklar. Dessa färgglada gnistor är nästan säkert för små och svaga för att utgöra ett hot mot  framtida besökare från jorden, säger huvudstudieförfattaren till en rapport om detta,  Joshua Méndez Harper, geolog vid University of Oregon. Rapporten  om fenomenet kommer att publiceras i i marsnumret av tidskriften Icarus.

Närvaron av elektrostatiska krafter på Mars kan dock få omfattande konsekvenser för hur forskare ska förstå den röda planetens atmosfär och dess potential att främja liv, säger Méndez Harper. "Små gnistor kan katalysera produktionen av kemikalier som kan påverka organiskt material", säger Méndez Harper till Live Science i ett mejl. Han tillägger,  " Perkloratföreningar är giftiga för många former av liv och  kan genereras av småskaliga utsläpp." Denna process kallas triboelektrisk urladdning – det vill säga elektricitet som produceras av friktionen av kolliderande partiklar eller ytor.

På jorden kan du generera en liten triboelektrisk gnista  (statisk elektricitet) i ditt sovrum genom att gnugga dina strumpor på mattan och sedan röra vid ett metalldörrhandtag (då får då en obehaglig stöt). En större demonstration att förundras över är en apokalyptisk blixtstorm som bultar i ett askmoln över en vulkan då ett utbrott sker. I experimentellt syfte använde teamet strålar av koldioxid för att irritera kornen i en "fontän" av kolliderande partiklar som aldrig rörde containerväggen.

Teamet fann då att de kolliderande partiklarna resulterade i små triboelektriska gnistor även när dessa dammkorn inte kom i kontakt med behållarens sidor. För forskarna ger denna studie de första tillförlitliga experimentella bevisen på triboelektrisk urladdning på Mars. NASA:s Perseverance rover är utrustad med en liten helikopter och när denna lyfter eller landar kan dess virvlande rotorblad röra upp tillräckligt med damm för att "producera synliga utsläpp" nära rovern, säger Méndez Harper. Något vi bör ha i åtanke så vi inte misstolkar vad som sker om vi råkar se detta (min anm.). Det ska inte förväxlas med jordens åska inget åsknedslag sker från dessa moln som sveper utmed marken i stormbyarna.

Bild på storm på Mars från vikimedia. NASA's Mars Exploration Rover Spirit den 5 april 2011

Mars månars historia bakåt och framåt i tiden.

 

Månarna Phobos och Deimos är resterna efter en större marsmåne som kraschade med en större asteroid för mellan 1 och 2,7 miljarder år sedan, säger forskare från Institutet för geofysik vid ETH Zürich och Fysikinstitutet vid Zürichs universitet. I samarbete med U.S. Naval Observatory kom de fram till denna slutsats med hjälp av datorsimuleringar och seismologiska inspelningar från InSight Mars-uppdraget) en satellit som sändes upp i bana runt Mars 2018.

Mars två månar, Phobos

och Deimos

har förbryllat forskare sedan de upptäcktes 1877. Phobos diameter är 22 kilometer 160 gånger mindre än vår måne och Deimos  med en diameter på 12 kilometer.

"Vår måne (Jordens) är i huvudsak sfärisk medan mars två månar är mycket oregelbundet formade. Tanken i projektet var att spåra banorna och deras förändringar tillbaka till det förflutna” säger Amir Khan, seniorforskare vid Fysikinstitutet vid Zürichs universitet och Institutet för geofysik vid ETH Zürich.

”Resultatet visade sig att Phobos och Deimos banor verkar ha korsats tidigare i historien vilket tyder på att månarna var på samma plats och därför har samma ursprung” säger Khan.

Forskarna drog efter detta slutsatsen att en ensam stor måne kretsade runt Mars för länge sedan. Denna ursprungliga måne träffades förmodligen av en annan kropp utifrån och upplöstes. Ur spillrorna uppkom de oregelbundna månarna av i dag Phobos och Deimos, säger Bagherir huvudförfattare till studien som publicerats i tidskriften Nature Astronomy.

Bilder och mätningar av andra Mars-sonder än InSight har visat att Phobos och Deimos består av mycket poröst material. Med mindre än 2 gram i vikt per kubikcentimeter i genomsnitt är dessa månars densitet mycket lägre än jordens genomsnittliga densitet som är 5,5 gram per kubikcentimeter.

"Det finns många håligheter inuti Phobos som eventuell kan innehålla vattenis", misstänker Khan, "och det är där tidvatten orsakar mycket energi och fortsatt urholkande.

Det verkar som om Deimos långsamt rör sig bort från Mars precis som vår måne sakta drar sig bort från jorden. Phobos kommer däremot istället att krascha in i Mars om mindre än 40 miljoner år eller slitas sönder av gravitationskraften när den närmar sig Mars.

Intressant fakta som jag tror kan stämma (min anm.) man ser ju vilken oregelbundenhet dessa månar har och det visar på någon slags krasch i förfluten tid anser jag.

NASA hoppas på lyckade helikopterflygningar på Mars.

 

Perseverance rover  landade som beräknat den 18 mars på Mars. Ombord fanns en ny uppfinning i form av en liten helikopter. En farkost som väl i första hand ska ses som en mindre drönare.

Den ska flyga i en mycket tunn atmosfär. Den marsiska atmosfären har endast en procent av jordens densitet. Innebärande att den är ca en hundradel så tät som jordens.

Rotorbladen på den så kallade marshelikoptern väger bara 1,8 kilo och är mycket större och snurrar ungefär fem gånger snabbare – 2 400 varv per minut – än vad som skulle krävas för att generera samma mängd lyftkraft på jorden.

Den får dock lite hjälp från Mars genom att gravitationen enbart är en tredjedel av jordens.

Helikoptern har  fyra ben, en boxliknande kropp och fyra kolfiberblad arrangerade i två rotorer som snurrar i motsatta riktningar. Den levereras med två kameror, datorer och navigationssensorer. Upp till fem flygningar med gradvisa svårigheter planeras under en månad inom de första månaderna under uppdraget.

Den  kommer att flyga på höjder på 3-5 meter och färdas så långt som 50 meter från startområdet och tillbaka.

Varje flygning kommer att pågå upp till en och en halv minut. Detta ska jämföras om man vill med den första flygningen på Jorden. En flygning som gjordes i Kitty Hawk, North Carolina 1903 under 12 sekunder av bröderna Wright. Skillnaden är dock att då var det en större farkost och en människa ombord.

Bild från https://www.freeimg.net på en överblick över Mars yta.

2026 lanseras PLATO i jakten på att lära mer om exoplaneter

 

Rymdlfarkosttillverkaren RUAG Space kommer att leverera Sunshield Solar Array Subsystem för det europeiska "planet-jakt" uppdraget där rymdobservatoriet PLATO (PLAnetary Transits and Oscillations of stars) är arbetsverktyget och den som ska bygga detta blir företaget OHB. 

 Europeiskarymdorganisationen ESA har med PLATO målet att använda detta rymdobservatorium till att hitta och studera planetsystem runt stjärnorna därute och då de planeter som likt jorden är stenplaneter. I uppdraget ingår att försöka utröna vad dessa stenplaneters markegenskaper är.

PLATO är planerad att lanseras 2026. RUAG Space är den ledande leverantören till rymdindustrin i Europa och ökar sin marknad i USA. Totalt har RUAG Space cirka 1 300 anställda i sex länder. RUAG Space utvecklar och tillverkar produkter för satelliter och uppskjutningsraketer och har en stor nyckelroll och betydelse både på den institutionella och kommersiella rymdmarknaden. Det är som nämnts ovan detta bolag som har huvuduppdraget i byggandet av PLATO.

En ny (min anm.) och spännande tid väntar när väl PLATO börjar jobba däruppe.

Bild på vikipedia på rymdobservatoriet PLATO som lanseras 2026

300 miljoner år gamla glaciärer på Mars med gammalt nedfall på.

 

Planetgeolog Joe Levy, biträdande professor i geologi vid Colgate University i New York har gjort en  analys av glaciärer på Mars. Historiskt vet vi att på jorden täckte glaciärer stora delar av planeten under den senaste istiden. En istid som nådde sin topp för ungefär 20000 år sedan innan isen drog sig tillbaka till polarområdenas klippor och skrevor i ex Sveriges fjällvärld mm.

På Mars lämnade dock glaciärerna aldrig sin plats )ingen så kallad kalvning här) utan isen och vattnet som isen frös från innehåller än i dag stenar och grus från frystillfället en  frystid  upptill 300 miljoner år tillbaks.

”Alla stenar och all sand som bars av isen har legat kvar på ytan, säger Levy. "Det är som att lägga isen i en kylare under alla de där sedimenten." Geologer har dock inte kunnat avgöra om alla dessa glaciärer bildats under en massiv istid eller i flera separata händelser under miljontals år. Eftersom istiden är resultatet av en förskjutning av lutningen av en planets axel såg forskarna på hur Mars omloppsbana och klimat har förändrats över tid, Vid uträkningen av detta är det sedan intressant att se på vilken typ av stenar, gaser, eller eventuella mikrober som kan vara instängd i isen. Levy utarbetade en plan för att undersöka stenbumlingarna på ytan av glaciärerna.

Då dessa antogs urholkas med tiden under en stadig påverkan av vind och sand till mindre stenar pekar detta på en enda lång istidshändelse.

Levy valde ut 45 glaciärer att undersöka och fick högupplösta bilder som samlades in av Mars Reconnaissance Orbiter-satelliten och räknade stenar på dem och katalogiserade dem storleksmässigt. Stenar från en kilometers höjd kunde ses.

Levy tog hjälp av 10 Colgate studenter under två somrar för att räkna och mäta cirka 60000 stora stenar. "Vi gjorde ett slags virtuellt fältarbete, gick upp och ner för dessa glaciärer för kartläggning av stenblock”, säger Levy. Stenarna var  fördelade i tydliga band som liknande skräp över glaciärernas ytor vilket markerar gränsen för separata och distinkta flöden av is som bildats under perioder då Mars lutade annorlunda på sin axel än i dag.

 

Baserat på dessa uppgifter har Levy kommit fram till att Mars har genomgått någonstans mellan sex och 20 separata istider under de senaste 300-800 miljoner åren. Om det finns några biomarkörer som blåste runt då kommer de att vara fångade i isen." säger han.

Framtida upptäcktsresande till Mars som kan vara beroende av att utvinna färskvatten från glaciärer för att överleva kommer att behöva veta om det kan finnas främmande liv fryst i detta vatten och även var banden av stenar finns för att inte fördärva utrustning i onödan. I isen kan svaret finnas om liv funnits på Mars.

En spännande (min anm.) forskning som bör ge svaret på om liv funnits en gång och kanske finns i någon form ännu på eller under ytan. Resultatet att Mars haft fler istider överraskar inte varför skulle Mars regelbundna eller oregelbundna axellutning inte ha skett likaväl som Jordens? Jorden har haft flera kända istider.  Troligen förändras alla planeters axellutning ibland inga planeter är som maskiner med en ej påverkbar lutning anser jag. Allt vinglar ibland.

Bild från vikimedia på Mars med sin isiga sydpol.