Sagittarius A i centrum av vintergatan är en radiokälla och ett svart hål. Här hände för ett tag sedan saker.

I mitten av varje galax tros nu finnas ett svart hål där materia faller in och så även i vår vintergata. Sagittarius A kallas vårt svarta hål.

För ett tag sedan puffade detta hål ut röntgenstrålar i stor mängd och forskare undrade vad som skedde eller hade skett för att hålet skulle reagera så.

Ett stort moln av damm av okänt slag ses som boven i dramat. Vad detta kosmiska moln innehöll  är osäkert. Men Sagittaius A reagerade skarpt när detta molns innehåll kollapsade in i hålet. En stor reaktion av puffande av röntgenstrålning blev följden under en tid.

Forskare försöker nu förstå vad som hände och lära mer av detta och av vad svarta hål är och dess reaktioner i olika sammanhang.

En perfekt komet att besöka för den alkoholsvage Lovejoy är namnet. Drickbar alkohol finns här

Lovejoy är en komet som släpper ut alkohol i sin bana. Lika mycket alkohol som 500 flaskor vin i sekunden som mest har uppmätts från denna komet.

Som vi vet är kometer frysta lämningar från den tid då solsystemet bildades och dessa frysta lämningar avdunstar när de närmar sig solen. Självfallet finns även andra vätskor i denna komets utsläpp men drickbart alkohol är inte det vanligaste i kometer. Men det finns här.

Organiska material är inte helt ovanligt i kometer, vatten är vanligt. Drickbar alkohol mindre vanligt.

Men nog är det spännande att veta att det finns mycket att förundras över i rymden och säkert är det bara på yttersta ytan av allt detta vi idag har upptäckt.

Tävla med NASA vinn 10 000 dollar i första pris. Tipsa och vinn.

Vill du vara mer och tipsa NASA på hur människan ska kunna leva på Mars i framtiden? Nu har du chansen att ge NASA nya idéer på detta.

Som belöning kan du vinna pengar. Vad tror du kan göra livet enklare på Mars? Hur kan Mars egna resurser på bästa  vis kunna användas av de första människorna?

Hur ska dessa resurser användas effektivast och vilka redskap behöver medfölja på första färden till Mars?

Några uppslag att tänka vidare över och kanske kan det bli du som får en bra summa för dina idéer. Det kostar inget och du har allt på att vinna och du beskriver ett genomtänkt förslag eller har en udda idé som Nasa ännu inte tänkt på.

Byggmaterialet för nya världar och liv finns. Men majoriteten av detta har ännu inte använts.

Väte och helium finns i stor mängd i universum. Detta är grundmaterialet för nya planeter. Sedan skapelsen eller Big Bang har endast ca 8% av detta hittills använts resten flyter fritt bland galaxerna och kan närsomhelst så sakta börja formera sig till nya världar.

Framtiden ser ljus ut för nya planeter och kanske liv. Idag finns enligt beräkningar mängder av möjligheter till livsdugliga planeter. Kunde vi bara ta oss iväg genom dessa stora tomrum och avstånd skulle vi bara i vår vintergata kunna välja på ca en miljard möjliga livsdugliga planeter att kolonisera.

Då ska vi tänka på att vår vintergata är enbart en av miljarder andra eller kanske oräkneliga andra galaxer.

Men frågan är inte om det finns liv redan nu i universum utan om vi någonsin kan flytta eller kolonisera något annat solsystem i vår egen  galax. Avstånden har effektivt stoppat all möjlighet för resa  till något annat solsystem . Kan detta vara en plan i skapelsen av liv att inget liv ska kunna lämna sitt eget solsystem eller veta säkert vad som finns i något annat?

Superionic is en teoretisk is verkar finnas på Uranus och Neptunus. Men vad är det?

Forskare har nu mer och mer funnet att det är mycket möjligt att superionic is existerar på Neptunus och Uranus. Is vilken skulle expandera och explodera omedelbart om den konstruerats på Jorden.

På en isplanet  kan det däremot existera. Citerar här från Vikipedia angående Uranus." Uranus består av fyra lager. Den yttre atmosfären består huvudsakligen av den lätta gasen väte, tillsammans med helium och lite metan. Längre in omvandlas gaserna efterhand till vätska under inverkan av trycket. En fjärdedel in i planeten ersätts vätskan av ett lager sörjig ”is” som består av vatten, ammoniak och andra tunga kemiska föreningar som blivit fasta och sjunkit mot planetens centrum. Detta islager upptar större delen av Uranus volym. Trots att man brukar kalla Uranus gasjätte bör man istället kalla den isjätte. Slut citat.

Bevis för existensen av detta slag av is finns inte men teorier som visar på mycket stor sannolikhet att den finns är mer och mer något forskare tror på. Isen är ett mellantillstånd av materia men som vi inte har något att jämföra med.

Isjättar som ovanstående planeter har inte som Jorden två magnetpoler  utan kan ha betydligt flera och därför kan denna is uppstå  eller finnas här.

Forskare försöker numera förstå materialet eller isen som de kan teoretiskt förstå men ännu inte förklara vad eller hur det fungerar eller består av.

En Dvärgstjärna håller just nu på att förstöra en planet i jungfruns stjärnbild. Vi kan se det nu men det är många ljusår sedan detta var i full gång. Resultatet idag vet vi inte.

En vit dvärgstjärna har fångat in en planet och söndrar denna just nu bit för bit i rymden. Den har fångade planeten kretsar runt stjärnan på ett avstånd av det dubbla mot vi har till vår måne.

Dvärgstjärnan består av något så ovanligt för vita dvärgar som tungmetaller.  Vad man tidigare visste var att de vita dvärgarna vilka är sista fasen av en stjärnas liv har  metaller av detta slag vilka sjunker ner i stjärnan och blir i osynliga för spektralanalys.

Men så inte här. Kanske är det metaller från planeten den sönderslår.

För en science fictionfantast kan tolkningen bli att dvärgen är en dödsstjärna styrd för att fånga in planeten i ett galaktiskt krig där en makt förstör fiendeplaneten.

Men det är nog att ta fantisera för mycket efter vad vi idag vet om universums tomhet.  Något ovanligt pågår i varje fall. 570 ljusår från oss i stjärnbilden Jungfrun.

Kanske vi ska säga att något pågick för 570 år sedan vad resultatet blev till i vår  nutid vet vi inte.

Vid 06.00 tiden den 13 nov träffades Jorden av skrot från Apolloprogrammet.

Var och hur det gick vet vi kanske nu. Men tanken far till hur mycket skrot det kan finnas från människans rymdprogram och vad delar av detta kan ställa till med både för satelliter som är uppe nu men även för flygplan och människor på Jorden.

Risken att få en bit på sig är liten men säkert högre än att få en meteor på sig.

Ingen tänkte på denna risk när rymdprogrammen startade. Idag finns risken där och den ökar.

Det kan vara i Spanien skrotet kom. Här har kommit en del senaste tiden.

Det som sänds upp i omloppsbanor runt Jorden kommer nästan alltid förr eller senare ner på Jorden igen om det inte brinner upp i atmosfären på vägen ner.

Nedskräpning av rymdens närområde bör snart tas på allvar och läggas in som plan att undvika vid alla uppskjutningar. Kanske det finns självförstörande mekanismer som kan byggas in i raketsteg etc som nu släpps lösa vind för våg där uppe.

Tips på en ny sida från NASA. Dagens bilder på Jorden från rymden. Tipsar även på dagens bild på rymden vilken funnits i många år nu.

NASA har numera en sida som dagligen visar en ny bild på Jorden  se denna länk tagen från rymden och Deep Space Climate Observatory (DSCOVR) dagligen läggs härifrån ett tiotal nya bilder upp. På länken nedan.

Tidigare har de funnits och finns fortfarande möjlighet att se dagens bild på rymden. Se denna länk

Livet började betydligt tidigare på Jorden än vad man tidigare trott.

Live tpå Jorden började ca 300 miljoner år tidigare än man trott  tidigare. Jorden bildades för ca 4,6 miljarder år sedan och redan för ca 4,1 miljarder år sedan fanns det liv.

I kosmiska mått är det mycket snabbt och tyder på att livets började nästintill omedelbart efter att Jorden fått sin form och avsvalnat.

För min del anser jag att det tyder på en skapelse inte på en slump att liv uppstod. Inte på evolution utan enbart på en början av en evolution vilken i sig var en skapelse. Liv skapades och i denna skapelse fanns  evolutionen.   

Livet var enkla livsformer i början men snart hade skapelsen vilken i sig innehöll fröet till evolution (fortsatt skapande av nya livsformer) vilket därefter  skapat nya och mer komplexa livsformer. Med tiden skapades människan utifrån detta.

Det är min tro.

Tidigare trodde man att Jordens början var en kokande  magma men inget visar att så varit fallet. Den var torrare och stenigare än vi tidigare trott. 

Mycket vanligare än man trott med magnetfält och kosmisk strålning över och under spiralgalaxer.

Länge har man vetat att  kosmisk strålning och magnetfält kan ses hos spiralgalaxer på dess undre och övre sida. Men att det var så vanligt  som man nu förstår visste eller trodde man inte.

Kanske ska man se det som onormalt om inte detta finns på galaxers under- och översidor?

Genom en ny metod för att söka detta har konstruerats. Denna metod söker  halosken efter ovanstående och resultatet är att detta sken visar på ovanstående fenomen på alla galaxer man hittills undersökt.

Självfallet olika starkt därav problemet tidigare att ha upptäckt att det var så vanligt.

Nya upptäckter och pusselbitar hittas i allt snabbare takt numera och nya teorier måste till oftare än tidigare för att försöka förstå vårt universum och vår verklighet.

Hur allt kom till och vad vi och verkligheten är och varifrån allt kom.

Mönstrad yta och tusentals mindre gropar pryder Plutos yta se nytagna bilder.

Plutos isiga och dammiga  yta är full av små gropar. Ytan ser kopparärrig ut. Vad som pepprat ytan är okänt men kan ha varit stenar genom  årmiljarder. Eftersom inga större händelser sker på Pluto inget liv finns och inget väder existerar kan kopparärrigheten därför kommit till under en mycket lång tidsperiod.

Ytan av damm  kan vara rester av pulveriserat stendamm efter nedslagen.  Men däremot är förklaringen mindre trolig på isen. Här verkar det  istället vara något så kallad bågnad  som är anledningen till groparna.

Samma fenomen kan ses på Jorden vid stark kyla.

Bågnad, is med svagt skålformad yta, mellan sprickor på cirka 10 meteras avstånd. Bildas på tjocka isar vid kallt väder. Kylan får isens ovansida att dra ihop sig och bilda svaga skålar mellan tydliga sprickor. Bågnad är ett gott tecken på att isen är tjock.

Solvinden är varmare vid Jorden än man kan förvänta sig utifrån solens corona.

Vi behöver värmen på Jorden från solvinden. Men varför är solvinden vid mötet med Jordens yta ca 70 gånger högre än vad man kan förvänta sig efter coronans solvind genom det kalla mörka universum på vägen hit. Den borde  avsvalnats.

Coronan runt solen är solens atmosfär. Hela tiden försvinner en bit från solen med solvinden ut i rymden och det är från denna vind vi får värme till Jorden. Men rymden är iskall ovanför Jorden.  Förklaringen är att vår atmosfär magasinerar och förökar den värmestrålning solen skickar hit.

Problemet är hur den kan vara så hög eller att vi kan få den värme vi behöver fast avsvalningen varit stor  på vägen hit.

Varför är strålningen så stark när den når Jorden? Solvinden  består av plasma bestående av elektroner  och protoner och en del tyngre partiklar utöver det drar den med sig solens elektronfält vilket ger upphov till det interplanetära magnetfältet.

Något som visar på solvindens existens är kometer vars svans blir dubbel närmre solen. Den normalt sedda stoftsvansen bestående av is och materia får sällskap av en plasma svans  bestående av laddade partiklar från solvinden.

Genom att studera denna plasmasvans hoppas forskare lära mer och förstå mer av solvinden.

Den röda fläcken på Jupiter börjar nu oväntat förändras efter att ha setts likadan ut i minst 300 år. Varför?

Röda fläcken på Jupiter  observerades troligen först av astronomen Cassini 1665. sedan dess har den varit ett blickfång på Jupiter. Storleken på det som är en superstorm i den gasbestående jätteplaneten är lika mycket som tre jordklot.

Allt har varit stabilt stormen har snurrat vidare. Men de senaste åren har något börjat ske. Stormens öga har minskat och formen rundats. Forskare förundras och följer intresserat vad som sker.

 Kan det vara början på slutet av stormen vi ser? Kan det vara en tillfällig nedgång i aktiviteten? Ingen vet men stormen bedarrar just nu. Varför vet ingen likväl som ingen vet varför den en gång startade eller om den alltid funnits och då lika stor eller genom åren fluktuerat och detta är något som sker nu igen.

En misstanke om att en otroligt hög civilisation finns runt en stjärna i vår vintergata misstänks nu av flera forskare kan ha spårats.

I vår vintergata finns en hel del stjärnbilder. Mellan två av dem Lyran och Svanen finns en stjärna omöjlig att se med blotta ögat eller svaga teleskop. Däremot har Keplerteleskopet (ett teleskop i rymden)  upptäckt en stjärna mellan dessa stjärnbilder där något mystiskt verkar ske i omgivningen.

Många föremål kretsar runt denna stjärna något som kan antyda på planetbildning om stjärnan är ung. Men denna stjärna är gammal äldre än vår sol.

Ljuset som kommer härifrån är även ovanligt pulserande och nu ska avsökning av radiovågor göras från området. En sak är säker enligt astronomerna något mycket ovanligt och fantasieggande händer här.

Stjärnan namn  KIC 8462852 se länk. 

Även vårt svenska Aftonbladet har kortfattat beskrivet fenomenet. Vissa forskare tror eller kan förklara fenomenet med att det är en superintelligens som finns här och att vi ser deras energianvändning i teleskopet och även kretsande jättelika rymdstationer.

Konstigt beteende upptäckt i laboratorium av instängd atom

Atomer ses som beroende av naturlagarna. Kvantmekanismen upphäver dem.

Men på atomnivå ska vad vi vet naturlagar råda och det gör de. Undantag ses dock finnas och då om man på mikroskopisk nivå stänger in en atom. Instängdheten verkar få atomen att uppföra sig utefter andra lagar än de kända naturlagarna. En science fictionvärld öppnar sig. En verklighet vi inte förstår. Men kanske denna har samband med kvantfysiken. Kvarkar har omöjliga rörelser utanför naturlagarna.

Kanske vi ännu inte förstår allt inom naturlagarna. Kanske det inte finns naturlagar som gäller i alla sammanhang.

Kan det vara så att atomer har bestämt sig vid skapandet en gång att uppföra sig på mest ekonomiska vis eller sätt för att bygga upp vår tillvaro eller naturen och kosmos. Men att det den gången fanns alternativa uppbyggnader vilka kunde blivit helt andra så kallade naturlagar om det inte skapats ett universum som vårt.

Kanske det är dessa möjliga uppbyggnader vi kan se ovan av atomen som nämns i artikeln. Det fanns alternativ och de finns ännu. Kvarkarnas uppförande visar även på detta. Tid och rum är kanske mer relativa än vi kan acceptera.

Månen ger tidvatten på Jorden (ebb och flod). Men Jorden ger även tidvatteneffekt på månen.

Att månen ger ebb och flod vet alla. En del tror även att månens faser påverkar människan. Mångalen har vi hört talats om. Vampyrtron likaså och en del tror ännu att brottsligheten och menstruationer påverkas av månens faser. Allt ovan är vidskepelse förutom ebb och flod.

Men nu vet forskare att  även Jorden påverkar månen. Egentligen en självklarhet om man tänker efter. Varför skulle månen påverka den större Jorden och Jorden inte alls den betydligt mindre månen?

Men hur Jorden påverkar månen har inte varit känt så länge.

Idag anses att månens formationer skapats av tidvatteneffekter från Jorden då månen hade en  mindre fast yta. Även idag påverkas månens yta av denna kraft från Jorden.  Men mycket mindre än då ytan var flytande. Men effekterna är möjliga att mäta med känsliga instrument. Små skalv på ytan uppmätta av instrument här visar att effekten är störst när Jorden är som längst från månen.

Planeringen för en landning med människor på Mars pågår för fullt av NASA. 2030-talet är årtiondet. Hela planeringen kan läsas på medföljande fil nedan.

Mars ska besökas under 2030-talet. Redan nu planeras det för fullt och första steget togs redan  2000 och pågår för fullt på den internationella rymdstationen. Besättningar har i omgångar befunnit sig där i sexmånadersintervaller. Mål att undersöka hur kroppen påverkas vid lång tid i rymden. En resa till Mars tar ca 6 månader.

Nästa steg ska ske vid månen där en sten ska tas från en asteroid och läggas i omloppsbana runt månen för att sedan kunna besökas. Mål att lära sig att säkert koppla upp sig på material som sedan kan dras ner till Mars yta.

En ny slags boning för att i så god kondition som möjligt kunna befinna sig i rymden kommer även att testas under 2020-talet.

Men för att läsa hela Marsprogrammet finns här en rapport,  nyligen uppdaterad från NASA. Läs den här.

Det finns galaxer där inga nya stjärnor längre bildas. Vad har hänt där?

I de flesta galaxer föds och dör stjärnor hela tiden under den tid galaxen funnits Nu och då. Det är den vanligaste händelsekedjan i en  galax.

Men sedan finns det galaxer där allt stannat av inga nya stjärnor bildas fastän material för detta finns.

Under en kort period har i dessa galaxer stjärnor bildats snabbt för att sedan plötsligt stanna av. Galaxen kan ses som ett fossil i rymden. Allt är stilla.

Observationer tyder på att det i dessa galaxer fanns en väldig fart i stjärnbildande vilket under en kort period astronomiskt sett gjorde att betydligt fler stjärnor bildades här än i övriga galaxer i tid räknat där stjärnbildning fortfarande fortgår.

Lösningen på varför allt stannat av här och inte i andra galaxer måste finnas i detta. Men hur?

Galaxer liksom allt annat som jag vill kalla skapat har genom evolutionen kört i baklås i dessa fossila galaxer.

Gåtan är varför. Vad hände som inte skulle ha hänt? Kanske evolutionen skapade accelererande stjärnskapande  slutförde något slag av energi vi inte förstår  som behövdes för fortsatt stjärnbildning.

Kanske kan inte stjärnbildning som fortfarande i låt oss säga normal takt fortsätter utan avbrott i de flesta galaxer enbart kan fungera om takten inte är för stor.  En rätt takt verkar inte ta slut på fortsatt bildande i så motto att den energi som behövs för detta inte försvinner eller går i vila eller kan återbildas utan att ta slut för fortsatt evolution och stjärnbildande. Om nu processen av fortsatt bildande eller stopp för bildande handlar om något vi ännu inte förstår eller kan förstå.

Synen på en av universums vanligaste partiklar ljuspartiklarna neutriner förändras. Upptäckten ger 2015 års nobelpris.

 Takaaki Kajita från Japan och kanadensaren Arthur B. McDonald. är 2015 års nobelpristagare i Fysik. Deras upptäckt att neutriner förändras och därmed som ljuspartiklar innehåller en massa är en sensation inom fysikvärlden.

Partiklarna är den näst vanligaste partikeln i universum och bombarderar allt hela tiden, passerar allt hela tiden och produceras genom kärnklyvning i stjärnor inklusive vår sol naturligtvis. De uppstår i mötet mellan kosmisk strålning och jordens atmosfär mm.

Fast de är otroligt vanliga är de även otroligt svårfångade och därmed svåra att få grepp om.

Hoppet är att fånga så många som möjligt och försöka förstå vad de är och vad de gör för att lära mer om universums uppbyggnad, nu och då och hur allt kom till.

Vad som är den vanligaste partikeln i universum vet vi inte men vi kallar det mörk materia. Kanske detta är något slag av eller är neutriner vem vet?

Nya foton på Pluto visar vatten och blå himmel. Jordliknande så det förslår.

För ett tag sedan släppte  NASA nya foton från Pluto efter att ha förvarnat om en stor upptäckt  och världen väntade. Det blev inte upptäckten av liv vilket världen hoppades som kom utan mindre upptäckter men ändå förunderliga och mystiska.

Vackra bilder på en blå himmel. Ljusbytningen av grå och röda partiklar i atmosfären på himlen i en viss vinkel kom den att  se klarblå ut. På Jorden är himlen blå på grund av mycket små kvävepartiklars ljusbrytning. PÅ Pluto är det större partiklar som bryter ljuset.

Den andra upptäckten som släpptes var att det finns vatten på Pluto. Små mängder vatten i större isfält vilka består av andra flyktiga ämnen.

Detta vatten har tidigare mystiskt sett rött ut på bilderna.  Något forskare ser som svårt att förstå.  Sambandet mellan de röda partiklarna på ytan och det frusna vattnet är ett mysterium enligt dessa.

Kanske det enligt mitt funderande finns ett samband med de röda sotliknande partiklarna i atmosfären och färgupplevelsen.

Något händer runt dammskivan runt stjärnan AU Microscopii.

AU Microscopi är en röd dvärgstjärna 32 ljusår från jorden.

En ung stjärna enbart 32 millioner år gammal. Runt denna finns ett bälte likt det som utanför Pluto kallas Kuiperbältet. Ett bälte  av stendamm, asteroider och en och annan småplanet.

Hubbleteleskopet har  upptäckt konstiga vågor i dammbältetvid AU Mic. Vågor vilka sannolikt (enligt forskarna)  inte är orsakade av större objekts kollisioner. Inte heller av gravitationsförändringar.

Däremot har den unga stjärnan utbrott av energiladdningar . Dessa urladdningar  vars effekt vi kan se i form av oroliga vågmönster i bältet kan vara första steget till ett bildande av planeter i bältet. Men ingen vet säkert se medföljande länk o film för hur det kan gå till om forskarna har rätt.

Stjärnan är ung och därför är planetbildning starkt misstänkt. Astrofysiker hoppas  att lära av vad som sker härute. Men ännu ses det som ett mysterium vad som sker runt denna röda dvärgstjärna.