750 ljusår från oss i riktning mot stjärnbilden Perseus finns en mycket ung stjärna med ett svansformat magnetfält efter utefter sin bana. Varför?

Stjärnan med namnet NGC1333IRAS 4A är enbart 10000 år gammal. Runt denna finns samlat damm och sten grundmaterial för planetbildning runt stjärnan i framtiden.

Det  annorlunda här är att stjärnan med sitt material av någon anledning fått med sig en svans eller spiral av magnetfält från universum i närområdet. Denna magnetslinga är kraftig och kan hjälpa eller stjälpa en framtida planetbildning runt stjärnan.

Det intressanta är att stjärnan är så ung. Hur framtiden blir här beror på vilken effekt det kraftiga  magnetfältet ger. Blir det ett planetsystem runt stjärnan eller blir den en ensamvarg i sitt område. Ingen vet.

Vad som är, gör vad och hur eller varför magnetfältet får den ena effekten eller den andra kan vi ännu inte helt förstå.

Bilden ovan kommer från SMITHSONIAN ASTROPHYSICAL OBSERVATORY.

En enorm svans av röntgenstrålning har upptäckts strömmande ut efter galaxklustret Zwicky 8338. Varför?

Längden på denna svans är otroliga 250 000 ljusår.  Detta är mer än dubbelt mot vintergatans diameter. Avståndet till denna svans är betryggande då det är 700 miljoner ljusår dit.

Teorin är att denna svans kom till när en galax med namnet CGCG254-021 plöjde igenom klustret och då skulle trycket från het gas i klustret gjort att röntgenstrålning och gas svept iväg från klustret genom fysisk lag och att det är detta vi nu ser som en svans av strålning.

Genom att CGCG254-021 har en otrolig massa mycket större än de galaxer som ingår i klustret kan detta även ha betydelse för hur svansen bildades.

Däremot visas det inte att stjärnbildning sker i denna galax fast den har  mycket materia. Kanske det har samband med dess effekter på sin färd genom klustret och att stjärnbildning inte kan ske under färden genom detsamma.

Det finns mycket kvar att lära om universum. Stjärnbildning är ett ännu inte helt förstått område..

Bilden ovan visar området som beskrivs .

Evolution kan vara intelligent design. Det finns Forskning idag där detta misstänks.

Som troende blir jag glatt överraskad att det  forskning idag finns öppenhet  för  att evolution inte motsäger intelligens bakom denna. En tanke som för bara några år sedan var tabu och vilken allmänheten i många fall idag absolut inte tror på eller får undervisas i skolorna.

Skapande  eller intelligent design motsäger inte evolutionsteorin eller tvärtom så börjar många forskare se det idag.

En skapad evolution i samband med Big Bang ligger närmare sanningen än slumpen.

Big Bang ska vi tro på ja kanske vara säkra på har inträffat. Vi skapades eller universum ur intet ur inget blev en punkt av  ingenting vilken plötsligt expanderade och gör så än idag. Universum expanderar och denna expansion accelererar.

Helt logiskt då expansionen skapades i ett ingenting vilken logiskt måste expandera i förhållandet till avstånd och storlek.

I evolutionen ses lärande finnas misstag förändras till liv som kan bestå.

En sak som däremot jag undrar är varför aldrig något liv genom skapandet evolution eller mutation aldrig blivit evigt. Vad i processen gör att evigt liv för någon livsform eller någon ex människa aldrig lyckats. Något i all denna evolution måste ha skapats för att göra allt möjligt utom evigt liv. Varför?

NGC 1068 en galax synlig i stjärnbilden Valfisken på södra halvklotet blev intressant för sitt oregelformade svarta hål i december 2015.

47 miljoner ljusår bort från oss i stjärnbilden Valfisken finns synligt en galax med namnet NGC 1068. I denna  galax likt andra finns i centrum ett svart hål.

Här har för första gången formen kunnat fotograferas på ett svart hål och dess närmiljö av gas som sjunker in i detta.

Överraskningen var stor när resultatet visades. Vi ser på svarta hål som cirkelrunda och det material som dras ned i dessa som att detta i form av gas och partiklar även dessa dras ned i en cirkelformad rörelse eller jämt utmed cirkelns kanter. Jämt så att även denna rörelse blir rund eller formad som en strut ner i hålet.

Men det var inte hur det ser ut här. Istället är det ovalformad nedfart i hålet oregelbundet och oordnat nedfall.

Följ länken här för att se hur det tolkades.

Varför det sker på detta sätt är en gåta vilket teoretiker eller matematiker får ta tag i. Kan de  svarta hålen  vara oregelformade och unika? Frågan är berättigad och svaret får vi säkert inom en inte helt avlägsen framtid. Men lösningen på varför får vi kanske aldrig.

En farkost från Kina har landat på månen för att ta mineralprover. Är det början på inmutning av mark för framtida gruvbrytning av Kina?

Vi såg för ett tag sedan att USA antaget ett lagförslag att stater kan ta en himlakropps yta för egen gruvbrytning eller ägodel. Början till ekonomiskt rika jordiska staters möjligheter att skaffa egen mark i rymden öppnade sig.

Se mitt blogginlägg för den 18 dec 2015.

Nu har Kina  taget ett steg mot att hitta värdefull malm på månen och om de finner detta att inmuta denna och utropa en kinesisk enklav här. Knappast på hela månen? Men en del av denna.

Tror inte lagen kan ge stater rätt till hela månar och planeter däremot hela asteroider.

Jakten på brytbar malm i framtiden och inmutningar och framtida konflikter har startat.

Här kan ni bläddra i 101 av de absolut bästa bilder av rymdobjekt tagna 2015.

Se och njut. Se och fanatisera. Se och förstå eller lär mer. Se och njut.

Rymden har mycket som är fantastiskt.

Bilder för blivande astronomer. Intresserade eller science fictions fans.

Falcon har landat. För första gången har en landning skett i samma position som en uppstigning.

Rymdfärjor har vi sett landa i samma ställning som de flög iväg. I flygplansposition.

Men raketer av typen Apollo eller liknande långsmala raketer har aldrig lyckats komma tillbaks och landa i samma position eller konstruktion som när de startade tidigare.

Inte förrän Falcon lyckades (se landningen följ länken) med detta i december 2015. Detta är en milstolpe i precision  och teknik.

Nu kan återanvändning av raketer göra att det blir billigare rymdfart och kanske mindre nedskräpning i rymden. 

100 miljoner år tog det från den första procenten syre till syrehalt vilket möjliggjorde en explosion av liv på Jorden.

100 miljoner år från en mycket låg syrenivå i vår atmosfär tills den nådde en nivå där livet genom en explosion av möjligheter tog fart. En explosion vilken inte kunde stoppas när den väl börjat. Liv överallt i allt fler former av växter och djur.

En skapelse av evolution och i denna skapelse en evolution och förnyelse och experimentlusta vi ännu inte kan se slutet av.

Det var cirka 600 miljoner år sedan denna explosion av liv uppstod. Innan dess fanns enbart bakterier av enklare slag.  De dog ut när  syrets fick större koncentration i atmosfären . Det var ett gift för dem.

För en spännande och kort beskrivning av vad som skedde kan följande vara intressant att läsa.

Fantasiplaneter i ex Star Trek är inte så fantasirika deras original finns i många fall i verkligheten där ute.

Science fiction här finns exotiska och fantastiska planeter och liv beskrivna genom tiderna av det mesta av vad mänskliga hjärnor kan fundera ut.

Men många av de fantasiplaneter som tänkts ut finns i verkligheten följ länken här för att se likheter mellan fantasiplaneter i Star Trek och vad som hittats i vintergatan på  exoplaneter.

Kan det vara så att mänsklig hjärna inte kan fundera ut det omöjliga utan begränsas av att enbart kunna fundera ut det möjliga? Det som kan finnas, uppfinnas eller redan finns upptäckt eller möjligt att upptäcka.

Det människan inte kan fundera ut ska inte människan kunna föreställa sig. Kan det vara så? Att människan ska ha begränsningar. Begränsningar vi inte kan forcera genom begränsningar av kunskap vi absolut inta ska förstå eller ha möjlighet att förstå.

Kan ex mörk energi och materia tillhöra detta vi inte ska förstå?

Det ska finnas tolv olika slag av regnbågar

I dag vet man hur regnbågar uppkommer. Men tidigare var de ett mysterium vilket förklarades genom mytologi och berättelser.

Klassificering av regnbåge har tolv klasser. Alla med många variationer.  Mängder av visor och romantiska berättelser har sin utgångspunkt i regnbågens vackra färger och form.

Få  står iskalla  inför synen av den. Idag rekommenderar jag följande artikel för att lära mer om regnbågen. Följ länken.

Utöver det rekommenderar jag följande låt där Judy Garland  sjunger Over the rainbow från filmen Trollkarlen från OZ från 1939. Här sjunger den då 17 åriga Judy Garland mycket vackert följ denna länk.

Gammakällan PKS 1441+25 en kvasaren 7 miljarder ljusår bort vilkens gammastrålning inte möter motstånd på vägen hit.

En kvasar är en överaktiv stjärna vars strålning och ljus är så stark att det inte går att se själva galaxen den finns i. Först med adaptiv teknik och CDD-teknik har den galax vars centrum kvasaren behärskar kunnat ses.

Kvasarens centrum är ett svart hål. Stoft och gas faller in i hålet samtidigt  försvinner andra gaser från hålet.  Denna process gör att starkt strålning sänds ut över och under hålet. Det blir själva ljuskällan  Den starka gammastrålningen exempelvis.

I fallet ovan med nämnda kvasar PKS 1441+25 är det den höga gammastrålning som inte verkar minska på vägen till jorden som förvånar. Låg gammastrålning är vad man trott skulle kunna gå fram utan större energiförlust genom rymdens fotoner. Men inte stark.

En annan sak som förvånar från denna avlägsna källa är att gammastrålningen även bildas långt från det svarta hålet här. Vad är källan eller anledningen till det? Det är ingen vanlig kvasarkälla vi upptäckt här.

En lösning på ej minskad gammastrålning på vägen hit från just denna källa kan vara att fotondimman här är mindre mellan oss och denna kvasar  än på andra platser i rymden. Men varför,  avståndet är enormt för en slump.

Lösningen på att strålningen kommer en bit från hålet kan vara stötar med strålning från olika håll som krockar då stark strålning från hålet studsar på redan utsläppt strålning på avstånd och en acceleration blir följden stötvis. Det kan vara en förklaring på den starka effekt som finns.

I vilket fall är det en gåta med denna kvasar.

Namngivningstävling av 31 exoplaneter och 14 stjärnor i främmande solsystem klara.

För att namnge ett antal upptäckta stjärnor och exoplaneter utlöstes i somras en tävling där allmänheten kunde rösta på ett antal namnförslag. Nu är det klart vilka namnen blev.

Vad som förundrar mig är att det likt förr namngavs utefter samma linje som tidigare. De namn som fanns att rösta på var från mytologin eller berömda forskares.

Stjärnhimlen är full av mytologiska namn sedan tidigare. Nu fortsatte namngivningen efter denna agenda i vår tid. Det var inte allmänheten som fortsatte denna agenda. De hade inga egna val utan skulle välja utefter färdigställda namn av ett antal av 274 stycken. Det blev  573242 röster från 182 länder. 

Vissa namn som det kunde röstas om blev likväl kasserade av vetenskapen då de vann i popularitet. De passade inte enligt normer som fanns. Varför de då skulle finnas med som namn att rösta på är en gåta.

Kanske det varit bäst att låta nedanstående gällt utan att införa andra namn. Vi har redan tillräckligt med mytologi i universums namngivning om vi ser till stjärnbilderna.

De vinnande namnen ska användas parallellt med de vetenskapliga namnen av siffror och bokstavskaraktär.

Saturnus måne Enceladus gejsrar sprutar taktfast. Så sker inte på Jorden.

Gejsrar finns på flera platser på vår planet bland annat på Island. När vatten värms upp av Jordens innanmäte och når kokpunkten sprutar det upp i fontänliknande sprut av vatten och ånga. Förutsättningen för att det ska ske är att jordskorpan är så tunn att vatten kan värmas upp till kokpunkten.

Men när en gejser sprutar på Jorden  innebär inte detta att alla andra sprutar över hela planeten eller ens i närheten.

På ismånen Enceldus sker dock detta alla sprutar samtidigt runt hela månen.. Vi vet att under ytan på månen finns vatten troligen saltvatten. När det värms upp sprutar vatten upp genom spricker i berggrund och is. Men att det sker taktfullt är ett mysterium.

Det teoretiskt  förklaras av att månen är liten och allt vatten har kontakt med samma värmekälla vilken värmer lika runt hela månen.  Att allt värms upp lika mycket kanske genom tidvatteneffekt från Saturnus gasjätten runt vilken månen kretsar.

Genom detta blir en likhet av uppvärmning och allt sprutar där det kan spruta ur gejsrar samtidigt och en utjämning av värmen i vattnet sker då tillfälligt innan ett nytt utbrott sker.

Bilden ovan från Wikipedia och Gejsern Strokkur på  Island.

Det verkade som ett mysterium när ett antal exoplaneter i storlek som Jupiter saknade den mängd vatten i atmosfären vilket enligt modelltänkande skulle finnas där.

Stora planeter i solsystem utanför vårt med ett närmare avstånd till sin sol än våra jätteplaneter borde ha en atmosfär innehållande mer vatten än de verkar  ha.

Nu tror man sig ha funnit anledningen. Vissa är nog likväl gasjättar och andra ligger så nära sin sol att vattnet likt på Mars försvunnet och atmosfären istället där denna finns är av samma slag eller liknande som på Venus. Inget vatten utan andra slag av atmosfär av svavel etc.

Kan det vara så att det i första hand likt i vårt solsystem finns vatten reservoarer  i första hand under ytan på (med undantag av Jorden)  och månarna (här undantas vår måne).

Kan det vara så vilket det är  i vårt solsystem att vatten i större mängd vilket inte kan existera på en gasjätte istället samlats i eller på gasjättens måne eller månar? Exempelvis månen Enceladus runt Saturnus vilken har kilometertjock saltvattenis.

Där vatten finns på en planet i större mängd blir det tvärtom som på vår måne vilken inte har större tillgångar på vatten.

Då det gäller jätteplaneterna ovan både gasjättarna och de jättar av ev fast material kan det vara så att det finns för våra teleskop  osynliga månar runt dem vilka innehåller stora vattenmängder.

Vatten vet vi idag är universellt och mycket vanligt. Men ska inte förväxlas med att det alltid har samma sammansättning som här på jorden eller att det betyder liv.

Bilden ovan är Venus från wikipedia.

Soleruptioner vilka kan störa datortrafiken kan teoretiskt uppstå 1000 gånger kraftiga än hittills skett.

Soleruptioner sker hela tiden och med en periodicitet av 11 år sker större eruptioner vilka idag riskerar datatrafiken på Jorden.

Hittills har enbart smärre problem uppkommit vid dessa utbrott. Exempelvis elavbrott i större omfattning  av solstormar orsakade av soleruptionen. 

1972 slog en geomagnetisk storm ut telefonförbindelserna i den amerikanska delstaten Illinois. 1989 orsakade en solstorm ett strömavbrott som drabbade sex miljoner människor i den kanadensiska delstaten Quebec. I månadsskiftet oktober-november 2003 slog en solstorm ut satelliter i omloppsbana.

Citerat från SVT nyheter 

Men vad skulle ske om soleruptioner tusen gånger kraftigare än hittills kända skulle ske på vår sol likt de som sker på dubbelstjärnan  KIC9655129.

Det skulle bli katastrof och slå ut allt kanske hela mänskligheten på köpet. Risken är mycket liten att så skulle ske men inte omöjlig. Omöjligheter är endast det som inte tros kunna ske tills det sker.

Fotografier har nu tagits som visar var omfattande vattenflöden en gång fanns i västra Sahara.

Floder och grönska var en gång något  man inte trodde fanns i den torra Saharaöknen. Men nu har det bevisats inte bara att det var så utan var dessa floder och flöden gick genom Sahara ut till  Atlanten.

En grönskande yta som numera sedan lång tid är en torr, varm öken.  Det finns uttorkade sjöar och floder under sanden. Men i dessa säkert fröer från tider när vattnet forsade här. Troligen fröer vilka skulle kunna gro igen om väta nådde dem.

Det finns även stora sjöar långt under sanden med mycket gammalt vatten. Troligen kan liv av något slag finnas här.

Funderingarna blir om ex det är samma sak på Mars. Här har floder och sjöar en gång funnits. Men finns underjordiska hav kvar här? Troligen bör det finnas något kvar. Då är frågan om det i dessa skyddade underjordiska vattensamlingar på Mars finns liv?

Frågan är berättigad och svaret får vi kanske veta en gång i framtiden.

Ett nätformat område av smågalaxer sammanhållna av mörk materia existerar ca 11 miljarder ljusår från oss.

Området av detta nät av smågalaxer upptäcktes i början av december 2015 av Atacama Large Millimeter/Submillimeter Array, ALMA en grupp av 66  radiotelekop i Chiles öken.

Galaxhopen verkar hållas samman av trådar av mörk materia enligt radioastronomerna.

Ett slags nät vilket förundrar upptäckarna och självfallet oss alla som är det minsta intresserade av universums mysterier. Det är ett som de uttalar det monstruöst stort område av smågalaxer sammanhållna av trådar av mörk materia.

En gång för länge sedan fanns det monstruöst begreppet använts igen av dessa astronomer av stora galaxer av monstruöst slag. dessa finns dock inte att se idag då det var i början av universums skapelse och dessa troligen idag har spritts ut i mindre kluster av galaxer. Men minigalaxhopen 11 miljarder ljusår bort finns kvar att skåda.

Det spännande med denna upptäckt är att mörk materia verkar hålla dessa galaxer i ett nät och det ger nya uppslag på vad universums är och hur det är uppbyggt. Nya teorier kommer därför säkert i framtiden om universums uppbyggnad hur det uppkom och om vad det kanske är.

Äntligen verkar mysteriet med de blänkande punkterna på Ceres vara löst.

Ceres  är den största asteroiden i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

Ända sedan rymdsonden Dawn besökte närområdet runt Ceres och på nära håll fotograferade de starkt blänkande ytsegmenten på Ceres har frågan om vad de är förundrat mänskligheten.

Jag har haft mina funderingar på rhodium men som det ser ut nu är mysteriet löst. Upptäckten att vattenånga ibland kan ses stiga från yran på vissa platser ger bevis på att hårt sammanpressad is troligen finns under ytan.

Detta ska visa att en gång fanns vatten och salt på platsen vilket senare sjönk in i asteroiden. Att man kan undra hur vatten kan ha bildats eller blivit kvar på en så liten kropp där atmosfär och tungkraft är minimal är en annan fråga.

Men underökningar idag ger svaret att ytan fått kratrar från nedslag där dessa saltisavlagringar kommit fram till ytan och att det är dessa som ger de starka ljusreflexer vilka förundrat mänsklighetens fantasi sedan mars 2015.

Sannolikheten att dessa ca 130 ljusa fläckar på Ceres består av en typ av magnesiumsulfat kallat  hexahydrite är nu vad som gäller i forskarvärlden om nu inte nya överraskningar väntar i framtiden.

Akatsuki är framme vid Venus.

Japanska farkosten Akatsukiskulle redan den 6 december 2010 ha varit framme vid Venus för att mäta dess atmosfärförhållanden. Men problem uppkom och sonden fick göra en fem år lång resa runt solen för att åter rätt förhållanden skulle uppstå för att den skulle nå fram till Venus.

Nu har dess bana fastställts för ett lyckat resultat Akatutski är på väg dit den skulle gått 2010. Senast i april 2016 ska den ha lagts sig i rätt bana runt Venus och kan börja ett ca två års uppdrag runt Venus för att undersöka Venus moln, väder och atmosfär. Målet är att förstå varför Venus är och blev så het som den är.

Fem år försent enligt planerna kommer Akutski fram. Men bättre sent än aldrig.

Tvillingplaneter finns, vad som skulle ske om ett par fanns i den beboeliga zonen runt en stjärna är troligen problem av slaget, krig mm.

Tvillingplaneter i en bebolig zon där båda har sin bana  runt en stjärna har ännu inte hittats. Däremot finns ett tvillingplanetssystem runt Kepler 36 en stjärna i stjärnbilden Svanen, Kepler 36a. Om detta skulle finnas med två exoplaneter där båda var bebodda  i en bana runt en sol vore det bäddat för politiska strider av skilda slag och troligen krig. Detta även om en planet av dem var bebodd och den andra var på väg att koloniseras

Men avståndet från solen är för kort för liv i det fall som nu hittats för att liv som vi känner det skulle existera här. Här bör ca 1000 grader Celsius vara normaltemperaturen på båda platserna.

Men möjligheten att tvillingplaneter finns med liv på båda existerar. Då uppkommer frågan hur det skulle gå? Vi tänker då utifrån jordiska förhållanden och dess historia. Vi är inte bortskämda som mänsklighet med fred utan vår historia präglas av krig och misstro. Bakåt i tiden, likt idag.

Hur länge skulle ex två jordliknande intelligenser kunna existera på två planeter på så kort avstånd som på Kepler36a och b? Troligen mycket kort eller inte alls  innan krig och miljö skulle förstörts. Men vi ska kanske inte bedöma utefter Jordisk intelligens då den visat sig omöjlig att leva under en längre tid utan krig.

Frågan är då hur det ska gå om vi kan kolonisera Mars. Hur länge efter det dröjer det sedan innan vi kommer i krig. Hur länge efter det vi koloniserat rymdens närområde tar det innan vi sänder farligt avfall upp till månen eller någon annan himlakropp för att bli av med det. Hur länge innan vi deporterar människor vi inte önskar på Jorden eller Mars.

Tips vi kommer aldrig till det stadiet när vi koloniserar en annan planet. Jordisk intelligens förhindrar detta genom sin krigiska konstruktion. Kanske människan ska var konstruerad så för att vi under vårt liv här ska lära oss något. Något som att använda vår fria vilja och göra rätt val för en bättre tillvaro för allt och alla. Vi är ju enligt bibeln satta här för att ta hand om Jorden och människan i godhetens tjänst. Ett mycket svårt sätt för en människa att leva efter.

Blå stjärnor är normalt unga heta stjärnor med ca 100 gånger tätare materia än vår sol. Men nu börjar forskare undra vad vissa blå stjärnor är.

Det anses att blå stjärnor än nybildade stjärnor av en ålder enbart av några miljoner år. Tätare, hetare och unga gnistrande objekt. Närmsta anhopningen av blå stjärnor R 136 finns i det så kallade Doradusmolnet som är en del av det stora magellanska molnet en satellitgalax till vintergatan ca 180000 ljusår bort.

Nu har forskare på Texasuniversitet  funnit blå stjärnor vilka verkar äldre än vad normalt en blå stjärnor är innan de övergår i nästa stadie att bli en gul stjärna vid svalnandet.

Det finns en gräns trodde man hur länge en stjärna kan vara energirik som  blå stjärna. Nu har blå stjärnor setts  vilka inte borde vara blå längre då de bör vara betydligt äldre än vad som anses att  blå stjärnor är.

En teori är att det kan vara överföring av energi till en närliggande stjärna som fått denna effekt. Detta genom att den åldrande blå stjärnan tömt sin energi till den närliggande stjärnan vilken då blivit hetare och till slut blå. Detta medan den uttömmande ursprungliga blå stjärnan övergått till en vit dvärg när energin blivet lägre..

Bevis på närliggande vita dvärgar finns i närheten av blå stjärnor som just på grund av sitt läge i universum borde varit äldre.

Kanske detta får teorin som den mest troliga om varför blå stjärnor finns där de inte borde finnas och vita dvärgar är närliggande.

New Horizon farkosten vilken besökte Pluto har nu tagit de bästa bilderna hittills sedda av människan från sin pågående resa in i Kuiperbältet.

Resan ut i det för oss okända fortsätter för New Horizon efter sitt besök runt Pluto. Ut i Kuiperbältet och på väg till ett besök runt en småplanet där.

Nu har de bästa bilder en människa sett hittills  sett  kommit in till jorden från detta grus och småplanetbälte.

Läs mer om farkosten troliga färd och uppdrag in i Kuiperbältet och se några av de senaste bilderna på länken här.

Lite tankar om universums framtid. Big Bang var inte en explosion utan starten till en stark expansion.

Universum kan knappast vara för evigt. Det är ju inte heller evigt bakåt i tid. Big Bang ska ju ha varit början på allt. Hur det startade vet vi inte. Men troligen kan mörk energi eller mörk materia ha mycket med saken att göra.

Troligen har denna energi och materia även mycket med livslängden av universum att göra. Kanske vi ska se den materia vi förstår och den energi vi förstår den vardagliga energin och materian vi kan mäta och se som effekter från den mörka energin och materian i skapelseögonblicket. Big Bang vilken vi inte förstår,  hur den uppkom eller varifrån det kom.

Kanske det är fel att se den som en explosion från något utan istället som en expansion från en nollpunkt. Ett ingenting.

Men jag tror likväl att något utlöste detta. Kanske inte här då inget universum där vi idag finns fanns vilket skulle kunna expandera. Det som inte finns varken i rum eller tid kan inte expandera (tror jag).

Istället tror jag att effekten av att Big Bang uppstod och vi skapades i ett då ickeexisterande universum av ingenting har med någon i effekt i tid och rum i ett parallellt universum kanske liggande  någon miljarddels sekund efter eller före  oss i tid.

Jag anser även att vi inte ska se Big Bang som en explosion utan som en stark expansion. En expansion vilken var början till en ännu fortskridande evolution.

Sedan ca 10 år tillbaks har astronomer försökt lösa mysteriet med ett slags snabba pulserade kosmiska radiovågor vilka kommer från slumpmässigt håll hela tiden.

Varifrån kommer dessa slumpmässigt utsända radiovågor  tusentals gånger varje dag?  Ingen vet men undersökning har pågått sedan de först upptäcktes 2007.

Att de kommer från avlägsna platser i universum är man nästan säker på. Men källan är okänd.

Funderingarna i dag är att det kan vara en slags jordbävningar på en avlägsen supernova vilken ger effekter av detta slag i en närbelägen stjärna varifrån sedan radiovågorna kommer.

Men det är bara funderingar ännu vet ingen utan teorierna flödar sedan snart 10 år. Men ovanstående teori är den som är populärast just nu. Om lösningen finns får framtida forskare svara på. Men de ger knappast upp om att lösa mysteriet.

Mönster söks i planetjakten. Syftet att hitta liv i rymden.

Det försöks hitta mönster i planetjakten för att finna exoplaneter. Planeter i främmande solsystem där liv kan vara möjligt.

Ett mönster som söks är planeter i den livsdugliga sfären enligt vår syn runt en stjärna. En annan att finna stenplaneter eller planeter med en fast yta. Gasplaneter är mindre troliga att hysa liv om nu inte det kan finnas i  planeters atmosfär på rätt höjd över värme och strålning.

Ett steg är att försöka förstå vilka stjärnsystem som kan ha varit födelseplaster för planeter. Likt motsatsen vilka är omöjliga eller mindre troliga system för detta.

Mycket handlar om grundämnessökning. Men om vi är ensamma eller inte är något forskare idag snarast önskar svar på. Planetjakten fortsätter.