Kuiperbältet ett 4,5 miljarder gammalt asteroid och småplanetområde utanför Neptunus bana med mycket kvar att upptäcka i.

Runt de småplaneter vilka finns här har månar upptäckts. Pluto har ex månen Charon.

En ny måne har nu upptäckts runt en småplanet med det intetsägande namnet  2007 OR10. Kanske denna måne nu kan få att denna småplanet kan få ett intressantare namn och kanske även månen namnges. Småplaneten är inte så liten den bör vara i storlek ungefär som Makemake vilken är ca 132 mil i omkrets. 

Men ännu är man inte helt säker på om 2007OR10 är en småplanet eller om det är ett annat objekt en större asteroid eller kanske två närliggande asteroider. 

Det är Hubbleteleskopet som gjort denna upptäckt för inte så länge sedan. Läs mer om detta här från NASA.

Ganymedes jättemånen i vårt solsystem vilken är större än planeten Merkurius och småplaneten Pluto

Ganymedes är solsystemets största måne vilken har sin bana bland 67 andra månar runt Jupiter. Ganymedes är större än planeten Merkurius men har en mindre massa än Merkurius.

Månen består av sten och is. från Wikipedia citat.

"Ganymedes är den enda månen i solsystemet känd för att ha en magnetosfär. Den magra magnetosfären är begravd i Jupiters mycket större magnetfält. Månen har en tunn atmosfär av syre som innehåller O,O₂ och eventuellt O₃ (ozon)". 

På månen Io:s yta sveper troligen vågor av lava fram

Jupiters måne Io är en vulkaniskt aktiv måne. Det är den tredje av Jupiters 67 månar storleksmässigt.

Nu har det uppmärksammats att det troligen flyter lavaströmmar på denna vulkaniskt aktiva måne.

Men för att bekräfta detta behövs närmare studier vilka först 2021 kan göras genom att då närmare undersökningar av denna måne åter då står på tur.

Saturnus isiga måne Tethys har en stor sevärdhet

En av Saturnus  56 månar är Thetys. Denna måne vilken är ca 105 mil i omkrets har en canyon. Men ingen liten sådan utan med en bredd av 10 mil och ett djup av 4 km.

Den löper ca 75% runt månens isiga yta. Se bild och få mer information här.

Kanske kan denna måne bli ett av framtidens sevärdhetsmål för framtida rymdturister. 

Äventyret Phobos väntar snart

Phobos är en måne vilken finns i en bana runt Mars.

Dess ovanliga form (ett äggformat och 27 km stort objekt i diameter) lockar och får meningsskiljaktigheter att råda ifall det är en större asteroid som fångats in av Mars eller den ska klassas som en måne likt vår egen måne.

Nu har fransmän och japaner bestämt sig för att gemensamt bekosta ett forskningsprojekt för att sända upp en farkost till Phobos för att ta hem markprover därifrån.

Säkert blir det ett spännande projekt vilket kommer att ge oss mer kunskap om månen eller om det nu är en asteroid. Markprovet kan ge svar på ovanstående fråga.

Projektets genomförande är planerat till 2024 och då avståndet därifrån till Mars sedan blir 600 mil kommer även kameror från farkosten att riktas mot Mars för att få  bilder därifrån.

Enceladus är en av de mest intressanta månarna i vårt solsystem

Saturnus måne Enceladus är en av de mest intressanta månarna i vårt solsystem i jakten på liv. Här finns  under den isiga ytan mer vatten än vad alla jordens oceaner rymmer.

Vatten  i flytande form och därmed möjligt för liv och kanske fisk eller andra vattenlevande varelser.

Gejsrar värmer vattnet och ibland kan man se dessas utbrott då vattenkaskader  bryter upp ur den isiga ytan.

Det är en spännande värld. En av flera därute som vi vill veta mer om.

Se länken här där man kan se en film om inte bara denna intressanta måne utan även andra månar i vårt solsystem vilka är lika intressanta när det gäller att söka efter liv. Världar vilka innehåller vatten.

Elektrisk sand dansar runt i vinden på Titan

Saturnus spännande måne Titan har länge uppmärksammats för sina sjöar och sin atmosfär. 

Månen är en av de intressantaste platserna i vårt solsystem att söka liv på.

Titan fortsätter överraska.Nu har det även upptäckts att sanden här ibland är elektriskt laddad. När vinden har en styrka av minst 15m/sek då den svepande dansar runt på ytan hoppar sandkornen och klumpar ihop sig.  Det är då den elektrificerats. 

  

För vidare läsning av vilken slag av sandkorn det troligen handlar om här och rörelserna i denna vid detta slag av väder se medföljande länk.  

Forskningen inom detta område bedrivs bland annat vid Georgia Institute of Technology i Atlanta i USA.

Saturnus måne Pan har en form som ingen kan föreställa sig. Varför ser den ut så?

Pan är den innersta av Saturnus månar. Storleken är ca 30 km i diameter. Inte stort men formen är underlig.

Formen ser ut som en diskussskiva anser jag medan många ser den som en valnötsform. Vilka krafter det är som fått månen att ta denna form vet ingen idag. Men nog ser den fantasieggande ut.

Materialet i denna är dock inget konstigt vad man vet idag. Krafter bör ha format den upphöjda skivan runt om genom att material svept upp som en ås runt denna från övriga kanter. 

En kosmisk vind eller rörelse när materialet var porösare eller smält och gravitationen har säkert hjälpt till från Saturnus sida. Numera är materialet troligast fast.

Solsystemets planeter, månar och asteroider mm är rester av solens förflutna.

Vi måste veta att religion är att tro på en verklighetsbild. Vetenskap att tro på en vetenskaplig förklaring med olösta frågor.

En gång fanns gas och stoff med en omkrets av ljusårs storlek. Efterhand lyckades dessa få kontakt genom virvlar och gravitationskraften.

Allt blev tätare och snart var solen bildad. Men vid denna process där mycket energi var inblandat blev en del materia över. Materia vilken fortsatte dras samman och kollidera med annan materia och med gravitationens krafter blev till satelliter runt denna.

Resterna blev därför i många fall planeter mm och en av dessa blev Jorden och här lever vi en liten stund släkte efter släkte. Kan det finnas en högre mening med detta? Ingen vet men många tror detta. En kamp mellan ondska och godhet pågår här anser många och har alltid gjorts. Kan det likväl finnas en djävul och en Gud i ständig kamp vilket många anser? Ser vi oss omkring i nutid, historia och hoppfullhet kan det vara så.

Verkligheten är inte så enkel som vi kanske försöker få den med den kunskap vi hela tiden försöker finna och få kontroll över. Kunskap vilken hela tiden nu och historiskt har fått omtolkas och ger nya frågor vi ännu inte kan besvara varken naturvetenskapligt eller religiöst. 

Vi kan bara tro vi har svar. Vi människor behöver en grund för att kunna kommunicera med varandra. Därför är så många idag rädda för religionens svar då dessa inte ger människan egen kontroll över verkligheten utan måste se en högre makt som styr. Ingen är bekväm med att bli detta om man inte har sökt denna slag av förklaring. 

Vi måste veta att religion är att tro på en verklighetsbild. Vetenskap att tro på en vetenskaplig förklaring med olösta frågor.

Jupiters måne Europas yta är ett enda ishölje med ett jättehav under denna av is. Liv kan finnas här.

Ett hav där liv kan finnas eller ha funnits det är vad som finns på Europa en av Jupiters månar. Svårigheten har varit att bekräfta eller förneka detta liv. Men nu har forskare hittat belägg för eller ytterligare bevis för att det kanske inte är så svårt att hitta belägg för liv eller ickeliv där utan att komma under isytan.

Vattengejsrar har misstänkts länge spruta upp från sprickor i isen då och då. Belägg har funnits syner av detta likaså. Men inga direkta bevis.

Men nu har bevis kommit med direkta foton av händelser av detta slag. Genom detta kan det bli lättare att söka liv i Europas vatten. En sökning i det vatten som kommer ur gejsrarna.

Detta genom rymdfarkoster vilka ska samla in data från dessa vattengejsrar direkt över ytan istället för att landa borra och hämta under ytan. Det ska inte behövas en landning utan allt ska kunna ske ovan ytan.

Peggy är en måne vilken föds just nu bland en av ringarna av Saturnus

Peggy upptäcktes för några år sedan och skulle om den ska ses som en måne vara den 63:e månen runt Saturnus.

Den finns i den så kallade A-ringen runt Saturnus och är en klump av material löst sammanfogad.

Men med tiden kan det bli en fast måne av detta. Den bildas just nu.

Idag är det inte en måne av fast slag och diskussioner har förts om denna ansamling av löst material ska ses som en sådan. Däremot kommer troligen den dag den ska ses som sådan och då blir den fast nog att lämna A-ringen där dess material kommer från och ta plats i en egen bana runt Saturnus bland sina 62 andra månkamrater.

Dione är en måne vid Saturnus som dragit till sig intresse den senaste tiden

Dione en av Saturnus månar. Även denna verkar ha ett hav under sin yta. I så fall är det den tredje av Saturnus hittills funna 62 månar som har vatten.

Vatten vilket kan innehålla liv. De andra två månarna runt Saturnus vilka bekräftats ha vatten är Titan och Enceladus.

Dock har inga gejsrar upptäckts på Dione vilket har upptäckts på en del andra månar ex på Jupiters måne Europa. Men vatten misstänks starkt finnas under ytan. 

Misstanken uppstod genom mätningar av gravitation över planeten. 

 Se medföljande länk för mer information om detta.

Titan är en måne runt Saturnus med en storlek större än planeten Merkurius.

Titan hade kallats en planet om den haft en egen bana i vårt solsystem istället att som nu vara en måne till Saturnus.

Här flyter floder och finns sjöar. Inte av vatten utan av metan. Här regnar det men även regnet är metan i en atmosfär av nästan enbart kvävgas.  På Jorden har vi vattnets kretslopp på Titan är det metan som är kretsloppet.

Här finns en tät atmosfär vilken är svår att se igenom. Men tre sjöar har upptäckts på Titan vars största djup är ca 200 meter där 2 cm höga vågor sköljer kusterna.

Nu har en vätecyanid upptäckts i ytan på Titan en som man tror föregångare till livets aminosyror.

Experiment har tidigare gjorts i laboratorium för att försöka skapa byggstenar för liv med utgångspunkt från vätecyanid och dessa försök har gett positiva resultat.

Men detta ska inte tolkas  som att man visat på liv på Titan, däremot behövs mätningar på plats i framtiden för att lära mer om Titan.

Månen har en konkurrent. Jordens andra måne upptäckt.

Vår måne känner alla till och vi har aldrig som jordinnevånare trott på en extra måne. Nu ska vi veta att det finns ingen fastställd gräns i storlek när en himlakropp ska kallas måne eller satellit.

I detta fall anses det att denna asteroid ska kallas kvasi-satellit kan ses som ytterligare en måne till Jorden.  Den har inte alltid snurrat runt Jorden och solen utan har troligen fångats in för några år eller århundraden sedan. Banan går i en bana vilken innefattar både  Jorden och solen under det vi kan kalla kvasi-satellitens månår.

Storleken på kvasi-satelliten är enbart 30-40 meter vilket ska jämföras med vår Månes omkrets av 10940 km.

Den nu upptäckta kvasi-satelliten kallas 2016 HO3. Enligt beräkningar blir den inte en följeslagare till Jorden i all framtid utan kommer att lämna oss och störta in i solen eller hemska tanke och mer otroligt  ner på Jorden inom några hundratal år.  

Hydra, Plutos yttersta måne har rent och fruset vatten.

Hydra den yttersta av Plutos fem månar är istäckt. Charon är den andra månen vilken är isbelagd. Men till skillnad från Hydra är Charons is nedsmutsad av ett mörkt material.

Hydras is är däremot ren och reflekterar starkt ut i rymden. Kanske har avståndet till Pluto betydelse. Hydra finns nämligen längst bort från Pluto.

Något har förorenat Charon. Kan det ha varit damm vilket Plutos dragningskraft dragit till sig och en mängd av detta hamnat på Charon under något tillfälle?  Damm vilket virvlat förbi eller ej kommit i närheten av Hydra.

Det kan även vara vulkanutbrott på Charon under tidernas gång bakom nedsmutsningen av isen. Kanske Hydra inte har vulkaner utan att det är ett större nedslag av ett stenblock vilket gett detta damm.

Men varifrån kom då vattnet?

 Hur djupt är det kan det vara bara en tunn yta? Idag vet man inte. Men vad som i detta inlägg ska koncentreras på är kunskapen av att Hydras yta ät täckt av rent klart vatten. 

Vad som även kan uppmärksammas är att is och vatten som här kan finnas även på mycket oregelbundna månar. Formen är inte allt. 

Många tror säkert att en himlakropp ska vara rundformad för att inte vara bara ett klippblock och ha vatten eller istäckt yta. Men Hydra bevisar att så inte behövs.

Första månen upptäckt på Makemake av Hubbleteleskopet.

Utanför vårt solsystem och Plutos bana finns ett asteroidbälte där tusentals stenar och dvärgplaneter finns. En del av ungefär samma storlek som Pluto.

Det var efter upptäckten av detta Pluto fick lämna sin klassificering som planet och bli en dvärgplanet. Kuiperbältet heter området och Pluto ingår i detta.

Här har många himlakroppar upptäckts de senaste åren. En av dessa är dvärgplaneten Makemake  vilken upptäcktes den 31 mars 2005. Det är en dvärgplanet  vilken är av 75% storlek av Plutos. De tredje största av dvärgplaneterna. På andra plats kommer Eris.

Det är i omloppsbana runt denna som nu en måne upptäckts.  Månar finns troligen i omloppsbana runt de flesta himlakroppar av en bestämd storlek. Var denna storlek  går är okänt. Men teoretiskt skulle alla himlakroppar kunna hysa stenbumlingar eller månar runt sig. Kanske även små asteroider har ministenar kretsande  om sig.

Månar är i varje fall inte unikt. Det unika är troligen istället en planet utan måne om denna inte finns för nära sin sol likt Venus och Merkurius i vårt solsystem. I det fallet drar troligen solen bort månen och den kommer att falla in i solen.

Saturnus måne Enceladus gejsrar sprutar taktfast. Så sker inte på Jorden.

Gejsrar finns på flera platser på vår planet bland annat på Island. När vatten värms upp av Jordens innanmäte och når kokpunkten sprutar det upp i fontänliknande sprut av vatten och ånga. Förutsättningen för att det ska ske är att jordskorpan är så tunn att vatten kan värmas upp till kokpunkten.

Men när en gejser sprutar på Jorden  innebär inte detta att alla andra sprutar över hela planeten eller ens i närheten.

På ismånen Enceldus sker dock detta alla sprutar samtidigt runt hela månen.. Vi vet att under ytan på månen finns vatten troligen saltvatten. När det värms upp sprutar vatten upp genom spricker i berggrund och is. Men att det sker taktfullt är ett mysterium.

Det teoretiskt  förklaras av att månen är liten och allt vatten har kontakt med samma värmekälla vilken värmer lika runt hela månen.  Att allt värms upp lika mycket kanske genom tidvatteneffekt från Saturnus gasjätten runt vilken månen kretsar.

Genom detta blir en likhet av uppvärmning och allt sprutar där det kan spruta ur gejsrar samtidigt och en utjämning av värmen i vattnet sker då tillfälligt innan ett nytt utbrott sker.

Bilden ovan från Wikipedia och Gejsern Strokkur på  Island.

Mars måne Phobos och Neptunus måne Triton har en gemenskap. En dyster framtid.

Månen  Phobos en av Mars månar och Neptunus ena måne Triton är samma skrot och korn.

Porösa månar med mycket dålig hållfasthet. Idag tror man att vi kan se hur dessa månar sakta men säkert faller isär. De kommer att bli stenfragment inom en tidsrymd av 30-50 miljoner år.

De dras itu av tidvattenskrafter från sina moderplaneter just genom sin dåliga hållfasthet och troligt stora ihåligheter inom sig.

Som väl är händer inte samma sak vår måne då den är mer hållfast. Skulle det hänt med vår måne hade risken varit stor för jätte meteoritnedfall på Jorden och det skulle varit katastrofalt.

Risken för Neptunus är minimal då det är en gasplanet och säkert förblir detta den dag katastrofen kommer från Tritons sönderfall.

På Mars blir troligen även nedfallen stora om några tiotals miljoner år och kan bli ett problem  för de eventuella människor som då bor på den sedan teoretiskt årmiljoner koloniserade Mars. Om nu mänskligheten eller solsystemet finns kvar så långt fram i tiden vilket jag betvivlar åtminstone då det gäller mänsklighetens framtid.

Saturnus största måne Titan är högintressant för astrobiologerna. En sjö lika stor som Kaspiska havet finns bland annat här.

Titan är den måne vilken har en mycket tät atmosfär vilket gör den svår att undersöka. Men rymdlandaren Huygin landade här och har tagit bra bilder från ytan. Bilder vilka visar på den enda himlakroppen i vårt solsystem med flytande vätska i form av sjöar på ytan.

Även floder existerar på denna måne vilken i storlek är större än planeten Merkurius.

Största sjön här kallad Kraken är ungefär lika stor som Kaspiska havet på Jorden. På Titan ska finnas komplexa organiska molekyler vilket kanske kan antyda på något slag av liv.

Men då yttemperaturen är ca -180 grader finns inget rinnande vatten här utan sjöar och floder består av vätska som flyter i denna temperatur.  Det är metan och eller etan.

Atmosfären är metan och kvävgas i första hand.  För att läsa lite om hur astrobiologerna tänker angående möjligt uppbyggande av cellmembran och i förlängningen liv i denna miljö se medföljande länk här.

En blodröd måne kan ses mellan 3:07 och 04:11 den 28 sept över Sverige. Sågs förr som omen om svåra tider eller olycka.

Det handlar om en månförmörkelse där månens färg skiftar i röd nyans under den tid detta sker.

Det är bara att hoppas att det blir väder för denna fantastiska syn.

Förr sågs detta som en varning från gudar om att något svårt skulle ske. Katastrofer av något slag.

Det kunde vara allt från bränder till katastrofer av skilda slag. Tron fanns i alla kulturer. Idag tror forskare att man ex kan använda skenet för att söka liv i andra solsystem.

Följ den länk som här medföljer för mer info av skilda slag om den månförmörkelse som sker i dagarna och vad en blodröd måne betytt och betyder nu och tidigare i historien.