Sedimentära bergarter förekommer på alla jordens kontinenter. De utgör omkring fem procent av jordskorpan eftersom de genom tektonik efterhand omvandlas till metamorfa bergarter. Vanliga sedimentära bergarter är kalksten, gråvacka, sandsten och skiffer. Kalkstenen är anledningen till den relativt låga halten av koldioxid i jordens atmosfär då en stor andel kol (genom kolcykeln) finns bundet i kalksten men även i dolomit.
Sedimentära bergarter bildas vid jordytan på vanligast
tre sätt och delas in efter dessa. Klastiska sedimentära bergarter bildas genom
sedimentation eller avsättning av vittringsprodukter från andra bergarter,
exempelvis av granit och sandsten. Avlagringar av biokemisk aktivitet ger
upphov till biogena sedimentära bergarter som kalksten och kol. Kemisk
utfällning sker främst i marina eller extrema miljöer och kan då bilda
sedimentära bergarter exempelvis gips.
Seismiska data som samlats in från Elysium Planitia den näst största vulkaniska regionen på Mars tyder på närvaro av ett grunt sedimentärt skikt inklämt mellan lavaflöden under ytan. Detta resultat nåddes inom ramen för NASA: s InSight-uppdrag (Interior Exploration using Seismic Investigations, Geodesy and Heat Transport) där flera internationella forskningspartners inklusive Universitetet i Köln samarbetar. InSight-landaren anlände till Mars den 26 november 2018 och landade i Elysium Planitia-regionen med uppdrag att mäta vad som finns under ytan med hjälp av seismisk utrustning.
Geofysiker Dr Cédric Schmelzbach från ETH Zürich med
kollegor inklusive jordbävningsspecialisterna Dr Brigitte Knapmeyer-Endrun och
doktoranden Sebastian Carrasco (MSc) från universitetet i Kölns seismiska
observatorium i Bensberg ingick och analyserade seismiska data från området för att få veta sammansättningen
av Elysium Planitia-regionen. De undersökte vad som fanns under ytan ner till
cirka 200 meters djup. Precis under ytan upptäcktes ett regolitlager av sandigt
material av ungefär tre meters tjocklek i ett 15 meter långt lager bestående av
stora stenblock som troligen kastats ut efter meteoritnedslag och därefter fallit
tillbaks till ytan.
Under detta översta lager identifierades cirka 150
meter längre ner basaltiska bergarter vilket innebär avkylda och stelnade
lavaflöden vilket till stor del överensstämde med vad man förväntat finna här.
Men mellan dessa lavaflöden som börjar på ett djup av cirka 30 meter
identifierades ytterligare ett lager 30 till 40 meter tjockt med hjälp av låg
seismisk hastighet vilket tyder på att det innehåller svagt sedimentära
material i förhållande till de starkare basaltskikten.
De fann att dessa lavaflöden är ungefär 1,7 miljarder år gamla och bildats under Amazonian (namnet på en geologisk era på Mars) som kännetecknades av en period av låga meteorit- och asteroidnedslag som började för ungefär 3 miljarder år sedan. Däremot bildades det djupare basaltskiktet under sedimenten för ungefär 3,6 miljarder år sedan under hesperianperioden (en geologisk period på Mars) som kännetecknades av utbredd vulkanisk aktivitet. Man publicerade därefter dokumentet " The shallow structure of Mars at the InSight landing site from inversion of ambient vibrations " i Nature Communications den 23 november.
Ovan. Olympus Mons fotograferat av sonden Viking 1 i juni 1978. Bilden är en mosaik skapad av svartvita fotografier i medelhög upplösning och färgfotografier i lägre upplösning. Bild från vikipedia. Olympus Mons är Mars största vulkan och det högsta kända berget i solsystemet som hittills funnet i universum. Här finns kanske solsystemets största vulkan med eventuellt undantag av Tamu-massivet i Stilla havet på jorden som består av en enda vulkan vilken kan vara större. Denna upptäcktes 2013.
