En mystisk händelse ute bland stjärnorna

 

Bild wikipedia.Foto med Hubbleteleskopet av Proxima Centauri 2013. Ett exempel på en röd dvärgstjärna av spektralklass M. Kallas Flarestjärna. Men är inte den som omtalas i texten nedan.

Docent Natasha Hurley-Walker har tillsammans med Csanád Horváth, (student vid Curtin University vid den tiden) upptäckt en  ljusenergipuls i rymden bland arkiverade lågfrekventa data från MWA (Murchison Widefield Array), en föregångare till SKAO (Square Kilometre Array Observatory).

Energipulsen inträffar var tredje timme och varar i 30-60 sekunder vilket gör detta till den längsta radiotransienten som någonsin upptäckts.

Långperiodiska radiotransienter är relativt nya upptäckter inom astronomin och det har varit ett mysterium hur de genererar radiovågor. Med ovan upptäckt tror forskarna att de identifierat en trolig källa till energiutkasten som potentiellt kan förklara långa radiotransienter.

Alla andra tidigare upptäckta transienter har varit djupt inne i vintergatan i en omgivning av ett stort antal stjärnor vilket gjort det svårt att avgöra exakt vad som genererar radiovågorna.

De långperiodiska transienterna är mycket spännande och för att astronomer ska förstå vad de är behövs en optisk bild.

Av en slump upptäcktes den nyupptäckta transienten som fått beteckningen GLEAM-X J0704-37 och finns i utkanten av vår galax i ett stjärnglest område i i stjärnbilden Akterskeppet cirka 5000 ljusår bort från Jorden.

Fenomenet finns långt från det galaktiska planet, så det finns bara en handfull stjärnor i närheten och vi är nu säkra på att det är särskilt ett stjärnsystem här som genererar radiovågorna.

Forskarlaget kunde lokalisera radiovågorna till en specifik stjärna med hjälp av en annan föregångare till SKA, MeerKAT-teleskopet i Sydafrika.

Efter att ha följt upp med SOAR-observatoriet i Chile bestämde de stjärnans spektrum och fann att det var en stjärna med låg massa, en "M-dvärg". https://sv.wikipedia.org/wiki/Flarestj%C3%A4rna

Detta fynd både skapade och besvarade några angelägna frågor. Docent Hurley-Walker förklarar: "En M-dvärg skulle inte ensam kunna generera den mängd energi som vi ser.

– M-dvärgar är stjärnor med låg massa som bara har en bråkdel av solens massa och ljusstyrka. De utgör 70 procent av stjärnorna i Vintergatan, men inte en enda av dem är synlig för blotta ögat.

Data tyder på att denna nu upptäckta befinner sig i ett dubbelstjärnsystem med ett annat objekt, som sannolikt är en vit dvärg, stjärnkärnan i en döende stjärna. Tillsammans driver de radiostrålningen."

Teamet arbetar med uppföljande observationer som slutgiltigt kommer att fastställa systemets natur och förklaringen till denna extrema astrofysikaliska händelse.

Efter att ha grävt igenom MWA:s arkiv fann astronomerna att GLEAM-X J0704-37 har varit aktiv i minst tio år sedan MWA började observera fenomenet. Den kan dock ha varit aktiv och oupptäckt ännu längre vilket innebär att det fortfarande finns många fler att hitta i arkiv runt om i världen.

MWA:s chef, professor Steven Tingay, säger: "Dessa långperiodiska radiotransienter är nya vetenskapliga upptäckter och MWA har i grunden möjliggjort upptäckterna."

MWA har ett arkiv på 55 petabyte med observationer som ger en tioårig dokumentation av vårt universum.

– Det är som att ha en datalagring som motsvarar 55 000 avancerade hemdatorer – en av de största enskilda samlingarna av vetenskapliga data i världen.

Forskningens resultat har publicerats i The Astrophysical Journal Letters.

En ovanlig händelse en vit dvärgstjärna överlevde en supernova. Hur kunde det ske?

När en stjärnas tid är ute exploderar den oftast i en supernova. Allt i dess omgivning förintas och försvinner i novan.

Men forskare har undrat om något ändå kan överleva i dessa explosioner.

Nu verkar första beviset ha kommit att så kan ske. En vit dvärgstjärna vilken verkar ha funnits i närheten av en supernovaexplosion ses ha överlevt katastrofen.

Det är stjärnan LP-40- 365 vilken har klarat av att som dubbelstjärna överleva när dess granne exploderat. Dess väldiga rotation visar att något hänt när dess granne exploderade vilket fick till följd att dvärgstjärnan fick en väldig rotationshastighet istället för att utplånas.

Kanske supernovan hade en hastighet vilken stjärnan klarade av alternativt att avståndet fick en rörelse att uppstå i tomheten vilken kom att få stjärnan att rotera istället för att utplånas. Det är värt att tänka vidare över då ingen vet.

Stjärnan i sig finns i vår vintergata och färdas här med stor hastighet i avsaknad av helium, väte och kol vilket är en ovanlig kombination av avsaknad. Men ingen vet vad som egentligen har hänt här och fått dvärgen att fortsätta sin existens däruppe i ensamt majestät.

Runt dvärgstjärnan TW Hydrae kan planetbildning iakttas just nu.

175 ljusår från oss ligger denna stjärna där planetbildning troligen pågår. Genom sitt läge och avstånd från oss är det möjligt att se de skivor vilka omger stjärnan och där troligen planetbildning sker.

Den är ett bra objekt att studera för astronomer. Dess ålder är även lågt,  ca 10 miljoner år gammal är stjärnan. Vår sol är ca 4,6 miljarder år gammal.

TW Hydrae finns i stjärnbilden Vattenormen på södra stjärnhimlen.

En Dvärgstjärna håller just nu på att förstöra en planet i jungfruns stjärnbild. Vi kan se det nu men det är många ljusår sedan detta var i full gång. Resultatet idag vet vi inte.

En vit dvärgstjärna har fångat in en planet och söndrar denna just nu bit för bit i rymden. Den har fångade planeten kretsar runt stjärnan på ett avstånd av det dubbla mot vi har till vår måne.

Dvärgstjärnan består av något så ovanligt för vita dvärgar som tungmetaller.  Vad man tidigare visste var att de vita dvärgarna vilka är sista fasen av en stjärnas liv har  metaller av detta slag vilka sjunker ner i stjärnan och blir i osynliga för spektralanalys.

Men så inte här. Kanske är det metaller från planeten den sönderslår.

För en science fictionfantast kan tolkningen bli att dvärgen är en dödsstjärna styrd för att fånga in planeten i ett galaktiskt krig där en makt förstör fiendeplaneten.

Men det är nog att ta fantisera för mycket efter vad vi idag vet om universums tomhet.  Något ovanligt pågår i varje fall. 570 ljusår från oss i stjärnbilden Jungfrun.

Kanske vi ska säga att något pågick för 570 år sedan vad resultatet blev till i vår  nutid vet vi inte.