Ett oförklarat samband finns mellan kosmisk strålning och jordbävningar

 

Det finns en tydlig statistisk korrelation mellan global seismisk aktivitet utifrån förändringar i intensiteten av kosmisk strålning som registreras vid ytan på Jorden. Överraskande uppvisar den en periodicitet som undgår entydig fysisk tolkning. Men som potentiellt kan hjälpa till att förutsäga jordbävningar om vi förstår sambandet.

Starka jordbävningar resulterar vanligtvis i mänskliga offer och stora materiella förluster. Tragedins omfattning skulle kunna minskas avsevärt om vi kunde förutsäga tid och plats för en annalkande jordbävning.

I CREDO-projektet  vilket initierades 2016 av Institutet för kärnfysik vid den polska vetenskapsakademin (IFJ PAN) i Krakow, försöker man verifiera hypotesen att jordbävningar potentiellt kan förutsägas genom att observera förändringar i kosmisk strålning.

Statistiska analyser har visat att det finns ett samband mellan de två fenomenen, de uppvisar egenskaper som ingen hade förväntat sig.

Det internationella CREDO-projektet (Cosmic Ray Extremely Distributed Observatory) är ett virtuellt kosmiskt strålningsobservatorium öppet för alla som samlar in och bearbetar data inte bara från sofistikerade vetenskapliga detektorer utan också från ett stort antal mindre detektorer, bland vilka CMOS-sensorerna i smartphones leder vägen (för att förvandla en smartphone till en kosmisk stråldetektor, installera bara den kostnadsfria CREDO Detector-appen).  

En av Credos huvuduppgifter är att övervaka globala förändringar i flödet av sekundär kosmisk strålning som når Jordens yta. Denna strålning produceras i jordens stratosfär mest intensivt inom det så kallade Regener-Pfotzer-maximumet där partiklar av primär kosmisk strålning kolliderar med gasmolekyler i atmosfären och initierar kaskader av sekundära partiklar.

Vid första anblicken kan tanken att det finns en koppling mellan jordbävningar och kosmisk strålning i sin primära form som når oss främst från solen och rymden verka mystisk. Men de fysiska grundvalarna är rationella beskriver Dr. Piotr Homola (IFJ PAN och AstroCeNT CAMK PAN) koordinator för CREDO och försteförfattare till artikeln i Journal of Atmospheric and Solar-Terrestrial Physics.

Huvudidén utgår från observationen att virvelströmmar i vår planets flytande kärna är som genererar jordens magnetfält. Detta fält böjer vägarna för laddade partiklar av kosmisk strålning som kommer in mot jorden. Således om stora jordbävningar är förknippade med störningar i materiens flöden som driver jordens dynamo skulle dessa störningar förändra magnetfältet vilket i sin tur skulle påverka spåren av partiklarna av primär kosmisk strålning på ett sätt som beror på dynamiken i störningarna i vår planet.

Markbaserade detektorer bör därför upptäcka vissa förändringar i antalet sekundära kosmiska strålpartiklar som detekteras.

CREDO-fysiker analyserade kosmisk strålningsintensitets data från två stationer i Neutron Monitor Database-projektet (samlat in under det senaste halvseklet)  och Pierre Auger-observatoriet 

 

(samlat in sedan 2005). Valet av observatorier bestämdes av det faktum att de ligger på båda sidor av ekvatorn och använder olika detektionsteknik. Analyserna omfattade förändringar i solaktiviteten något som beskrivs i databasen som upprätthålls av Solar Influences Data Analysis Centre. Nyckelinformation om jordens seismiska aktivitet hämtades i sin tur från U.S. Geological Survey-programmet. 

Analyserna utfördes med hjälp av flera statistiska tekniker. I varje fall under den studerade perioden, framkom en tydlig korrelation mellan förändringar i intensiteten av sekundär kosmisk strålning och den summerade storleken på alla jordbävningar med magnituder större än eller lika med 4. Viktigt är att denna korrelation bara blir uppenbar när kosmisk stråldata flyttas 15 dagar framåt i förhållande till seismiska data. Detta är goda nyheter eftersom det antyder möjligheten att upptäcka kommande jordbävningar i god tid.

Tyvärr framgår det inte av analyserna om det kommer att vara möjligt att identifiera platserna där själva jordbävningen kommer att ske.

Men om detta kan göras möjligt skulle mycket vara vunnet,

För mer fakta om studien se denna länk.

Bild pixabay.com

NASA: s InSight-landare har upptäckt effekten av ett jordskalv utlöst av ett meteornedfall på Mars för ett år sedan

 

NASA: s InSight-landare registrerade ett marsskalv med magnitud 4, den 24 december 2021. Forskare kunde dock först långt senare utreda orsaken till skalvet. Det var ett  meteoroidnedslag som uppskattas vara ett av de största som skett i vår tid på Mars. Dessutom gav nedslaget effekten av att stora isbitar slungades mot marsekvatorn och nu finns is betydligt närmre denna än någonsin tidigare. Upptäckten får  konsekvenser för NASA: s framtida planer på att skicka astronauter till Mars och de faror som finns med detta.

Det var då när forskare såg på före-och-efter-bilder från NASA: s Mars Reconnaissance Orbiter (MRO) som man upptäckte den nya stora kratern efter nedslaget. Händelsen och dess effekter erbjuder en unik möjlighet att se hur ett stort nedslag ger för effekt på marken på Mars. Undersökningen beskrivs i två artiklar som publicerades torsdagen den 27 oktober i tidskriften Science.

Meteoroiden beräknas ha haft en diameter av 5 till 12 meter - tillräckligt liten för att den skulle ha brunnit upp i jordens atmosfär men inte i Mars tunna atmosfär som bara är 1% så tät som Jordens. Nedslaget skedde i en region som heter Amazonis Planitia och sprängde en krater ungefär 150 meter i diameter och 21 meter djup. En del av utkastaren som flög iväg av kollisionen flög så långt som 37 kilometer bort.

En händelse av detta slag ger tankar på hur säkerheten för framtida instrument, byggnader och människor ska ske på Mars.

Med bilder och seismiska data som dokumenterar händelsen tros detta vara en av de största kratrarna som någonsin bevittnats bildas på någon plats i solsystemet. Många större kratrar finns på den röda planeten, men de är betydligt äldre och föregår alla Mars-uppdrag.

Bild Nedslagskratern, bildad 24 december 2021, genom ett meteoroidnedslag i Amazonis Planitia-regionen på Mars vilken är cirka 150 meter i diameter vilket ses i denna bild tagen av High-Resolution Imaging Science Experiment (HiRISE-kamera) ombord på NASA: s Mars Reconnaissance Orbiter. NASA / JPL-Caltech / University of Arizona

Två jordskalv på Mars. Länk till direktsändning på första helikopterturen som sker i dag på Mars.

 

Vi börjar med att tipsa om länken här som går till en direktsändning av första helikopterturen på Mars. Den ska starta om allt går enligt planen Monday, April 12 at 12:30 a.m. PDT / 3:30 a.m. EDT

https://mars.nasa.gov/technology/helicopter/#Watch-Online

Nu till något helt annat. NASA:s InSight-landare har registrerat två kraftiga jordskalv på en plats på Mars som kallas Cerberus Fossae. Det är samma plats där två kraftiga skalv detekterats tidigare. De nya skalven hade magnituden 3,3 och 3,1på richterskalan. De tidigare skalven hade magnitud 3,6 och 3,5.

InSight har hittills registrerat över 500 skalv men just ovan fyra skalv är bland de  högst registrerade magnituderna på Mars och därmed bra att sondera planetens inre ur.

Att studera marsbävningar är något InSights vetenskapsteam försöker utveckla för en bättre förståelse av Mars mantel och kärna. Planeten har inte tektoniska plattor som jorden. Men däremot vulkaniskt aktiva regioner. De senaste jordbävningarna vilka inträffade den 7 och 18 mars ger tanken att Cerberus Fossae är ett centrum för seismisk aktivitet.

De nya skalven har även något annat gemensamt med InSights tidigare registrerade marsbävningar i samma område vilka inträffade för nästan ett helt marsianskt år sedan (två jordår).  De inträffade då som nu under den marsianska sommaren på norra halvklotet. Forskare hade förutspått att denna årstid och plats återigen skulle vara en idealisk tid att lyssna efter skalv eftersom vindarna skulle bli lugnare under denna tid och avlyssnandet då underlättades.

Seismometern, kallad Seismic Experiment for Interior Structure (SEIS) är täckt av en kupolformad sköld för att skydda den från störande vind och hindras bli för kall. Men vinden på Mars är dock ett problem då apparaten tar upp vibrationer från vinden och resulterar i att mindre marsbävningar missas. Under den gångna norra vintersäsongen kunde InSight inte upptäcka några skalv alls. Vindarna viner mer under mars vinter.

 

"Det är intressant att än en gång observera marsbävningar efter en lång period av inspelning av enbart vindbrus", säger John Clinton, seismolog som leder InSights Marsquake Service vid ETH Zurich. "Ett marsianskt år senare är vi nu mycket snabbare på att karakterisera seismisk aktivitet på den röda planeten."

I framtiden hoppas forskarna kunna förbättra sin "lyssnande" förmåga än mer. Vi ska i åtanke att temperaturer nära InSight  kan svänga från nästan minus 100 grader Celsius på natten till 0 grader Celsius under dagen. Dessa extrema temperaturvariationer kan orsaka att kabeln som ansluter seismometern till landaren expanderar vilket resulterar i poppande ljud i datan som kan misstolkas som mindre jordbävningar.

 

Så teamet har börjat försöka isolera kabeln från kylan. De gör detta genom att använda skopan i slutet av InSights robotarm för att ösa upp och släppa jord ovanpå den kupolformade vind- och termiska skölden så att jorden kan sippra ner på kabeln. Det gör att jorden kan komma så nära skölden som möjligt utan att störa sköldens tätning mot marken. Uppdraget för Insight har av NASA nyligen förlängts med två år fram till december 2022.

Mycket sker nu på Mars.

Bild från vikimedia Bilden tagen den 19 Mars 2008, 15:25 av Mars Exploration Rover.

Misstankar om fracking som orsak till jordbävningar på rad i Alabama

Fracking metoden att utvinna gas ur berggrunden och används mycket mer nu än det tidigare gjorts. Lönsamheten för denna miljöpåverkande gruvbrytningsmetod har ökat på vissa platser och utöver miljöpåverkan finns även andra faror.

I Alabama har en rad mindre jordbävningar skakat marken under den senaste tiden och misstanken mot att de uppkommet under påverkan av fracking finns.

Då undrar man vad som kan ske om metoden skulle användas på platser där marken är än mer känslig och där jordbävningar är vanliga?

Katastrofmetoden för miljön kan då bli en katastrofmetod för bebodda trakter i länder där det fortfarande byggs hem av halm och lera.

I länder likt Japan där jordbävningar är vanliga men byggnader jordbävningssäkra blir effekterna om metoden används och utlöser skakningar i berggrunden liten men många andra länder bygger av ovanstående material och rasar som korthus vid minsta skakning.

Behövs verkligen alla naturtillgångar så väl att metoder som fracking ska användas och tillåtas. Nog måste det finnas större värden än konsumtionsökningar och kapitalansamlingar den korta tid vi generationsvis finns här?